Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
17
samma finge försonas med lägsta bötesbelopp, fann sig ej kunna till
samma förslag tillstyrka bifall.
Då likväl erfarenheten nogsamt ådagalagt, dels att de fleste, som
på fremmande ort söka eller hafva arbete, veta sig efter begående af
ganska svåra fridsbrott blifva fullkomligt fria från straff endast genom
att ombyta vistelseort, helst i allmänhet bevisning om hvem som föröfvat
brottet efter någon tids förlopp icke kan åstadkommas, dels ock
ock att, när häktning någon gång kunnat ske, fridsbrotten i den kringliggande
orten märkbart aftagit, samt då rättslöshet i afseende å fridsbrott
inom hela landet eger rum i en högst betänklig grad, synes mig
dessa förhållanden ovilkorligen mana till en lagförändring uti ifrågavarande
riktning, hvarföre jag framlägger ett nytt förslag i ämnet, affattadt
i något mildare form, än det af Högsta domstolen afstyrkta förslaget.
Januari 1876.
L. Nordenfelt.
IV:o IS.
Af Herr Nordenfeit, Leonard Magnus: Angående beryvevkstiondem
upphäfvande.
Vördsamt föreslår jag,
att den skatt, som kallas bergverkstionde, måtte alldeles
upphäfvas, på sätt Kongl. Maj:ts proposition till
1872 års Riksdag närmare bestämmer, eller om detta
förslag icke skulle af Riksdagen biträdas, att de bergverk,
hvilka icke åtnjutit eller fortfarande åtnjuta något
understöd från statsverket, måtte befrias från
denna afgift.
Bill. till Ril-sd. Prof. ISIG. 1 Sami. 2 Afd. I Band. H Haft. 8
18
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
Denna skatt beräknas inbringa 50,000 kronor årligen och är säkerligen
den mest betungande och mest orättvisa af alla skatter, som upp
Ö
i °
tagas i vårt land.
Bero-verksegaren har nemligen att betala bevillning lör sin inkomst
och sin fastighet, och dessutom att under namn af bergverkstionde till
statsverket aflemna en trettondedel ( bo) af den metall han tillverkat,
och det antingen tillverkningen för honom gifvit vinst eller förlust.
I de fall, då statsverket icke lemnat något understöd för tillverkningen,
synes mig detta förfarande vara eu plundring för statsverkets
räkning, hvilken icke bör fortfara i ett samhälle, som gör anspråk på
att handla efter rättvisa grunder.
Man säger visserligen, att denna skatt har likhet med grundskatterna
och bör afskaffas endast i sammanhang med dessa; men deremot invändes,
att jordbruksfastigheten påföres lägre bevillning än andra föremål,
och att grundskatterna äro till sitt belopp bestämda samt att de icke
kunna utan åläggande af annan skatt på eu gång afskrifvas, hvaremot
bergverkstionden ger statsverket ringa inkomst och är eu utomordentlig
skatt lagd på sjelfva tillverkningen samt väsentligen fördyrande densamma.
Fastän denna skatt blifvit upptagen ibland statsverkets ordinarie
inkomster, är den i sjelfva verket eu bevillning i likhet med afgifterna
för tillverkning af bränvin och hvitbetssocker.
Om ock något sken af likhet kan upptäckas emellan grundskatterna
och bergverkstionden i de fall, då bergverken erhållit understöd af statsverket,
vågar jag påstå, att alldeles icke någon sådan likhet förefinnes
i de fall, då bergverken icke åtnjutit eller åtnjuta ofvannämnda understöd.
Genom tillvaron af denna skatt försvåras väsentligen, till skada för
landet, den i alla händelser vanskliga och ofta förlustbringande tillverkningen
af ädla metaller, hvarföre malmerna stundom, der det lönar sig,
måste oförädlade exporteras.
Januari 1876.
L. Nordenfelt.