Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.

N:o

273.

Af Herr Olof Olsson från WermlandU lön: Om ändring t 1 § 5 mom.
af gällande Tryckfrihetsförordning.

Under, sistförflutne riksdag väckte jag motion om ändring i Tryckfrihetsförordningens
1 § 5 moment, hvaröfver Konstitutions-Utskottet afgåf sitt betänkande
under u:o 13, hvilket betänkande vid förstärkta Konstitutions-Utskottets
slutliga afgörande blei afslaget, hvarföre jag nu tager mig friheten ånyo väcka
samma motion.

Fri yttranderätt är urgammal i vårt land; den har der alltid varit ansedd
som ett bland frihetens säkraste värn, och vi Svenskar berömma oss särskild! af
att hafva egt och utöfvat den i rikaste mätt.

Näringsfrihet är eu den nyare tidens ide: om ock icke så kär för alla
som den fria yttranderätten, hyllar dock flertalet öppet dess grundsats såsom den
lätta, af förnuft och rättvisa töreskrifna, och vi vilja äfven i det afseende! ställa
oss högt såsom eu nation, den der vet att vaka öfver sina friheter. Om det, oaktadt
allt detta, skulle visa sig att vi ega eu lag. genom hvilken en stor del, ja. den
öfvervägande största, åt Svenska folket lider eu väsendtlig inskränkning i dessa tvä
rättigheter, så kan man vara benägen att tro, att en sådan lag bibehålies mera
tillfölje åt vanans makt, än åt öfvertygelse om dess rättvisa. Eu sådan lag är
det påbud i vår Tryckfrihetsförordning, hvarigenom rättighet att idka boktryckerihandtering
inskränkts till städer och orter på högst eu half mil från dem belägne.

Då lagstiftarne funnit skäl till denna inskränkning hafva de utan tvifvel dertill
föranledts af den åsigten, att man blott i städer eller deras omedelbara närhet
kunde rätt vaka öfver tryckfrihetens rätta utöfning, att man i dem i händelse
af missbruk kunde med önskvärd skyndsamhet rätta desamma, samt att man blott
der kunde finna erforderligt antal passande jurymän. Granskar man emellertid
närmare dessa städernas fördelar öfver landsbygden, finner man snart, att de äro
mera skenbara än verkliga, och att landet icke saknar något af de medel att
kontrollera och stäfja missbruk som man ansett erforderliga. I afseende på bevakningen
af tryckfrihetens utöfning föreskrifver nämligen Tryckfrihets-förordniugen, att

Motxoner t Andra Kammaren. N:o 273. |

.1 ustitie- Stats mini sten; skall densamma sjelf eller genom sitt förordnade ombud utöfva.
Denna bevakning kan nu lika väl försiggå på landet, så fort blott Justitie-Statsministern
kart på tryckningsorten finna passande ombud. Skulle något sådant icke
finnas att tillgå, så kan ju icke på ett sådant ställe någon skrift tryckas och följaktligen
intet missbruk ega rum. Hvad nu beträffar det hastiga beifrandet af
tryckfrihetsbrott, så eger ju, då dessa äro af den natur, att de utgöra förbrytelser
mot det allmänna. Justitie-Statsministerns ombud att de skrifter, hvari sådana
förekommit, med qvarstad genast belägga, hvilken åtgärd äfven på landet kan med
tillräcklig skyndsamhet vidtagas. Bestå förbrytelserna åter i anfall mot enskild
person, så kan det icke nekas, att upprättelse härutinnan lättare kan erhållas i
stad än på landet; men besinnar man, att upprättelse snart nog äfven på landet
kan vinnas, att förorättanden af denna art icke äro svårare än många andra, hvilka
alla lida af samma långsamma rättskipning, så bör denna icke lägga något hinder
i vägen för en reform, hvarigenom millioner erhölle eu dyrbar rättighet, utan att
någons bättre rätt derigenom på ett nämnvärdt sätt skadades. Svårigheterna att
erhålla passande jurymän äro icke heller så stora, att de böra lägga något hinder
i vägen för denna förändring. Billigheten fordrar blott, att då jurymännens
bostäder på landet kunna vara belägna på långt afstånd från tingsstället, desamma
erhålla passande rese- oeh dagtraktamenten. Skulle emellertid svårigheterna
härvidlag blifva för stora, så borde det medgifv.-ts den kärande att anhängiggöra
målet vid Rådhusrätten i den stad, som vore den närmast belägna intill tryckningsorten.
Man finner således att någon fara för allmänt och enskildt väl icke
kan uppstå genom att medgifva landets innevånare rätt till tryckerikonstens utöfvande.

Man torde invända att något behof i denna rigtning icke finnes på landet,
och att blott få skulle begagna sig af den medgifna rättigheten. Om så
också vore, så kan man dock med fog yrka, att desse få icke måtte förvägras en
rättighet, som de utan någons skada kunna åtnjuta, samt att lagstiftarne icke måtte
sky den möda, som besväret med förändringen kan förorsaka, äfven om resultatet,
Hora i närvarande fall, icke vore särdeles glänsande. Emellertid torde framtiden
snart visa att, deras antal, som komma att begagna sig af den medgifna rättigheten,
blir ganska stort. Vi hafva inom vårt land betydande köpingar och marknadsplatser,
för hvilka den ifrågavarande rättigheten vore en välgerning. Exempelvis
kan man erinra om köpingarne Arvika, Figeholm, Lysekihl, Malmköping, Motala,
Mönsterås, Ronneby, Skellefteå, Smedjebacken, Waldemarsvik, Wernamo, Örnsköldsvik,
om orterne Bollnäs, Carlskoga, Fjellbacka, Hvetlanda, Hööi, Kisa, Lilla Edet.
Mora, Norberg, Nya Kopparberget, Sollefteå, Åsen m. fl., många att förtiga, alla
med rörligt kommunal- och. affär6lif — och framförallt, eu stor del af dem, medelpunkten.
för vidsträckta landsorter med betydande handels- och näringslif. Huru

Motioner i Andra Kammaren, N:o 21$.

svårt det skall vara för dylika orter att sakna annonsblad, inser lätt hvar och
en, som vet, huru nödvändiga dessa äro för kommunal- och affärslifvet.

Men det är icke blott till dylika orter, som fördelarne af en utvidgad
tryckfrihet skola sträcka sig. Öfverallt inom vårt land, der gemensamhet i rättskipning
och förvaltning, likhet i läge, språk och seder, i de religiösa och ekonomiska
förhållandena förena sig att af flera smärre kommuner skapa en enda
större, vare sig att denna omfattar det större pastoratet, domsagan eller fögderiet,
skall det. visa sig huru välgörande och snart oumbärlig eu för denna större kommun
gemensam tidningsorgan skall verka till åstadkommandet af en erforderlig
vexelverkan mellan de skiljda krafterna till gemensamma måls ernående. Man skall
snart finna, att i eu dylik gemensam tidning frågor af allmän vigt lättast väckas
till lif och kunna utredas, helst på landet, der afstånden äro stora och samma
tillfällen till daglig beröring icke gifvas som i städerna, och dylika gemensamma
frågor finnas i riklig mängd, såsom gemensamma bemödanden för förbättrad gudsfruktan
och sedlighet, lättade kommunikationer, fattigvård, frivillig beväpning, förbättrad
folkundervisning, upphjelpandet af åkerbruket och de skiljda industrigrenarne
in. fl. Den nya kommunallag stiftning en talar ock kraftigt för den föreslagna
förändringen. Om det varit Regeringens och Rikets Ständers afsigt med denna
lagstiftning att hos folket framkalla eu lifligare allmänanda, måste de också medgifva
landtkommunerna det kraftiga medlet till eu dylik andas framkallande, som
ligger i en fri tidningspress.

Likaså kraftigt talar den nya Riksdagsordningen för den önskade förändringen.
Den fordrar med nödvändighet större politisk bildning hos folket. Har
Svenska folket tagit på sig ensamt det lagstiftarekall, som det förut delade med de
två privilegierade klasserna, som dock, så att säga, särskild!, uppfostrades till detta
kall, måste det skynda att tillegna sig den politiska bildning, som dessa klasser
onekligen ega. Ett af de kraftigaste medel att sprida en sådan bildning äx pressen.
De stora tidningarne förslå icke härtill. Dels äro de för dyra, dels är
deras framställningssätt beräknadt, för en annan bildningsgrad än mängden eger.
Härtill kommer eu annan omständighet, den nemligen att flertalet ännu icke eger
nog håg för läsning af ifrågavarande art för att endast för dess skull hålla sig
med tidningar; men innehåller tidningen meddelanden och underrättelser af den
natur, att deras kännedom är nödvändig för flen enskildes ekonomi och deltagande
i kommunallifvet så tvingas han att anskaffa en dylik tidning och tvingas på
samma gång att tillegna sig det vetande, som tidningens uppsatser äro egnade att
bibringa, hvarigenom denna icke blott kan meddela politisk bildning utan äfven i
öfrigt verka upplysande och undervisande. Nu kan blott en tidning, hvars''område
ej sträcker sig utom det större pastoratet eller häradet, innehålla dessa speciel
meddelanden, som äro. nödvändiga att känna för hvar och en derinom boende

sjelfständig

Motioner i Andra Kammaren, N:o 273.

sjelfständig man. Ifrån hvilken synpunkt man således än betraktar saken, talar
allt för denna reforms genomförande.

På grund af hvad jag i det ofvanstående haft äran anföra, får jag härmed
föreslå den förändring i vår Tryckfrihets-förordning,

att dess 1 §:s 5 moment måtte i stället för sin nuvarande

ordalydelse erhålla följande: “Privilegier å boktryckeri skola

ej erfordras, utan stånde hvar och en fritt att, utan hinder
af någon särskild författning, äldre privilegier eller något boktryckeri-reglemente,
samt utan att vara underkastad någon
skråordning, anlägga sådana tryckerier af hvad beskaffenhet
eller vidd honom tjenligt synes, så väl på landet som i stad''1;
i sammanhang hvarmed jag ock får föreslå, att de bestämmanden
rörande tryckfrihetsmåls lagliga behandling, som nämnda
förordning innehåller, måtte ställas i öfverensstämmelse med
den föreslagna ändringen.

Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.

Stockholm i Februari 1867. , .j ^ tOlTXOOTft

Olof Olsson,

från Olebyn af Wermlands län.

Uti denna motion förena sig:

D. Danielsson. Lars Dan. Andersson. A. Jonsson.

And. Andersson, Nils Andersson. Arvid Jönsson.

från Smedbyn.

Sill. till Eiksd. Prot. 1867. I Sami. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft.