Motioner i Andra Kammaren, N:o 318.

■‘mänt sammanträde besluta; dock med vilkor, att alla kända
"inteckningshafvare blifvit, genom särskilda dem bevisligen del•‘gifna
kallelser, om sammanträdet underrättade; och varde sådan
“auktion genom vederbörande myndighet förrättad."

Stockholm den 27 Januari 1868.

O. Nilsson

från Christianstads län.

N:o 318.

Af Herr Erik Ersson från Jemllands län: Angående reorganisation af rikets
förvaltande verk.

k rågan om en omfattande förändring af styrelseverken i vårt land är nästan
lika gammal som den numera lyckligen lösta representationsfrågan, och har föranledt
såväl vidlyftiga förhandlingar å riksdagarne som flera förslag af för detta ändamål
förordnade Kongl. komitéer. Om således redan länge behofvet af en genomgripande
förändring åt statsförvaltningen varit erkänd, så har detta behof i sednare
tider blifvit ännu mera talande i följd af de betydelsefulla reformer, som på
andra områden af samhällslifvet egt rum. Jag vill i detta hänseende blott erinra
om, dels att genom de nya kommunal-författningarne ett betydande steg till kommunal
sjelfstyrelse tagits, dels att handels- och näringsfriheten befriat Staten från
mångahanda omsorger och bestyr, som ålågo honom på den tiden, då han skulle
utöfva ett småaktigt förmynderskap öfver medborgarnes enskilda verksamhet, dels
att ett dylikt resultat är en verkan af den assosiationsanda, som i våra dagar
sätter den enskilde i tillfälle att, genom sina krafters förening, utföra många allmännyttiga
företag, som fordom endast statsmagten egde styrka nog att befordra,
dels att en ojemförligt mera utbredd bildning och en starkare, alla samhällsklasser
genomträngande lagbundenhet och en lifligare känsla af det allmänna intressets upphöjdhet
öfver och företrädesrätt framför alla enskilda intressen numera tillåta Sta -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 318. 13

ten att vida mindre, än förr, inblanda sig i och öfvervaka medborgarnes görande

och låtande.

Dessa och dylika redan genomförda förändringar syfta, som hvar och en
utan svårighet inser, derhän att låta medborgarne mer och mer styra sig sjelfva,
i stället för att de tillförene af Staten betraktades stundom såsom fiender, som måste
ängsligt bevakas, stundom såsom omyndiga barn, som måste vid hvarje deras
steg ledas och styras.

En sådan Statens verksamhet, som man plägar beteckna med namnet centralisation
och som utgör motsatsen till den sjelfstyrelse, till hvilken vår tid
sträfvar, kan gerna erkännas hafva varit nyttig, ja nödvändig för sin tid. Om man
betraktar den oreda och splittring, hvari samhället före Gustaf Wasas tid upplöstes,
då den enskilde betydde allt, så långt hans magt sträckte sig, och Staten nästan
intet, så kan man ej annat än medgifva att, så vida ej det hela skulle falla sönder,
det var af nöden att statsmagten kom i tillfälle att tygla de stridiga intressen,
som ställde den ena landsdelen, den ena samhällsklassen i harnesk mot den
andra, samt att lära de enskilde respekt för det allmänna. Och till detta ändamål
behöfves det öfver hela landet spunna nät af Kongliga embetsmän, som utgör
en skapelse af 1600-talets samhällsarbete. Men de förhållanden, som då framkallade
denna skapelse, de finnas ej till numera. Och derutaf följer, att en förvaltning,
som passade för ett par århundraden sedan, nu bör förändras.

Till detta skäl kommer ett nytt, som väl nu, om någonsin bör behjertas,
nemligen den tvingande nödvändigheten att iakttaga största möjliga sparsamhet med
Statens tillgångar. Mängden af de förslag, som å riksdagarne blifvit väckta i denna
rigtning, visar nogsamt, att man allmänt anser vår förvaltning onödigt vidlyftig och
öfverdrifvet dyr. Att dessa förslag hittills rönt så ringa framgång, torde hufvudsakligen
komma deråt, att de ej tagit frågan i dess helhet i betraktande, utan yrkat
enstaka reformer, hvilka derföre synts overkställbara. Härmed vill jag ej säga,
att jag anser en allmän reorganisation af de högre styrelseverken och den lägre,
under dem lydande förvaltningen kunna med ens verkställas; tvärtom tror jag, att
sjelfva verkställigheten endast efterhand kan ega rum. Men den bör föregås af eu
allmän plan, som omfattar hela fältet, och som således utvisar huru den lucka,
hvilken genom ett embetsverks indragning uppstår, skall fyllas, samt göromålen på
andra fördelas eller, stundom, möjligen rentaf upphöra, såsom numera utgörande
blott omsvep och formaliteter.

Det förslag jag går att framställa, hemtar ett ytterligare stöd af en bland
de vigtigaste å denna riksdag redan inträffade företelserna, nemligen Kongl. Maj:ts
Proposition om ett nytt Regeringsdepartement för näringar och allmänna arbeten. I
samma mån man är öfvertygad om den stora, allmänna vigten af en sådan organisation,
derest den rätt genomföres, måste man önska, att allt sådant undanrödjes,
som skulle förminska det åsyftade gagnet och sålunda sannolikt föranleda obenä -

Motioner i Andra Kammaren, N:o J/H.

genhet att besluta den nya betydliga utgift, som ifrågavarande inrättning skulle
medföra. För dess framgång torde vara nödigt att man, innan denna grundlagsförändring
kommer till afgörande, tagit i öfvervägande, i hvilken mån åtskilliga,
särdeles kostsamma mellaninstanser, såsom t. ex. Väg- och \ attenbyggnads- samt
Jernvägsbyggnads-styrelserna, Skogsstyrelsen, Öfverintendents-embetet kunde i sin
nuvarande form upphöra, lör att såsom byråer ingå i och iörenas hos det nya departementet.
Såsom Propositionen utvisar, hafva dessa och dylika frågor ej utgjort
föremål för Kongl. Maj:ts undersökning, hvaraf torde kunna slutas, att Regeringen
tagit för gifvet, att de under den tid, som återstår innan Propositionen
kan grundlagsenligt afgöras, skulle genom folkrepresentationens initiativ komma under
behandling. ■ -- -

Utom " det redan anförda torde behofvet af större sammanhang och enhet i

förvaltningen utgöra ett ej ovigtigt skäl lör dess reformerande. Jag behöfver bland
flera exempel endast åberopa de i en vid förra riksdagen väckt motion anförda olägenheterna
af jernvägsförvaltningens splittring mellan tvänne med hvarandra sidoordnade
styrelser. Liknande förhållanden «ga rum äfven på andra områden: ökad
långsamhet och ökad kostnad torde ofta nog vara de minst ledsamma följderna af
bristen på enhet i statsförvaltningen.

Emedan jag öfvertygats, att vårt nutida samhällsskick i följd af sin egen
natur kräfver eu förenklad förvaltning; att det oafvisliga behofvet åt den strängaste
sparsamhet med statsmedlen påkallar en betydlig indragning af embeten och tjenster;
att förvaltningens mera regelbundna och snabbare gång förutsätter större enhet
och samband medan dess organer, så hade jag, då öfvertygelsen härom synes
vara allmänt delad i landet och då de komiteer, som hittills behandlat detta ämne,
ej ledt till åsyftadt resultat, tänkt mig med denna motion föreslå,

att ett särskildt Utskott måtte tillsättas, för att taga i öfvervägande
och till Kamrarne inkomma med förslag rörande förvaltningens
reorganisation; men eftersom, med anledning af en
i samma ämne inom denna Kammare af Herr Björck väckt
motion, ett särskildt Utskott blifvit beslutadt, anhåller jag, att
denna min motion måtte till samma särskilda Utskott remitteras.

Bold

Stockholm den 27 Januari 1868.

Erik Ersson
i Sanna.