Motioner i Andra Kammaren, N:o 85.

15

jY:o 85.

Af Herr Lasse JöllSSOIi: Om anslag till Jiskbåthamnar vid fiskeläget
Brantevik.

Af de inom vårt land varande olika näringsgrenar finnes en, som hitintills
torde varit allt för litet uppmärksammad och understödd, nemligen fiskerinäringen,
ty utom eu och annan reglementarisk bestämmelse vid fiskets utöfning, är föga
gjordt för denna närings upprätthållande och utveckling. Såväl Kongl. Landtbruksakademien
som de Kongl. Hushållningssällskapen hafva mera rigtat sin verksamhet
åt jordbruksnäringarnes olika grenar. Följderna deraf visa sig i ett ständigt
tillbakagående, i den fiskeriidkande befolkningens torftiga ställning, samt svårigheten
för den jordbrukande befolkningen att erhålla de förut vanliga och rikliga
behofven af sill och torsk m. in. uppfylda.

Fiskeribefolkningens yngre medlemmar hafva kommit att inse sin mödosamma,
farliga och litet lönande ställning och derföre i massor öfvergifvit sina fäders
yrke för att som sjömän eller andra yrkesmän komma i åtnjutande af en mindre
mödosam och mera inbringande sysselsättning.

En af de orsaker, som mest bidraga till detta beklagliga förhållande, är
bristen på nödiga båthamnar vid våra fiskelägen. I saknad af ekonomisk förmåga
att uppbygga eller ens att reparera eller förbättra de af sjön skadade eller förstörda
hamnarne, måste fiskarena vid hemkomsten från sina sjöfärder företaga det
mödosamma arbetet att uppdraga båtarne på land, för att undvika dessas sönderkrossande
af strandsvallet; hvilket arbete är en synnerlig skräck för de yngre fiskarena
och ett hinder mot större och sjödugliga båtars anskaffande.

Den 13 November 1872 förstördes de flesta båthamnar och vågbrytare vid
fiskelägena i Skånes östra och södra kuster, och sedan dess hafva få eller inga
af dessa kuunat förbättras eller upprättas i sitt förra skick. Bland de fiskelägen,

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 85.

som hårdast drabbats af denna olycka, är Brantevik, beläget i Cimbris och Nöbbelöfs
socknar af Kristianstads län, med en befolkning af 720 personer, hvaraf 76
fiskare, bvilka innehafva 19 större och 33 mindre fiskarebåtar.

I Februari 1874 upprättade chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Majoren Herr A. Remmer, ritning och kostnadsförslag till iståndsättande
af tvenne båthamnar derstädes, och i betänkandet dertill yttrar han bland annat:
“Vågbrytaren synes vara grundlagd dels på förtimrade sänkkistor, dels “apierres
perdues11, hvartill användts mycket stora rullstensblock. Det oaktadt är förstörelsen
af sjön så genomgående och grundlig, att hela denna arm liknar ett af naturen
danadt stenref" —--“att fiskelägets vara eller icke vara i hufvudsak beror

på en säker hamn torde lika litet kunna bestridas, som det är säkert, att dess
invånare ej utan bidrag af allmänna medel mägta sjelfva bekosta de af mig
föreslagna skyddsåtgärderna, hvarföre jag också lifligt tillstyrker, att sådana bidrag
måtte dertill lemnas“.

Då detta Herr Major Remmers förslag uppgick till den betydliga summan
af tretiotvåtusen kronor, ansågo samhällsmedlemmarne sig icke våga hos Kongl.
Maj:t begära ett så stort anslag, dels derföre att de fruktade att i likhet med en
del andra komuner, som erhållit statsanslag, de möjligen vid beviljande af detta
skulle blifva ålagda att med hälften deri deltaga, hvilket de i sin medellöshet
omöjligen kunnat uppfylla, dels ansågo de att efter deras anspråk och behof fullt
lämpliga hamnar vida billigare böra kunna åstadkommas, om de endast mot redovisningsskyldighet
erhöllo, för en gång, ett penningeanslag af sextusen kronor, till inköp
af erforderlig byggnadsmateriel, hvarvid de med beredvillighet ville åtaga
sig sjelfve att utan ersättning verkställa allt dervid förekommande arbete. Dessa
uttalanden hafva de enhälligt gjort inför kommunalstämmans ordförande. Lifligt
intresserande mig för denna fiskarenas lifsfråga, och i allo delande denna nyktra,
redliga och arbetsamma befolknings uttalade önskan, särdeles som jag är fullt
förvissad om, att dessa begärda medel blifva samvetsgrant använda och redovisade,
äfvensom med fästadt afseende på den besparing som härigenom uppkommer; och
då jag derjemte är i mångårig erfarenhet om denna befolknings praktiska arbetsduglighet
i denna gren, är jag äfven fullt öfvertygad om här ifrågavarande hamnarbetes
solida utförande och vågar derföre vördsamt anhålla,

det Riksdagen täcktes bevilja ett anslag af sextusen kronor till
fiskbåthamnar vid fiskeläget Brantevik i Kristianstads län.

Stockholm den 27 Januari 1876.

Lasse Jönsson.