Motioner i Första Kammaren, N:o 74.

XO 14.

■4/'' Herr ISIirengranat, angående skatt å cigarrer.

Af föremal, som lämpa sig till beskattning'', intager onekligen tobaken ett
framstående rum. Om densamma såsom beskattningsföremål kan sägas nästan
allt, som blifvit sagdt om bränvinet. Oen är ursprungligen en''öfverflödsvara,
som genom vanan för mången öfvergått till en nödvändighetsvara. Den är, i
öfvermått begagnad, skadlig för helsan. Den kan, genom den vidt utbredda
förbrukningen, inbringa en betydlig skattesumma o. s. v.

Bland invändningar, som blifvit gjorda mot tobaksskatt, anser jag följande,
som den mest behjertansvärda: “Beskattningen på af den stora massan begag nade

förbrukningsartiklar måste alltid på ett tryckande och mot tillgångarne oproportionerligt
sätt drabba den mindre bemedlade delen af nationen, och” denna del
af landets innebyggare tryckes redan förut så mycket den tål genom bränvinsskatten
och tullen å kaffe och socker. “

Denna invändning mister dock sin betydelse, om man i stället för att
beskatta varan i sin helhet väljer endast det fabrikat deraf, som icke begagnas
åt den mindre bemedlade, och detta tobaksfabrikat utgöres af cigarrerna. Man

kan visserligen säga, åt t icke alla cigarrökare äro rika, och detta är onekligen

riktigt. Men dessa konsiderationer för fattiga cigarrökare äro obehöfliga, då man
lemnar all annan röktobak obeskattad. De kunna då taga pipan instället och
finna sig inom en mycket kort tid deraf lika tillfredsställde.

Den, som finner sig icke hafva tillgångar nog att röka cigarr, kan derföre

lätt undandraga sig hela denna skatt, hvilket förhållande är helt naturligt, allden stund

man lagt skatten på den dyraste formen af varan; då finnes lätt surrogaten
att tillgripa.

Med brän vinsskatten egen ett alldeles motsatt förhållande rum. Der bär
man beskattat den billigaste förbrukningsformen, och något surrogat finnes ej att
tillgripa. Antingen måste man aflägga en vana, som blifvit ett behof, eller underkasta
sig skatten.

Då man nu genom fördyrandet af bränvinet pålagt en skatt, som hufvudsakligen
träffar den fattigare samhällsklassen, så torde det kunna sättas i fråga
Bill. till Rilcsd. Prot. 1868. ''! Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. i ’

•26

Motioner i Första Kammaren, N:o 74.

huruvida man icke, från synpunkten af rättvisa, skulle kunna fordra en motsvarande
skatt på den bemedlade. Jag anser så, och detta så mycket mer, som de
bemedlade ändock komma i eu bättre ställning? så till vida att do mycket lättare
än de obemedlade kunna undandraga sig sin skatt.

Från synpunklen af det närvarande brydsamma finansiela tillståndet torde
ej vara klokt att låta denna lätt tillgängliga inkomstkälla ligga obegagnad.
X synnerhet, som man, genom dess anlitande, kan blifva i tillfälle att minska
på andra mera tryckande skattetitlar, om den nuvarande beräkningen af statsinkomsterna
skulle visa sig vara riktig.

Från politisk synpunkt torde ej heller vara skäl att uppskjuta, då denna
skatt, under förutsättning af minskning på annat håll, säkerligen skulle blifva
utan missnöje mottagen af landet.

I fråga om sättet för uppbörden af en cigarrskatt torde man ej behöfva
mycket tvista. Den enda praktiska utvägen är väl att bestämma, det alla cigarrer,
som i landet försäljas, skola vara försedda med stämplar, beräknade efter
den skatt per skålpund, som kan komma att åsättas.

Stadgandet härom måste dock vara enkelt och bestämdt, om det icke skall
kunna eluderas. Tv om fabrikanter och importörer blifva de ende, som kunna
innehafva ostämplade cigarrer, blifver kontrollen betydligt lättare. Den ränteförlust,
som uppstår genom att desse personer nödgas ligga i förskott för sina
afnämare, kan motvägas derigenom, att Staten mot godkänd säkerhet lemna!-någon tids kredit utan ränteberäkning på stämplarne. Skulle man under någon
omständighet tillåta försäljning af ostämplade cigarrer, så blefve följden säkerligen
underslef, i likhet med livad som nu egen ruin med försäljning af femton
kannor bränvin.

Huruvida det minimum, som kan tillåtas till beskattning, bör vara en ort
eller flera, t. ex. fem eller tio, är deremot en fråga, hvarom tankarne kunna vara
delade, men betyder väl icke just mycket. Motionären haller före, att fem ort
bör vara minimum. Han har dervid ledts af den föreställning, att obehaget föt
köparen deraf, att han nödgas köpa minst fem ort cigarrer är mindre än olägenheten
att stämpla och kontrollera sådana obetydligheter, som en cigarr och ett
öres stämplar skulle vara.

EU förhållande, som vid fråga om beskattning af cigarrer omöjligen kan
förbigås, är, huruvida motsvarande tull å cigarrer är lämplig. Det saknas nemligen
icke anledning till den förmodan, att en icke obetydlig smuggling af cigarrer
pågår. De officiel» uppgifterna gifva vid hand, att endast en sjuttondedel
af efter medelberäkning för fem år i landet förbrukade cigarrer skulle vara utifrån
införda. Då man ser den mängd af utländska cigarrer, som förekommer,
så må det förlåtas, om man har svårt för att sätta tro till denna uppgift. Om

Motioner i Företa Kammaren, N:o 74.

derföre tullen på cigarrer nedsattes till hvad den skäligen borde vara, så skulle
statsinkomsterna deraf troligtvis ej förminskas och den cigarrökande allmänheten
få något vederlag för pålagd cigarraceis.

Enligt de officiela uppgifterna utgör, i medeltal för fem år, den qvantitet
cigarrer, som skulle i landet årligen förbrukas, 645,1 97 skålpund, häri både
importen och inhemsk fabrikation sammanräknade.

Om man nu skulle pålägga eu skatt af en Riksdaler skålpundet, så skulle
denna skatt följaktligen inbringa lika många Riksdaler.

Den till följd af prisstegringen minskade förbrukningen torde uppvägas af
minskad smuggling. - ''

Pc c*1

Efter beräkning af hundra cigarrer af mindre sort och femtio cigarrer af

o o

större nu brukliga slag, skulle denna beskattning åstadkomma en förhöjning i
priset af en till två Riksdaler på hundra stycken cigarrer.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag derföre föreslå,

att alla cigarrer, som i landet försäljas, skola vara försedda med
stämplar till ett värde, som skall beräknas efter en Riksdaler på skålpundet; att

försäljning af ostämplade cigarrer må behandlas i analogi med
oloflig utskänkning af spirituösa; och »

att de åtgärder, som blifva en följd af ett sådant stadgande, måtte
vidtagas: samt

att nuvarande tull å cigarrer ncdsättes så mycket, att frestelsen till
smuggling blifver betydligt förminskad.

Jag anhåller om remiss af denna motion till Bevillnings-Utskottet.

Stockholm den 27 Januari 1868.

G. Fhrengranat.