Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

gerna församlingarne att få klockare- och organisttjensterna förenade.
Dessa båda befattningar kunna likväl icke skötas af sådana substituter
som de prester, hvilka innehafva klockarelägenheter, vanligen hålla.
Enahanda är förhållandet der klockare- och skolläraresysslorna äro förenade.
Församlingarne måste således se såväl den ena som den andra
af dessa befattningar skötas på ett mindre tillfredsställande sätt, under
det de för deras ändamålsenliga bestridande anslagna tillräckliga löneinkomster
användas af det dessutom nog högt aflönade presterskapet
För afhjelpandet af dessa missförhållanden, vågar jag derföre vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville besluta att till Kongl. Maj:t inkomma
med underdånig framställning om upphäfvande af rättigheten
för presterskapet i Lunds stift att få innehafva
rum på förslag till återbesättande af lediga klockaretjenster.

Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.

Stockholm den 21 Januari 1869.

Per Nilsson

från Kristianstads län.

A:o MW.

Af Herr O. Bjerkander: Om underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående åtgärders vidtagande i afseende på Svenska
undersåters utflyttning ur landet.

Ibland tilldragelser, hvarpå närvarande tid är särdeles rik, är det
en, som förtjena!'' att synnerligen beaktas, ehuru statsmagterna hittills
icke fästat någon uppmärksamhet derpå; jag menar: den i allt större
dimensioner sig utvecklande emigrationen till nya verlden.

Antalet af dem, som under det sednast förflutna året öfvergifvit
fäderneslandet, är säkerligen långt större ån något af de föregående
Bih. till Biksd. Prof. 1869. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Hcift. 4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

åren, och sannolikt skall det nu ingångna året komma att räkna ännu
liera, att döma efter alla de uppmaningar från slägtingar och bekanta,
som postdagligen anlända från det aflägsna landet och spridas öfver
hela riket, af de förberedelser som göras, och den svärm af s. k. agenter,
som åtagit sig det snygga uppdraget att mot viss procent narra
enfaldiga inenniskor att öfvergifva fädernesland, hem och familj, för att
i eu aflägsen verldsdel söka rikedom och lycka, men kanske i stället
finna endast nöd och elände eller också eu förtidig död.

Att vårt kapital- och folkfattiga land genom dessa utvandringar
lider eu oersättlig förlust är alldeles uppenbart, enär både jordbruket
och andra näringar beröfvas den drifkraft som är nödvändig för deras
bestånd och utveckling; hvartill kommer, att fattigvården ökas mångenstädes
i en outbärdelig grad, derigenom att friska arbetare öfvergifva
hustrur och barn utan medel till försörjning, och kasta sig sjelfva ut
på den vådliga färden, der många antingen omkomma eller af hvarjehanda
orsaker förgäta omsorgen om de i hemlandet qvarlemnade anhöriga.
— Andra resa helt oförmodadt ifrån sina, genom lättsinne eller
öfverdåd åsamkade skulder, bringande en mängd fordringsegare i bekymmer,
och mången gång till tiggarstafven. Andra åter söka att genom
stölder eller bedrägerier åtkomma nästans egendom, hvarmed de
försvinna helt plötsligt, och, väl inkomna i »frihetens land», kunna de
icke mera åtkommas, om de än gjort aldrig så mycket ondt i hemlandet.

Att ett civiliseradt land, som Sverige väl gör anspråk på att vara,
längre skulle låta ett sådant förhållande fortgå, vore detsamma ovärdigt,
sedan andra nationer för längesedan fogat sådana anstalter, som kunna
anses betryggande så i ett som annat hänseende, i fråga om emigrerande
landsmän, hvartill ibland annat hörer, att kunna återtaga personer, som
för hvarjehanda orsakers skull rymt till utrikes orter. — Sjöfartsidkande
nationer veta äfven att sjelfve tillgodogöra sig den förtjenst, som uppkommer
genom emigranternas öfverförande, i stället för att Sverige låter
amerikanare och engelsmän förtjena på våra stackars landsmän, som
måste anförtro lif och egendom i deras händer, och ofta blifva behandlade
som kreatur och icke som menniskor. — Att detta icke är någon
obetydlighet, kan slutas deraf, att de bolag, som öfverföra emigranter
till Amerika, betala höga provisioner till personer, som vilja förse dem
med sådane, ock att en resa t. ex. från Göteborg till New-York, kan
inbringa flera hundratusen riksdaler endast i passagerareafgifter.

Antager man nu att under den sednaste tiden omkring hundra
tusen menniskor från Sverige emigrerat till Amerika, och hvar och eu
af dem betalt 130 R:dr för öfverfarten, så gör detta tretton millioner

Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.

s aler som gåtti ur riket endast i passagerareafgifter; men härvid
stadna!'' det icke: — hvarje person öfver hufvud taget, har säkerligen med
sig hvarjehanda reseeffekter till ett värde af 150 R:dr, som gör femton

till inkön af hv^ör,utan manSa hafva större och mindre kassor

till inköp af jord, uppgående stundom till många tusen R:dr. Antao-er

verhufvudnid000eR d10nsed-el f ^ SUPPonerande antaJet, medfördtV
äl l * I- 1,000 R:dr’ så §''or detta ytterligare eu summa af tio millioner

der em korttid^ m3''llioner R:dr> soin försvunnit ur riket un Huru

kunna förekomma allt detta? Att rent af förbjuda denna folkvän
ung vore det radikalaste medlet, men detta vore hardt när en omöjlighet,
och dessutom ett våld på den fria försörjningsrättighet, som hvarje
menniska maste ega, när den utöfvas utan annans skada. — Ett annlt
f\,?dtel- ‘“T" V1S!serhgen också, hvithet, om än .icke så radikalt som det

detta vore ^att 0''t T" ''^^be tydligt afsvala reslusten, och

de s närfl °nu.rda dC arbetande klasserna, eller med ett ord:
alltför rnveket > i klasserna en bättre utkomst, så att de kunde, utan
lorden t v bekymmer och ansträngning, berga sig på den Svenska

skulle dfutlr t '' "''''i egen?ifTn !de S°m e)nigrera. Fosterlandskänslan
skulle da utan tvifvel qvarhålla dem, och de skulle icke så lätt låta förleda
sig att lemna det säkra för det osäkra.

Men huru åstadkomma detta? — Svaret härpå är lätt gifvet, men
att realisera det, gar icke lika lätt; tiden derföre är ännu icke inne, men

dltnsni H t6 k'' sednare, sedan emigrationsfloden nått sin höjd;

nin^ kan blfft 1 ^ bushallnmf’ skattenedsättning och skattefördel nmg

kan blifva mer an tomma ord; vare det blott då icke försent! -

Under afvaktan af denna tid, lärer val icke kunna göras mer, än att

åtgärder söka att göra det onda så litet kännbart
smil,”löjligt/ att ff In Tf fT band lägges på lättsinnet, och att förskaffa sig rättighet

Ät" fflr brotteller bedr^- -W-*

föreslå

Med anledning af hvad som nu blifvit anfördt, får jag vördsamt

att Riksdagen ville uti en underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t efter sakkunnige mäns hörande,
täcktes taga i Nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder
som höra vidtagas i afseende på Svenska undersåters

afflyttning ur landet, med fästadt. afseende på följande
grunder -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.

l:o. Att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom hvarje
från riket utflyttande person måtte kunna åläggas att,
förrän han får anträda resan, visa att qvarlemnade
familjers bergning blifvit för framtiden betryggad, så
att de icke komma kommunernas fattigvård till last.

2:o- Att konvention, särdeles med Nord-Amerikas
Förenta Stater, måtte ingås, hvarigenom från Sverige
olofligen afvikne personer kunna få utlevereras om så
skulle fordras.

3:o. Att strängt straff måtte stadgas för den, som
uppträder såsom agent i afsigt att för egen vinning
förleda personer att öfvergifva fäderneslandet.

4:o. Att utväg måtte beredas i Amerika vistande
Svenskar, som önska återvända till fäderneslandet, att
kunna göra detta, för åtminstone samma afgift, som
resan till Amerika kostar.

5:o. Att Svenska Staten måtte beredas tillfälle att
tillgodogöra sig den vinst för öfverförande till Amerika
af Svenska emigranter, som nu går i utländningars
händer, och

6:o. Att tilläfventyrs behöfliga medel måtte ställas
till Kongl. Maj:ts disposition.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 20 Januari 1869.

G. Bjerkander.

X:Ö

Af Herr O. Bjerkander: Derom att, såsom vilkor för en utsträckt
beväringsskyldighet, voteringen och rustningen måtte
i sitt nuvarande skick upphöra.

Då en Kongl. Proposition i den vigtiga frågan om försvarsväsendets
ordnande är att vid denna riksdag förvänta, skall det kanske an -