28

Motioner i Andra Kammaren, N:o 77

N:o 77.

Af Herr S. IlailSSOI): Om underdånig framställning, att Kongl. Maja. täck tes

låta utarbeta och för en kommande Riksdag förelägga förslag
till ny förordning om förvaltning af omyndigs egendom.

Bland medborgare, som hafva rättmätiga anspråk hos lagstiftaren att sådan
säkerhet beredes för deras egendom, att den icke kan gå i betalning för annans
gäld, äro väl i främsta rummet omyndiga barn. Att så icke är fallet nu, derpå
hafva vi, som jag tror, mångfaldiga bevis. Med gillande af denna sats torde
man blifva ense derom, att någonting bättre i lagstiftningsväg behöfver göras än
hvad som innehålles uti Kongl. Maj:ts förordning deri 24 September 1861. Om
denna nådiga förordning aldrig så strängt efterlefves, hvilket icke har sig så lätt i
större härader, så torde den ändå icke medföra åsyftad verkan.

Att inga kontroller, som ej medföra ersättningsansvar, kunna afhjelpa det
onda, lärer man lätteligen inse, och dylik ansvarighet kan man väl icke ålägga
enskilda, utan kommunerna, hvarföre jag anser, att all förvaltning af omyndiges
egendom skall, med undantag af hvad här nedan sägs, öfvertagas af å kommunalstämma
utsedd förmyndare-bestyrelse, bestående af tre högst fem ledamöter, som inom
sig väljer ordförande, och med rätt för flera kommuner att sig om en dylik styrelse
förena; att kommunen har ansvarighet till de omyndige för medel, som förmyndarestyrelsen
om händer får; att ledamot i denna styrelse är ansvar g till kommunen,
på sätt nu är stadgadt, i afseende på de medel som stå under kommunalnämnds
förvaltning.

Lefver fader eller moder, som vill och kan af Häradsrätten dertill anses
lämplig sina barns egendom förvalta, vare då dervid bibehållne. då god man skall
af Häradsrätten förordnas, att de omyndiges rätt under utredningen af boet bevaka.
Är fader eller moder sina barns förmyndare, åligge dem att göra till kommunens
förmyndarestyrelse en sådan redovisning, som nu förmyndare är till god man skyldig.

Skulle Riksdagen gilla mina ofvan uttalade åsigter, så hemställer jag att
Riksdagen beslutade:

att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta utarbeta, för att en

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

29

kommande Riksdag föreläggas, förslag till ny förordning om
förvaltning af omyndiges egendom.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 25 Januari 1869.

Sv. Hansson.

I förestående motion instämmer

J. Sjögren.

N:o 78.

Af Herr S. H HUS,SOU Om ändring » lagens stadgande rörande väghåll ningsskyldigheten.

De tunga onera och utskylder, som i alla möjliga former åligga landets
jordbruksnäring, hafva länge varit kända och öfverklagade, och den nyare tiden har
erkänt, att vissa pålagor böra afskaffas, eller åtminstone en rättvisare fördelning af
desamma genomföras, så att kapitalet och öfriga näringar deraf få sin behöriga
del.

Jordbrukande klassen och de vid jordbruket anställde arbetarnes ställning
är för närvarande behjertansvärdare än någonsin, och det må icke förtänkas dem,
om de kasta sina blickar upp till Representationen för vinnande af åtminstone någon
lindring i betrycket. Yäl har man hört förebäras, att om tjenstemännen, kapitalisten
och andra sådana medborgare skulle deltaga i vissa för dem nu främmande och
på jordbruket hvilande onera, skulle detta väcka missnöje såsom förminskande
deras för en anständig bergning påräknade inkomster; men man må dervid besinna,
att jordbrukaren oftast för sitt lifsuppehälle får inskränka sina lefnadsbehof,
och att den torftigaste kost blir hans “anständiga bergning", om han skall
förmå utgöra alla de skyldigheter som staten eller kommunen pålagt honom.