6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
J¥:o 59.
Af Herr G. Bjerkmder: Om grundskatternas aflösande, enligt den
förvandling i penningar, som bestämmes i Kongl. Kungörelsen
den 23 Juli 1869.
Under en lång följd af riksdagar har frågan om grundskatternas afskaffande
oenom lösen eller på annat sätt varit föremal för lagstiftande maktens piöfning, utan
att något resultat ännu kunnat vinnas.
Att framhålla en historik öfver de många olika förslag, som för sådant ändamål
varit väckta under de sista 50 åren, de anmärkningar som mot desamma blifvit gjorda
och de åtgärder som vidtagits för att lösa denna fråga, kunde visserligen vara af intresse,
och dertill saknades icke materialier, men då hvarje riksdagsman, som intresserar
sig för saken, sjelf eger tillgång till dessa i arkiverna, så har jag icke ansett mig behöfva
företaga en så vidlyftig utredning i en motion, så mycket mindre som den åtgärd,
jag tänker att föreslå, är af mycket enkel beskaffenket och således icke fordrar
någon vidlyftig utredning.
.Tåg har ansett, att tidpunkten nu vore inne för grundskatternas och kronotiondens
inlösen, sedan sistlidna Riksdag beslutat att förvandla denna skatt i penningai, hvarigenom
uträkningen blifver mycket enkel och således ett hinder blifvit undanröjdt, som förut
vant en bidragande orsak att försvåra frågans lösning. — En annan omständighet, som
gifvit anledning till meningsskiljaktighet, är sättet för en aflösning, om nemligen den
borde vara frivillig eller obligatorisk; det förstnämnda har ansetts ofördelaktigt för Statsverket,
emedan det ökat göromålen i stället för att minska dem, hvilket dock bort vara
syftemålet, och det sednare ett våld mot räntegifvarne, såvida deras utgifter genom . aflösningen
skulle ökas. För att undanrödja dessa olägenheter, har man på sednare tiden
påtänkt en annan utväg, och hvarom vid sistlidne riksdag väcktes motion, nemligen
att sätta de skattskyldiges skuld till Staten i parité med hypotekslån, så att de Ange
amorteras i likhet med dessa. Detta skulle helt enkelt tillgå sålunda, att allmänna hypoteksbanken
utfärdade till Statsverket ett antal obligationer, motsvarande grundräntornas
och tiondens kapitalvärde, och de skattskyldige i stället till nämnde bank erlade sina
skatter under form af 5 procent ränta och 1 procent amortering etc., då hela Svenska jorden
sålunda vore af lika natur, hvad skatterna anginge, på en tid af omkring 40 år. —
Motioner i Andra Kammaren, N:o 59.
7
Härigenom skulle Staten visserligen eftergifva 1 proc. af räntorna, men denna eftergift
skulle troligen snart blifva ersatt genom indragning af embetsverk och en mängd tjenster
jemte en ökad fastighetsbevillning och framför allt en stigande välmåga hos befolkningen.
På sådana vilkor vore det icke betänkligt att göra aflösningen obligatorisk, då
ingen skattdragande derigenom förnärmades, emedan skatterna icke blefve ett öre större
än förut.
På grund af hvad som nu blifvit anfördt får jag äran föreslå, att Riksdagen behagade
besluta:
l:o Att alla utaf Svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde
skola aflösas, enligt den förvandling i penningar, som bestämmes i
Kongl. Kungörelsen den 2.3 Juli nästlidet år, på det sätt att 6 proc.
af deras kapitalbelopp årligen inbetalas, hvaraf 5 procent utgör
ränta och 1 procent amortering.
2:o Att öfverenskommelse träffas med allmänna bypoteksbanken och
de särskilda hypoteksföreningarne i Riket, att denna bank utfärdar
obligationer till Statsverket, motsvarande grundräntornas och kronotiondens
kapitalvärde, löpande med 5 procent ränta och vanlig utlottning,
emot det att Staten öfverlåter förmånsrätten till grundräntornas
och kronotiondens uppbärande på hypoteksbanken, på
det sätt som kan öfverenskominas.
3:o Att dessa obligationer till Riksgäldskontoret öfverlenmas, för att
göras fruktbärande på det sätt Riksdagen bestämmer.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockkolm den 22 Januari 1870.
G. Bjerkander.