Motioner i Andra KammarenN:o It.

häfver. Har denne på god tro fått godset i handom, och afstå!-han det ej godvilligt; göre egaren sin rätt emot honom gällande
genom stämning inom ett år sedan godset tillgreps.

Hvad nu stadgadt är, skall, i tillämpliga delar, gälla äfven om
godset kommit i innehafvarens h|md genom arf eller gåfva, dock
vare i fråga om skyldigheten att återlemna godset, sådan innehafvare,
fastän han är i god tro, ansedd lika med den, från hvilken
arfvet eller gåfvan kommit.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.

Stockholm den 21 Januari 1875.

E. Thomasson.

No II.

Åf Herr €. Kossan der: Om anslag till inrättande af en pro fessur

med undervisning sskyldighet i helsovärdslära samt
rätts- och statsmedicin vid hvardera af universiteten
i Upsala och Lund samt till förändring af e. o. professuren
i rätts- och statsmedicin vid Karolinska institutet
i Stockholm till ordinarie professur med undervisningsskyldighet
jemväl i helsovärdslära.

Ända intill den senaste tiden har läkarekonstens enda uppgift varit
att bota uppkomna sjukdomar, att afhjelpa eller förmildra yttre skador.
För detta ändamål har den kallat till lif den ena vetenskapsgrenen efter
den andra och antalet af sådana, hvilka läkaren nödvändigt måste känna
till, är nu rätt betydligt. Alla sträfva de mot samma mål, sjukdomars behöriga
igenkännande och utfinnandet af botemedel emot dem. Mera begärde

Motioner i Andra, Kammaren, N:o 11.

man ej heller tills nu af den medicinska vetenskapen, nöjd med att detta
anspråk någorlunda tillfredsställdes. Först i senare tider har den tanken
börjat tränga sig fram, om, då sjukdomars botande ändå är en sak, som
rätt ofta misslyckas och i sj elfva verket naturenlig! måste misslyckas, det
ej vore möjligt att förekomma åtminstone vissa af dem, hvartill i första
rummet är nödigt, att utforska de orsaker, som framkalla dessa menskligt
hetens lidanden. Från ett osäkert famlande har denna djerfva tanke vuxit
till en vetenskap, som oaktadt ännu ung har att uppvisa glänsande resultat
och lofvar än mera,. Denna vetenskapsgren är hygiénen eller helso vårdsläran.
Hvar och en lär inse af hur omätlig vigt för samhällens lycka denna
vetenskap är och kan bli, och i många främmande länder, hos alla de större
kulturfolken har den också blifvit till sin fulla betydelse uppskattad, föranled
t stora omhvälfningar i bestående ordningar, flitigt blifvit bearbetad
och inrymd full medborgarerätt vid universiteten såsom ett läroämne, minst
lika vigtig! som hvarje annat.

■ Yårt land utgör i detta hänseende ett undantag, väl icke det enda,
men derför icke mindre bedröfligt. Till namnet finnes ämnet upptaget å
medicinska professurers titulatur»'',r, men dervid har det också stannat, tv
det har blifvit sammanfordt med andra läroämnen, som både af lärare och
lärjungar anses vigtiga re och mera praktiska. I hela vårt land finnes ingen
enda målsman, särskildt för denna vetenskapsgren, ingenstädes meddelas
undervisning i det vigtiga ämnet, och följden har helt naturligt blifvit den,
att det är okänd t och ringaktadt. Läkarne, det måste erkännas, veta derom
i allmänhet ej stort mera än alla andra, det vill säga så godt som intet,
och det voro dock väl från dem, som initiativet till hygieniska reformer
borde utgå. Behof vet af åtgärder till sundhetens befrämjande har dock
blifvit erkändt; helt nyss tiar eu helso vårdsstadga af Kongl. Maj:t blifvit
utfärdad för alla kommuner i riket — tillsvidare med undantag af Stockholm
— och i hvilken ganska vidsträckta rättigheter medgifvas åt kommunernas
förtroendemän (helsovårdsnämnderna), men hvem skall tillämpa denna författning,
hvem skall leda eller råda vid de åtgärder, som kunna vara nödiga
för sundhetens befrämjande? Utan tvifvel i första, rummet läkarne;
men de hafva i detta hänseende intet fått lära under sina studieår och blott
få finna sedan tid, upptagne som de. äro af sjukvården, att på egen hand
sätta sig in i det vidt omfattande och svåra ämnet. Mera torde ej behöfva
nämnas för att bevisa nödvändigheten af en undervisning för de unge läkarne
i hälsovårdsläran. Detta kraf är så stort, undervisningen i denna
del så utomordentligt vigtig, att jag ej tvekar föreslå, att deri vid hvar och
en åt våra medicinska skolor bör ofördröjligen införas.

Ämnet krafvel- visst eu man för sig och är alldeles för omfattande,
för att med olikartade vetenskapsgrenar kunna sammanföras. Det finnes

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

dock en, som dermed eger så pass mycket sammanhang, att den åtminstone
tills vidare dermed skulle kunna förenas. Detta ämne är rätts- och statsmedicinen,
hvilken äfven på ett ganska allvarligt sätt ingriper i samhällenas
inre lif och ordning. Äfven detta ämne har rönt ett ganska oblidt öde i
vårt land. Endast vid Karolinska institutet finnes en lärareplats af andra
ordningen, en extraordinarie professur, särskilt för denna vetenskapsgren.
Vid universiteten är den sammanförd med andra ämnen, deri examineras
verkligen, men undervisas ej. De ämnen, hvarmed det blifvit hopkoppladt,
äro eller anses vigtigare och utgöra i hvarje fall lärarnes specialitet, det
andra är styfbarnet.

Ett sammanförande af dessa båda ämnen, rätts- och statsmedicinen
samt helsovårdsläran tills vidare, skulle hafva den fördel, att åtminstone det
nuvarande antalet af examensämnen ej blefve ökadt.

Från Karolinska institutets lärarekollegium har flera gånger, dock ej
senare än 1862, till dess styrelse ingått begäran om förord till den omnämnda
e. o. professurens upphöjande till ordinarie, hvarvid äfven ej lemnats
ur sigte den blifvande professorns skyldighet att också undervisa i
helsovårdslära, men denna framställning har ej ledt till något resultat. Det
är mig ej bekant, om den ens kommit så långt som till Kongl. Maj:t.
Likapitet känner jag,..om universitetens medicinska fakulteter framställt några
önskningar i mera berörda hänseende; men huru än härmed må förhålla sig,
$å är behofvet icke mindre oafvisligt, och jag får derföre vördsammast föreslå:

att Riksdagen till inrättande af en professur med undervisningsskyldighet
i Helsovårdslära samt Rätts- och Statsmedicin vid hvardera
af universiteten i Upsala och Lund, samt till förändring af
den e. o. professuren i Rätts- och Statsmedicin vid Karolinska institutet
i Stockholm till ordinarie professur med undervisningsskyldighet
jemväl i Helsovårdslära, må bevilja så stort anslag,
att dessa professorer erhålla samma löneförmåner, som Riksdagen
kommer att bestämma för öfriga professorer vid sagda läroverk.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsammast.

Carl J. Rossander.

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 1 Scrnl. 2 Afä. 2 Band. 2 Haft.