Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
5
N:o 3.
Af Herr EL J. Berg: Angående ålder stilla gg och pensla nsrätt för
häradshöfding ar.
Sedan vid senaste riksdag embete- och tjenstemännen i Rikets Hofrätter
och en del andra embetsverk medgifvits förmånen att, efter någon
viss tids tjenstgöring, erhålla förhöjning i den dem enligt stat anslagne
lön, synes med lika goda om ej större skäl en dylik förmån äfven höra
beredas häradshöfdingarne, hvilka icke åtnjuta semester samt till följd af
sin trägna och äfven i kroppsligt afseende ansträngande tjenstgöring,
oftare än andra embetsman, särdeles vid äldre år, äro i behof af någon
tids ledighet ifrån eller lindring i sina embetsåligganden och derunder
äro pligtig^ att i större eller mindre mån vidkännas afdrag i de dem,
utöfver lönen, tillförsäkrade tjenstgöringspermingar. Med afseende å
vigten, mångfalden och beskaffenheten af de med häradshöfdinge-embetet
förenade göromål, hvilka efter senaste löneregleringen blifvit ej oväsentligt
ökade genom den häradshöfdingarne ålagda skyldighet att upplägga
och föra de så kallade lagfarts- och inteckningsböckerna, torde billigheten
fordra att dessa embetsman, hvilka vanligen först vid en ålder af några
och fyratio år tillträda sin befattning och endast undantagsvis kunna
vänta att derifrån blifva till annat högre aflönadt embete befordrade,
må, åtminstone efter någon längre tid, till exempel 10 år, kunna påräkna
att lönen, som då för mången af dem utgör den enda med säkerhet påräkneliga
inkomsten, förhöjes till enahanda belopp, som för hofrättsråd,
revisionssekreterare och tredje gradens tjensteman i Statskontoret blifvit,
efter endast fem års tjenstgöring, bestämdt, eller 5,000 kronor. Men,
äfven om så skedde, skulle i allt fall i ett annat måhända ännu vigtigare
hänseende likställighet emellan häradshöfdingarne och öfrige civile embetsmän
komma att saknas. Under det nemligen desse senare i allmänhet
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
äro berättigade att vid en viss ålder från Allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension, som för einbets- och tjensteman inom Hofrätterna och
Justitierevisions-expeditionen skall utgå med lönens hela belopp, har deremot
vid den år 1874 faststälda lönereglering för häradshöfdingarne, det
vilkor blifvit fästadt att desse embetsman ej i följd deraf skulle erhålla
större pensionsrätt än de förut kunde hafva egt. En häradshöfding, som,
efter långvarigt och sträfsamt arbete i statens tjenst, vid framskriden
ålder ser sin kraft bruten och sig urståndsatt att längre sköta sitt maktpåliggande
och ansvarsfulla kall, är således, om han derifrån tager afsked,
ej berättigad till högre pension än den för de oundgängligaste lefnadsbehofven
otillräckliga han, såsom delegare i Civilstatens pensionsinrättning,
derifrån må kunna erhålla: och för att ej utsättas för ekonomisk
ruin, tvingas han derför att qvarstå vid embetet och låta detsamma i
sin helhet eller till större eller mindre del förestås af eu vikarie, hvilken,
såsom lön för sin möda, får åtnöjas med de för embetet anslagna stundom
knappa tjenstgöringspermingarne. Att ett sådant interimistiskt tillstånd,
hvarunder embetet uppehälles af en, men lönen tillfaller en annan,
icke, särdeles om det oftare förekommer eller under längre tid fortfar,
kan leda till fromma för rättsskipningen torde ligga i öppen dag, och
svårigheter att finna fullt skicklige och erfarne personer, som äro villige
att, emot den ringa ersättning tjenstgöringspenningarne erbjuda, emottaga
och bibehålla dylika vikariatsförordnanden, lära, om de ej redan visat
sig, dock med all sannolikhet snart nog kunna emotses.
För undanrödjande af dessa olägenheter erfordras att häradshöfdingarne
må tillerkännas enahanda pensionsrätt, som öfrige civile embetsman,
och synes derjemte, i händelse det här ofvan ifrågasatta ålderstillägg
blefve beviljadt, den föreskrift, som nu gäller för Hofrättens ledamöter
eller att de vid fyllda 70 år skola vara pligtig^ att från deras
embete afgå, äfven kunna för häradshöfdingarne stadgas och således den,
som utöfvar embetet, ej längre behöfva gå miste om den derför bestämda
lön.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå:
att lönen för häradshöfding må, der han i minst 10
år häradshöfdingebefattning innehaft och derunder mera
än 8 år sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjenst, förhöjas med 500 kronor;
börande tiden för denna löneförhöjnings åtnjutande inträda
för den, som redan före 1878 års början den
stadgade tjensteåklern uppnått, från och med samma
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
Om remiss
Stockholm
års början, men eljest från och med kalenderåret näst
efter det nämnda tjensteålder blifvit uppnådd;
att häradshöfding, som icke före innevarande års
utgång afsäger sig den sålunda medgifna rättigheten
till löneförhöjning, skall vara förpligtad att, så snart
han fyllt 70 år, eller, om det skett före 1878 års början,
inom Mars månads utgång nämnda år, från sitt embete
afgå, mot åtnjutande af full pension; och
att full pension för häradshöfding, då* han dertill,
enligt nyssnämnda stadgande eller eljest enligt de för
civile embetsman i allmänhet gällande grunder, varder
berättigad, skall utgå med hela beloppet af den lön,
hvaraf han vid afskedstagandet var i åtnjutande;
och torde, i fall denna min framställning bifalles,
det å Andra hufvudtiteln upptagna förslagsanslag för
ålderstillägg böra förhöjas med det belopp, som med
anledning deraf må anses erforderligt.
af denna motion till Stats-Utskottet anhålles.
i Januari 1877.
X. J. Berg.