Motioner i Forsla Kammaren, N:o 38.

N:o 38.

Af Herr Salomon Larsson: Om förändrad lydelse af § 28
i gällande förordning angående försäljning af bränvin.

Hvar och en som närmare gifvit akt på dryckenskapslasten och dess
utöfvande i vårt land, har säkerligen ej kunnat undgå att finna, att det
är i synnerhet sön- och helgedagarne som missbrukas härtill. Särskilt
är förhållandet så i våra städer, der krogarne dessa dagar äro mest talrikt
besökta. Något som i icke ringa man bidrager till detta sorgliga förhållande
är ett stadgande i 28 § af Kongl. förordningen af den 18 September
1874 angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller destillerade spirituösa drycker, enligt hvilket utskärning af bränvin
under sön- och helgedagar är tillåten i städerna, men i allmänhet förbjuden
på landet. Något rimligt skäl till detta olika stadgande mellan
stad och land finnes, eldigt mitt förmenande, icke. Jag vill derföre, dels
för att söka något utjemna förhållandena mellan stad och land, dels ock,
i synnerhet för att söka motverka dryckenskapslastens utöfvande under
sön- och helgedagarne, vördsammast föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att ofvan nämnda
28 § må få följande förändrade lydelse.

§ 28.

Under sön- och helgdag etc., lika med nuvarande
1 moment.

All utskärning vare under sön- ocli helgedagar
så väl i stad som på landet förbjuden, dock kan deri
i stad tillåtas, så vida kommunalstyrelsen derom fattar
beslut, som af VVrår befallningshafvande, efter magistatens
hörande godkännes.

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

Har, i den ordning näst föregående moment stadgar,
i stad iskänkning under sön- och helgedagar
blifvit tillåten, skall dock alltid under gudstjenst ut~
skänkningsställe vara tillstängdt.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 29 Januari 1876.

S. Larsson.

N:o 39.

Af Herr Carleson: Om beviljande af ett län ä högst 2,200,000
kronor till understöd för en jernväg sanläggning frän
Hultstreds station ä Nässjö—Oskarshamns-banan till
Vestervik.

Hur ringa benägenheten för statens underhjelpande af enskilda
jernvägsbyggnader må för tillfället vara, kan likväl icke förbises att
staten, då den med försigtighet understödjer detn, äfventyrar mindre än
då den undandrager dem sin hjelp och dermed betager sig ett verksamt
medel att till allmänt gagn reglera den enskilda företagsamheten. Samhällsbehof,
som hänvisas till sjelf hjelp, tillgripa vanligen för handen liggande
medel utan bekymmer om dessas inflytande på andra samhällsintressen
och man får icke vänta att, der behofvet af förbättrade kommu
nikationsanstalter framträder såsom eu lifsfråga, aflägsnare om ock
vigtigare eller högre intressen skola förmå att gorå sig gällande. Att
dervid skys hvarken eu ruinerande konkurrens på den inhemska penningemarknaden
eller, om denna finnes otillräcklig, anlitandet af utländska
kapital på vilkor, som lemna betydande jernvägslinier i utländingars