Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.

13

3:o att den grundsats och bestämmelse må uttalas, att pensioner ej i
något fall må öfverstiga halfva den lön tjenstemannen åtnjutit, ty
såsom det nu är, värderas icke arbetet för något, då ofta pensionärer
få lika hög aflöning för sysslolöshet som embetsmannen
för tjenstens skötande.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1869.

Uti föregående motion instämmer:

Jöns Pehr sson
från Kronobergs län.

Ola Månsson
från Blekinge.

N:o 184.

Af Herr A. Medin: Angående beskattning å tillverkning af maltdrycker.

Sistlidne riksdag väckte jag motion om beskattning af maltdrycker, under N:o
325, som remitterades till Bevillnings-Utskottet, och får nu åter densamma förnya;
denna motions behandling återfinnes uti Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9, hvari
inhemtas att Utskottet ej ville bestrida billigheten af en sådan beskattning, synnerligast
som den i åtskilliga andra stater redan länge varit rådande — men som skäl för sitt
afslag yttrat, att Utskottet ej vore i tillfälle bedöma i hvad mån ett sådant behof
förefanns. Jag tror för min del, att man nu ej saknar utvägar att använda hvad
som tilläfventyrs kan erhållas, synnerligen som man ej har att hoppas det bränvinsskatten
uppgår till det föreslagna beloppet, samt utgifterna med hvarje år ökas, men
inkomsterna deremot minskas; om varans omåttliga bruk och dess skadlighet har jag
visat i förut åberopade motion N:o 325 år 1868. Jag vågar alltså föreslå,

att alla bryggerier, som drifvas för afsalu af drycker, tillverkade
af malt, såsom porter, Öl och dricka, måtte ställas under samma

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18b.

kontroll som bränvinsbränningen, äfvensom porterbryggerierna
måtte få en beskattning af Tio öre per kanna, och alla andra
af malt tillverkade drycker Fyra öre per kanna.

Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.

Stockholm den 27 Januari 1869.

A. Medin

från Kronobergs län.

N:o 185.

Af Herr A. Medin: Om ändring af 5 § 1 mom. i Kongl. Kungörelsen den
9 Januari 1846, angående de enskilda banker, hvilka utgifva egna
kreditsedlar.

Under närvarande omständigheter synes ej ringa vigt ligga deruppå, att silfver
eller Riksbankens sedlar må i möjligaste måtto hållas i allmänna rörelsen cirkulerande
och utgöra det vanligaste liqvidationsmedlet, åtminstone vid det lilla, dagligen man
och man emellan förekommande, varubytet. Såsom ett bidragande medel härtill vågar
jag föreslå,

att, med ändring af § 5 mom. 1 i Kongl. Kungörelsen den 9
Januari 1846, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 10 November 1855, må stadgas, att enskilda bankers
kreditsedlar ej må lyda å mindre belopp än Tjugo Rall- R:mt.

Om remiss af denna min motion till Banko-Utskottet får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 27 Januari 1869.

A. Medin

från Kronobergs län.