Motioner i Andra Kammaren, N:o 998.

21

N:o 298.

Af Herr Jons OlsSOn 1 Angående förändradt utgörande af arrendespanmålen
från Lunds akademihemman.

Genom det sätt, hvarpå arrendevilkoren bestämmas för Lunds akademihemman,
befinna sig arrendatorerne å dessa hemman numera i en betänklig ställning.

De äldre arrendatorerne äro förbundne, enligt kontrakt, att antingen lösa
arrendespanmålen efter öfverenskommelse, eller leverera spanmålen in natura i en af
städerna Malmö eller Lund.

För de nyare arrendatorerne, eller de, som blifvit till arrendatorer antagne
de två sista åren, har konsistorium bestämt, att arrendet skall utgöras i spanmål,
hälften råg och hälften korn, hvilken spanmål skall för hvarje år lösas efter medelmarkegångspris
med 50 öre förhöjning för hvarje tunna (gamla måttet), samt sednast
den 31 December hvarje år inbetalas. Vare dock arrendatoren skyldig att uti ren,
strid och afradsgild spanmål inom den 25 Februari följande året uti städerna Malmö,
Lund eller Landskrona in natura aflemna den del af arrendet, som för året
är till löntagare indelt, såvida derom af löntagare tillsäges före Thomedag och anvisning,
som arrendatoren sjelf afhemtar, derefter till leverering lemnas sednast den
10 Februari.

Af det ofvananförda synes, att arrendatorerne hädanefter förpligtas att, om
så önskas, forsla arrendebeloppet till staden Landskrona, och hvem vet, hvilken ort
de slutligen, ifall de få framdeles utöfva denna sin myndighet, vilja bestämma,
måhända Helsingborg, kanske ännu längre.

Hvad angår arrendets levererande vare sig antingen här eller der, så efter
uttrycket för dess qvalité ”afradsgildt” är bestämdt, leder detta alltid till trassel
mellan aflemnare och emottagare, hvarföre det vore nödigt och tid på att detta
afskaffades, och arrendespanmålen löstes efter markegång eller medelmarkegångspris
såsom för andra Kronans eller Statens utarrenderade egendomar.

Hvad åter beträffar den bestämmelsen, att den del af spanmålen, som löses
efter medelmarkegång, årligen skall betalas sednast den 31 December, så anses detta

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 299.

vara alltför tidigt, enär arrendatoren, för att kunna anskaffa erforderligt penningebelopp
till arrendets inbetalande pa utsatt tid, måste så forcera med urtröskningen,
att mången gång nödig höstkörsel derföre åsidosattes; det vore derföre både billigt
och i sin ordning, att arrendatoren fick tid pa sig, äfven med lösens erläggande för
arrendet, till samma tid, som är bestämd för spanmålens levererande in natura, eller
till den 25 Februari påföljande år.

På ofvan anförda skäl tillåter jag mig derföre vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta och hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna,
att arrendespanmålen af Lunds akademihemman hädanefter
skall lösas efter medelmarkegångspris och betalas den 25 Februari
påföljande år.

Om remiss häraf till vederbörligt Utskott får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 27 Januari 1868.

Jöns Olsson
i Nordanå.

N:o 299.

Af Kort'' Jonas Andersson: Angående åtskilliga ändringar i skolväsendet
inom Riket.

Om det icke kan förnekas, att en allmän, sann och praktisk bildning utgör
första vilkoret för ett folks förmåga af utveckling och framåtgående, såväl i
ekonomiskt, som politiskt och medborgerligt afseende, och jemväl bör kunna förutsättas
ega ett välgörande inflytande på det religiösa och sedliga området, så måste
äfven medgifvas, att våra, för bildningens befrämjande, inrättade läroanstalters väl
ordnade skick bör utgöra ett af de vigtigaste föremålen för Representationens omtanke.