Motioner i Andra Kammaren. N:e 171.

N:o 171.

Af Ilerr C. J. Rossander: Om ändring i viss del af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit rörande v eter inär väsendets ordnande.

Ordnandet af veterinärväsendet och i sammanhang dermed undervisningen
af veterinärer mom vårt land är. en angelägenhet, som länge stått på
dagordningen inom och utom Riksdagen och visserligen är af stor vigt i samma
mån som husdjursskötseln i landet uppnått en större utveckling och behofvet
af skickliga veterinärer derföre allt mera gör sig gällande. Trots sakens onekliga
betydelse skulle val problemet ej varit så svårlöst, om ej, till följd af omständigheter
som äro för Riksdagen väl bekanta, det vuxit ut till en verkligen
brännande ”fråga”, för hvars slutliga afgörande alla Riksdagens bemödanden
hittills varit otillräckliga. Under sådana förhållanden är det icke otänkbart,
att trötthet, ja leda vid de långvariga striderna kan framkalla en önskan
att till hvad pris som helst blifva frågan qvitt, och fara ligger således ej
fjerran, att den kan komma att illgöras på ett sätt, som icke är det bästa och
som icke länder till veterinärväsendets fromma. I Kong! Maj:ts nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof vid innevarande riksdag bebådades
ett förslag till denna angelägenhets definitiva ordnande, men då i den nådiga
propositionen inga detaljer af det förslag, som komma skulle, voro angifna och
man således ej kunde veta, i hvad riktning dessa skulle komma att gå, fordrade
eu skyldig vördnad för Kong! Maj:t att afvakta detta förslag och deraf
taga del, innan den, som intresserar sig för saken, kunde anse sig berättigad
att i ämnet afgifva ett förslag — möjligen motförslag. Kong! Maj:ts förslag
Eib. till Riksd. Frot. 1875. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft.

Motion st i Ändra Kammaren. S:c 171.

''2

till veterinär väsendets och undervisningens ordnande bär nu i form af särskild
Kongl. proposition till Riksdagen ankommit, men långt efter den vanliga tiden
för enskilda motioners väckande. Då jag icke för min del anser det sätt, som
den sista för ärendet tillsatta komité föreslagit och som af Kongl. Maj:t blifvit
adopteradt för det definitiva reglerandet, vara det bästa; ja, då jag håller före
att, om Riksdagen skulle äfven antaga detsamma, veterinärundervisningen och
veterinärväsendet derpå skulle förlora i stället för att vinna, föranledes jag att,
med den rätt som 55 § Riksdagsordningens andra punkt medgifver, i ifrågavarande
ämne väcka särskild motion.

Villigt erkänner jag det förträffliga i många delar af nämnda komités
arbete. Uti en historik om hela veterinärväsendets öden och utveckling i vårt
land (i hvilken endast eu lucka förefinnes, och den i sjelfva begynnelsen) redogör
komitén för dels de flera underdåniga framställningar af representationen angående
veterinärundervisningens ordnande, som tid efter annan blifvit afgifna,
dels för de många komitébetänkanden och utlåtanden, som deraf framkallats.
Det fördöljes alls icke af komitén (sid. 8) att Rikets Ständer klandrat, att de
i Skara utexaminerade djurläkarne voro obehöriga till beställningar med aflöning
oj'' allmänna medel, och att fordringarne på förkunskaper hos eleverna
voro alltför låga; ej heller att 1865 års komité bestämdt uttalade den åsigt,
att en läroanstalt vore tillräcklig för utbildandet af erforderligt antal elever
och att denna borde ligga i Stockholm, hvaremot veterinärskolans i iSkara
ändamål och verksamhet borde blifva beroende af den Hernqvistska donationens
bestämmelser och tillgångar, på grund af hvilket komitébetänkande undervisningen
i Stockholm äfven definitivt ordnades, under det att för Skara reglementet
af år 1855 fortfarande förblef gällande. Detta reglemente medgaf inträde
vid läroverket för ynglingar utan andra förkunskaper än sådana, som
ungefär kunde vara behöfiiga för blifvande hofslagare, och åt läroverket medgafs
icke någon rättighet att utexaminera veterinärläkare. Denna rätt fick ej
skolan förr än genom det Kongl. brefvet af den 11 Oktober 1872, men under
tiden hade man helt enkelt och i strid mot författningen tagit sig och tillämpade
en sådan. Den efterlängtade rättigheten bar emellertid ingen frukt. Då
emellertid, säger komitén sid. 12, härigenom icke bereddes elever från Skara
utsigten att vinna full kompetens såsom veterinärer med rätt till anställning i
statens tjenst, medförde de förändrade bestämmelserna likväl icke det åsyftade
ändamålet, d. v. s. att förskaffa Skara veterinärskola elever. Än vidare utvecklar
komitén med mycken skärpa, att orsakerna till det, att endast ett ringa
antal personer vilja egna sig åt veterinär yrket, i allmänhet äro att söka i de
ringa löneförmåner och den ringa samhällsställning, som komma veterinärerne
till del, oaktadt anspråken på bildning hos desamme stegrats.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.

Efter hvad sålunda blifvit anfördt, skulle man ha väntat sig ett förslag
af komitén, det der vore af art att i roten afhjelpa de af densamma skildrade
missförhållanden. Detta har också verkligen framkommit, men endast till
fromma för den ena af veterinärskolorna, endast för den ena kategorien af
elever, nemligen dem från Stockholm, der man varit ense om (sid. 24) att behålla
en läroanstalt för meddelande af fullständig undervisning i veterinärkunskapens
alla ämnen. För de derifrån utexaminerade eleverne ha föreslagits
alla förmåner: uteslutande rätt till anställning i statens tjenst; förhöjda löner
både för de civile och de militäre veterinärerne, pensioner, resestipendier, rang.
Yare det långt ifrån mig att klandra detta; jag anser tvärtom alla dessa förslag
fullkomligt välbetänkta och önskar dem fullständig framgång. Men för
veterinärerne från Skara är intet sådant ifrågasatt. De skulle ej ega någon
rätt till anställning i statens tjenst, ingen pensionsrätt eller dylikt, de skulle
vara till endast för att åt det stora flertalet af landets jordbrukande befolkning
bereda tillgång till billigare sjukvård (sid. 25); det vill med andra ord
säga, att dessa styfbarn af veterinärväsendet äfven i enskild praktik ej skulle
hafva samma anspråk på betalning för sitt arbete, som de andra från Stockholm.
Det är sant, att fordringarne på de förra också stälts lägre hvad förkunskaper
och veterinärbildning angår. Veterinärerne från Skara skulle således genom
det nya förslaget ej få sin ställning i ringaste mån förbättrad, och detta oaktadt
komitén, såsom nyss nämndes, sjelf angifvit, att det åsyftade ändamålet,
Skaras förseende med elever, icke med de nuvarande bestämmelserna blifvit
uppnådt; livilket också är sant, ity att der, efter hvad som för mig blifvit
uppgifvet, för kort tid sedan oj fanns någon elev, och antalet nu tyckes ha
blifvit uppbragt till endast två. Att förhållandet skulle blifva om möjligt ännu
sämre om de andre veterinärernes förmåner blifva ökade, men anspråken på
eleverne från Skara ökas utan motsvarande fördelar, det tyckes mig ligga i
alldeles öppen dag.

Sjelfva grundtanken i komiténs förslag är mig redan motbjudande.
Staten skulle för sitt ändamål och den förmögne egendomsegaren för sina husdjur
hafva rätt till och tillgång på skickliga veterinärer, men den fattigare landtmannen
skulle få nöja sig med en sämre vård för sin ringa hjord eller sitt
enda kreatur! Jag kan icke finna detta billigt. Den ringare kostnaden för
denna sjukvård är också illusorisk; dels kan lätt en mindre upplyst vård genom
ett sämre resultat blifva ofantligt dyr, dels måste dock den ene veterinären liksom
den andre lefva af sitt arbete, och. den som har lön på stat kan kanske just
derför göra sitt arbete billigare. Tillgång synes mig derföre böra beredas åt
alla, äfven den fattigaste torpare, på fullt skicklig vård af husdjuren, antingen
genom statens eller kommunens förson* såsom nu också sker med läkarevår -

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o ill.

len i vårt land. Hos oss ha funnits två klasser raedici med olika kunskaper,
olika bildningsgrad och olika rättigheter, men vi ha blifvit denna olyckliga
institution qvitt, och numera finnas ej två slags doktorer: en sort för den fattige,
en annan för de bättre lottade; en, som har rättighet till anställning i
statens tjenst, en annan, som är opriviligierad, och hvem har skäl att klaga
öfver denna reforms genomförande i vårt land? Sundhetskollegium har också
helt och hållet i sitt utlåtande afrådt detta arrangement och klarligen ådagalagt
olägenheterna af ett sådant veterinärernes skiljande i en bättre och sämre
klass. Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet har i sitt. den
nådiga propositionen åtföljande yttrande till statsrådsprotokollet sökt vederlägga
Sundhetskollegii anmärkningar i detta hänseende, men, som det synes
mig, utan framgång. Det oaktadt är detta komiténs förslag af Kong!. Maj:t
utan ändring godkändt och till Riksdagen nu hänskjuta.

Men ännu mera. Utom det att förslaget, såsom jag sökt visa. innebär
en principal oriktighet, och del är högst antagligt, att ingen förnuftig ung man
väl skall komma att gifva sig in på en bana, hvilken lemna!- så ringa utsigt
till framtida bergning och anseende, som den att inträda såsom lärjunge vid
Skara veterinärinstitut, så har komitén föreslagit en stegring af undervisningen
derstädes oeh äfven en ganska försvarlig tillökning i anslaget till denna skola.
Detta har äfven af Ivongl. Maj:t blifvit äskadt. All sannolikhet är för handen,
att dessa kostnader, på så sätt använda, skulle blifva helt och hållet bortkastade.
Endast en utväg skulle då till sist återstå, och den vore, sedan de
många lärarne Yäl funnes, att utbilda Skara undervisningsverk till ett i allo
fullständigt, med samma rättigheter och åligganden som det i Stockholm. Man
finge då två fullständiga veterinärläroverk, och hvad slikt slutligen skulle kosta,
derom kan man lätteligen göra sig ett begrepp, då man af samma nådiga
proposition får inhemta, hvad som behöfs för att skapa ett fullständigt veterinärinstitut.
Alldeles detsamma skulle för öfrig! antagligen inträffa, om veterinärskolan
i Skara verkligen skulle lyckas att draga till sig elever och få utexaminera
veterinärer. Deras ställning skulle snart blifva alldeles olidlig och deras
klagan så högljudd, att systemet inom kort tid blefve ohållbart.

På nu anförda skäl anser jag Riksdagen ej böra beträda den väg,
som den Kong!, propositionen anvisar för veterinärundervisningens ordnande.
Andra förslag i samma ämne äro tid efter annan angifna, och på annan väg
synes mig frågan också böra lösas. Dervid måste det i första rummet afgöras,
om det verkligen är behöflig! att i vårt land bekosta två veterinärskolor.
Förutsatt, såsom sig bör, att alla veterinärer böra hafva samma utbildning, kan
denna fråga svårligen besvaras med annat än nej. Långt rikare länder med

Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.

ö

flerdubbelt större befolkning än Sverige nöja sig med en. Att denna bör ligga
i Stockholm, ”derom äro ju alla ense''1 och sjelf va den Kong], propositionen
bekräftar detsamma. Oaktadt veterinärskolan i Skara redan fanns, inrättade
statsmakterna den i Stockholm, och det skedde ej utan tillräckliga skäl. Jag
behöfver ej här uppräkna dessa, de hafva så många gånger äfven i Riksdagen
blifvit framhållna, att den, som vill i detta fallet taga skäl, deraf måtte ha
fått mer än nog. Ingen myndighet, ingen sakkunnig, i ämnet hörd, har yttrat
en häremot stridande åsigt.

Men skolan i Skara finnes dock, och örtet) har vant sig vid denna
fördel. Dessutom finnes för ändamålet den ofta omtalade donationen. Det är
nu visserligen sant, att denna endast inbringar ej fullt 8,000 kronor om året,
och det tyckes vara en temligen tydlig misshushållning att, för behållandet
af'' dessa 3,000 kronor, utan tvingande skäl, för att ej säga alldeles utan ändamål,
uppoffra 17,000 kronor om året och kanske snart ändå mera. Men,
man kan använda penningar på mycket sämre sätt, än att underhålla en vetenskaplig
institution, äfven om den ej är för statens ändamål behöflig, och
om Riksdagen anser, att landet har råd till en sådan lyx, så vill jag för min
ringa del ej sätta mig deremot. Men dervid gäller det dock att tillse, att
skolan åtminstone uppfyller ett förnuftigt ändamål. På nu föreslaget sätt gör
den det icke, efter hvad jag hoppas hafva bevisat; men den kan möjligtvis
göra det på ett annat. Under det bästa skedet af veterinärundervisningens
utveckling i vårt land gjorde Skara veterinärinstitut verklig nytta till följd af
ett system, som tillämpades af den om veterinärväsendet så högt förtjente öfverdirektören
Norling. Han var direktör för båda undervisningsverken och han
hade ordnat sambandet dem emellan så, att under det skolan i Stockholm
städse var en fullständig, eleverne i Skara derstädes fingo genomgå halfva sin
kurs för att sedan tillsammans med dem i Stockholm här genomgå den högre
undervisningskursen. Med bästa nytta för veterinärinstitutet i Skara, om man
nödvändigt vill behålla denna institution såsom sådan, och för hela veterinärväsendet,
synes mig denna undervisningsplan kunna ånyo tillämpas. Kom i ten
omnämner den, utan att bestrida dess lämplighet, och Landtbruksakademien
har år 1862 tillstyrkt densamma. Fordringarne för inträde böra blifva desamma
vid båda undervisningsverken: maturitetsexamen. Stockholmsskolan skulle
fortfarande vara ett fullständigt undervisningsinstitut, den i Skara deremot
endast tvåklassig. Efter derstädes genomgångna tvänne år, skulle lärjungarne
genomgå de båda senare årens kurs i Stockholm. Om ett sådant experiment
än skulle misslyckas, är kostnaden derför långt mindre och vådan äfven ringare,
än af det som Kong! Maj:t föreslagit. Troligare är dock, att skolan i
Skara skulle kunna göra nytta, och orten Unge behålla den så energiskt för -

6

Motioner i Ändra Kammaren, N:o 171.

svarade förmånen att ega denna veterinärskola i sitt sköte. Kostnaderna för
statsverket blefve i alla händelser mindre betydliga, än dem, som kräfvas af
förslaget i den Kong! propositionen. För ordnandet af Skara veterinärskola
enligt nu angifna plan skulle nemligen erfordras:

Till lön för föreståndaren.....	4,500 kronor och bostad.
„ ,, en lektor......	3,500 kronor.
„ „ en adjunkt.....	1,500 kronor jemte bostad och
	någon inkomst af ambu-
	latorisk klinik.
„ „ eu instruktionssmed . .	1,000 kronor och bostad.
8 stipendier å 125 kronor ....	1,000.
Premier ....	90.
Experimentalkostnader och vetenskap-
liga rön........	150.
Böckers inköp........	300.
Byggnaders underhåll.....	200.
Diverse utgifter.......	1,260.
Onera och skatter.......	125.
Betjening''..........	600.
Summa	14,225 kronor.
Nuvarande inkomster:
af Brogården........
arrende af Horshaga qvarn . . .	. . . 400 „
öfriga arrenden.......	. . . 1,165 „
Räntemedel.........	. . . 1,110 „
Ränta af premiefonden.....	. 90 „
Nuvarande statsanslag.....	• • • 4,100 „

Summa 8,655 kronor.

Ökadt årligt anslag alltså 5,560 kronor i stället för 12,900, som enligt
det Kongl. förslaget äro nödiga.

På grund af livad jag sålunda haft äran anföra tillåter jag mig alltså
vördsammast föreslå:

att Riksdagen, med gillande i allt öfrigt af hvad den Kongl.
propositionen om ordnandet af veterinärväsendet och veterinärundervisningen
innehåller, behagade för Skara veterinärskola,
om denna anses böra såsom veterinärundervisnings -

7

Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.

anstalt bibehållas, besluta att anslå ett belopp af 5,560
kronor årligen, att användas på det sätt och i den syftning,
som i denna min vördsamma motion äro angifna.

Om remiss till Ståts-Utskottet anhålles.

Carl J. Bossander.

t