13

Motioner i Andra Kammaren, K;o 6‘.

Dessutom erhåller han af bränvinstillverkare utan ersättning
kost och ett eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å
sådant ställe att han vederbörligen kan utöfva den kontroll
öfver bränneriet honom enligt författningarne åligger.

Stockholm i Januari 1874.

Sven Nilsson

från Gärds och Albo Domsaga.

N:0 (>.

Af Herr C. LkniM: Med förslag till förändringar i nu gällande

föreskrifter om försäljning af spirituösa drycker.

Under flera af de senare årens riksdagar hafva förslag varit väckta
om förändring i lagstiftningen rörande handel med spirituösa drycker, och partiela
förändringar hafva jemväl tid efter annan åstadkommits. Att denna lagstiftning
det oaktadt för. närvarande icke är sådan den bör vara, derom vittnar
det allmänna missnöje, som mer och mer högljudt uttalas mot berörda lagstiftning.

Det lärer väl svårligen kunna förnekas, att förtärandet af starka drycker
pa senare tiden tilltagit uti en för sedlighet och allmän ordning oroväckande
grad, synnerligast på landet, och om än orsakerna till detta sorgliga faktum
ligga djupare än att de på lagstiftningens väg skulle kunna undanrödjas, torde
dock eu förbättring vara att hoppas genom förändringar uti gällande lag rörande
försäljning af starka drycker^; men dessa förändringar måste afse sjelfva
grunderna för en dylik handel, tv enligt min åsigt är det just den allmänna

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 6.

rättigheten för en hvar att till visst parti försälja bränvin och dylika drycker,
som utgör största bristen i förevarande lagstiftning och som derföre i första
rummet bör borttagas. All handel med spirituösa drycker torde dock icke
böra förhindras, men sådana vilkor stadgas, att sedlighet och god ordning icke
lida deraf; och då det enligt kommunallagarna tillhör hvarje kommun att vaka
öfver sedlighet, sundhet, säkerhet och ordning inom kommunen, synes det mig
vara naturligt att hvar kommun för sig får bestämma de vilkor, som den anser
nödiga för tillstånd till försäljning af spirituösa drycker.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå, det Riksdagen
måtte för sin del besluta så beskaffade förändringar i nu gällande föreskrifter
om försäljning af starka drycker:

Ro) att all försäljning af bränvin och andra spirituösa
drycker må varda dem, som idka landthandel, förbjuden,
samt ej heller någon annan på landet, med undantag af
tillverkare, må utan kommunens och Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes
medgifvande dylik försäljning inom densamma
utöfva.

2:o) att minimibeloppet för försäljning i parti fortfarande
bestämmes till femton kannor, utan tillåtelse att i detta
kannetal inberäkna mera än en enda sort spirituösa.

Om remiss till vederbörligt Utskott, jemte förbehåll att till Utskottet få
öfverlemna från kommunerna inom mitt komittentskap inkomna kommunalstämmoprotokoll
angående ändring i meranämnda lagstiftning, får jag vördsamt
anhålla.

Stockholm den 24 Januari 1874.

Oart Ekman

från Wermlands län.