Motioner i Andra Kammaren, K:o 116.

J% :o MM

Af Herr H. B, Hansson: Angående förändrade föreskrifter i
fråga om delningsgrunden för hägnadsskyldighet inom
skifteslag.

De föreskrifter, rörande fördelningen af stängselskyldigheten inom
skifteslag efter afslutadt laga skifte, som funnos intagna dels uti 6 Kap.
1 och 2 §§ och dels uti 14 Kap. 3 § af 1827 års numera upphäfda
Kongl. Skiftesstadga, äro helt och hållet uteslutna uti den förnyade
Kongl. Skiftesstadgan af den 9 November 1866.

Enligt förstnämnda Kong!. Skiftesstadga utgiorde -frågan om stängsels
upprättande ett af de ämnen, hvarom delegarne hade rättighet att
besluta; och ålåg det skiftesmannen att, då sådant af delegarne begärdes,
dem emellan fördela hägnadsskyldigheten, åstadkomma bestämmelse
pm inom hvad tid efter det skiftet blifvit faststäldt stängseln borde
vara upprättad, samt utreda till hvad ersättning deri delegare kunde
vara berättigad, som nödgades förut innehafvande hägnader afstå.

Enligt den äldre skiftesstadgan, hade således delegarne inom ett
skifteslag rättighet att, utan afseende å hvad gällande stängselförordning
derom innehöll, sinsemellan förena sig om deri lämpligaste och rättvisaste
grunden för fördelningen af den stängselskyldighet, dem kunde
åligga; och säkert är att, genom ett klokt begagnande af denna rättighet,
många orättvisor, hvilka nu, till följd af skifteslotternas mer eller
mindre fördelaktiga form, kunna uppstå, voro möjliga att afhjelpa eller
utjemna.

Att inom ett skifteslag kunna lyckas utlägga alla skifteslotterna
så, att hvarje delegare, på samma gång han erhåller sin tillständiga
andel af jorden, icke, då stängseln uti skilnadslinierna, efter den delningsgrund
1857 års Kongl. Stängselförordning föreskrifver, fördelas,
Bih. till Biksd. Prot. 1871. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 11 Häft. 1

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

hvarken får för stort. ’ eller för litet hågnadsbesvär i jemförelse med
öfriga, liklottiga delegare, torde knappast någonstädes vara verkställbar^
emedan egornas form och beskaffenhet kunna leda derhän, att, då
en delegare får hela sitt egoväkle sammandraget uti ett enda, till stor
del af sjö eller vattendrag och i öfrigt af korta skilnader begränsadt
skifte, kan en annan, med lika stort egovälde som den förre, få detta
utlagdt uti två eller flera långsträckta skiften, omkring hvilka hägnads
upprättande på alla sidor erfordras.

Att upprättande af stängsel är ett onus, som medför betydliga
kostnader, särdeles i skogfattiga trakter, är tillräckligt kändt; och är
det derföre angeläget att dessa kostnader inom ett skifteslag blifva, så
vidt möjligt är, lika rättvist fördelade som andra kostnader, hvilka uppkomma
i följd af laga skifte.

Såframt alla delegarne skola, hvar och en i sin mån, lika mycket
få vidkännas hägnadsbesväret inom ett skifteslag, kan, enligt hvad ofvan
är antydt, den uti 1857 års Stängselförordning föreskrifna delningsgrunden,
hvilken hvilar på den så kallade halfveringsprincipen, ej tillämpas,
åtminstone icke i allmänhet; icke heller kan den delningsgrund, som
följts vid egornas skiftande, härvidlag blifva rättvis i annat full än det,
att alla delegarnes egovälden äro lika stora, emedan om man för enkelhets
skull tänker sig hvarje egovälde under form af en qvadrat, det är
lätt insedt att en qvadrat, dubbelt så stor som en annan qvadrat, icke
har på långt när dubbelt så stor omkrets som den sednare.

Följande uppställning gör detta åskådligt:

Qvadratens	Qvadratens	Qvadrat ens
innehåll.	sida.	omkrets.
Qv.-fot.	Fot.	Fot.
100.	10.	40.
200.	14,14.	56,58.
300.	17,32.	68,28.
400.	20.	80.
500.	22,35.	89,40.
600.	24,50.	96,20.
700.	26,45.	105,80.
800.	28,28.	112,12.
900.	30.	120.
1,000.	31,63.	126,5''.''.

Man finner härutaf att en qvadrat, fyra gånger så stor som en
annan, har endast dubbelt’ så stor omkrets, och att en tio gånger större
qvadrat har föga mer än 3^j gånger, större omkrets än den förstnämnde.
Således, ifall man föreställer sig hvarje egovälde såsom en qvadrat,
tinner man, att ett egovälde, dubbelt eller flera gånger så stort som

Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.

ett annat, icke i och för sig förorsakar dubbel så stor eller flera gånger
större stängsel, i jemförelse med det sednare.

Då hvar och en delägare i skifteslag synes böra deltaga i stängselskyldigheten
i den mån hans egovälde, tänkt såsom en qvadrat, förorsakar
stängsel, och då kändt är, att qvadraters omkretsar förhålla sig
till hvarandra som deras sidor eller rötter, skulle grunden för stängseldelningen
blifva den, att en hvar tager del i män af qvadratroten ur
dess egovälde.

Med egovälde måste här förstås upp skattning sinnehåll, emedan i
annat fall de jordegare, som erhållit sämre jord och följaktligen större
egovidd, skulle få vidkännas långt större hägnadsbesvär än de, som fått
bördigare jord, men mindre areal.

Hvad jag med denna motion åsyftar, år endast att åstadkomma
en rättvis fördelning af de kostnader, som för stängsels upprättande
inom ett skifteslag måste drabba jordegaiMie, icke en fördelning af hägnadernas
framtida underhållning, med hvilken, sedan de blifvit i laggildt
skick upprättade, kan förhållas enligt hvad gällande stängselförordning
föreskrifver.

På grund af det anförda, vågar jag föreslå, att Riksdagen för sin
del ville besluta,

att, oberoende af gällande stängselförordning, delegarne
inom skifteslag, hvaruti laga skifte hädanefter
verkställes, må ega att förena sig om den grund för
stängsels upprättande, de för sig finna lämpligast, och
att såsom sådan delningsgrund må, derest annan öfverenskommelse
ej kan träffas, kunna begagnas qvadratroten
ur hvarje delegares uppskattade egovälde, samt
att slutligen, efter det att hägnadsskyldighet blifvit
fullgjord, en hvar underhåller hägnaderna utför sina
egor, på sätt derom i stängselförordningen finnes
stadgadt.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.

'' '' : ‘ 1 • U • i • '' - <:.■’> '' ''/MO -JM I i- *

Stockholm den 28 Januari 1871.

H. B. Hansson.