Motioner i Första, Kammaren, N:o 12.
1
TV:o 13.
Af Herr Almquist: Om vidtagande af åtgärd för erhållande af
ärliga offentliga redogörelser rörande rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas
förvaltning m. m.
Bland inrättningar, som afse att för arbetaren och andra obemedlade
underlätta tillfället att med deras inskränkta ressurser verka för sitt
och de sinas sjelfbestånd, intaga, vid sidan af sparbankerna, lifränte- och
kapitalförsäkringsanstalterna främsta rummet. Betydelsen af dessa anstalter
har ock börjat inom landets alla delar alltmera uppfattas. Under
senare sju åren hafva insättningarne hos dem visat en förvånande tillväxt.
Insättningsböckernas eller delegarnes antal har från 7,900 vid 1869
års ingång ökats till omkring 90,000 samt behållningen från 2,900,000
till omkring tolf millioner kronor. Denna af små besparingar bildade
tillgång i och för sig ganska ansenlig — erhåller än större betydelse
vid erinran derom, att behållningarne, hvilka, enligt medel-beräkning,
innestå, närmare 40 år, derunder mera än åttadubblas, och att således
de nittiotusen delegarne till sitt framtida understöd med tiden hafva att
påräkna eu tillgång af närmare hundra millioner kronor att successive
det mesta i form af lifräntor, uppbäras.
De besparingar, dessa anstalter redan nu räddat undan förödelse,
låta oss ana hvad i framtiden, då tusental från dem komma att uppbära
lifräntor, skola förmå uträtta till framkallande af sparsamhet eller bemödanden
att tillvarataga den skårf, som ej för tillfällets behof tages i
anspråk. Deraf skall kommunernas fattigvård jemväl hemta omedelbar
fördel.
Men, mina Herrar, möjligheten af en sådan social reform hvilar på
I",6.1?. förutsättning, dessa anstalter fortfarande hos befolkningen skola
blifva i åtnjutande af oförminskadt förtroende. Det är nemligen icke
till fyllest att anstalterna väl förvaltas; folket måste ock ega full öfver
Bih.
till Riksd. Prut. 187(J. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. ii Höft.
1
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 12.
tygels c såväl i detta afseende, som ock derom att de innestaende störa
kapitalen finnas förräntade mot ofelbara säkerheter, sa att för de, så att
saga, omyndiga delegarne icke finnes någon anledning till farhåga för
deras — ofta med försakelse — sammansparda behållningar.
Just derföre att ränteanstalterna för närvarande icke lemna rum
för anmärkning, kan och bör af oss vidtagas åtgärder, som afse framtidens
betryggande. Eu äfven mindre betydlig rubbning i det göda förhållandet
skulle störa förtroendet och lyinna åstadkomma en ohjelplig
skada.
Det är derföre jag tagit mig friheten påkalla Riksdagens uppmärksamhet
på detta ämne, öfvertygad att saken dä icke skall blifva lcmnad
i saknad af det stöd, den omvårdnad, dess framtida utveckling kan
kräfva.
Hvad som för närmaste tiden göres behof torde endast vara en kontrollerande
åtgärd och ett offentliggörande af ränteanstalternas ställning
och af säkerheten för innestaende medel, på sätt af Stockholms ränteanstalt
iakttages. Derigenom skulle folket blifva i tillfälle erfara, att
deras medel voro väl vårdade och mot ofelbar säkerhet förräntade, och
såmedelst hvarje anledning till tvifvel i berörda afseende aflägsnas.
På grund'' af sakens stora nationel betydelse och det erkännande
derom, som af Rikets Ständer uttalades redan vid 1845 års riksdag, tar
jag mig friheten föreslå,
att Riksdagen må uppdraga åt sina revisorer att årligen,
på sätt lämpligt kan anses, inhemta kännedom
om rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas förvaltning
och om den säkerhet, mot hvilken de hos dem innestående
kapital äro förräntade, och derom i sin berättelse
till Riksdagens och allmänhetens kännedom meddela
underrättelse.
Skulle någon åtgärd för berörda ändamål anses af nöden från Kongl.
Maj:ts sida, vågar jag anhålla
det Riksdagen derom må besluta underdånig skrifvelse.
Ja» anhåller om remiss häraf till vederbörligt Utskott.
o
Stockholm den 27 Januari 1876.
(i. Fr. Almquist.