Deri 22 Mars.

265

Måndagen den 22 Mars 1861).

Kammaren sammanträdde kl. 6 e. m.

Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrivelser:

•i^''° i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
beviljande åt en brudgåfva till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Lovisa
vid hennes förestående giftermål med Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
af Danmark; och

N:o 9, angående anslag för år 1869 till fästningsbyggnadsarbeten
vid Carlsborg samt å Vestra Hästholmen.

Upplästes tre protokoll af följande innehåll:

År 1869 den 19 Mars sammanträdde Kamrarnes Valmän, för att,
jemlikt 71 och 73 §§ . Riksdagsordningen, utse Riksdagens Fullmägtige
uti Riksbanken, jemte suppleanter för dem; och befunnos, efter
valförrättningarnes slut, hafva blifvit utsedde till

Ordförande :

Herr Fåhrseus, Olof Immanuel, f. d. Statsråd, med 48 röster.

Öfrige Fullmågtige:

Friherre Skogman, Carl Johan Alfred, Kapten på Kong], Mai:ts
h lottas Indragnmgsstat,

Herr Selander, Nils Harpun. Professor,

Grefve Lewenhaupt. Carl Magnus Casimir, Kapten.

Herr Lindroth, C. Å., Grosshandlande,

Herr Ifvarsson, Carl, i Wärestorp, Hemmansegare, hvardera med
48 röster samt

Herr Fröberg, Johan Erik, Grosshandlande, med 24 röster, den
sistnämnda efter lottning med Herr Leijonancker, F. W E C
Öfverstelöjtnant, som jemväl erhållit lika antal röster.

266

Den 22 Mavs.

Suppleanter:

Grefve von Rosen, Fredrik Carl, f.d Löjtnant med 48 röster
Herr Nordenfalk, Carl, vice Häradshöfding med 46 rester, samt
Herr Rooth, Gustaf, Grosshandlare med 24 roster der^ sist
nämnda efter lottning med Herr Eberstem, Christian, Grosshandlare,
som jemväl erhållit lika antal röster.

År 1869 den 19 Mars sammanträdde Kammarens Valmän lör att
jemlik! 71 och 73 §§ Riksdags-ordningen utse Riksdagens Mm gtige
i Riksgälds-kontoret, jemte suppleanter för dem, och benin -

efter valförrättningarnes slut, hafva blifvit utsed e i

Ordförande:

Grefve Hamilton, Henning Ludvig Hugo, f. d. Statsråd, med o
röster, sedan tre valsedlar förklarats ogiltiga Öfrige

Fullmågtige:

Herr Kinmanson, Carl Leonard, Kammarrättsråd, med 48 röster,
Herr Hierta, Carl Gustaf, Kapten, » 15 ”

Friherre Fock, Alfred Henrik Edvard, Professor ,,

Herr Warburg, Samuel, Grosshandlande, » fM

Herr Indebetou, Carl Gustaf, Bruksägare, - » ”

Herr af Wirsén, Thure, Öfverste, , . ”''Rt-ii k senare

de tre sistnämnda efter'' lottning med Herr Berger, _ f-Tönvik
Herr Thyselius, C. J-, President, samt Herr Andersson, Jan, i Jonvik,

hvilka jemväl erhållit 24 röster.

Suppleanter:

Herr Almqvist, Bernhard, Grosshandlare, med 48 röster,

Herr Arrhenius, Johan, Professor _ Ostämd ’ samt

sedan ordningen den,Ätek

24 röster.

År 1869 den 19 Mars sammanträdde Kamrarnes Valmän för att
utse Tre styrelseledamöter, jemte Tre suppleanter, vi var eia a
Lånekontor® i Göteborg, Malmö och Wisby; och befunnos, efter valförrättningarnes
slut, hafva blifvit utsedde:

Vid Lånekontor et i Göteborg.

Styrelseledamöter:

Herr Arvidsson, Christian, Grosshandlande, med 48 röster,

Herr Mörner, Carl Otto Stellan, Öfverstelöjtnant „ 48 „ samt

Herr Grén, J. Olof, Grosshandlande, _ » , » ..

efter lottning med Herr Rundbäck, Jöns, som jemväl erhaUit 24 roster.

Deri 22 Mars.

26T

Suppleanter:

„ sedan två valsedlar förklarats ogiltiga,

Herr Åvall, Joh. Ad., Handlande, med 46 röster,

Herr Lewgren, Anders Wilhelm, Grosshandlande, med 46 röster.
Herr Helbanco, Edvard, Fabriksidkare, med 23 röster, sedan ordrnngen
emellan dem, som erhållit 46 röster, blifvit genom lottning
bestämd.

Vid L ånekontoret i Malmö.

Styrelseledamö ter:

Friherre Bonnet, Wilhelm., f. d. Öfverste, med 48 röster,

Herr Bager, Johan Petter, Handlande, „ 48 „ samt

Herr Kiellander, Ludvig, Ryttmästare, „ 24 „ efter lott ning

med Herr Olsson, Jöns, i Nordanå, som jemväl erhållit 24 röster.

Suppleanter:

Hem Hedman, Gabriel, Handlande, med 47 röster,

Herr Frick, Rudolf, Rådman, „ 45 „

Herr Persson, Anders, i Burlöf, f. d. Riksdagsfullmägtig^med 24
röster.

Vid Lånekontoret i Wisby.

Styrelseledamöter:

sedan en valsedel förklarats ogiltig.

Herr Gramér, Rudolf, Konsul,

Herr Bergman, Carl Johan, Lektor, och

Herr Kolmodin, Gustaf, Landtbrukare, hvardera med 47 röster.

Suppleanter:

sedan en valsedel förklarats ogiltig,

Herr Kolmodin, C. J., Handlande, med 46 röster,

Herr Söderberg, Daniel, Theol. Doktor, „ 46 „ samt

Herr Stenberg, Carl, Konsul, „ 40 „ sedan ord ningen

emellan dem, som erhållit 46 röster, blifvit genom lottning
bestämd.

Uppå härefter framställd proposition, lades dessa protokoll till
handlmgarne; och skulle Riksdagens Kansli-deputerade genom protokollsutdrag
om deras innehåll underrättas samt anmodas låta uppsätta
och till Kamrarne ingifva förslag till så väl förordnanden för
de välde, som ock underdåniga skrivelser till Kongl. Makt omvalen
åt k ullmagtige i Riksbanken och Riksgälds-kontoret.

368

Den 22 Mars.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Ståts-Utskottets
den 17 och 18 dennes bordlagda Utlåtande Nio 45, i anledning
af väckta motioner om eftergift af Kronans rätt till danaarf
efter tvänne personer.

Utskottets samtliga hemställanden biföllos.

Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 17 och 18 dennes bordlagda
Memorial Nio 46, i anledning af aterremiss a Stats-Utskottets Utlåtande
angående afsöndring af jord från militieboställslägenheterna
Sjöleden och Lökshuset samt bostället Tostarp, för att tilläggas exercisfältet
Ljungbyhed.

Herr von G-eijer: Sedan Första Kammaren återremitterat och
Andra Kammaren bifallit Stats-Utskottets Utlåtande Nio 31, angående
afsöndring af jord från militieboställena Sjöleden och Tostarp
för att tilläggas exercisfältet Ljungbyhed, så har Utskottet i nu föreliggande
Betänkande hemställt, att Första Kammaren behagade i frågan
fatta beslut. Efter den praxis, som stundom här gjort sig gällande,
tror jag att det icke hade varit något hinder för Utskottet att
redan nu inkomma med ett sammanjemkningsförslag i enlighet med
Kiksdags-ordningens 63 § 2 mom. Då emellertid så icke skett, tillkommer
det Kammaren att nu fatta beslut, och torde dervid böra tillses,
att detta beslut blir sådant, att en sammanjemkning af Kamrarnes
skiljaktiga åsigter blir möjlig. Jag hade visserligen tänkt att i
sådant afseende föreslå några mindre väsendtliga ändringar uti den
Kongl. Propositionen. Men vid närmare eftersinnande tror jag. det
vara bäst att Första Kammaren håller på Kongl. Majits Proposition
i ämnet, och öfverlemnar åt Utskottet att emellan innehållet af den
nådiga Propositionen och Utskottets af Medkammaren gillade förslag
inkomma med sammanj emkningsförslag.

Mig synes det klart att, när Kronan, såsom här är fallet, behöfver
åtkomma disposition öfver jord som förut blifvit af Kronan till
tjensteman under lön indelad, så kan den saken icke lämpligare beredas
än som skett, det vill säga, genom värdering af den årliga afgäld
som motsvarar jordens afkastning, och derefter träffadt aftal, ej mindre
med de tjensteman som hafva jorden i bruk, än med de auktoriteter,
h vilka om händer hafva förvaltningen af de boställen, hvartill jordlotterna
höra. Är det så, att Riksdagen icke är nöjd med värderingen,
så kan Riksdagen begära ny värdering och skulle den då försiggå
enligt expropriationslagen, så blefye det säkerligen dyrare än
om den Kongl. Propositionen antages. Är det åter så, att expropriationslagen,
efter sin lydelse, icke här kan ega tillämpning — hvilket
jäg dock tror den kan — så torde det verkligen vara något vådligt
att afstå Kongl. Majits Proposition. Ty med detsamma lärer väl ock
det erbjudande, som jordens innehafvare nu gjort, vara förfallet, i
hvilken händelse dessa innehafvare sedermera kunna begära hvad de
vilja, eller också måste expropriationslagen förändras så, att den får

Den 22 Mars.

209

tillämplighet äfven för sådana fall som här äro i fråga, hvilket icke
kan ske så i hast, att hedlotterna nn kunna åtkommas.

Medan jag har ordet, ber jag att få fästa uppmärksamheten på,
att,, da Kong! Maj:t rörande dessa afsöndringar inkommit med Proposition
till Riksdagen, har han hufvudsakligen önskat att få årliga
afgälden till siffran af Riksdagen godkänd. Att, såsom Utskottet
gjort, ovilkorlig t förklara den föreslagna afgälden vara för flög, är detsamma
som att helt och hållet afstå den Kongl. Propositionen. Med
undantag för förslaget om afgäldens belopp innehåller Propositionen
icke något af vigt, ty Kongl. Maj:t kan naturligtvis i alla händelser
vidtaga de åtgärder för det ifrågavarande ändamålets vinnande som
han ken finna erforderliga.

Då jag nu yrkar bifall till Kongl. Maj:ts Proposition, vill jag
blott tillägga, att arrendatorn af Tostarp uti till vederbörande ingifven
kalkyl, beräknat årsinkomsten utaf till detta boställe hörande hedlotter
till icke mindre än 2,830 R:dr. Detta är otvifvelaktigt ganska
högt beräknadt, men sa har ock Arméförvaltningen lyckats åstadkomma
en betydlig nedprutning, nemligen från 2,830 R:dr till 335 Rall’
24 öre, som Kongl. Propositionen upptager. Jag yrkar således, att
Kammaren, med utslag ä Utskottets hemställan i dess Betänkande
N:o 31, så. vidt densamma är stridande mot Kongl. Maj:ts Proposition
i ämnet, ville samma Proposition bifalla.

Herr Brusewitz: Då denna fråga förra gången förevar inom
denna Kammare, yttrade sig åtskillige talare i den syftning, att det
vore önskvärdt, att Utskottet föreslagit det Kongl. Maj:t, utan afseende
på arrendebeloppen för boställena, skulle få rätt att afsöndra
dessa jordlotter. Då något annat förslag vid detta tillfälle icke uttalades,
och då Andra Kammaren derefter fattat beslut i frågan i
öfverensstämmelse med Utskottets hemställan, var det naturligtvis
alldeles omöjligt för Utskottet att sammanjemka dessa olika meningar.

Jag tager mig derföre friheten påyrka, att Första Kammaren, i
likhet med den Amdrcij må-tte bifnlln hvcid. Utskottet i dettci hänseende
föreslagit.

.Herr Statsrådet Abelin: Innan Kammaren går att fatta beslut
i frågan, ber jag att få erinra att, derest Andra Kammarens beslut
kommer att af Första Kammaren biträdas., följden deraf blir, att exercisfältet.
Ljungbyhed hädanefter möjligen icke kan begagnas af de två
kavalleriregementen, som nu der hafva sin mötesplats.

Bostället Tostarps hedlotter sträcka sig såsom ett stort bälte
tvärsöfver hela fältet, och a &jöledens och Lökshusets hedlotter ligga
regementenas vattningsställen. Andra Kammarens i öfverensstämmelse
med Utskottets förslag rattade beslut måste jag sålunda på det
bestämdaste bestrida; men skulle såsom ett sammanjemkningsförslag
emellan Kongl. Maj:ts Proposition och hvad Utskottet tillstyrkt vilja
hemställa, att Kammaren måtte besluta, att Riksdagen medgifver Kongl.
Maj:t rätt .att låta afsöndra ifrågavarande hedlotter mot de lägsta
möjliga utgifter till arrendatorerna och icke till högre belopp, än dem
Kongl. Maj:t i sin Proposition föreslagit.

''270

Den 22 Mars.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(Trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Stats-Utskottets ''Utlåtande N:o 31, och dels af Herr von Geijer,
att Kammaren, med afslag å den .i nämnda Utlåtande förekommande
hemställan, så vidt densamma vore stridande emot Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition i ämnet, måtte samma Proposition bifalla.

Härefter framställde Herr (trefven och Talmannen först proposition
på bifall till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31, hvarvid svarades
många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera proposition på antagande
af Herr von Geijers förslag, som besvarades med många ja
och åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko-Utskottets
den 17 och 18 dennes bordlagda Utlåtande N:o 6, i anledning
af Herr J. Weners motion om emottagande i Riksbanken af enskilda
bankers sedlar.

De i begge punkterna af Utskottets Utlåtande gjorda hemställanden
biföll os.

Grefve M örn er, Oscar: Då jag misströstade om att kunna utverka
någon ändring i hvad Banko-Utskottet uti detta Betänkande
hemställt, uppträdde jag icke förut med något yrkande om afslag derå,
men jag ber emellertid att nu få anmäla min reservation mot Kammarens
beslut, synnerligast i afseende å första punkten af Betänkandet.

Grefve M örner, Axel: Äfven jag anhåller att få nedlägga min

reservation emot Kammarens nu fattade beslut, som jag icke kan gilla.

Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets den 17 och 18 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 10, i anledning af väckt motion om
ändring i gällande föreskrifter, rörande vilkoren för rättighet till
grustägt å annans egor.

Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 17 och 18 dennes bordlagda
Utlåtande N:o 11, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden, angående skyldighet att deltaga i byggnad och
underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Sedan Herr (Trefven och Talmannen först framställt proposition
på bifall till Utskottets Utlåtande, men denna besvarats med nej,
blandade med några ja, framställdes derefter proposition på afslag

Den 2 Mars,

271

derå, som besvarades med ja, blandade med några nej; och förklarade
Herr (Trefven och Talmannen sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

Föredrogs ånyo Andra Kammarens den 17 och 18 dennes bordlagda
protokollsutdrag N:o 165, med delgifvande af Kammarens beslut
öfver dess Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 17, angående
Herr Per Erikssons motion N;o 231, om ändring uti 20 § aflnstruktionen
för cheferne vid Flottans båtsmanskompanier den 17 November
1818.

Grefve af Ugglas: Det går foi’t i afton med ärendenas behandling,
men ehuru jag icke så noga satt mig in i nu förevarande
Betänkande, har jag likväl svårt att gå in på hvad deruti blifvit föreslaget,
och ber att få angifva mina skäl derför.

All rekrytering sker nu inför Konungens Befallningshafvande i
kompanichefens närvaro, men här föreslås nu att, derest kompanichefen
händelsevis skulle vara frånvarande, rekrytens uppvisande
skulle kunna ega rum inför kronofogde eller länsman, utan att likväl
förslaget talar ett ord om vidsträcktheten af rotehållarens rättighet
att välja mellan dessa begge tjensteman. Skola rotehållarne efter
eget behag få vända sig till hvilken af dessa tjensteman, som de
sjelfva finna lämpligast?

Att bomma in till Kongl. Maj:t med en skrifvelse så sväfvande
som här är i fråga, anser jag icke vara i sin ordning, synnerligast
då ingå bättre skål, än Betänkandet innehåller, blifvit derför anförda,
och får jag således, då jag, innan jag kan ingå på en förändring,
vill se^ nyttan och behöfligheten deraf klart ådagalagd, yrka afslag å
det af Ändra Kammarens Utskott tillstyrkta, af Andra Kammaren
gillade förslag.

Herr Faxe: Jag bör upplysa, att under de åtta år, jag tjenst gjort

såsom landshöfding i Blekinge län, ingen båtsman antogs såsom
rekryt, utan efter uppvisande inför kompanichefen och sedan
kontraktet blifvit insändt till Konungens Befallningshafvande och der
godkändt. I detta afseende ber jag att få för Herrarne uppläsa 20
§ i Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion den 6 April 1838, hvilken § lyder
sålunda:

“Approbation af rekryter till båtsmän, så väl vid indelta som
roterade båtsmanhållet, tillkommer ensamt kompanichefen eller den i
hans ställe beordrade officer, hvilka det skall åligga att dervid--• —

Sedan rekryten blifvit behörigen approberad, skall rust- eller
rotehållarne i landskontoret genast uppvisa och låta anteckna approbationsattesten,
och derjemte aflemna ett exemplar af det med rekryten
ingångna kontrakt, att der förvaras; åliggande det kompanichefen
att noga tillse, det de kontrakt, som ingås, äro öfverensstämmande
med ortens hufvudkontrakt och öfriga om båtsmäns rättighe -

Den 22 Mars.

272

ter utfärdade författningar, samt att inga för båtsmännens tjenstbarhet
menliga överenskommelser deri inflyta. n . ....

Är ej kompanichef eller någon i hans ställe beordrad officer i
landsorten närvarande vid de tillfällen, då rust- eller rotehållare har
rekryt att tillsätta, uppvisas han till inskrifning hos Konungens -Befallningshafvande,
men karlen är icke antagen förr än kompanichefen
eller den i hans ställe varande officer honom godkänt; och om den
sålunda uppviste rekryten af dessa sedermera ogillas, anses rekryteringen
såsom icke verkställd. Grodkännes deremot rekryten,. uppnörer
vakansafgiftens beräknande från den dag, då hans uppvisande i
landskontoret egde rum, äfvensom på -vederbörande stationsbetäihafvares
pröfning må bero, huruvida, då hos landshöfdingeembetet uppvist
rekryt först efter längre tids förlopp af kompanichef besigtiga!?
och kasseras, vakansafgift bör, med behörigt afseende på sig -dervid
företeende omständigheter, ega rum eller icke för den tid, kasserade
rekryten i nummer qvarstått och af roten blifvit aflönad .

Den egentliga afsigten med förändringen är sålunda, att man ma
kunna undgå att erlägga vakansafgiften, utan att uppvisa rekryt hos
Konungens Befallningshafvande, om blott en attest öfver uppvisandet
hos kronofogde eller länsman företes. Den, som sålunda blifvit uppvisad,
är dock icke derigenom antagen till rekryt.

Jag tror att det vore bäst, att denna fråga blefve närmare utredd,
och får på sådan grund anhålla, att föreliggande förslag måtte
till ett af Kammarens Tillfälliga Utskott remitteras.

Grefve af ITgglas: Sedan Herr. Faxe uppläst 20 § i 1838 ^års
Instruktion om huru förhållas skall vid båtsmans antagande, maste
jag erkänna att jag missuppfattat denna sak, hvilken jag trodde vala
lika med gällande bestämmelser om antagande af rekryt vid indelta
arméen. Nu finner jag, att antagandet här beror ensamt af kompanichefen
och att meningen endast är att för beräknande af tiden, då
vakansafgift bör upphöra att erläggas, få en attest öfver rekrytens
uppvisande af kronofogde eller länsman, i stället för att låta rekryten
uppvisas inför Konungens Befallningshafvande. Då saken töihåller
sig så, medger jag att eu del af mina anmärkningar ^sakna befogenhet*
men jag tror likväl, att det vore skäl att lata fragan litet
närmare utredas, än som skett inom Andra Kammaren, innan man
här beslutar sig för en underdånig skrifvelse i ämnet.

Jag får derföre förena mig med den siste talaren i hans yrkande
att frågan måtte till ett Tillfälligt Utskott remitteras.

Efter härmed slutad öfverläggning, beslöt Kammaren, uppå gjord
proposition, att för frågans vidare utredning hänvisa densamma till
ett Tillfälligt Utskott; hvarefter Herr Grefven och Talmannen hemställde,
att frågan skulle öfverlemnas till behandling af Kammarens
Tillfälliga Utskott N:o 2, hvilket bifölls.

Föredrogs

273

Den 22 Mars,

Föredrogs ånyo Andra Kammarens den 17 och 18 dennes bord
iagda prolokoUsutdrag N:o 166, med delgifvande af Kammarens bt
slaf öfver dess Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 15, med anled
mng åt Hem Z. Grapes motion N:o 159, angående förändrade bl
bottens län.1 å k°mPetens til1 åtskillifa tjänster inom Norr Herr

Bergman: Med anledning af Andra Kammarens beslut
som nu föreligger till behandling, föranledt af den inom samma Kammare
vackla motionen, som afser afhjelpande af de olägenheter som
anses uppkomma derigenom, att tjenstemännen inom nordligare delen
af Norrbottens lan ej förstå finska språket, som af befolkningen del
stades allmänt fälas, anhåller jag att få meddela några upplfsningar
rörande sprakforhallandena inom länet, hvilka inhemfas af länXrelsens
sednaste femårsberättelse. Det heter deri: ty

^seende å språkförhållandena förekommer i öfrigt t

Tornea lappmark, att Lapparne derstädes tala både lappska
uoch finska språken, under det att hemmansegare och nybyggare
“garn? hållas8'' 6ndast finska> På ^vilket sednare språk religionsöfnin lapparne

sitt eget språk lappska!!, och
( den jordbrukande befolkningen, som består af inflyttande svenskar
( Och finnar tala hvardera sitt språk. Finnarne bebo den norra och
( nordöstra delen af Gellivara socken samt svenskarne den sydöstra
«pC \ ®?dra deJe5, af samma socken äfvensom Jockmocks socken.
^(tu ds tjenst en i Gellivara förrättas på alla tre språken, men i Jockmock
pa svenska och lappska språken;

« , ^ tala Lapparne sitt språk lappska, och eu del

åt dem forsta och tala svenska; den jordbrukande befolkningen ta “språken118^’

°Ch gudstJensten frättas på svenska och lappska

“Inom alla lappmarkerna begagnas svenska språket vid alla domstolarne,
och nyttjas då tolk för de olika språken.

„ nedre iandets i tabellen upptagna finska socknar är finska

språket allmänt, och utom tjenstemännen och ståndspersoner är det
endast en och annan bland allmogen, som förstår och talar svenska.
Gudstjenst^ fon-attas endast på finska, undantagandes i Haparanda
der det = stundom predikas på svenska. Kättegångsförhandliniras
P& svenska språket och med begagnande af tolk.

Med anledning af dessa språkförhållanden måste prester, skollärare
och länsmän i dessa kommuner, utom svenska, förstå och
kunna tala det eller de språk, som begagnas af allmogen. Domkafvanden
deremot förstår icke alltid det språk, som parterna och nämndemännen
tala, utan måste meddelandet dem emellan ske genom
“tolk hvilket onekligen försvårar rättsförhandlingarne, särdeles i
brottmål. Åt de i länets norra domsaga varande sju tingslag är
det endast i tvenne, der allmogen talar svenska; i de öfriga fem
tingslagen är allmogens språk finska, och det blefve säkerligen till
stor fordel for rättsskipningen, särdeles för allmogen, om domaren
‘vore fullt mägtig finska språket."

Riksd. Prot. 1869. 1 Afd. 2 Band.

18

274

Den 22 Mars.

Det är således icke endast finska utan äfven lappska, som den
ei svenska delen af allmogen inom dessa trakter talar; ock af samma
femårsberättelse visar sig, att af befolkningen inom länet ar 1865
16,426 personer talade finska ock 4,469 lappska språket.

Tjenstemännen inom dessa kommuner tillsättas dels åt Kong!.
Maj:t, dels af Konsistorium och dels af Kongl. Maj:ts Befallnmgs k

af värn!e.om tiUgättag af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro länsmännen,
ock alla dessa tjensteman tala och förstå, utom svenskan,
äfven det eller de språk som begagnas af allmogen inom tjenstgöringsdistriktet;
hvarjemte de personer som för ordnats till länsmän, åtminstone
under de sista tio åren, kunde vid tillträdet af sina tjenstebefattningar
både tala och förstå allmogespråket mom de kommuner,
der de fått sin tjenstgöring sig anvisad. Förhållandet måste äfven
vara sådant, ty det är af högsta vigt, att länsmännen, som äro i nästan
daglig beröring med allmogen, förstå det språk, som åt belolk mnSSammaSförhållande

är äfven med presterskapet, hvilket tillsättes
af konsistorium. Presterskapet måste nödvändigt kunna tala ock
förstå det språk, som begagnas inom de distrikt, der de skola förrätta
gudstjenst och besörja religionsundervisningen Sadant ar förhållandet
för närvarande, och föreskrifter härom finnas äfven. Åt
hvad motionären i sitt förslag yttrar framgår, att äfven han medgifver
riktigheten af nu omförmälda förhallanden. .... . ,

Till följd häraf vill det synas, som om den väckta motionen och
det inom Andra Kammaren fattade beslutet icke afsåge sådana tjensteman
som förordnas af Konsistorium eller Konungens Befallningshafvande.
utan dem Kongl. Maj:t tillsätter. Om man nu genomläser
Andra Kammarens beslut, af innehåll att Riksdagen skulle i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t framställa behofvet och nödvändigheten
af sådana föreskrifter, genom Indika vid tillsättningen af tjenstebefattningar
inom de delar af Norrbottens län, der finska språket
talas företräde beredes sådane i öfrigt kompetente sökande, som styrkt
sig mägtige finska språket, så skulle man nästan komma till den
slutsats, att Kammaren begärde, det Kongl. Maj:t ville meddela föreskrifter
ländande till efterrättelse för honom sjelf. lör öfrigt är jag
öfvertygad om, att Kongl. Maj:t, som icke saknar kännedom om språkförhållandena
inom den ort, som nu är i fråga, vid tillsättning af
ortens tjensteman ej underlåter att taga i betraktande, ^ förutom de
sökandes tjenstemeriter, äfven deras insigter i finska språket. _

Såsom styresman för det län. hvarom nu är fråga, anser jag mig
böra yrka hvarken bifall till eller afslag å motionen, utan inskränker
mig till att endast meddela de upplysningar, hvartill jag vant i
tillfälle.

Herr Beckman: Den föregående talaren har gifvit en så full ständig

utredning åt frågan, att föga återstår för mig att tillägga.
Jag instämmer fullkomligt med honom deruti, att det är högst olämpligt,
att uti de trakter, der finska språket allmänt talas, tjensteman
tillsättas, som icke äro mägtiga detta språk. Jag vet ock, att lokal -

Den 22 Mnr°.

275

myndigheterna härvid fästa synnerligt afseende, och att, der så låter
sig gorå, de icke förordna några tjensteman, som ej Tvinna tala
taska Men ömkligt vore, om äfven de befattningar, som af ortmyndigheterna
icke tillsättas, t. ex. domare och läkarebefattningarne bekläddes
med sådana personer, som utan tolk kunde kommunicera sig
med den finska befolkningen, .lag delar visserligen den siste tala
rens åsigt, att det är olämpligt att, såsom ordalagen i det föreliggande
forslaget lyda, begära det Kong! Maj:t skulle utfärda några
föreskrifter i berörda hänseende, emedan dessa föreskrifter till en betydlig
del skulle komma att gälla Kong! Maj:t sjelf, men deremot
tror jag det vara skål uti, att Representationen på något sätt uttalar
s]g rörande behofvet i detta fall och tillkännagifver sin önskan
Möjligen finnas äfven — något som jag dock icke bestämdt vågar
pasta -—tjensteman i dessa trakter, som icke tillsättas hvarken af
Kong!. Mapt eller ortmyndigheterna, Konungens Befallningshafvande
och Konsistorium, och om detta är händelsen, så innebär det ett
ytterligare skäl att hos Kongl. Maj:t göra en framställning i den
syftning,^ som uti Andra Kammarens beslut finnes angifven; och skulle
äfven, såsom jag redan för min del medgifvit, anmärkning kunna göras
mot de begagnade ordalagen, vågar jag dock tro, att i ett fall sådant
soin detta mindre afseende behöfver fästas dervid, då meningen endast
är att bringa till Regeringens kännedom Representationens önskan
uti ifrågavarande hänseende, hvarföre jag icke har någonting
emot att biträda hvad Andra Kammaren beslutat.

.uHj1T ,von Koch: .Jag får vördsamt anhålla, att Kammaren
matte besluta, att till sitt Tillfälliga Utskott N:o 2 remittera äfven
det nu föredragna protokollsutdraget, på det att, innan Kammaren
fattar sitt beslut deröfver, frågan måtte erhålla en ytterligare och
val behöflig utredning. Att döma efter det betänkande, som Andra
Kammarens Tillfälliga Utskott i saken
gon fullständig utredning af ämnet ej legat till grund för Andra Kammarens
beslut, tv nämnda Utskott har ansett frågan endast såsom
en lokalangelägenhet. Jag betvifla!- således, att denna Kammares ledamoter,
oansedt de värderika upplysningar som nu under diskussionen
b invit meddelade, kunna vara i tillfälle att genast med all erforderlig
sakkunskap företaga detta ärende till slutligt afgörande.

, Herr Berlin: Jag instämmer fullkomligt med de talare, som

framhållit yigten af denna fråga, och tillåter mig att i sammanhang
dermed fasta uppmärksamheten på en omständighet, som icke torde
vara Kammaren obekant. Det har nemligen blifvit lagdt oss svenskar
och var Regering till last, att vi icke gjort tillräckligt för att afhjelpa
den störa brist på böcker, tryckta på finska språket, som föregifyits
hafva gjort sig gällande bland den rätt talrika finska befolkningen
inom vara landamäre^ Jag tror dock, att en ännu svårare
beskyllning drabbar oss, om vi till denna befolkning skicka
domare och andra tjensteman, som ej kunna förstå eller uttrycka snipa
befolkningens språk. Jag medgifver för öfrigt, att de ordalag
som Andra Kammaren uti sitt i ämnet fattade beslut begagnat icke

Den 22 Mars.

276

äro fullt lämpliga eller tillämpliga på alla förhållanden- och torde
det kanske derföre vara skäl att remittera fragan till denna Kammares
Tillfälliga Utskott N:o 2, för att få den ytterligare utredd och
granskad; ehuru jag för min del måste bekänna att jag ej skulle
hafva något emot att bifalla Andra Kammarens förslag, alldenstund
jag anser ordalydelsen i förhållande till sjelfva saken vara åt
ringa vigt.

Grefve af Ugglas: Äfven jag instämmer i den här framställda
begäran om frågans remitterande till ett af Kammarens Tillfälliga
Utskott. Jag har dertill eu ytterligare anledning, förutom dem som
af föregående talare blifvit anförda. 1 motionen asyftas endast den
finska befolkningen och det finska språket. Den förste talaren upplyste
dock, att i de nordligaste trakterna funnes en ehuru fåtalig,
befolkning som talade lappska språket. Äfven för denna befolkning synes
mig något böra göras, på det den må komma i åtnjutande af välgerningarne
af religionsundervisningen, framställd pa ett for befolkningen0
lättfattligt sätt, och rättvisans skipande på deras språk. Lap5
ar ne tillhöra dock vårt folk och få ej betraktas såsom en kast, den
der skall do bort, utan böra på allt möjligt sätt göras delaktiga åt
civilisationens välsignelser. Detta utgör, såsom sagd! är, för mig eu
ytterligare anledning att förorda sakens öfverlemnande till ett åt
Kammarens Tillfälliga Utskott.

Herr Fröman: Äfven jag är i tillfälle att vitsorda, att många

svårighet er inträffa, synnerligast i brottmålsransakningar, då domaren
icke förstår ett ord af det språk, hvaraf parter och vittnen begagna
sie och således blir helt och hållet beroende af tingstolken. Det har
gifvits exempel på, att utslag blifvit af domaren på svenska språket riktigt
afkunnande, men af tingstolken oriktigt öfversätta _ för den tilltalade.
Ett sådant fall har förekommit under den Hd, jag hatt fortroendet
att vara Riksdagens Justitie-ombudsman. Den tilltalade reste
från timret Höjd med det besked han åt tingstolken erhållit, men
hvithet var fullkomligt oriktigt. Förhållandet blef bekant, då färglistorna
inkommo till granskning och föranledde till anmärkning Till
följd af detta och andra exempel är jag öfvertyg^ om den störa
vigten af, att några förfoganden vidtagas i den syftning Andra Kammarens
beslut afser. Det torde dock vara nödigt att noga tillse, det
de bestämmelser, som meddelas, verkligen kunna efterlefvas. Jag
tror nemligen, att åtskilliga betänkligheter och svårigheter komma att
vid tillämpningen möta. Befolkningen är nemligen ganska fåtalig
inom de finska distrikten, och isynnerhet är ståndspersonernas antal
derstädes särdeles obetydligt. Man kan derföre icke förutsatta,
att många ynglingar från dessa trakter skola egna sig åt lagfarenhetens
studium. Om likväl, såsom Andra Kammaren föreslagit, en i
finska språket hemmastadd jurist obetingadt skulle hafva företräde
framför medsökande, kunde lätt hända, att ej mer än eu fullt kompetent
sökande komme att anmäla sig, och att, till men for befatt -

Den 22 Mars

277

ningarne, förtjenst och skicklighet icke kunde i samma mån göra sig
gällande vid dessa befordringar som eljest. Deremot tror jag, att, om
personer, som egna sig åt domarevärf och hafva någon fallenhet för
språkliga studier, vid yngre år uppoffra någon tid på finska språkets
inlärande, de på ett eller annat år skola kunna inhemta den för deras
kall erforderliga språkkunskapen. Om derföre någon skrifvelse i
ämnet kommer att aflåtas, hvilket jag ej vill sätta mig emot, så tror
jag ej, att den bör stiliseras på det sätt Andra Kammaren ansett
lämpligt, och detta är anledningen hvarföre jag sluter mig till dem,
som yrkat frågans öfverlemnande till ett af denna Kammares Tillfälliga
-Utskott.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats shctad samt Herr (Trefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels
antagande af Andra Kammarens i frågan fattade beslut och dels
att frågan skulle för vidare utredning hänvisas till Kammarens Tillfälliga
Utskott N:o 2, framställde Herr (Trefven och Talmannen först
proposition på antagande af Andra Kammarens beslut, hvarvid svarades
nej, och sedermera proposition på frågans hänvisning till Kammarens
Tillfälliga Utskott N:o 2, hvarvid svarades ja.

Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Andra
Kammarens den 18 dennes bordlaga protokollsutdrag N:o 173,
med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N: o 20, angående förening af folkskolelärare-, klockare-och
orgelnisttjenster.

Anmäldes och bordlädes från nedannämnda Utskott inkomna Utlåtanden
och Memorial, nemligen från

Stats- Utskottet:

N:o 47, i anledning af återremiss i fråga om utgörande antingen
in natura eller efter markegångspris af den spanmål, som blifvit anslagen
till de svagare rotarne vid Westmanlands regemente;

N:o 48, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
fyr- och båkafgiftens upphörande för fartyg, gående emellan inrikes
orter, och nedsättning för öfriga fartyg;

N:o 49, med svar å återremisser samt förslag till sammanjemkning
eller voteringspropositioner, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut uti åtskilliga frågor rörande anslagen under Riksstatens
särskilda Hufvudtitlar;

Bevillning s- Utskottet:

N:o 9, angående vilkoren för bränvins tillverkning:

278

Den 22 Mars.

Banko-Utskottet:

N:o 7, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
bankovinstens användande;

Lag- Utskottet:

N:o 12, i anledning af väckta motioner om ändringar i skiftesstadgan
den 9 November 1866;

N:o 13, i anledning af väckt förslag om rätt att meddela inteckningssäkerhet
i åbyggnader å landet;

N:o 14, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen
angående ändring eller utrifning af vattenverk den 20 Januari
1824;

N:o 15, i anledning af väckta motioner om ändring i 20 kap. 6
§ Byggningabalken;

Herr vice Talmannen: Hå det torde vara företrädesvis af vigt,
att de förslag till voteringspropositioner, som afgifvits af Stats-TJtskottet
i dess Memorial N:o 49 och af Banko-Utskottet i Memorialet
N:o 7, såsom inverkande på statsregleringen, så snart ske kan varda
slutligen behandlade, får jag vördsamt föreslå, att dessa Memorial
måtte blifva satta främst på föredragningslistan för nästinfallande
sammanträde.

Detta förslag bifölls.

Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.

Kammaren åtskiljdes kl. { 8 eftermiddagen.

In fidem

O. R. Themptander.