Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.

Wto 14.

Af Herr Lars Börjesson: Om underdånig skrifvelse rörande
rättighet för Icronofjerdingsmän till uppbördsprovision vid
indrifning af resterande kommunalutsky Ider.

Uti 70 § Kongl. Förordningen om kommunalstyrclse på landet af
den 21 Mars 1862, sådan den lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 Juni
1866 stadgas att, vid indrifning af resterande kommunalutskylder, kronofogden
eger att såsom upphördsprovision jemväl uttaga lios den restskjldige
tre procent af det resterande beloppet.

Vid indrifningen af dessa medel uti det fögderi jag är bosatt tillgår
det på så sätt, att när kommunalordföranden aflemnat restlängd, fogden
blott remitterar den till vederbörande länsman, denne sistnämnde återigen
beordrar fjerdingsmannen att uttaga resterna hos de restskyldige eller teckna
mot restbeloppen fullgoda panter, men fjerdingsmannen får för detta besvär
ingenting af uppbördsprovisionen.

Om det torde kunna ifrågasättas huruvida fjerdingsmannen kan vara
pligtig att ensam ombestyra denna uppbörd eller pantning, så åtminstone
är han väl skyldig att biträda kronans uppbördsman härmed, och uti vidlyftiga
kommuner kan detta besvär blifva ganska stort. När man vet att
fjerdingsmanstjensten är en lönlös befattning, som ofta pålägges mindre
jordbrukare, bvilka ej hafva tid eller råd att uträtta allt detta för intet,
tycks det vara billigt att de för detta besvär, lika väl som för biträde vid
indrifning af resterande kronouppbördsmedel, böra hafva någon ersättning.

Uti Kongl. Stadgan den 1 Juni 1850 föreskrifves, att fjerdingsmännen
skola åtnjuta, vid biträde åt kronans uppbördsman med indrifning af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.

oliqviderade uppbördsmedel, för sålunda indrifna medel hälften af uppbördsmannens
andel i stadgade stämmoböter.

Då med uppbördsprovision vid indrifning af resterande kommunalutskylder
icke lärer kunna förstås detsamma som stämmoböter vid indrifning
af obetalda kronoutskylder, får jag alltså hemställa:

det Riksdagen ville till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan
att så måtte varda förordnadt, att fjerdingsman, då han
ensam ombestyr denna uppbörd eller pantning, måtte erhålla minst
tre fjerdedelar af uppbördsprovisionen, och då han anmodas biträda
kronans uppbördsman härmed, han måtte erhålla hälften.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 25 Januari 1873.

Lars Börjesson,

från Halland.

N:o 15.

Af Herr Törnfe It: Om ersättning af statsmedel för sådan löneförhöjning,
som vid verkställd lönereglering blifvit komminister
tillerkänd, men hvars tillämpning hindras af pastors
ännu gällande lönekonvention.

Regleringen af presterskapets löner på grund af nådiga Förordningen
den 11 Juli 1862 har i allmänhet gått ut på att höja komministrarnes
knappa inkomster. Men denna allmänt erkända gärd af rättvisa kan
dock på många ställen icke blifva tillämpad förr än efter flera års förlopp,
emedan af Kongl. Maj:t stadfästade lönekonventioner på 50 år lägga hinder
i vägen, der antingen pastor eller församling eller båda få tillsläppa
förhöjningen och derföre icke vilja antaga regleringen så länge den kan