RIKSDAGENS PROTOKOLL
1876. Ändra Kammaren. N:o 4.
Måndagen den 31 Januari.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Förekomrno till behandling de i Kammarens sammanträden
sistlidne Lördag bordlagda motioner; och hänvisades
Herr P. Näsmans motioner, N:o 89, till Lag-Utskottet, N:o 90,
till Stats-Utskottet och N:o 91, till Lag-Utskottet;
Herr Tvär Månssons motion, Nio 92, till Tillfälligt Utskott;
Friherre C. E. Focks motion, N:o 93, till Stats-Utskottet;
Herr F. Holmquists motion, N:o 94, till Lag-Utskottet;
Herr Sven Nilssons i Efveröd motion, N:o 95, till Tillfälligt
Utskott;
Herr Johannes Anderssons i Knarrevik motion. N:o 96, till
Tillfälligt Utskott;
Herr Per II enj amins sons motioner, N:o 97, till Lag-Utskottet
och N:o 98 till Bevillnings-Utskottet;
Herr C. F. Tulls motion, N:o 99, till Lag-Utskottet;
Herr Johannes Jonssons i Fröstorp motion, N:o 100, till Tillfälligt
Utskott;
Herr C. J. Svenséris motioner, N:o 101, till Lag-Utskottet,
N:o 102, till Stats-Utskottet och N:o 103 till Tillfälligt Utskott;
Grefve E. Sparres motioner, N:o 104, till Stats-Utskottet,
N:o 105, till Lag-Utskottet, N:o 106, till Stats-Utskottet och N:o
107 till Tillfälligt Utskott;
Herr A. Bergströms motion. N:o 108, till Tillfälligt Utskott,
Herr N. Fossers motion, N:o 109, till Stats-Utskottet;
Herr F. Malmbergs motion, N:o 110, till Lag-Utskottet.
Efter föredragning dernäst af Herr Johannes -Larssons i Blekan
motion, N:o 111, om anslag till aflöning åt två agrikulturkemister,
anförde motionären:
Herr Johannes Larsson: I min nn föredragna motion har
jag hemstält, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 3,000 kronor
Andra Kammarens Prot. ISIG. N:o 4.
Remiss af
motioner.
N:o 4.
Remiss af
motioner.
(Forts.)
2 Måndagen den 31 Januari.
att ställas till Kongl. Maj:ts disposition för aflönande af tvenne
agrikuiturkemister. Jag ber nu här få göra den ändring, att Riksdagen
måtte bevilja samma belopp för enahanda ändamål såsom
förslagsanslag;
Motionen blef derefter hänvisad till Stats-Ut.skottet; och beslöts,
att till upplysning om den ändring i densamma, motionären
velat göra, dennes nu afgifna yttrande jemväl skulle till Utskottet
öfverlemnas.
Vidare hänvisades:
Herr E. Leijers motion, N:o 112, till Stats-Utskottet;
Herr A. J. Lyths m. fl:s motion, N:o 113, till Stats-Utskottet;
Herr P. G. Sandbergs motion, N:o 114, till Lag-Utskottet;
Herr C. E. Hjelms motion, N:o 115, till Stats-Utskottet;
Herr A. J. Lyths m. fl:s motion, N:o 116, till Stats-Utskottet;
Herr A. P. Linds motioner, N:o 117, till Lag-Utskottet och
N:o 118. till Tillfälligt Utskott;
Herr O. Ifvarssons m. fl:s motion, N:o 119, till Stats-Utskottet;
Herr Jöns Rundbäcks motioner, N:o 120, till Bevillningsutskottet
och N:o 121, till Tillfälligt Utskott;
Herr Vetter Larssons motioner, N:is 122 och 123, till StatsUtskottet;
Herrar
O. 1. Bengtssons och Jons Pehrssons motion, N:o 124,
till Stats-Utskottet;
Herr C. E. Hjelms motioner, N:is 125 och 126, till Lagutskottet;
Herr
J. A. Sjös motion, N:o 127, till Lag-Utskottet;
Herr L. J. Fahlanders motion, N:o 128, till Stats-Utskottet.
När derefter föredragning skett af Herr F. Malmbergs motion,
N:o 129, om sträckningen af den från Hybo uppåtgående statsbanan,
yttrade:
Herr Axe 11: Såsom Kammarens ledamöter val hafva sig
bekant, inkom nu föredragna, till sina följder möjligen högst vigtiga
motion i motionstidens elfte timma och sedan dess har endast
en söndag förflutit, hvadan tiden icke varit tillräcklig att taga
fullständig kännedom om motionens innehåll. Med påpekande af
detta förhållande och då jag nu ogerna vill besvära Kammaren
med ett muntligt anförande, hvilket naturligen skulle hufvudsakligen
komma att röra sig omkring siffror och tabeller, ber jag att
få bilägga motionen vid dess remiss till Stats-Utskottet ett skriftligt
anförande, å hvilken anhållan jag härmed vördsamt begär
proposition.
Måndagen den 31 Januari. 3
Herr Nils Larson: Herr Grefve och Talman: Mine Herrar!
Tiden är val ännu icke inne, antar jag, att inom Kammaren företaga
diskussion om den fråga, som i nu föredragna motionen beröres,
då många af Kammarens nyvalde ledamöter icke under
bordläggningstiden kunnat vara i tillfälle att taga kännedom om
de ganska vidlyftiga handlingarne i frågan, och då Stats-Utskottet
icke fått afgifva sitt utlåtande i ämnet. Jag skall derföre ej heller
nu söka inleda någon diskussion, men anser mig ej kunna underlåta
att fästa dels Kammarens och dels Stats-Utskottets uppmärksamhet
derpå att, såsom jag vid genomläsningen af motionen inhemtat,
argumentationen i densamma är synnerligen ensidig och
der förekommande sakuppgifter så beskaffade, att de böra med
aldra största varsamhet emottagas.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. På derom af
Herr Talmannen särskildt gifven proposition medgaf Kammaren,
att Herr Axells nu omförmälda skrift finge till vederbörande Utskott
affemnas; hvarefter den i fråga varande motionen hänvisades
till Stats-Utskottet, dit äfven Herr Nils Larsons i anledning af
densamma hållna anförande skulle medfölja.
Ytterligare skedde hänvisning af:
Friherre A. H. Focks motion, N:o 130, till Stats-Utskottet;
Herr Lars Månssons motion, N:o 131, till Bevillnings-Utskottet;
Herr Sven Nilssons i Efveröd motion, N:o 132, till Bevillnings
utskottet;
Herr
J. G. Granlunds motion, N:o 133, till Tillfälligt Utskott;
Herrar J. G. Granlunds och J. I\ Nilssons motion, N:o 134,
till Stats-Utskottet;
Herr J. F. Carlssons från Kalmar län motion, N:o 133, till
Lag-Utskottet;
Herr Sven Anderssons motion, N:o 136, till Stats-Utskottet;
Herr Carl Firmans motion, N:o 137, till Tillfälligt Utskott;
Herr Anders Verssons motioner, N:is 138 och 139, till StatsUtskottet;
Herr
Johan Erik Johanssons motion, N:o 140, till Tillfälligt
Utskott;
Herr Johan Mallmins motion, N:o 141, till Tillfälligt Utskott;
Herr Jan Anderssons motion, N:o 142, till Stats-Utskottet;
Herr Jan Magnussons motioner, N:o 143, till Lag-Utskottet
och N:o 144, till Tillfälligt Utskott.
Beträffande vidare Herr J. N. Bieserts motion, N:o 145, om
förhöjning i det af Kongl. Maj:t äskade anslag till anläggning af
N:o 4.
Remiss af
motioner.
(Forts.)
N:o 4.
Remiss af
motioner.
(Forts.)
4 Måndagen den 31 Januari.
nya samt omläggning eller förbättring af backiga eller eljest mindre
goda vägar, anförde
Herr Granlund: Jag anhåller att på det varmaste få instämma
uti ifrågavarande motion, hvilken jag anser vara högeligen
beaktansvärd. Det linnes inom vart land vidsträckta trakter,
som icke blifvit lyckliggjorda med jernvägar, och icke ens ega
förhoppning att någonsin blifva det, utan måste befolkningen derstädes
nöja sig med de oftast svåra landsvägarne, såsom det enda
kommunikationsmedlet. Jag tror derföre att det icke är för mycket
begärdt, om man önskar att staten måtte något mer bidraga dertill,
att dessa åtminstone måtte finnas i bättre skick. Jag vet
t. ex. orter inom Småland, der vissa landsvägar i anseende till
de svåra backarne äro nästan omöjliga att befara med större lass.
Krokigt anlagda under gamla tider på ett sätt man nu har
svårt att förklara, äro de högst besvärliga. Man har låtit sig
nöja, så länge dessa vägar mindre trafikerades; men de många
jernvägsanläggningarne hafva nu nödvändiggjort en förbättring af
de landsvägar, som föra till jernvägarne och statens jernvägar skola
otvifvelaktigt tillföras desto högre trafik, ju bättre landsvägarne
blifva, som föra till desamma.
Motionären har också klart ådagalagt behofvet af den äskade
förhöjningen från 200,000 kronor, som Kongl. Maj:t begärt, till
300.000 kronor, då han visat, att sammanlagda beloppet af de
under sistlidna år begärda understöd för omläggning eller förbättring
af vägar uppgå, till öfver en million kronor. Man behöfver
icke heller befara, att ifrågavarande slags statsmedel skola onödigtvis
anlitas, då det ju är föreskrifvet, att understöd för ofvanberörda
ändamål icke må beviljas, derest icke kommunerna förbinda
sig att bidraga med 2/3 eller åtminstone hälften af kostnaden.
hvilket således innebär tillräcklig garanti derför, att den
väganläggning eller vägförbättring, för hvars åvägabringande statsbidrag
begäres, är af verkligt behof påkallad. På grund af hvad
jag haft äran anföra förordar och instämmer jag uti denna motion.
Vidare anfördes icke. Motionen jemte Herr Granlunds i anledning
deraf nu afgifna yttrande hänvisades till Stats-Utskottet.
Slutligen hänvisades:
Herr O. J. Brödens motion, N:o 146, till Stats-Utskottet;
Herr G. Mwchels motioner, N:is 147 och 148, till StatsUtskottet;
Herr
Sven Nilsson* i Österslöf motion, N:o 149, till StatsUtskottet;
Herr
P. Sandströms motion, N:o 150, till Stats-Utskottet;
Herr E. Dofséns motioner, N:is 151 och 152, till StatsUtskottet
och N:o 153 till Bevillnings-Utskottet;
Måndagen den 31 Januari. 5
Herr Ola Månssons motion, N:o 154, till Banko-Utskottet;
Herr Lisa Olof Larssons motion, N:o 155, till Stats-Utskottet;
Herr Jöns Pehrssons motioner, N:o 156, till Stats-Utskottet ock
N:o 157, till Tillfälligt Utskott;
Herr Verner Ericssons motion, N:o 158, till Stats-Utskottet;
samt
Herr A. Gumcelius’ motion, N:o 159, till Bevillnings-Utskottet.
§ 2.
Föredrogos ock lades till kandlingarne Banko-Utskottets memorial
N:o 1, med öfverlemnande af Fullmäktiges i Riksbanken
till Utskottet afgifna berättelse.
§ 3.
Herr Talmannen tillkännagaf, att kan i samråd med sekreteraren
låtit uppgöra förslag till gruppering ock fördelning af d^Tuifåiigt utmotioner,
som af Kammaren blifvit till Tillfälligt Utskott lian- skott hänvisade
visade. motioner.
Ordet begärdes af:
Herr Ekrenborg: Jag kar visst icke någon invändning att
framställa mot den af Herr Grefven ock Talmannen nu gjorda
propositionen derom, att fördelningen af de till tillfälligt Utskott
hänvisade motionerna på öfligt sätt öfverlemnas åt Herr Talmannen
i samråd med sekreteraren, kelst jag är fullt öfvertygad om
att denna, efter vedertagen sed, skall verkställas till Kammarens
fulla belåtenket. Men jag tillåter mig till protokollet uttala något,
på hvilket jag under flera år tänkt, men kvarmed jag ej förr än
vid detta tillfälle vågat framkomma, och detta är en betänklighet
vid den praxis eller det bruk, som blifvit käfdvunnet i tillämpningen
af grundlagens bestämmelser om tillfälligt Utskotts tillsättande
ock om hänvisning af dit hörande ärenden, då man nemligen
har förvandlat dessa tillfälliga Utskott till ett slags ständiga,
hvartill grundlagen, efter min uppfattning, icke gifver någon anledning.
I den gamla representationsordningen kade vi, såsom för alla
är väl bekant, ett ständigt Utskott för behandlingen af Riksdagens
önskningsmål hos Kong]. Maj:t i sådana ärenden, som falla inom
Kongl Maj:ts eget lagstiftningsområde, nemligen Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet. Detta Utskott arbetade på flera särskilda
afdelningar, ock på den sista bland dessa sammanfördes en sådan
mängd af ärenden, som med hvarandra icke kade den ringaste
gemenskap, att denna afdelning till följd deraf i dagligt tal benämndes
“Riksens Ständers skräpkammare"v Då sedermera i den
nya Riksdags-ordningen detta ständiga Utskott utbyttes mot till
-
tro 4.
Remiss af
motioner.
(Forts.)
5f:o i.
6
Måndagen den SI Januari.
Ang. gmppe- fälliga Utskott, så antager jag att lagstiftaren dermed åsyftade
''niimiu m tvenne väsendtliga fördelar. Den ena af dessa fördelar var den,
skott hänvisade att först derigenom hos representationen infördes det så kallade
motioner, successiva behandlingssättet, d. v. s. att ärendena beredas och
(Forts.) behandlas efter hvarandra, först hos den ena Kammaren och derefter
hos medkammaren, så att i stället för att man i ett ständigt
och ofta med löpande göromål starkt betungadt Utskott vanligtvis
finner två i politiskt hänseende temligen skilda partier på hvar
sin sida om bordet, hvilka. partier ofta bekämpa hvarandra, samt
sönderslita frågan, så att frakten af beredningsarbetet stundom
blir ganska ringa och stundom fullt af sådana inre motsägelser,
som uppkomma genom den tillfälliga utgången af särskilda voteringar,
frågan deremot, enligt det successiva behandlingssättet,
kan i mera lugn beredas och pröfvas först af blott den ena Kammarens
delegerade, hvarigenom ofta ernås ett bättre resultat, som
bör vara svårare att vid den derefter följande behandlingen hos
medkammaren sönderrifva. Detta oaktadt har dock den tillfälliga
institutionen, efter hvad jag tror, icke kommit till heders i Kamrarnes
opinion, eftersom jag ofta hört motionärer uttala sin önskan
att få sina förslag hänvisade till ett ständigt i stället för ett tillfälligt
Utskott, hvilket uppfattningssätt, antagligen en qvarlefva
från ståndsrepresentationen och de dåvarande Utskottens stora
makt, nu mera är, efter min uppfattning, ett stort misstag, förutsatt
att lika goda krafter insättas i de tillfälliga som i de ständiga
Utskotten.
Detta var den ena fördelen, som väl egentligen icke torde
höra till denna fråga. Men den andra fördelen, man med tillfälliga
Utskott afsåg att vinna, var just den, att man för hvarje
särskild fråga skulle kunna uppsöka den särskilda erfarenhet och
sakkunskap, utredningen af frågan kräfde, och derföre stadgade
också grundlagsstiftaren i 37 § B mom. Kiksdags-ordningen följande:
“Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda (ständigt eller särskildt) Utskotts behandling, men är
af beskaffenhet, att Utskotts yttrande deröfver erfordras, skall
för frågans beredande ett tillfälligt Utskott, bestående af så många
ledamöter, som Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren till-
sättas11. Om vi nu fråga, huru detta tillämpats under nya riksdagsskicket,
så — hvad först beträffar den stora mängd af de
till tillfälliga Utskott hänvisade motioner, som väckts inom den
ordinarie motionstiden — har, efter hvad vi veta, så tillgått, att
under den första tiden af det nya representationsskieket, då dylika
motioners antal uppgick till omkring 50, tillsattes 5 ä 6, men nu
mera blott 3 ä 4 tillfälliga Utskott, hvarefter man i hvarje af de
främsta Utskotten sökte förena något så när likartade ärenden —
jag säger något så når, emedan dessa ärenden dock ofta varit
temligen olikartade. Inom det sista eller de två sista af de tillfälliga
Utskotten, t. ex. N:is 3 och 4, hafva deremot ärendena varit
till den grad olikartade, att dessa Utskott kunna anses fullt motsvara
den af mig förut omnämnda f. d. “Rikets Ständers skräpkammare“.
Så beredde t. ex. vid en riksdag ett och samma
Måndagen den 31 Januari.
7
N:o 4.
Utskott frågor om allmän afväpning, om ändring i tiden för om- s!''uppe''
justering af mått, målkärl och vigter, om ordensväsendets upp-1 ^fif%igte^t.
''häfvande eller inskränkning m. m. Yid en annan riksdag hand - skott hänvisade
lades af samma Utskott motioner angående utbekommande från motioner.
danska geheime-arkivet af handlingar rörande de s. k. eröfrade (Forts.)
provinserna, om rättighet för rusthållare vid de indelta kavalleriregementena
att begagna rustningshästarne för jordbruksarbete,
om förening af Upsala och Stockholms län till ett landshöfdingedöme
m. m. Yid en annan riksdag blef åter frågan om undersökning
af de svenska kusterna i och för deras befästande behandlad
af samma Utskott, som beredde frågor om återupptagande
af förut gällande stadganden rörande skottpenningar för dödade
räfvar och hökar samt om lånerätt i manufakturdiskonten _ åt
fabriker för artificiela gödningsämnen. Vidare har af samma tillfälliga
Utskott varit behandlad frågan om Deras Maj fers kröning
och om användande af helgonskylden. Slutligen, för två år sedan,
behandlade samma Utskott den bekanta motionen af en aktad
representant från Kalmar län om införande af internationela skiljedomstolar
samt frågor om ändringar i fiskeristadgan och i Kongl.
kungörelsen den 30 December 1863 angående nämndemäns rätt
till ersättning för extra förrättningar.
Jag förbiser icke att för behandling af till exempel alla de
ämnen, som äro att taga i betraktande vid fråga om uppgörande af
förslag till en ny fiskeristadga, det fordras ganska stor erfarenhet och
insigt, men den menskliga erfarenheten är begränsad, och icke är det
antagligt att hos dessa samma personer finnes den politiska erfarenhet,
som behöfves för att grundligt och värdigt bemöta en
motion om internationela skiljedomstolar. Jag nedsätter icke ett
ögonblick de personers göda vilja och förmåga, som skola
handlägga så vidt skilda ämnen, men jag påstår, att det sätt,
hvarpå de till tillfälliga Utskott hänvisade motioner i allmänhet
grupperas och fördelas mellan Utskotten, innebär ett stort hinder
för att hvar och en branche af ärenden blir behandlad af den särskilda
erfarenhet, som derför erfordras.
Detta hvad ’ beträffar de till tillfälliga Utskott hörande motioner,
som väckas inom den ordinarie motionstiden. Jag har i afseende
på dem icke det ringaste att invända emot grundlagsenligheten
af det sätt, hvarpå man nu går till väga. Jag skulle endast
önska någon större omtänksamhet vid begagnandet af den rätt,
grundlagen gifver. Men deremot, om jag fäster mig vid de motioner,
som under Riksdagens lopp väckas efta'', utgången af den
ordinarie motionstiden och då hänvisas till tillfälligt Utskott,
vågar jag säga, att det sätt, hvarpå man med dem går till väga,
icke har klart stöd för sig i grundlagen, utan att det sker något
på sidan om densamma. Det går till så, att, om till exempel en
månad eller sex veckor härefter någon framställer en motion, som
tillhör tillfälligt Utskott, denna alltid utan gensägelse hänvisas
till ett förut befintligt tillfälligt Utskott, och detta derföre att
man förvandlat dessa tillfälliga Utskott till ständiga och betraktar
dem såsoih sådana. Om så inträffar, att vid en tid af till
N:o 4.
s
Måndagen den 31 Januari.
motioner.
(Forts.)
Ang. grupp*, exempel sex veckor efter riksdagens början en sådan motion
^Tiiifäiiu ut- väc^es 0°h hänvisas till tillfälligt Utskott, och detta tillfälliga
skott hänvisade Utskott, till exempel N:o 2, som nu tillsättes, redan då slutat sina
arbeten med de ärenden, som från början blifvit detsamma uppdragna,
samt Riksdagen fattat sina beslut deröfver, då påstår jag,
att det Tillfälliga Utskottet N:o 2 icke vidare finnes till. Har det
återigen icke afslutat sina arbeten, så säger jag ändå, att detta
Utskott N:o 2 aldrig blifvit tillsatt för några andra än de ärenden,
som bragts å bane innan Utskottet tillsattes. Först skall
frågan väckas och sedan Utskott för densammas behandling tillsättas,
detta är tydligen stadgadt i 3 mom. af 37 § Riksdags-ordningen,
der det heter: “derest fråga väckes, skall Tillfälligt Utskott
tillsättas11; och detsamma är också uttryckt i dess namn af “Tillfälligt11.
När nu Kammaren, såsom jag redan nämnt, längre fram
på riksdagen till ett förut befintligt tillfälligt Utskott hänvisar
en ny fråga, är detta förfarande detsamma, som om Kammaren valde
ett nytt tillfälligt Utskott, och deri insatte samma ledamöter, som
blifvit valde i det första Tillfälliga Utskottet, hvilket behandlat dit
förut hänvisade frågor; men grundlagen medgifver icke att anställa
några utskottsval genom acklamation, och derföre innebär ett
sådant sätt att gå till väga, efter min uppfattning, ett förbiseende
af hvarje ledamots rätt att deltaga i val af ledamöter i detta nya
Tillfälliga Utskott N:o 3, 6 eller 7, hvad det nu må vara, som
föranledes af en motion, väckt under riksdagens gång.
Andamålet med dessa mina anmärkningar är tvåfaldigt. Det
ena att jag ville uttrycka en vördsam förhoppning, att vid upprättande
af förslag till gruppering eller fördelning af de till tillfälligt
Utskott remitterade motionerna tillses att de ärenden, som
hänvisas till ett och samma Utskott, så mycket som möjligt äro
likartade, och att för det ändamålet också hvart och ett af dessa
Utskott icke må omfatta allt för många ämnen, samt således äfven
att dessa Utskott icke blifva allt för få till antalet, eller med ett
ord: något mera likartade frågor i samma Utskott, flera Utskott
än vanligt och icke så många ärenden i hvarje Utskott. Derigenom
vinnes den dubbla fördelen, att Kammaren kan gifva sitt
förtroende åt så många som möjligt, och tillika vinnes det ännu
vigtigare önskningsmålet, att för hvarje särskildt ärende blir använd
just den kunskap och erfarenhet, som passar för detsamma,
den må nu vara att söka hos ledamöter, som äro lediga eller hos
dem som förut hafva plats i annat Utskott. Det andra ändamålet
med detta anförande är att för den händelse, såsom är sannolikt,
något längre fram kommer att framställas ett eller annat förslag,
som tillhör tillfälligt Utskott, och jag då yrkar tillsättande af
ett nytt tillfälligt Utskott för sådant förslags behandling, jag
redan nu velat uttala min mening, på det att ett sådant yrkande
icke måtte uppfattas såsom innebärande det ringaste underskattande
afl förmågan i allmänhet hos dem, som förut invalts i de tillfälliga
Utskotten, utan endast såsom en följdriktig tillämpning af
den uppfattning jag nu vågat uttala om grundlagens mening i detta
Måndagen den 31 Januari.
9
N:o i.
fall, och om det sätt för dess tillämpning, som enligt min tanke An9-också är för ärendenas ändamålsenliga beredning det bästa. ''Tillfälligt Ut
skott
hänvisade
Vidare yttrades ej. Det af Herr Talmannen anmälda för- motioner.
slaget, som uppgjorts under förutsättning att tre Tillfälliga Utskott (lorta.;
skulle tillsättas, blef nu uppläst, hvarefter
Herr Grumselius anförde: Jag anhåller, att detta förslag
måtte få hvila på bordet till nästa sammanträde, och jag hänför
mig dervid till det anförande, som nyss afgafs af Herr Ehrenborg,
med hvilken jag ber att i detta fall få fullkomligt förena
mig. Jag föreställer mig nemligen, att dessa motioners antal och
beskaffenhet böra föranleda dertill, att vid denna riksdag vi
måtte få åtminstone fyra tillfälliga Utskott, såsom förhållandet
varit vid flera föregående riksdagar, ehuru icke vid de allra sista.
Jag finner, att i afseende på det tredje Tillfälliga Utskottet föreslagits
att dit hänvisa åtskilliga ärenden, som äro olikartade sins
emellan, men att man till de båda andra tänkte hänskjuta ärenden,
som äro åtminstone något så när likartade. Jag hörde visserligen
icke fullständigt den nyss upplästa förteckningen öfver
de motioner, som blifvit hänvisade till tillfälliga Utskott; men så
mycket hörde jag, att till Tillfälliga Utskottet N:o 2 äro föreslagna
att hänföras från hvarandra så skiljaktiga frågor som om
vin, kartor, polis, klockare, provincialläkare, biskopskåpor, kronofogdar,
valprotokoll, revisionsförhållanden. Jag skulle gerna önska,
att de tillfälliga Utskotten, som i allmänhet i denna Kammare
bruka räkna nio ledamöter, blefve så sammansatta, att de olikartade
ärenden, som dit hänföras, måtte hvart och ett, så vidt
dertill finnes tillgång i Kammaren, få åtminstone en representant,
som vore något så när sakkunnig. Detta mål skulle kunna vinnas,
om ärendena grupperades på fyra i stället för tre tillfälliga Utskott,
och om de personer, som hafva makten i hand att bestämma
Utskottens sammansättning, tillämpade denna makt med hänsyn
till de olika ärenden, som blifvit hänförda till hvart och ett af de
tillfälliga Utskotten.
På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag att det nyss
upplästa förslaget måtte få hvila på bordet till nästa sammanträde.
I enlighet med Herr Grumselius’ yrkande blef det ifrågavarande
förslaget bordlagdt.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 1 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
10
Onsdagen den 2 Februari.
Onsdagen den 2 Februari.
Kl. 2 e. m.
§ 1.
Justerades protokollen för den 25 och 26 nästlidne Januari.
§ 2.
Upplästes och lades till handlingarne ett protokoll af följande
lydelse:
Protokoll, hållet inför t. f. chefen för Justitie-departementet
den 2 Februari 1876.
Landshöfdingen, Kiddaren af Kongl. Nordstjerneorden Nils
Curry Engelbrecht TrefFenberg hade aflemnat fullmakt, utvisande
att han vid riksdagsmannaval, som den 10 nästlidne Januari hållits
i Hernösand, Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda städer,
blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för
tiden till den 1 Januari 1879; och sedan berörda fullmakt funnits
vara i föreskrifven form utfärdad samt vidare granskats af vederbörande
fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret utan att
desse emot fullmakten framställt någon anmärkning, blef samma
fullmakt nu godkänd och skulle, på anmälan, till Landshöfdingen
lreffenberg återställas; hvarjemte protokoll öfver hvad sålunda
förekommit skulle Andra Kammaren meddelas.
In fidem
G. Byding.
(Och tillkännagaf Herr Talmannen i sammanhang med föredragningen
af detta protokoll, att Herr Treffenberg, som nu till
hufvudstaden anländt, denna dag intagit sin plats bland Kammarens
ledamöter.
§ 3.
Föredrogs ånyo det i Kammarens sammanträde sistlidne Måndag
pordlagda förslag till fördelning af de motioner, Kammaren
hänvisat till Tillfälligt Utskott, och anmälde dervid Herr Talmannen,
att, i anledning af de i nämnda sammanträde i detta af
-
Onsdagen den 2 Februari.
11
N:o 4.
seende uttalade åsigter, ett nytt förslag blifvit uppgjordt under
förutsättning att Kammaren beslöte tillsätta fyra Tillfälliga Utskott;
lydande detta sednare förslag sålunda:
Förslag till gruppering af de motioner, kvilka af Riksdagens
A.ndra Kammare blifvit hänvisade till behandling af Tillfälligt
Utskott.
l:o Till behandling af ett Tillfälligt Utskott (N:o 1) torde
få öfverlemnas nedanstående motioner af:
Herr J. E. Åkesson, Lundegård, N:o 66, om ändring i Kongl.
Kungörelsen den 16 Juni 1875 i fråga om årsafgifterna vid högre
skolor för qvinlig ungdom;
Herr Liss Olof Larsson, N:o 72, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om förändring i folkskollärares tjensteårsberäkuing
för erhållande af pension;
Herr August Pettersson, N:o 77, om ändring i 4 § af Kongl.
Kungörelsen den 29 December 1860 angående folkundervisningen
i riket;
Herr Johannes Andersson i Knarrevik, N:o 96, om förändrad
lydelse af 4 § 5 mom. i Kongl. stadgan den 18 Juni 1842 angående
folkundervisningen i riket;
Herr Grefve Eric Sparre, N:o 107, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande införande af undervisning i ritning och handarbeten
bland läroämnena i folkskolan;
Herr A. Bergström, N:o 108, om skrifvelse till Kongl. Majd
angående förordnande för representanter af embetsverken att såsom
censorer öfvervara så väl de egentliga civila embetsexamina
vid universiteten, som ock juris candidat-examen;
Herr Jons Rundbäck, N:o 121, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om föreskrifter i fråga om folkskolelärares aflöning;
Herr Johan Er-ik Johansson, K:o 140, om revision af nu gällande
folkskolestadga; och
Herr C. Ekman, N:o 137, om förändrade bestämmelser angående
till- och afträdestiden för lärare och lärarinnetjenster vid
folkskola m. m. ’
Summa 9 motioner.
2:o Till ett annat Tillfälligt Utskott (N:o 2) torde få öfverlemnas
motioner af:
Herr A. Helander, N:o 27, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om åtgärder för fortskyndande af de allmänna kartearbetena;
Herr
F. Andersson, N:o 30, om anställande af polistjenstemän
på landet;
N:o 4.
12
Onsdagen den 2 Februari.
Herr F. Andersson, N:o 31, om ändring i sättet för klockares
aflöning samt upphörande af dem åliggande brefbäringsskyldighet;
Herr C. Johansson, N:o 46, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om tillägg till instruktionen för provincialläkare deri*13
Juni 1822;
Herr Sven Nilsson i Efveröd, N:o 95, om förändradt bokföringssätt
för vissa af statens embetsverk;
Herr Johannes Jonsson i Fröstorp, N:o 100, om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om indragning af kronofogdetj enst erna
och öfverflyttande af kronofogdarnes tjenstegöromål på länsmännen
; och
Herr J. tf. Granlund, N:o 133, om uppdrag åt Riksdagens revisorer
att taga kännedom om rånte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockholm.
Summa 7 motioner.
3:o Till ett Tredje Tillfälligt Utskott (N:o 3) torde få öfverlemnas
motioner af:
Herr J. V. Lundqvist, N:o 6, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan att natt-tågen å statens jernvägar måtte inställas;
Herr L. Torpadie, N:o 50, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om tillägg till Byggnadsstadgan för rikets städer den 8
Maj 1874;
Herr 1. Asklöf, N:o 82, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om tillägg till skrifvelsen den 22 Oktober 1875 rörande
försändelser under band;
Herr C- J. Svenson, N:o 103, om skrifvelse till Kongl. Maj:t,
att indelta arméns uppsättande och underhåll öfvertages helt och
hållet af staten;
Herr A. P. Lind, N:o 118, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
öfverenskommelse mellan Sverige, å ena sidan, samt Tyska
riket, Danmark och Norge, å andra sidan, i fråga om hemortsrätt;
Herr Jöns Pehrsson, N:o 157, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående ändring i Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866 angående
hushållningen med de allmänna skogarne.
Summa 6 motioner.
4:o Till ett Fjerde Tillfälligt Utskott (N:o 4) hemställes att
återstående motioner måtte hänvisas, nemligen:
Herr P. Ungmans, N:o 18, om ändring i lagstiftningen rörande
försäljning af vin;
Herr N. J. Boströms, N:o 35, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om utfärdande af formulär till valprotokoll för elektorer
vid riksdagsmannaval;
Onsdagen den 2 Februari. 13 N;o 4.
Herr P. A. Hellgréns, N:o 49, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om förbud för s. k. gårdfarihandel;
Herr Samuel Jonssons, N:o 65, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående uppförande å mötesplatsen Känneslätt af vissa byggnader
för Kongl. Smålands Husarregementes räkning;
Herr Lasse Jönssons, N:o 86, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan att de flygsandsfält, som icke äro i ordentlig häfd,
måtte varda expropierade;
Herr Lear Månssons, N:o 92, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t om afskaffande af s. k. biskopsmössor och biskopskåpor m. m.;
Herr Johan Mallmins, N:o 141, om förändrade stadganden rörande
utarrendering af boställshemman och kronolägenheter; och
Herr Jan Magnussons, N:o 144, om förändring i Kongl. Förordningen
angående försäljning af vin m. m. den 18 September 1874.
Summa 8 motioner.
Efter skedd uppläsning blef det förslag, söm här ofvan finnes
intaget, af Kammaren godkändt; och hade Kammaren alltså beslutit
tillsätta fyra Tillfälliga Utskott. I afseende å dessa Utskotts
sammansättning fattades enahanda beslut, som vid senaste
riksdagar, eller att i hvart och ett af dem skulle ingå nio ledamöter
samt att för dessa ledamöter icke några suppleanter skulle utses.
I fråga om tiden för väljande af ledamöter i nu omförmälda
Utskott hemställde Herr Talmannen och beslöt Kammaren, att
valen skulle företagas vid början af det sammanträde, som komme
att hållas Lördagen den 5 i denna månad.
§ 4.
Ordet begärdes af
Herr Key, som yttrade: Då vid valen till ledamöter i deAng. kassering
ständiga Utskotten för några dagar sedan förekommo listor med af valsedlar.
namn öfverstrukna och andra satta i stället, hvilken omständighet
här i Andra Kammaren lemnades utan anmärkning, samt det
i Första Kammaren lärer brukas äfvenså, men här förr har skett —
åtminstone vid 1867 års riksdag — att Kammaren fattar beslut,
huru i detta hänseende skall förfaras, så tager jag mig friheten
vördsamt hemställa om beslut af Kammaren, huruvida dylika
listor, på hvilka förekomma ett eller flera namn öfverstrukna och
andra skrifna i stället, skola gälla eller kasseras.
Herr A. Bergström: Herr Talman! Jag föreställer mig,
att Kammaren icke i detta fäll ämnar uppställa någon allmän
grundsats, utan i den mån valen förrättas, och anmärkningar mot
valsedlarne förekomma, fattar beslut. Jag hemställer derföre,
att Herr Keys förslag lemnas utan afseende.
^:o 14 Onsdagen den 2 Februari.
Ang. kassering _ Herr Key: Att jag icke saknat all anledning till min nyss
a (Ports.)0'''' Sj°r<^ao hemställan ådagalägges det Kammarens protokoll, som
jag håller här i min hand. Vid 1867 års riksdag egde nemligen
diskussion i förevarande fråga rum i denna Kammare och bland
andra, som dervid yttrade sig, fanns äfven just den talare, som
sist hade ordet. På grund af denna diskussion förklarade sig
Herr Talmannen hafva uppfattat pluralitetens inom Kammaren
mening vara den, “att valsedlar, derå ett eller flera namn funnos
utstrukna, skulle anses ogilda“. Denna förklaring blef äfven af
Kammaren godkänd.
Kammaren har sålunda redan en gång förut fattat beslut i
frågan, och jag hemställer huruvida det ej vore med god ordningförenligt
att äfven nu göra det.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag har icke lyckats till
fyllest uppfatta Herr Keys yrkande, men det förefaller mig, som
om han yrkat att Kammaren skulle på förhand besluta, huruvida
vallistor, som innehölle ett eller flera öfverstrukna namn, skulle
godkännas eller icke.
Jag tror icke att Kammaren bör på detta sätt binda sig på
förhand, utan tycker det vara bättre och lämpligare, att beslut i
sådant hänseende fattas för hvarje särskild gång ett ärende af
dylik beskaffenhet förekommer. Ett beslut, sådant som Herr Key
synes önska, skulle nemligen antingen utgöra en förklaring af
gällande grundlag eller intagas i Kammarens arbetsordning. Jag
tror derföre, som sagdt, att Kammaren icke bör binda sig påförhand,
utan fritt besluta vid hvarje särskildt tillfälle samt då låta
grundlag och arbetsordning lända sig till efterrättelse.
Herr Key: Hvarken grundlag eller arbetsordning lägger
hinder i vägen för hvad jag föreslagit. Jag beklagar att jag icke
lyckats göra mig förstådd af den siste ärade talaren. Min mening
var den, att Kammaren skulle besluta, huruvida valsedel,
pa hvilken finnes ett eller flera namn utstrukna, skulle anses giltig
eller kasseras. Da sådana fall i mängd förekommit vid senaste
valen till de ständiga Utskotten, så har jag ansett lämpligt
att, innan^ valen till de tillfälliga Utskotten om lördag ega rum,
göra. i fråga varande hemställan, eller: huruvida en valsedel, å
hvilken finnes ett eller flera namn utstrukna och andra satta i
stället, må anses giltig eller ej.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag tyckte att Herr Key
anförde ett prejudikat från en föregående riksdag, att Riksdagen
i ett sådant fäll, som nu är i fråga, beslutit att valsedlarne skulle
kasseras, och kan således icke finna behöfligt att å nvo fatta beslut
i frågan.
Herr Lyttkens: Det är allt skäl att ett beslut fattas i
denna fråga. Till ordinarie ledamot i ett Utskott kan t. ex. hafva
Onsdagen den 2 Februari. 15 JJ:o 4.
blifvit vald af en person, hvilkens namn förekommer å en suppleant- -ing. kassering
lista. Man stryker öfver hans namn, på suppleantlistan och skrif- af vahedlarver
ett annat i stället. Frågan blifver då, om sådan lista skall (FortM
kasseras eller Kammarens ledamöter skola få göra sig besvär att
skrifva om hela listan. 1 Riksdagsordningen är stadgadt, att alla
valsedlar skola vara omärkta. Skall nu en valsedel anses såsom
märkt derför, att ett eller flera namn å densamma befinnas utstrukna?
Jag för min del tror, att en valsedel, för att komma
under rubriken märkt, skall antingen på yttre eller inre sidan
innehålla någon antydan om den person, hvilken aflemnat densamma.
Att öfverstryka ett eller annat namn och sätta andra i
stället kan deremot icke efter min tanke komma under en sådan
rubrik. Det är väl sant, att Andra Kammaren förut en gång
fattat ett sådant beslut, som Herr Key nu föreslagit, men i Första
Kammaren har en motsatt praxis gjort sig gällande. Det torde
derför vara skäl att söka få frågan afgjord, så att icke något
tvifvel må förefinnas för den, som anser sig böra ändra ett namn
på en vallista, huruvida han kan öfverstryka namnet och skrifva
ett annat i stället, utan att valsedeln derför blir ogiltig, eller
om han skall skrifva om hela listan. Jag tror för min del att
det senare sättet att gå till väga vore alltför minutiöst och anser,
såsom jag förut redan nämnt, att derför att ett namn å en valsedel
befinnes utstruket, valsedeln icke kan komma under rubriken
märkt och på denna grud kasseras, utan bör anses såsom
giltig.
Herr Key: Jag ber om ursäkt derför att jag besvärat Kammaren
med detta obetydliga ärende, men jag tror verkligen att
det skulle leda till god ordning att nu fatta beslut i frågan och
anhåller att få formulera mitt förslag så, att dylika sedlar måtte
kasseras. I händelse Kammaren godkänner detta förslag, har
allenast ett ytterligare prejudikat blifvit lagdt till prejudikatet
vid 1867 års riksdag, och jag tror att sådant icke skulle sakna
befogenhet.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag anhåller att Herr
Keys förslag måtte få hvila på bordet.
Herr Rubenson: Då yrkande blifvit framstäldt om bordläggning
af Herr Keys förslag, så vore det må hända obehöfiigt
att nu* yttra sig i frågan. Jag ville dock förklara att, då Herr
Key numera bestämdt formulerat sitt förslag så, att Kammaren
måtte besluta det sådana vallistor, å hvilka ett eller flera namn
finnas öfverstrukna, skola kasseras, förslaget synes mig ännu olämpligare
än förut, ty beslutet blefve då endast ett upprepande af
ett redan förut fattadt. Ginge beslutet i motsatt rigtning mot
det förra, kunde någon anledning tänkas till fattande af ett såsådant,
men icke annars.
Herr Key: Det beslut, som jag åberopat, gälde naturligtvis
N;0 4. 16 Onsdagen den 2 Februari.
Ang. kassering endast för den riksdag, beslutet fattades och kan icke gälla för
af vahediar. ana riksdagar. Hvarje Riksdag, anser jag, så länge icke något säror
s'' skildt derom är stadgadt, hafva full befogenhet att besluta huru i
frågan skall förfaras. Då emellertid yrkande blifvit gjordt om
bordläggning af mitt förslag, återtager jag detsamma, ty att i
följd af detta yrkande valen till de Tillfälliga Utskotten skulle uppskjutas,
kan icke vara lämpligt. Skulle Herrarne icke anse någon
otydlighet förefinnas, skall jag icke heller påyrka något beslut i
frågan, utan återtager, såsom jag nämnt, förslaget.
Härmed var öfverläggningen slutad; och skulle, sedan Herr
Key sålunda återtagit sitt förslag, den af honom väckta fråga
anses förfallen.
§ 5.
Till bordläggning anmäldes Stats-Utskottets memorial N:o 1,
med den till innevarande riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontoret
afgifna berättelse.
§ 6.
Herr Lyttkens erhöll efter derom framstäld begäran ledighet
från riksdagsgöromålen under 7 dagar från och med den 6 innevarande
.månad.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. e. m.
In fidem
Gustaf Wcstdahl.
Stockholm, tryckt hos A. L, Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1876.