Redogörelse till riksdagen
1998/99:RB1
Årsredovisning för Sveriges riksbank för år 1998 m.m. 1998/99 RB1 Enligt 10 kap. 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avger Riksban-kens direktion bifogade redovisning av Riksbankens verksamhet under 1998.
Vissa beslut, som fullmäktige fattat under året, presenteras i årsredovis-ningen.
Direktionen föreslår
att riksdagen fastställer Riksbankens resultat- och balansräkning enligt för-slaget.
Stockholm den 11 februari 1999
På direktionens vägnar:
URBAN BÄCKSTRÖM
/Kerstin Alm
I beslutet har deltagit Urban Bäckström (ordförande), Lars Heikensten (förste vice ordförande), Eva Srejber (andre vice ordförande), Villy Bergström, Kerstin Hessius och Lars Nyberg.
Föredragande har varit Henrik Gardholm.
1 Riksdagen 1998/99. 2 saml. RB1
Innehåll
Inledning 3
Penning- och valutapolitik 6
Stabil inhemsk konjunktur 9
Försvagad internationell konjunkturbild 11
Reporäntan sänktes fyra gånger under 1998 12
Prisstabilitetsmålet lagfästs 15
Betalningsväsende 17
Betalningssystemet 17
Betalningsmedelsförsörjningen 24
Ekonomiskt samarbete inom IMF, GlO och EU 26
Arbetet inom Internationella valutafonden och GlO 26
Ekonomiskt samarbete inom EU 30
Finansiell statistik 36
Förvaltningsberättelse 38
Förvaltningsåtgärder Kontanter i samhället och kontanthanteringen år 2002 41
Finansiella risker 42
Balans- och resultaträkning 45
Kommentarer 45
Redovisningsprinciper 46
Balansräkning 49
Resultaträkning 50
Noter 51
Femårsöversikt 58
Bilaga 1: Kalendarium 59
Bilaga 2: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne 60
Inledning
Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Riksbanken rikets centralbank med ansvar för penningpolitiken. Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Riksbanken rätt att ge ut sedlar och mynt. Fullmäktige bestämmer enligt riksbankslagen utformningen av de sedlar och mynt som Riksbanken ger ut.
Riksbanken får, i enlighet med riksbankslagen, 1 penningpolitiskt syfte ge-nom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot finansinstitut.
Riksbanken får vidare, i enlighet med riksbanksiagen. utfärda föreskrifter om skyldighet att lämna de uppgifter till Riksbanken som behövs för Riks-bankens statistikinsamling.
Riksbanken bedriver verksamhet vid huvudkontoret i Stockholm. Betalningsmedelsförsörjningen sker förutom vid huvudkontoret vid tio riks-bankskontor och åtta depåer.
Riksbanken förvaltades fram till och med 1998 av åtta fullmäktige; sju val-des av riksdagen och en, Riksbankens chef, valdes av de övriga fullmäktige. De sju riksdagsvalda fullmäktige valde inom sig ordförande.
Fram till i september 1998 hade fullmäktige i Riksbanken följande ordina-rie ledamöter: Kjell-Olof Feldt, ordförande, Bengt Westerberg, vice ordfö-rande, Urban Bäckström riksbankschef, Birgitta Johansson, Johan Gernandt, Bengt K.Å. Johansson, Berit Löfstedt och Ingegerd Troedsson. Suppleanter var Inge Carlsson, Sinikka Bohlin, Stephan Tolstoy. Lars Hedfors, Carin Lundberg, Peter Egardt, Agne Hansson saint vice riksbankscheferna Stefan Ingves och Lars Heikensten.
Den 20 oktober valde den nytillträdda riksdagen följande sju ledamöter riksbaniksfullmäktige: Kjell-Olof Feldt, Johan Gemandt, Bengt K.Å. Johans-son, Berit Löfstedt, Kenneth Kvist, Mats Odell och Ingegerd Troedsson. Riksbankschefen Urban Bäckström kvarstod i enlighet med sin mandatperiod. Till suppleanter valdes Sinikka Bohlin, Stcphan Tolstoy, Inge Carlsson, Lars Hedfors, Siv Holma, Göran Hägglund, Peter Egardt samt vice riksbankscheferna Stefan Ingves och Lars Heikensten. Vid ett konstituerande sammanträde den 21 oktober valde fullmäktige Kjell-Olof Feldt till ordförande och Johan Gemandt till vice ordförande.
Ny lagstiftning från den 1januari 1999
Den 25 november 1998 beslutade riksdagen om ny lagstiftning rörande Riks-banken, vilket innebär att Riksbanken från och med den 1januari1999 leds av en direktion som utsetts av fullmäktige. Fullmäktige består av elva ledamöter, med lika många suppleanter, vilka valts av riksdagen. Fullmäktige väljer inom sig en ordförande och en vice ordförande.
Fullmäktige beslutar om val och avskilj ande av ledamöter i direktionen. Enligt regeringsformen får fullmäktige skilja en ledamot av direktionen från hans/hennes anställning om han/hon inte längre uppfyller de krav som ställs
för att han/hon skall kunna utföra sina uppgifter eller om han/hon gjort sig skyldig till allvarlig försummelse. Fullmäktige beslutar också om direktionsledamöternas löne- och övriga anställningsvillkor samt medgivande om kortare karenstid än ett år för avgående direktionsledamot.
Fullmäktige leder verksamheten vid revisionsenheten samt lämnar förslag till disposition av Riksbankens vinst till riksdagen och Riksdagens revisorer. Fullmäktige beslutar också om arbetsordningen i Riksbanken.
Fullmäktige får lämna remissyttranden inom sitt verksamhetsområde och väcka frågor om författningsändringar eller andra åtgärder från statens sida inom sitt ansvarsområde till riksdagen och regeringen.
Fullmäktige väljer för en tid av sex år sex heltidsanställda ledamöter som kommer att ingå i direktionen. Fullmäktige utser ordförande i direktionen, som samtidigt skall vara chef för Riksbanken, samt minst en vice riksbanks-chef. Direktionen leder Riksbanken och beslutar i alla penningpolitiska frå-gor. Ledamöterna får inte söka eller ta emot instruktioner när de fullgör penningpolitiska uppgifter. Inför viktiga penningpolitiska beslut skall Riks-banken informera det statsråd som regeringen utser. Fullmäktiges ordförande samt vice ordförande får närvara vid direktionens sammanträden med yttran-derätt men utan förslags- och rösträtt.
Ärenden som inte avgörs av fullmäktige avgörs av direktionen. Direktionen kan dock besluta att ärenden får avgöras av riksbankschefen eller någon annan tjänsteman i Riksbanken.
Direktionen fastställer enligt den nya riksbankslagen Riksbankens budget och lämnar den till Finansutskottet, Riksdagens revisorer och fullmäktige för kännedom. Direktionen avger också till dessa instanser redovisning för det föregående räkenskapsåret. Direktionen lämnar dessutom minst två gånger om året en skriftlig redogörelse till riksdagen om penningpolitiken.
Nytt fullmäktige från den 1januari 1999
I enlighet med övergångsbestämmelserna till den nya riksbankslagen valde riksdagen den 2 december elva fullmäktige i Riksbanken och elva suppleanter för fullmäktige i Riksbanken.
Till fullmäktigeledamöter utsågs Sven Hulterström, Johan Gernandt, Sinikka Bohlin, Jörgen Andersson, Kenneth Kvist, Mats Odell, Ingegerd Troedsson, Britt Bohlin, Peter Egardt, Kjell Nordström och Susanne Eberstein.
Till suppleanter utsågs Reynoldh Furustrand, Stephan Tolstoy, Carin Lund-berg, Sven-Erik Österberg, Siv Holma, Göran Hägglund, Margaretha af Ugglas, Marianne Carlström, Hans Gustaf Wessberg, Lars U. Granberg och Barbro Andersson Ohrn.
Vid ett konstituerande fullmäktigesammanträde den 2 december utsågs Sven Hulterström till ordförande i det fullmäktige som tillträdde i januari 1999. Till vice ordförande utsågs Johan Gemandt.
Ledamöter i direktionen
Den 17 december 1998 utsåg 1999 års fullmäktige sex ledamöter av Riksbankens direktion. Nuvarande riksbankschefen Urban Bäckström utsågs till ordförande i direktionen och riksbankschef med en mandatperiod på sex år. Nuvarande vice riksbankschef Lars Heikensten utsågs till förste vice ordförande och vice riksbankschef med en mandatperiod på fem år. Heikensten ansvarar för beredningen av penning- och valutapolitiken och har därutöver internationella uppdrag som ledamot av EU:s ekonomiska och finansiella kommitté och som riksbankschefens ställföreträdare i Internationella valutafonden, GlO och Europeiska centralbanken.
Eva Srejber, med en mandatperiod på fyra år, utsågs till andre vice ordfö-rande och vice riksbankschef. Srejber ansvarar för beredningen och samord-ningen av internationella frågor, samordningen av den finansiella sektorns EMU-förberedelser samt intern och extem information. Srej ber är riksbanks-chefens ställföreträdare i Bank for International Settlements och har även uppdrag inom den Europeiska centralbanken. Villy Bergström, med en man-datperi od på tre år, är vice riksbankschef och ansvarar för forsknings- och statistikfrågor. Kerstin Hessius, med en mandatperiod på två år, är vice riks-bankschef och ansvarar för betalningsmedelsfrågor, intern revision och intern riskkontroll. Hessius ansvarar även för Riksbankens arbete med att samordna den finansiella sektorns förberedelser inför millennieskiftet. Lars Nyberg, med en mandatperiod på ett år, är vice riksbankschef och ansvarar för bered-ning av betalningssystemfrågor, Riksbankens bolag och remissfrågor. Nyberg har även internationella uppdrag med inriktning på tillsynsfrågor
Penning- och valutapolitik
Målet för penningpolitiken är prisstabilitet. 1 januari 1993 formulerade riksbanksfullmäktige detta mål som trädde i kraft två år senare. Inflationen, mätt som konsumentprisindex (KPI), skall begränsas till 2 procent i årlig förändringstakt med ett toleransintervallpå ±1 procentenhet. Inflationsmålet utvärderas i ett årligt perspektiv.
Under de fyra år som gått, 1995-1998, sedan inflationsmålet blev op erationellt har KPI ökat med 1,2 procent i genomsnitt per år. Det innebär att målet underskridits, men att KPI i genomsnitt ändå hållit sig inom tolerans-intervallet. I takt med att inflationen avtagit och förtroendet för inflations-mölet befästs har räntorna fallit. De lägre räntorna har i sill tur bidragit till att dämpa prisstegringstakten och utgör en viktig förklaring till att inflationen blivit lägre än målet under dessa år. Den underliggande inflationen har under samma period legat nära inflationsmålet, IJND1X ökade med 1,8 procent och UNDINHX med 2,3 procent i genomsnitt.
Även under 1998 var den genomsnittliga inflationstakten mätt med KPJ låg, endast 0,4 procent. Trenden har varit fallande under året. I januari var inflationstakten, mätt med tolvmånaders tal, 1,3 procent medan den i decem-ber hade sjunkit till -0,6 procent.
Det harmoniserade konsumentprisindexet, HIKP, visade även det en fal-lande trend under 1998. I början av året hade Sverige den näst högsta inflation--en inom EU. Endast Grekland hade högre inflation. Sedan dess har inflationen i Sverige fallit snabbt och var i september den lägsta inom EU mätt med tolvmånaderstal. Den relativt sett snabbare nedgången i den svenska inflationen berodde delvis på betydande sänkningar av indirekta skatter, men också på lägre underliggande inflation. I genomsnitt ökade HIKP 1998 med 1,0 procent i Sverige.
En av huvudförklaringarna till den låga inflationstakten i Sverige är att Asienkrisen fått större effekter på världsekonomin än vad som tidigare anta-gits. Det har medfört att importpriserna utvecklats svagare än väntat trots att honan varit i genomsnitt 2,3 procent svagare 1998 än 1997. Till viss del be-rodde detta på fallande råvarupriser, men också på att priserna på bearbetade varor steg långsamt. 1 december hade importpriserna minskat med 1,6 procent på årsbasis, vilket gav en negativ effekt på konsumentprisutvecklingen med knappt en halv procentenhet.
Till detta kommer en rad tillfälliga effekter på inflationstakten som penningpolitiken varken kan eller bör motverka, i varje fall inte så länge som inflationsförväntningarna förblir oförändrade. Hushållens räntekostnader för egna hem fortsatte att minska under 1998, vilket hade en starkt dämpande effekt på KPJ. I december var effekten -0,7 procentenheter. Under det senaste året genomfördes också betydande förändringar i indirekta skatter och sub-ventioner.
Den sammantagna nettoeffekten på inflationen var i december -0,6 procentenheter. Tillsammans med effekten från hushållens räntekostnader innebar detta att tillfälliga effekter höll tillbaka inflationen, mätt med KPI, med 1,3 procentenheter i december.
Också den inhemskt genererade inflationen och de kortsiktiga inflations- förväntningarna blev lägre än väntat. Den underliggande inflationen var i ge-nomsnitt under året 0,9 procent mätt med UNDIX och 1,8 procent mätt med UNDINHX. Det var framför allt prisökningar på tjänster och administrativt prissalta varor som bidrog till den högre inhemska underliggande inflationen.
Diagram 1. KPI och underliggande inflation, årlig procentuellförändring
Inflationsmått
Konsumentprisindex (KPI) = Genomsnittlig prisutveckling för den privata inhem-ska konsumtionen. Beräknas månadsvis av Statistiska centralbyrån.
Underliggande inflation (UNDiX) = KPI exklusive ändrade räntekostnader och di-rekta effekter av ändrade indirekta skatter. Beräknas månadsvis av Statistiska central-byrån.
Inhemsk underliggande inflation (UNDINHX) = UNDX exklusive importpris-förändringar och direkta effekter av ändrade inhemska indirekta skatter Beräknas må-nadsvis av Statistiska centralbyrån.
Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP) = KPI exklusive räntekostnader för egna hem, bostadsrättsavgifter, viss hälso- och sjukvård, fastighetsskatt egna hem, avskrivningar egna hem, del av reparationer egna hem, lotteri, tips och toto, försäk-ringar egna hem samt tomträttsavgäld egna hem. Beräknas månadsvis av Statistiska centralbyrån.
Målvariabeln KPI påverkas av effekter på prisema av indirekta skatter och subventio-ner samt av priser på importerade varor. För att kunna göra en bedönming av inflationstrycket i ekonomin är det viktigt att beräkna hur stor andel av inflations-trycket som härrör från sådana faktorer Riksbanken publicerar därför flera olika mått på s.k. underliggande inflation i sina inflationsrapporter, exempelvis UNDiX och UNDINHX. HIKP är ett mellan EU:s medlemsländer (samt Island och Norge) jämför-bart mått på prisstabilitet. Måttet används även som målvarmabel inom EMU.
På uppdrag av Riksbanken har SCB under 1998 börjat beräkna mått på underliggande inflation. SCB har utgått från Riksbankens definitioner av underiiggande inflation, UNDi och UNDINH, men beräkningsmetoderna överensstämmer inte exakt. Skillna-derna är dock relativt små. SCB har valt att kalla sina mått för
UND IX och UNDINHX.
Diagram 2 Faktisk inflation (KPI) samt hushällens och industrins inflationsförväntningar; årlig procentuell förändring
Anm. Kurvorna har förskjutits framåt tolv månader för att motsvara den tidpunkt som inflationsförvantningarna avser.
Av central betydelse för inflationsprocessen är utvecklingen av inflations-förväntningarna. Förväntningar om hög inflation i framtiden kan leda till in-flationsdrivande pris- och löneökningar, eftersom ekonomins aktörer strävar efter att bibehålla eller öka sina inkomster i reala termer.
Inflationsförväntningarna hos hushållen och i industrin för de närmaste tolv månaderna uppgick under 1998 till cirka 1 procent. Enkäter till de största svenska och utländska aktörerna på obligationsmarknaden visade att deras inflationsförväntningar på två års sikt låg strax över 1 procent medan de på
Diagram 3. Årliga inflationsförvänrningar hos placerare på
obligationsmarknaden de närmaste två respektive fem åren, procent
fem års sikt låg nära 2 procent. Sammantaget indikerade inflationsförvänt-ningarna, som de kom till uttryck i enkäter och finansiella priser, mycket låg inflation på kort sikt och på längre sikt en inflation i linje med Riksbankens inflati onsmål. Aven i en ekonomi där förtroendet för prisstabilitet är etablerat kan f6rväntningama åtminstone på kort sikt till viss del komma att variera av olika orsaker. Det kan till exempel bero på förändringar i den aktuella inflationen som Riksbanken varken kan eller bör reagera på.
Stabil inhemsk konjunktur
Den återhämtning i den svenska ekonomin som inleddes i slutet av 1996 och som sedan fortsatte under 1997 förstärktes ytterligare under 1998. Det förtro-ende som uppnåtts efter konsolideringen av de offentliga finanserna har i hög grad bidragit till lägre räntor vilket i sin tur lagt en grund för den inhemska sektorns återhämtning. Nettoexporten, som under tidigare år givit ett starkt bidrag till BNP-tillväxten, har under året utvecklats svagare än väntat bland annat till följd av Asienkrisen. Tillväxten i BNP beräknas ha blivit knappt 3 procent 1998.
Privat konsumtion har sedan andra halvåret 1996 visat en uppåtgående trend och ökningen 1998 beräknas ha uppgått till 2,7 procent. 1 huvudsak be-rodde uppgången på ökad efterfrågan på varaktiga varor men även vissa typer av tjänster som underhållning och nöje, restaurang, teletjänster och utlandsresor ökade. Det är flera faktorer som bidrar till att förklara konsumtionsuppgången; hushållens förmögenhet, framtidsförväntoingar och inkomstutveckling har alla utvecklats positivt under 1998. Stockholmsbörsen föll visserligen kraftigt under hösten men återhämtade sig relativt snabbt. Sammantaget steg börsen med 10,5 procent under året. Priserna på småhus har samtidigt ökat med 11,2 procent. Även nedgången i räntorna har bidragit till att stimulera konsumtionen.
Bruttoinvesteringarna har efter en tillfällig svacka under 1997 återhämtat sig. Ett högt kapacitetsutnyttjande har lett till en kraftig ökning av framför allt näringslivsinvesteringarna. Även de offentliga investeringarna har ökat efter flera år av nedgång. Den förbättrade konjunkturen har bidragit till att de offentliga finanserna förbättrats i snabb takt. En viss del av överskottet har gått till ökade utgifter, framför allt har bidragen till kommunerna ökat.
Utrikeshandeln har under senare år ökat kraftigt. Exporten av varor och tjänster motsvarar för närvarande cirka 45 procent av BNP medan importen motsvarar närmare 40 procent. Asienkrisen och den svagare ekonomiska ut-veciklingen i omvärlden har inneburit att tillväxten i varu- och tjänsteexporten beräknas ha fallit från 12,8 procent 1997 till 5,1 procent 1998. På grund av stark inhemsk efterfrågan bedöms importen ha stigit med 8,9 procent 1998. Nettoexporten väntas därmed ha givit ett negativt bidrag till BNP-tillväxten under 1998.
Den högre aktiviteten i ekonomin har medfört att efterfrågan på arbetskraft ökade under 1998. Antalet sysselsatta ökade med 57 000 personer varav 38 000 sysselsattes i den privata tjänstesektorn. Sysselsättningsfallet i den of-fentliga sektorn upphörde under året och antalet sysselsatta ökade med 15 000 personer. Den öppna arbetslösheten föll med 1,5 procentenheterjämfört med 1997 och var i december 5,5 procent. Nedgången i arbetslösheten förklaras till största delen av den goda sysselsättningsutvecklingen.
Tillväxten i penningmängden MO, mätt som allmänhetens innehav av sed-lar och mynt, var 5,1 procent 1998. Penningmängden M3, där även allmänhetens inlåning i bank samt bankcertifikat ingår, ökade med 2,1 procent. En bidragande orsak till den lägre ökningstakten för M3 var en minskning hushållsinlåningen under december 1998. Den sammanlagda kreditgivningen från banker och bostadsinstitut till hushållen ökade med 5,8 procent på års-basis.
Diagram 5. Tillväxten och dess sammansättning, procent (BNP) respektive procentenheter
Försvagad internationell konjunkturbild
Den finansiella krisen på tillväxtmarknaderna i Asien intensifierades under året och drabbade även Ryssland och delar av Latinamerika. Det innebar att den sammantagna BNP-tillväxten i världen dämpades mer än vad som förut-sågs för ett år sedan. Tillväxten i världsekonomin beräknas ha sjunkit från 4,0 procent 1997 till 2,0 procent 1998. Krisen medförde också ökad osäkerhet på de finansiella marknaderna runt om i världen som yttrade sig i tvära kast aktiekurserna.
Asienkrisen har bidragit till att signaler om en konjunkturavmattning blivit något mer tydliga i USA under 1998, även om den inhemska efterfrågan bar utvecklats väl. Den privata konsumtionen beräknas ha ökat med 4,7 procent och bruttoinvesteringarna med 8,9 procent.
Förväntningar om försämrade tillväxtmöjligheter under de närmaste åren föranledde den amerikanska centralbanken under hösten att i tre steg sänka styrräntan med sammanlagt 0,75 procentenheter till 4,75 procent. De försäm-rade tillväxtutsikterna berodde både på finansiell oro som begränsade förut-sättningarna för den inhemska efterfrågan och minskade exportmöjligheter. Mer ån hälften av USA:s exportmarknad utgörs av regioner där efterfrågan förväntas utvecklas mycket ogynnsamt 1999 (Japan, Latinamerika och Kanada).
Tillväxten inom euroområdet har varit god under 1998, även om Asien-krisen och dess vidare konsekvenser dämpat konjunkturuppgången. Den in-hemnha privata konsumtionen och investeringarna har utvecklats speciellt väl jämfört med 1997.
Inflationstakten, mätt med HIKP, föll under sommaren i Frankrike och Tyskland till den lägsta inom euroområdet med 0,6 respektive 0,7 procent. De högsta inflationstalen hade Irland och Italien med 3,0 respektive 2,2 procent. 1 genomsnitt har inflationen inom euroområdet varit drygt 1 procent, vilket är väl i linje med ECB:s mål för inflationsutvecklingen. ECB annonserade i oktober att det primära målet för penningpolitiken är prisstabilitet definierat som en årlig ökning av priserna i euroområdet mätt med HIKP på högst 2,0 procent. Detta mål skall uppnås på medeifristig sikt.
Till följd av EMU-starten den 1 januari 1999 har styrräntorna inom euroområdet konvergerat under de senaste åren. Differensen i styrräntor mel-lan flera länder var ändå förhållandevis stora fortfarande i början av 1998. Till exempel var styrräntan i Irland 6,75 procent och i Italien 5,50 procent medan den i Tyskland och Frankrike var 3,30 procent. Trots en viss konvergens under året bestod i stort sett differenserna ända till i början av december.
I en gemensarn aktion sänkte då euroområdets centralbanker sina styrräntor till 3,0 procent (med undantag av Italien som sänkte till 3,50 procent). Den gemensamma aktionen innebar en lättnad av penningpolitiken som skall ses mot bakgrund av den finansiella krisen i världsekonomin som bland annat förväntas medföra en starkt minskad exporttillväxt från euroområdet.
Den japanska ekonomin har fortsatt att utvecklas svagt och visar få tecken på att komma ur sin långvariga svacka. Ett positivt tecken är dock att bättre förutsättningar skapats för att lösa bankkrisen i och med att lagen om det ja-
panska bankstödet antagits. Den inhemska efterfrågan har varit fortsatt svag under året, framför allt till följd av minskade investeringar men också på grund av att privat konsumtion har minskat. Till detta kommer att exporten till Asien fallit kraftigt när efterfrågan sviktat i framförallt Sydostasien. Det kraftiga fallet i industriproduktionen som inträffade under första halvåret 1998 har dock bromsats. Men utvecklingen av industriproduktionen är fortfarande kraftigt negativ och förväntas bli -7,0 procent 1998.
Den finansiella krisen i Sydostasien som uppenbarades under våren 1997 har under 1998 utvecklats till en djup recession med fallande produktion samtliga ursprungliga krisländer (Indonesien, Sydkorea och Thailand). En effekt av krisen har varit att bytesbalansen förbättrats kraftigt i regionen. Ornsvängningen har skett genom att importen fallit kraftigt samtidigt som exporten har stagnerat. Den svaga exportutvecklingen beror på inhemska fi-nansiella problem och en svag efterfrågan från länder i regionen. Tillväxten Kina, Indien och Taiwan är dock fortfarande stark och det har medfört att BNP i Asien (exklusive Japan) inte beräknas minska utan endast stagnera un-der 1998.
I Latinamerika har den finansiella krisen framför allt påverkat Brasilien. BNP förväntas under 1998 ha ökat med mindre än 1 procent och prognoser för 1999 pekar på en recession med följdverkningar i övriga Latinamerika. Mot denna bakgrund slöts i december 1998 ett avtal om ett stödpaket samord-nat av Internationella valutafonden, IMF, på drygt 41 miljarder dollar. I paketet ingår även en åtstramning av finanspolitiken. Situationen i Ryssland förvärrades under året delvis till följd av den finansiella krisen. BNP förvän-tas sjunka med hela 6 procent.
Reporantan sänktes fyra gånger under 1998
I den inflationsrapport som presenterades i december 1997 bedömde Riks-banken att inflationen på ett till två års sikt skulle överstiga inflationsmålet på 2 procent. Utgångspunkten för den bedömningen var att ekonomin skulle nå fullt kapacitetsutnyttjande i slutet av 1999 och att lönerna skulle öka med 4 procent per år 1998-1999. Detta föranledde en höjning av reporäntan den 11 december 1997 med 0,25 procentenheter till 4,35 procent. Beslutet trädde kraft den 17 december. I rapporten konstaterade dock Riksbanken att infla-tionsbilden inte var entydig. Den begynnande Asienkrisen skulle kunna leda till en kraftigare försvagning av den internationella konjunkturen och därmed lägre inflationsutsikter.
I mars 1998 framstod inflationsutsikterna som mer dämpade än i huvud-scenariot i den föregående inflationsrapporten. En av orsakerna var att Asien-krisen nu bedömdes bli mer utdragen och allvarlig. En annan orsak var att olje- och råvarupriserna fallit kraftigt samt att de löneavtal som slutits under vintern indikerade något lägre ökningstakt än tidigare förutsetts, i storleks-ordningen 3,5-4 procent per år under 1998-2000. Den inhemska konjunktur-bilden var emellertid i stora drag oförändrad och ekonomin som helhet vänta-des nå fullt kapacitetsutnyttjande någon gång under 2000. I inflationsrapportens huvudscenario förutsågs att inflationen marginellt skulle överskrida
målet 12 på ett till två års sikt. Detta talade för en viss skärpning av penningpolitiken. 1998199:RB 1 Samtidigt gick det dock inte att utesluta att Asienkrisen kunde förvärras ytterligare. Riksbanken lämnade därför reporäntan oförändrad tills vidare.
Prisutvecklingen under senvåren var därefter mer dämpad än vad Riksban-ken väntat. Speciellt var prisutvecklingen på varor som importeras eller ut-sätts för importkonkurrens svag. Detta berodde dels på att olje- och råvaru-priserna fortsatte att minska, dels på att den svaga tillväxten i Asien nu börjat sprida sig till andra delar av väridsekonomin. Samtidigt ledde de låga inflationsförväntningarna till en fortsatt återhållsamhet i de löneavtal som slöts under våren. Riksbankens konjunktursyn var i stort sett oförändrad, dock indikerade den starka produktivitetsutvecklingen att det skulle finnas en viss överkapacitet även på två års sikt. Sammantaget framstod därför inflationsutsikterna som mer dämpade än tidigare. 1 huvudscenariot i Riksbankens inflationsrapport som publicerades i juni bedömdes inflationen på ett till två års sikt bli lägre än målet på 2 procent. Osäkerhetsbedömningen, som förelå.g med en risk för en betydande internationell konjunkturnedgång, un-derstödde bilden av en mer dämpad inflationsutveckling. Mot denna bak-grund beslutade Riksbanken den 4 juni att sänka reporäntan med 0,25 procentenheter till 4,10 procent. Beslutet trädde i kraft den 10juni.
I inflationsrapporten som publicerades i september bedömde Riksbanken att inflationen på ett till två års sikt skulle bli något lägre än målet. Vid slutet av prognosperioden förväntades dock inflationen bli ungefär 2 procent och därmed överensstämma med målet. Det var framför allt två mot varandra verkande faktorer som Riksbanken ansåg skulle bli avgörande för inflations-utsikterna och penningpolitikens fortsatta uppläggning. Å ena sidan kunde den internationella konjunkturen utvecklas svagare än vad som förutsattes huvudscenariot, vilket skulle leda till lägre inflation. Å andra sidan hade osä-kerheten kring kronkursen förstärkts under sommaren och en mer varaktigt svag krona skulle kunna leda till ett ökat inflationstryck. Till bilden hörde också att den finansiella oron i världen och i Sverige gjorde den framtida utvecklingen ytterst svårbedömd. Riksbanken avstod därför från att ändra reporäntan.
Under hösten tilltog turbulensen på de internationella finansiella markna-derna. Den finansiella krisen bidrog till att kronan snabbt deprecierade och nådde sin svagaste nivå på tre år. Med tanke på de ekonomiska grundförut-sättniingarna med god tillväxt, låg inflation och växande överskott i de offentliga finanserna föreföll den snabba och kraftiga kronförsvagningen dock omotiverad. För att understryka denna uppfattning intervenerade Riksbanken på valutamarknaden den 7 oktober och köpte kronor mot utländsk valuta.
Under förutsättning att inflationsmålet inte är i farozonen kan det vara mo-tiverat för Riksbanken att verka för en stabil växelkurs utveckling. Det pri-mära för penningpolitikens uppläggning är hur inflationsutsikterna förhåller sig till målet och växelkursen är en av flera indikatorer som är av betydelse för Riksbankens inflationsbedömning. Samtidigt är växelkursen viktig för den realekonomiska utvecklingen. En volatil växellcurs med tvära kast kan störa resursfördelningen i ekonomin.
Diagram 6. Räntor procent
Allt eftersom den internationella finansiella krisen förvärrades stod det klart att den kunde antas få större reala konsekvenser än tidigare förutsett. Framför allt bidrog betalningsinställelsen i Ryssland i augusti till detta, men också kollapsen för den amerikanska hedgefonden Long Term Capital Man-agement. Ny statistik från IMF och OECD föranledde ytterligare ned-justeringar av tillväxt- och inflationsprognosema för OECD-området. De ef-fekter detta i sin tur skulle kunna få på svensk tillväxt och inflation bedömdes motverka den stimulerande effekten av kronförsvagningen. Mot bakgrund av detta beslutade Riksbanken den 3 november att säaka reporäntan från 4,10 procent till 3,85 procent. Sänkningen av reporäntan följdes av ett beslut den 12 november att sänka in- och utlåningsräntorna i räntekorridoren med 0,5 procentenheter. De nya in- och utlåningsräntorna sattes till 3,25 respektive 4,50 procent. Beslutet trädde i kraft den 18 november.
Diagram 7. Nominell effektiv växelkurs (TCW-vägd), index: 18 november 1992= 100
När räntekorriden sänktes hade också Riksbankens inflationsbedömning tagit fastare former. Den samlade bedömningen pekade på att inflationen med viss marginal skulle underskrida inflationsmålet på ett till två års sikt. Riksbanken beslutade därför att sänka reporäntan den 24 november med ytterligare 0,25 procentenheter till 3,60 procent.
I inflationsrapporten som publicerades i december framstod tillväxt-utsikterna som något sämre än i den föregående inflationsrapporten. Även de internationella konjunkturutsikterna framstod som mer dämpade. Riksbanken bedömde att den lägre tillväxten skuile medföra att det kommer att finnas ledig kapacitet i ekonomin på ett till två års sikt. Riksbankens tidigare räntesiinkningar och kronförsvagningen bedömdes delvis motverka effekterna av detta. Den samrnantagna bedömningen var dock att den underliggande inflationen skulle komma att underskrida målet och att temporära effekter komma att dämpa inflationen ytterligare. KPI bedömdes uppgå till 1,2 procent i slutet av 1999 och 1,4 procent i slutet av 2000. Mot denna bakgrund beslutades att sänka reporäntan den 15 december med 0,20 procentenheter till 3,40 procent.
Prisstabilitetsmålet lagfästs
Sedan början av 1993 har Riksbanken arbetat med ett av riksbanksfullmäktige formulerat inflationsmål som ledning för penningpolitiken. Inflationen skall begränsas till 2 procent i årlig förändringstakt med ett toleransintervall på ±1 procentenhet. Denna politik måste hittills i allt väsentligt betraktas som framgångsrik och bekräftar att en de facto självständig centralbank kan innebära tydliga fördelar vid genomförandet av penningpolitiken.
Den 25 november 1998 antog riksdagen en ny lagstiftning vars syfte är att stärka Riksbankens självständighet. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den viktigaste komponenten i den nya lagen är att målet för penningpolitiken finns fastlagt. Målet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Den nya lagstiftningen speglar väl de ekonomisk-politiska motiven för en självständigare centralbank. Ett prisstabilitetsmål riskerar att bli verkningslöst om allmänheten saknar förtroende för att det skall efterlevas. Genom att på olika sätt institutionalisera målet kan förtroendet för att det skall upprätthållas stärkas och därigenom penningpolitikens verkningsgrad förbättras. Ett sätt att institutionalisera prisstabilitetsmålet är att i lag ange att penningpolitiken skall syfta till att uppnå detta mål, och att delegera ansvaret för penningpolitiken till en självständig centralbank som ges frihet att utforma penningpolitiken mot prisstabilitetsmålet.
En penningpolitisk ram, bestående av en inom givna ramar självständig centratbank under demokratisk kontroll med ett prisstabilitetsmål har varit grunden för flera utländska centralbanksreformer. Detta synsätt präglade också utformningen av den institutionella ramen för ECB, som den kommit till utryck i Maastrichtavtalet och stadgan för ECBS och ECB.
Anm. Osäkerhetsintervallen visar det intervall inom vilket inflationen med 50, 75 och 90 procents sannolikhet bedöms hamna.
Osäkerheten i inflationsbedömningen
Den konjunktur- och inflationsbedömning som redovisas i inflationsrapporterna är av olika orsaker förenad med osäkerhet. För att belysa denna osäkerhet publicerar Riksbanken sedan december 1997 ett osäkerhetsintervall för inflationsbedömningen. Från och med den inflationsrapport som publicerades i juni 1998 beräknades osäkerhetsintervallen, liksom sannolikhetsfördelningen för den samlade inflationsbedömningen, på ett nytt sätt. Avsikten med förändringen var att förtydliga den osäkerhet som finns prognosen och huruvida risken för prognosfel är större uppåt eller nedåt. Diagram 8 visar den grafiska utformningen av osäkerbetsintervallen och representerar situationen i början på december 1998.
Själva beräkningen av osäkerhetsintervallen är delvis subjektiv men baseras även på historiska samband. Subjektiva bedömningar görs på två egenskaper hos prognosfördelningen: om det finns skäl att vara mer eller mindre osäker än vanligt, och om risken för prognosfel är symmetrisk eller om det finns en obalans mellan risken uppåt eller nedåt. Intervallen illustrerar det faktum att inflationsbedömningar är genuint osäkia. Det finns osäkerhet både om vilka störningar som ekonomin utsätts för och själva transmissionsmekanismen.
Betalningsväsende En av Riksbankens huvuduppgifter är att med riksbankslagens formulering "främja ett säkert och effektivt betalningsväsende". I Sverige används i allt väsentligt två typer av betalningsmedel; kontotillgodohavanden samt sedlar och mynt. Uppskattningsvis 90 à 95 procent av värdet av alla de betalningar som görs i ekonomin baseras på tillgodohavanden på olika slag av inlånings-konton. Betalningssystemet är det system som gör det möjligt att genomföra betalniingar via konton i stället för att enbart använda sedlar och mynt.
Betalningssystemet
Behovet av övervakning av betalningssystemet följer av att ett väl fungerande betalnirigssystem fungerar som smörjmedel för hela ekonomin. Det leder till lägre kostnader och mindre risker i produktionen av varor och tjänster och främjar därigenom tillväxt och sysselsättning. På motsvarande sätt kan en störning i betalningssystemets funktioner få negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin. Kriser i betalningssystemet kan medverka till att den samhällsekonomiska utvecklingen kommer in i en ond cirkel av fallande produktion, stigande arbetslöshet och deflation. Under ett sådant förlopp försämras också förutsättningarna för centralbanken att bedriva penningpolitik. Riksbanken redovisar sedan hösten 1997 halvårsvis sin bedömning av stabiliteten i det finansiella systemet i en rapport, finansmarknadsrapporten.
Riksbankens arbete med att övervaka den finansiella stabiliteten är uppde-lat i två områden. Detta hänger samman med att betalningssystemet kan sägas bestå av två delar; infrastmktur och finansiella företag.
Infrastrukturen är de tekniska och administrativa system som gör det möj-ligt att genomföra transaktioner mellan finansiella företag och övriga aktörer ekonomin, samt även mellan finansiella företag. Till infrastrukturcn räknas också de system som gör det möjligt att ingå och genomföra affärer mcd fl-nansiella tillgångar. Infrastrukturen omfattar marknadsplatser där finansiella tillgångar handlas, clearingsystem där betalningsuppdrag sammanställs, samt avvecklingssystem där ägande- och panträtter avseende finansiella tillgångar registreras och slutgiltigt överförs.
Normalt är det enbart vissa finansiella företag som har tillträde till betalningssystemets infrastmktur och därmed behöver privatpersoner och företag vända sig till dessa när de skall använda sig av systemet. Bankema är de centrala företagen i betalningssystemet och det är därmed bankerna, och synnerhet de fyra stora bankkoncemerna, som står i fokus för Riksbankens analys av det finansiella systemet. Systemkriser kan utlösas om en bank av något skäl inte kan fullgöra sina betalningsåligganden och finansiella pro-blem spridas genom betalningssystemet. Det är risken för detta som Riksban-ken behöver analysera och försöka motverka.
Beskrivningen av utvecklingen inom betalningssystemet och Riksbankens roll som övervakare av detta följer i fortsättningen den ovan beskrivna upp-delningen.
Bankerna
Analysramen
En viktig del i Riksbankens övervakning av stabiliteten i betalningssystemet är att löpande följa och utvärdera riskema i banksektom. Riksbanken har un-der de senaste två åren fokuserat på att utveckla en analysram för att kunna genomföra dessa utvärderingar. Såväl analysramen som Riksbankens syn på stabiliteten i betalningssystemet har utgjort det huvudsakliga innehållet finansmarknadsrapporten. Analysen är uppdelad i marknadsanalys och risk-analys.
Marknadsanalysen är inriktad på konkurrenskraften i banksektom. Ut-gångspunkten är att ett konkurrenskraftigt baaksystem med tillfredsställande lön samhet är en av grunderna för ett finansiellt system. Svag intjänings-förmåga i bankema riskerar leda till ökat risktagande, som kan leda till bety-dande förluster och ökad risk för betalningsinställelser. En viktig beståndsdel av marknadsanalysen är kostnadsutvecklingen i banksektom. Marknads-analysen disknterades i den första finansmarknadsrapporten som utkom i no-vember 1997.
Riskanalysen tar sikte på de finansiella risker som bankema tar i sin verk-samhet. Den andra finansmarknadsrapporten, som utkom i maj 1998, inne-höll en genomgång av de risker som banker utsätts för i sin verksamhet. Sär-sklld uppmärksamhet gavs åt kreditrisker i bankeruas utlåning till hushåll och företag, eftersom dessa historiskt har visat sig kunna vara betydande. Huvudsyftet med analysen var att visa sambandet mellan kreditrisken i bankema och den makroekonomiska utvecklingen. Analysen av kreditriskerna visade att stabilitetsläget i banksektom var tillfredsställande. Tecken på att det skulle föreligga risk för mer omfattande kreditförluster i samband med den uppåtgående konjunkturen har inte kunnat konstateras. Det är ofta i samband med konjunkturuppgångar som riskema i bankernas kreditportföljer byggs upp. I rapporten uppmärksammades emellertid den snabba ökningen i fastighetsprisema som ägt rum, främst i storstadsregionerna. 1 rapporten gjordes även en bedömning av utvecklingen av betalningsförmågan hos olika kategorier av låntagare.
I den tredje finansmarknadsrapporten, som presenterades i november 1998, fokuserades på motparts- och avvecklingsrisker som uppstår i samband med transaktioner mellan finansiella företag. Utgångspunkten är frågan om vad som händer om en motpart i en affär på finansmarknaden inte kan prestera enlighet med sina åtaganden. Detta kan ge upphov till olika slag av förluster för den andra parten beroende på vilken typ av affär och i vilket skede av affären som problemet aktualiseras. Transaktionema mellan finansiella före-tag utgör i praktiken kopplingen mellan bankema och betalningssystemet. Genom analysen av motparts- och avvecklingsrisker kopplas således de två huvuddelama i Riksbankens analys av det finansiella systemets stabilitet samman. I rapporten konstaterades att bankerna har stora exponeringar i form av motparts- och avvecklingsrisk. Detta är särskilt tydligt på den svenska bankmarknaden som kännetecknas av ett fåtal stora banker. Detta förstärker
Diagram 1. Priser på kommersiella och bostadsfastigheter j
storstadsområdena, index: 1987=100
Källor: Riksbanken och Catella Infonnation.
risken för spridningseffekter i det finansiella systemet om en bank får bety-dande problem. Riksbanken kommer därför även fortsättningsvis att följa ut-vecklingen av dessa risker i de svenska bankerna. Andra beståndsdelar i risk-analysen är likviditetsrisk och marknadsrisk.
Stabiliteten i den svenska banksektorn
I den senaste finansmarknadsrapporten konstaterades att det finns vissa tecken på att riskerna som är förknippade med bankernas utlåning är på väg att byggas upp, i första hand genom fastighetssektorns utveckling. Dock kan denna utveckling till stor del förklaras av ekonomiska faktorer, som exempelvis fallande räntor. Det är också naturligt att en viss uppbyggnad av kreditrisk sker i en stark konjunktur.
Den internationella oron på finansmarknadema ökar osäkerheten avseende bedömningar av stabiliteten i det finansiella systemet. Betalningsinställelser större internationellt verksamma banker är ett sätt genom vilket problemen skulle Ikunna sprida sig till svenska banker. Svenska bankers direkta exponeringar mot problemländer är förhållandevis små och de svenska bankerna ser för närvarande starka ut i en internationell jämförelse. Detta bidrar till att de kan komma att klara en internationell turbulens bättre än andra länders banker. Utvecklingen av lönsamheten ser tillfredsställande ut, även om den internationella oron kan leda till något lägre resultat. Den goda konkurrenskraften svenska banker stärker stabiliteten och den sammantagna bedömningen den senaste finansmarknadsrapporten var att det svenska finansiella systemet för närvarande är stabilt.
Diagram 2. Avkastningen på det egna kapitalet före skatt i banksystem i
olbka länder; procent
Diagram 3. Bankkoncernernas resultatutveckling, glidande tolvmånaderstal, miljarder kronor
Betalningssystemets infrastruktur
Allmän analys och övervakning
Riksbankens arbete med betalningssystemets infrastruktur syftar till att verka för minskade systemrisker och ökad effektivitet i systemet. RIX-systemet är ett system för stora betalningar och stora betalningar medför stora risk-
exponeringar. Därför är det ur stabilitetssynpunkt viktigt att Riksbankens analys i allt väsentligt är inriktad på de stora betalningarna. Dessa medför också ett behov av att följa utvecklingen för de system som hanterar värdepapper och som, utöver det faktum att de hanterar mycket stora belopp, är av väsentlig betydelse för en fungerande värdepappersmarknad och därmed för Riksbankens andra huvuduppgift - penningpolitiken. De aktuella svenska värdepappersystemen är OM Gruppens, OM, och Värdepapperscentralens, VPC, system1, där stora värden hanteras och där likvidavvecklingen sker via RIX-systemet. Brister i denna typ av system kan få betydande negativa effekter på den finansiella marknaden.
RIX-systemet
Under de senaste två åren har ett förändringsarbete skett inom RIX-systemet dels med syfte att förbättra stabiliteten och effektiviteten, dels som ett led i anpassningen till EMU. Detta förändringsarbete kommer att fortsätta under 1999.
En ny kommunikationsmetod, meddelandehantering genom Swift-kom-munikation2, har successivt införts sedan juni 1997 och används sedan sep-tember 1998 för alla betalningar som deltagarna initierar i RIX-systemet. Deltagarna i RIX-systemet ges därmed möjlighet att integrera sina egna sys-tem med RIX-systemet, vilket medför möjlighet för en deltagare att processa en större volym betalningar. Det gemensamma betalningssystemet mellan EU:s centralbanker, Target3, är baserat på Swift-kommunikation. Den tidigare kommunikationstekniken, ett egetutvecklat system och förhyrda telefon-ledningar, används av deltagarna för övervakning av avvecklingskontot samt kan fungera som back-up i händelse av avbrott i den ordinarie kommu-nikationen.
Under 1998 har även marknadsvärdering införts av de värdepapper som bankerna pantsätter som säkerhet för sin upplåning i Riksbanken. Tidigare kunde panter belånas till 97 procent av det nominella värdet, men sedan april 1998 sker en marknadsvärdering av panter varje morgon. Säkerhetens värde justeras sedan med ett visst avdrag, så kallat haircut, på 2 procent. En annan förändring avseende pantsättning är att det inte längre är möjligt att använda papper som är emitterade av ett närstående institut för pantsättning i RIX-systemet (i praktiken att en bank som deltar i RIX-systemet inte kan pantsätta värdepapper som emitterats av det egna bostadsinstitutet).
1OM:s system för registrering av derivatkontrakt som är noterade på OM Gruppens börser respektive VPC:s system för räntebärande värdepapper och aktier noterade på Stockholms Fondbörs.
2SWIFT (Society for Worldwide Interbank Financial Telecommumcation) är en bankägd organisation som driver ett världsomspännande nätverk för utbyte av finansiella meddelanden.
3Trans-European Automated Realtime Gross Settlement Express Transfer System.
Tairget-systemet
Även om Sverige inte deltar i EMU från starten så ingår Riksbanken i det gemensamma betalningssystemet, Target. Detta system används i första hand för avveckling av de penningpolitiska transaktionerna för EMU, men även bankerna ges möjlighet att avveckla betalningar inom hela EU-området på ett snabbt och säkert sätt. Target avveeldar endast betalningar i euro. Riksbanken har under 1998 färdigställt ett parallellt system till RIX-systemet, E-RIX, som fungerar som Riksbankens del av infrastrukturen för Target. Systemet har su.ccessivt utvecklats och testats under de senaste åren och startade den 4 januari 1999.
Deltagarna har separata avvecklingskonton i euro hos Riksbanken från vil-ket betalningar i euro kan sändas och tas emot, både inom landet och gräns-överskridande. Under hösten 1998 blev det även klart att centralbanker i EU-länder utanför EMU har möjlighet att mot säkerhet i värdepapper erbjuda sina respektive banker intradagslikviditet i euro, som för Sveriges del är begränsad till en miljard euro. Denna intradagslikviditet fördelas mellan deltagarna huvudsak i förhållande till respektive banks storlek. Det är möjligt att använda svenska statspapper och bostadsobligationer som säkerheter för intradagsupplåning i euro. Under 1998 har även rntiner för gränsöverskri-dande pantsättning av värdepapper utarbetats. Detta innebär att en bank kan erhålla kredit hos ett lands centralbank mot säkerhet som pantsätts via ett an-nat lands centralbank.
Värdepappersavveckling
VPC och värdepapperseentralerna i Danmark och Norge har under 1998 fört inledande diskussioner om att skapa ett framtida gemensamt clearing- och avvecklingssystem för de tre ländernas värdepappersmarknader. Eftersom värdepapperssystemen avvecklar likvidledet av sina affärer i centralbankerna har Riksbanken varit involverad i detta samarbete. Under året har arbete också bedrivits tillsammans med VPC i syfte att förbättra likvidavvecklingen i samband med VPC:s avveckling av värdepappersaffärer.
Under första halvåret 1998 genomfördes i den Europeiska centralbankens regi en utvärdering av de värdepappersavvecklingssystem som idag finns inom EU. Utvärderingen gjordes mot bakgrund av de normer som ställts upp i syfte att minska de risker som centralbankerna kan exponeras för både vid penningpolitisk och betalningssystemrelaterad utlåning till bankerna. Resul-taten av utvärderingen publicerades i september. VPC var ett av de två system som godkändes utan särskilda reservationer eller kommentarer.
År 2000-problemet
I den svenska finanssektorn har arbetet med att förebygga stömingsrisker till följd av millennieskiftet pågått en längre tid. Finansinspektionen bar på rege-ringens uppdrag nära följt detta arbete, formulerat krav på instituten och suc-cessivt avrapporterat hur omställningsarbetet fortskrider. Aven Riksbanken
har bedrivit ett omställningsarbete när det gäller Riksbankens interna system, och beträffande sedel- och mynthantenngen.
Riksbankens ansvar för betalningsväsendet innebär att Riksbanken måste ta ett övergripande ansvar också för denna fråga gentemot banker och andra finansiella företag som har en roll att spela i detta sammanhang. Flertalet företag i finanssektorn - liksom Riksbanken - närmar sig nu det skede då externa tester, det vill säga tester tillsammans med system utanför den egna organisationen, skall genomföras. Därmed kommer också bilden att bli tydligare när det gäller att bedöma det samlade finansiella systemets förmåga att hantera omställningsproblemen och de behov som kan finnas av initiativ och åtgärder av mer övergripande karaktär. Riksbanken har mot den bakgrnnden samlat företrädare för finanssektorn och för berörda myndigheter som skall diskutera hanteringen av dessa frågor. Parallellt med detta kommer självfallet de enskilda institutens förberedelsearbete att fortsätta, liksom Finansinspektionens uppföljning av detta arbete.
Riksbanken bedriver även ett internt omställningsarbete när det gäller de egna datasystemen samt vad beträffar sedel- och mynthanteringen. Redan 1997 genomförde Riksbanken en inventering av sina egna system. Under vå-ren 1998 inriktades arbetet på att analysera och korrigera felaktiga system samt kontakta leverantörer och begära in år 2000 status på deras produkter. Samtidigt pågick ett arbete med att bygga separata år 2000 datormiljöer för tester.Under hösten testades flera av de enskilda systemen. Aven Riksban-kens inbäddade system, som styrning av hissar och ventilationsanläggningar m.m., utvärderades under 1998. Specialdestinerade extra investeringar gjor-des för att bland annat öka kapaciteten i testmilj ön.
Enskilda tester avslutas tidigt under våren och testarbetet inriktas därefter på att verifiera att de centrala systemen på Riksbanken kan kommunicera med varandra. Samtidigt genomförs tester med externa parter som RIX-deltagarna, ECB och rapportörer av statistikuppgifter. Arbetet med att ersätta och därefter testa felaktiga komponenter i fastighetssystem och säkerhetssystem avslutas. Enligt tidplanen skall alla system vara testade och godkända till halvårsskiftet 1999. Aven under 1999 måste extra investeringar göras i den tekniska miljön för att klara övergången till år 2000.
Varje avdelning tar fram reservplaner. Detta arbete skall vara avslutat i september 1999 och samtidigt höjs beredskapen. Under de mest kritiska månaderna kring millennieskiftet råder ändringsstopp vad avser komponenter, system, program och dylikt och beredskapen för att rätta eventuella felaktigheter är extra hög.
Riksbankens planering inför millennieskiftet innefattar även ökad bered-skap vad gäller tillförseln av kontanter. En åtgärd har varit att införa tillfälligt stopp för makulering av slitna sedlar.
Marknaden för massbetalningar
Riksbanken har även en viss, mer begränsad övervakningsroll inom mass-betalningsområdet; hushållens och företagens betalningar.
Under 1998 har ökad vikt lagts vid massbetalningsområdet. Arbete har bedrivits med kart-
läggning av specifika effektivitets- och stabilitetsaspekter inom området. Ett liknande internationellt arbete pågår inom centralbankssamarbetet i GIO. Av-sikten är att identifiera de områden som är intressanta ur ett centralbanks-perspektiv, definiera centralbankens roll inom massbetalningarna samt hur detta ansvar skall hanteras i det dagliga arbetet.
Som en del i arbetet har en studie genomförts i syfte att kartlägga de faktorer som kan leda till motsättningar mellan marknadsaktörerna beträffande tillträdesvillkor till exempel i form av prissättning till viktiga infra-strukturella system inom betalningsväsendet och som kan ha negativa konse-kvenser från effektivitetsperspektivet. Liknande motsättningar kan uppstå samband med lanseringen av nya betalningssystem och fördröja innova-tionsutvecklingen. Eftersom de studerade frågorna har tydliga konkurrens-implikationer har Riksbanken här samarbetat med Konkurrensverket.
En av slutsatserna av arbetet var att Riksbanken har en roll vad gäller främjandet av samarbete mellan marknadsaktörerna beträffande betalningsinfrastruktur och teknologiska innovationer. Under våren 1998 anordnade Riksbanken en konferens till vilken alla marknadsaktörer inom massbetalningsområdet inbjöds. Syftet var att erbjuda ett forum för diskussion som kunde bidra till att lösa motsättningar och identifiera gemensamma intressen.
Betalningsmedelsförsörjningen
Riksbanken skall svara för landets försörjning av sedlar och mynt. Riksbankens elva kontor samt åtta depåer, varav fyra drivs av posten och fyra av Securitas Värde AB, förser banker och post med sedlar och mynt till en av Riksbanken fastställd servicenivå. Huvudparten av betalningsmedelsavdelningens verksamhet är intäktsfinansierad. Av avdelningens tre delverksamheter är en finansierad till självkostnad, en till självkostnad med en riskmarginal och den tredje delverksamheten finansierad med medel från Riksbanken.
Översyn av kontanthanteringen
Under 1997 genomfördes en översyn av kontanthanteringen på betalnings-medelsavdelningen. Som ett resultat av översynen presenterade betalnings-medelsavdelningen ett förslag till omorganisation av verksamheten. Den ope-rativa, fysiska hanteringen av kontanter inom betalningsmedelsavdelningen avskiljs från Riksbanken och placeras i ett särskilt bolag som i varje fall under en övergångsperiod är helägt av Riksbanken. Fullmäktige tog den 17 december ett principbeslut i enlighet med förslaget. Genom delningen av betalnings-medelsavdelningen blir Riksbankens myndighetsroll tydligare och fokus in-riktas på tillsyn och analys.
Sedlar och mynt
Värdet av utelöpande sedlar och mynt uppgick vid utgången av 1998 till cirka 86,3 miljarder kronor, vilket är en ökning med 4,2 procent under året. Antalet
utelöpande sedlar minskade samtidigt med 1 procent. Tabell 1 visar utvecklingen av utelöpande sedelmängd i värde.
Tabell 1. Utelöpande sedlar, värde
Genonisnitt per år. Miljoner kronor
Arbetet med att höja kvaliteten på utelöpande sedlar har fortsatt under 1998.
Inför demonetariseringen vid årsskiftet 1998/99 av sju äldre sedeltyper genomförde Riksbanken under hösten 1998 en informationskampanj. Efterson det fortfarande vid årsskiftet 199 8/99 cirkulerade betydande mängder a~ des sa sedlar ute i samhället förlängde Riksbanken i januari 1999 den avgifts fria inlösningstiden fram till den 31 mars. Dessutom genomförde Riksbankei under hösten en provkampanj för utröna hur stor möjligheten var att få ut cirkulation mynt som ligger hos allmänheten. Av statistik att döma rör det sig om betydande mängder mynt. Kampanjen genomfördes i ett område norr on Stockholm och gav en viss återcirkulation av mynt.
Minnesmynt i valörerna 1 000 kronor och 200 kronor gavs ut i septembe 1998 med anledning av att 25 år förflutit sedan H M Konungen tillträdde son regent.
Antalet falska sedlar som upptäcks i cirkulation har varit relativt konstan de senaste åren och dessutom lågt i en internationell jämförelse.
Riksbankens regler för kassahantering har setts över för att förstärka dei interna kontrollen. Översynen har inneburit ett omfattande arbete inom avdel ningen centralt och på alla kontor. Åtgärdsplaner för ökad efterlevnad av reg-lerna samt aktualisering av regler, har upprättats vid alla kontor samt följt upp centralt.
Ekonomiskt samarbete inom IMF, GlO och EU
Arbetet inom Internationella valutafonden och GlO
Internationella valutafonden, IMF, är en organisation för internationellt monetärt samarbete. Fonden granskar fortlöpande medlemsstaternas ekonomis ka utveckling och ger vid behov temporär finansiering till medlemsstater som drabbats av betalningsbalansproblem. De länder som erhåller sådan finansiering träffar överenskommelse med IMF om ekonomiska reformer för att komma till rätta med eventuella fundamentala obalanser i ekonomin.
Sverige utgör tillsammans med de övriga nordiska länderna och de baltiska staterna en valkrets i IMF:s exekutivstyrelse och representeras i denna av en nordiskbaltisk exekutivdirektör4. Sveriges synpunkter på de ärenden som beslutas om i exekutivstyrelsen utarbetas av Riksbanken i samarbete med fi-nansdepartementet. Riksbanken deltar också, vid sidan av finansdepartementet, i IMF:s interimskommittés möten samt vid IMF:s årsmöten.
Arbetet inom IME
Arbetet inom JMF var under 1998 främst inriktat på att stävja den internationella finansiella kris, som startade i Asien under andra halvåret 1997. Under 1998 spreds krisen till Ryssland och Brasilien.
Under 1998 pågick ratificeringen av medlemsländernas kvoter och av den ändring av IMF- stadgan som skall möjliggöra en särskild tilldelning av SDR5. Vidare trädde lånearrangemanget New Arrangements to Borrow, NAB, i kraft.
Ljusning i Sydkorea
Den bilaterala långivning, second line of defence, till Sydkorea som Sverige och andra industrinationer gav klartecken till 1997 aktualiserades inte under 1998.6 Under 1998 har ekonomin i landet förbättrats i flera avseenden. Tillväxten är dock fortfarande negativ och fortsatta reformer krävs bland annat bank- och företagssektorn.
Krisen i Ryssland
I Asienkrisens efterdyningar ökade under våren trycket på de finansiella marknaderna i Ryssland. Ett mycket stort kapitalutfiöde satte press uppåt på räntenivån och omfattande interventioner krävdes för att försvara rubeln. Under maj inleddes förhandlingar med IMF om ett nytt ekonomisk-politiskt paket med förstärkt finansiellt stöd från IMF för att fylla på valutareserven och stärka förtroendet för rubeln.
4Posten som exekutivdirektör jämte ansvaret för koordineringen roterar mellan de nordiska länderna.
5SDR, särskilda dragningsrätter, är ett handelsvägt index av G5-ländernas valutor och innehas av centralbanker samt några multilaterala organisationer. SDR fungerar som ett komplement till ländernas valutareserver.
6Se Förvaltningsberättelsen för 1997: Internationellt finansiellt samarbete/IMF.
Den 20 juli godkände IMF:s exekutivstyrelse ett ekonomisk-politiskt re- formprogram för Ryssland i kombination med finansiell assistans om 11,2 miljarder USD. JMF:s eget resursläge var dock ansträngt och lånearrangemanget General Arrangements to Borrow, GAB, en särskild kreditlina som ger IMF möjligheten att vid extraordinärt finansieringsbehov låna ytterligare resurser, aktiverades för att finansiera 8,5 miljarder USD av det nya fondprogrammet. Riksbanken bidrar med en andel på 200 miljoner USD som deltagare i GAB. Utlåningen sker till IMF som i sin tur lånar ut pengarna till Ryssland. Det är således IMF som står risken gentemot landet. När IMF:s exektitivstyrelse godkände lånearraagemanget utbetalades 4,8 miljarder USD. Ytterligare utbetalniagar inom ramen för IMF-lånet var planerade till septeruber och december 1998, men har skjutits på framtiden till följd av att Ryssland inte vidtagit de åtgärder som överenskoramits i det ekonomisk-politiska reformprogrammet.
Krisen i Brasilien
Under hösten spred sig krisen till Brasilien som drabbades av stora kapitalutfiöden bland annat till följd av betydande underskott i budgeten och bytes alansen. 1 december slöts ett avtal med IMF om ett ekonomisk-politiskt reforruprogram. Som stöd för detta sattes ett finansieringspaket på totalt cirka 41,5 miljarder USD samman. Lånepaketet finansierades via tre kanaler: 18 miljarder USD från IMF, 9 miljarder USD från multilaterala utvecklingsbanker och 14,5 miljarder USD i form av BIS-utlåning7 för vilken bilaterala garantier gavs.
Av IMF-medlen finansieras drygt 12 miljarder USD via ett särskilt låne-arrangemang, NAB (se nedan). Riksbanken deltar med 350 miljoner USD. Utlåningen sker till IMF som i sin tur lånar ut pengarna till Brasilien.
Utlåningen från BIS garanteras av centralbankerna i de 21 industriländer (bland annat GlO) som deltar. För Sveriges del uppgår garantin till 300 miljoner USD. Eftersom en sådan garanti faller utanför Riksbankens ordinarie verksamhet har Riksbanken begärt statsgaranti för denna del av insatsen. Regeringen har för avsikt att föreslå riksdagen att en sådan garanti utfärdas.
Höjning av insatskapitalet i IMF
Mot bakgrund av en långsiktigt ökande efterfrågan på IMF:s resurser fattades ett principbeslut 1997 om att höja insatskapitalet i IMF, de så kallade kvoterna. Detta beslut bekräftades 1998. Därefter återstod för respektive land att godkänna och betala in höjningen. Ratificeringsprocessen bland IMF:s medlemsländer har pågått under hela 1998. Sedan medlemsländer med mer än 85 procent av fondkapitalet accepterat ökningen trädde IMF:s kvotökning kraft den 22 januari 1999.
7Bank for International Settlements, Banken för internationell betalningsutjämning (Basel).
Höjningen av insatskapitalet innebär att IMF:s finansiella kapitalbas för- stärks från 1 645 miljarder SEK till 2388 miljarder SEK. För svensk del innebär höjningen att Riksbankens insatskapital höjs från 18 miljarder SEK till 27 miljarder SEK. Höjningen godkändes av riksdagen den 25 november 1998 och skall inbetalas under våren 1999. Samtidigt ratificerade riksdagen den ändring i IMF-stadgan som möjliggör en särskild SDR-tilldelning till vissa länder. Denna särskilda tilldelning är främst föranledd av att en femtedel av valutafondens nuvarande medlemmar saknar SDR i sina valutareserver, eftersom de blivit medlemmar efter 1981, då SDR senast tilldelades.
HIPC-initiativet
Det så kallade HIPC-initiativet8, som startades av Världsbanken och JMF, förlängdes under 1998 för att gälla till och med 2000. Initiativet syftar till att ge skuldlättnad för de fattigaste och mest skuldsatta u-länderna om dessa genomför ekonomiska reformer. Initiativet omfattar samtliga typer av kreditorer, alltså inte endast Världsbanken och IMF. Sju länder har fått principbeslut om skuldlättnad.9 Inte heller under 1998 nåddes någon enighet om hur IMF:s andel av denna lättnad skall finansieras.
Diskussion om den internationella finansiella arkitekturen
I april 1998 träffades finansministrarna och centralbankscheferna i G7-länderna samt 15 tillväxtekonomier för att diskntera och nå en bred samsyn om möjligheterna att förstärka det internationella finansiella systemets funktion. Initiativet var ett komplement till de ansträngningar inom området som bland annat görs i IMF:s och Världsbankens regi och gruppen kom att kallas Willardgruppen. Vid mötet identifierades tre nyckelområden för närmare analys i tre arbetsgrupper: ökad transparens och redovisningsskyldighet, förstärkning av nationella finansiella system och hantering av internationella finansiella kriser.
Arbetsgrupperna presenterade under året var sin rapport, som disknterades av finansministrarna och centralbankscheferna i samband med IMF:s och Världsbankens årsmöte under hösten. Till denna diskussion inbjöds också Sverige.
Den första gruppen analyserade hur ökad transparens och redovisnings-skyldighet kan förbättra ekonomins funktionssätt. Gruppen tittade också på vilken typ av statistik och annan information som behövs för att bättre kunna förutse och hantera internationella finansiella kriser. Den andra gruppen diskuterade vilka principer och normer som krävs för att skapa ett stabilt och effektivt finansiellt system och hur dessa skall kunna etableras och efterlevnaden kontrolleras i olika länder för att förstärka de nationella finansiella
8Heavily Jndebted Poor Countries.
9Bolivia, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Guyana, Mali, Mocambique och Uganda.
Bolivia och Uganda har hunnit så långt i anpassningen att skuidlättnaden genomförts.
sektorerna. Den tredje gruppen analyserade olika möjligheter att förbättra hanteringen av internationella finansiella kriser. Vikten av en väl fungeranderiskhantering i såväl den offentliga som den privata sektorn framhölls. Gruppen gav också förslag på hur privata investerare skall kunna involveras i hanteringen av finansiella kriser.
Arbetet inom G1O
G1010 utgör ett forum för internationellt ekonomiskt samarbete och etablerades i samband med överenskommelsen General Arrangements to Borrow, GAB. Genom GAB ställs resurser till IMF:s förfogande för att avhjälpa be-talningsbalanskriser som kan hota stabiliteten i det internationella monetära systemet. Samarbetet inom G10 bedrivs både mellan medlemsländernas centrallbanker och mellan centralbanker och finansministerier. Sedan hösten 1998 och ett år framåt är Sverige ordförandeland i G10.
I november 1998 kompletterades GAB med det nya lånearrangemanget, kallat New Arrangements to Borrow, NAB. 1 detta deltar G10-länderna och 14 andra länder11. GAB uppgår till totalt cirka 24 miljarder USD, medan NAB omfattar 48 miljarder USD. Används både GAB och NAB samtidigt får dock det totala låneåtagandet inte överskrida 48 miljarder USD. Arrangemangens syfte är att komplettera IMF:s finansiering om det föreligger hot mot den internationella monetära stabiliteten. Fonden står kreditrisken gentemot det land som får IMF-lån med GAB- eller NAB-finansiering. Sveriges riksbank deltar i GAB med ett belopp på 540 miljoner USD och i NAB med 1,2 miljarder USD. Det totala åtagandet för Sverige under GAB och NAB kan dock inte överstiga 1,2 miljarder USD.
GlO-arbetet inom ramen för de Baselbaserade kommittéerna Euro Currency Standing Committee, Baselkommittén för banktillsyn och Betal-ningssystemkommittén har bedrivits intensivt under 1998. Ett genomgående tema har varit att analysera den finansiella krisen och att hitta verktyg att hantera den.
Teknisk assistans
Teknisk assistans syftar till att bygga upp kompetensen i institutionella funk-tioner i transitionsländer (tidigare planekonomier) och i länder under utveckling. Riksbanken bidrar med att höja kompetensen hos andra centralbanker typiska centralbanksfunktioner. Efterfrågan på teknisk assistans har även varit stor inom ramen för banktillsyn och bankkrishantering. Riksbanken brukar samarbeta med Finansinspektionen i sådana ärenden.
10I GlO ingår elva länder: Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA.
11NAB -länderna är, fömtom GlO-länderna, Australien, Danmark, Finland, Hongkong, Kuwait, Luxemburg, Malaysia, Norge, Saudiarabien, Singapore, Spanien, Sydkorea, Thailand och Osterrike.
Riksbankens deltagande i teknisk assistans har kommit att koncentreras till framför allt Ryssland och de baltiska staterna. Också från Sydostasien har, samband med Asienkrisen, efterfrågan på teknisk assistans ökat.
Riksbanken deltar via olika internationella organisationer som koordinerar verksamheten, främst inom ramen för IMF/G1O-samarbetet och EU-TACIS12. Riksbanken har även givit bilateral assistans.
Ekonomiskt samarbete inom EU
Verksamheten i Europeiska monetära institutet, EMI, inriktades under våren 1998 främst på att slutföra förberedelserna för Europeiska centralbanken, ECB, och Europeiska centralbankssystemet, ECES, som upprättades den 1 juni. 1 samband därmed avvecklades EMI. Riksbankschefen ingår i ECB:s allmänna råd och Riksbanken medverkar i delar av det arbete som bedrivs i de koinmittéer som ECB -rådet inrättat.
Riksbanken har även, vid sidan av finansdepartementet, varit representerad Monetära kommittén3 och i Ekonomisk-politiska kommittén. Riksbankschefen deltar vid Ekofinrådets informella möten, som äger rum två gånger om året. Riksbanken deltar även i Elisamarbetet genom sin representation kommissionens rådgivande bankkommitté, BAC, och i kommittéer inom kommissionens statistikbyrå, Eurostat.
Etablerandet av valutaunionen och ECB
I maj bekräftade EU:s stats- och regeringschefer att elva länder uppfyllde kraven för att få delta i den ekonomiska och monetära unionen, EMU, från starten den 1januari1999. Danmark och Storbritannien hade dessförinnan förklarat att de inte avsåg att delta i valutaunionen från starten, i enlighet med de undantag som anges i protokoll till fördraget. Grekland uppfyllde inte alla konvergenskriterier. Vad gäller Sverige pekade stats- och regeringscheferna på att kronan inte uppfyllde fördragets växelkurskriterium och att riksbankslagstiftningen inte anpassats fullt ut för deltagande i EMU. I övrigt ansågs Sverige uppfylla konvergenskraven i fördraget.
Stats- och regeringscheferna grundade sitt beslut på de konvergensrapporter som kommissionen och EMI presenterat i mars. I båda rapporterna konstaterades att Sverige inte i tid skulle hinna anta den nya riksbankslagsstiftningen. Enligt fördraget skulle nämligen lagstiftningen om centralbankernas oberoende ha trätt i kraft senast när ECBS upprättades. Vidare noterades att lagstiftningen inte nämner något om Riksbankens integrering ECBS, trots att Sverige inte har något formellt undantag från deltagande EMU. Lagstiftningen kritiserades även på ett par andra punkter.
Kommissionen skrev i sin rapport att Sverige inte uppfyllt EMU:s växelkurskriterium och hänvisade till att kronan aldrig deltagit i Europeiska
12EU-finansierat projekt för Ryssland och Ukraina.
13Kommittén avlöstes 1999 av Ekonomiska och finansiella kommittén.
monetära systemets växelkursmekanism och att kronan fluktuerat mot övriga 1998/99:RB 1 ERM-valutor på ett sätt som återspeglade bland annat frånvaron av ett växelkursmål.
I samband med stats- och regeringschefernas beslut om vilka de deltagande länderna i valutaunionen från starten av etapp tre skulle vara, fattade Ekofinrådet beslut om att förannonsera att centralkursema inom ERM skall gälla som bilaterala kursrelationer mellan de deltagande valutorna vid övergången. De oåterkalleliga kurser som skall gälla vid omräkning från varje deltagande valuta till euro vid starten av etapp tre kunde dock inte fastställas vid detta tillfälle på grund av fördragets bestämmelse om värdekontinuitet mellan ecu och euro. En detaljerad procedur för att fastställa kurserna för omräkning till euro vid övergången till etapp tre lades fast och tillkännagavs under hösten 1998.
ECB upprättades formellt den 1 juni 1998, efter det att stats- och regeringscheferna för de elva euroländerna utsett bankens sex direktionsledamöter. Till ordförande utsågs EMI-chefen Wim Duisenberg. Direktionen leder det dagliga arbetet i ECB, som från och med upprättandet av EMU den 1 januari 1999 ansvarar för utformningen av penningpolitiken i euroområdet.
Den 31 december 1998 fastställdes slutligen de oåterkalleliga kurserna för omräkning av de deltagande valutorna till euro. Alla växlingar mellan natio-nella valutor och euro samt mellan alla deltagande nationella valutor skall obligatoriskt ske till dessa kurser.
EU:s ekonomisk-politiska övervakning
För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan EU-länderna har stabilitets- och tillväxtpakten avtalats. Dess syfte är främst att förhindra att en stat får problem med sina offentliga finanser. Ett instrument för detta är de så kallade stabilitets- och konvergensprogram som medlemsländema skall upprätta årligen. Pakten innehåller regler för hur Ekofin-rådet skall bedöma om ett alltför stort under-skott föreligger och vilka åtgärder som rådet i så fall kan vidta.
Grunden för den ekonomiska övervakuingen inom EU är de allmänna rikt-linjer för den ekonomiska politiken i medlemsländerna och EU som årligen utarbetas av kommissionen och sedan antas av rådet. 11998 års riktlinjer no-terades de framsteg som gjorts när det gäller konvergensen dem emellan. Samtidigt betonades behovet av ytterligare ansträngningar i de flesta länderna för att säkra stabilitets- och tillväxtpaktens medelsiktiga mål om balans eller överskott i statsfinanserna.
I riktlinjerna efterlystes också satsningar för att minska arbetslösheten, bland annat via utbildning och förändringar av skatte- och bidragssystemen. Av samma anledning omtalades behovet av strukturella reformer på varu-, tjänste-, kapital- och arbetsmarknadema.
För att driva på denna process ytter-ligare har EU-ländema enats om att årligen utarbeta sysselsättnings- respek-tive strukturprogram.
Förberedelsearbetet inom EMI och ECBS
Under våren 1998 förberedde EMI det rättsliga, organisatoriska och logistis-ka regelverk som är nödvändigt för att ECBS skall kunna fullgöra sina uppgif-ter. De formella besluten fattades dock först efter det att ECBS upprättats den 1 juni.
Riksbankens verksamhet berörs till vissa delar av ECBS arbete, trots riks-dagens beslut att Sverige inte skall delta i valutaunionen från start. ECB:s allmänna råd har bland annat att fullgöra EMI:s uppgift att övervaka samord-ningen av penningpolitiken inom EU så länge som vissa länder står utanför valutaunionen. Allmänna rådet skall granska förutsättningarna för de utanför-stående ländernas möjligheter att gå med i EMU. Det innebär att rådet åter-kommande skall bedöma konvergensutvecklingen i dessa länder och över-vaka växelkursmekanismen, ERM2.
Ett konkret exempel på samarbete mellan Riksbanken och centralbankerna ECBS är att Riksbanken under 1998 med särskilda villkor anslutits till ECBS gemensamma system för eurobetalningar över gränserna, Target. Dess-utom kommer Riksbanken att omfattas av harmoniserade regler för redovis-ning och rapportering av statistik. Ambitionen för Riksbankens interna arbete är att Sverige skall kunna gå med i valutaunionen senast ett år efter beslut om deltagande, vilket bedöms innebära ett inträde tidigast 2001.
Penningpolitiken i EMU:s tredje etapp
Under hösten 1998 beslutade ECB-rådet att prisstabilitetsmålet för penning-politiken inom euroområdet på medellång sikt skall vara en inflationstakt un-der 2 procent. Strategin för att nå detta baseras dels på ett referensvärde på 4,5 procent för penningmängdstillväxten, dels på ett antal ekonomiska och finan-siella indikatorer på inflationstrycket.
Räntestyrningen kommer huvudsakligen att ske genom öppna markuads-operationer i form av veckovisa repotransaktioner. Dessa skall skötas av de nationella centralbankerna i enlighet med ECB:s beslut. ECB-rådet har också beslutat att motparterna i penningpolitiken skall åläggas kassakrav samt ha möjlighet till inlåning och utlåning på konton i de nationella centralbankerna.
Alla penningpolitiska transaktioner i ECBS sker via betalningssystemet Target. All utlåning inom ECES sker mot säkerhet. ECB-rådet fastställer vilka värdepapper som kan godtas som säkerhet. För betalningar mellan en-skilda länder tillämpas ett särskilt arrangemang mellan centralbankerna dessa länder för förvaring av säkerheter för varandras räkuing. Även centralbankerna utanför euroområdet omfattas av denna så kallade korre-spondent-centralbanksmodell. Särskilda regler gäller emellertid vad avser för-del-ningen av risktagande som kan vara förkuippat med innehav av säkerheter.
Växelk urssamarbetet inom ERM2
I enlighet med Europeiska rådets resolution i Amsterdam ijuni 1997 upprättades en ny växelkursmekanism när EMU startade. Resolutionen kompletterades under 1998 med ett avtal mellan centralbankerna om de operativa förfa-randena för ERM2. När valutaunionen startade upphörde det tidigare växel-kurssamarbetet inom det europeiska monetära systemet, EMS. 1 den nya växelkursmekanismen ERM2 har centralkurser mellan euron och respektive utanförstående lands valuta upprättats. Deltagande i ERM2 är frivilligt för länderna utanför valutaunionen. Vid det informella Ekofin-mötet i Wien i sep-tember enades de blivande EMU-ländernas finansministrar, ECB samt mi-nistrarna och centralbankscheferna i Danmark och Grekland om att dessa båda länders valutor skulle delta i ERM2 när euron infördes. Samtidigt meddelades att den danska kronan får avvika från sin centralkurs med maximalt ±2,25 procent och den grekiska drakman med ±15 procent.
Riksbanken har undertecknat centralbanksavtalet om ERM2 utan att kro-nan bundits med en centralkurs till euron.
Sedlar och mynt
I enlighet med Europeiska rådets beslut i Luxemburg i december 1997 skall sedlar och mynt i euro införas gemensamt i euroområdet den 1januari 2002. Fram till dess skall sedlar och mynt i nationella valutaenheter kunna växlas mot varandra. ECB-rådet har antagit särskilda riktlinjer för hur detta skall gå till i praktiken. Efter introduktionen av sedlar och mynt i euro kommer dessa att cirkulera parallellt med nationella sedlar och mynt i euroområdet under en övergkngsperiod på som längst sex månader.
ECB har behörighet att besluta om produktion och utgivning av sedlar. Mynten däremot förblir en nationell angelägenhet inom ramen för beslut av Ekofin-rådet om den tekniska utformningen och av ECB -rådet om den mängd som får sättas i omlopp. ECB har under 1998 fortsatt processen att förbereda de tekniska specifikationerna för sedlarna och samordning av produktionen så att sedlama får ett enhetligt utseende. Ekofin-rådet har lagt fast den tekniska specifikationen av mynten, som kommer att ges en nationell baksida för varje deltagande land.
Legal konvergens
Under 1998 ändrades regeringsformen, riksdagsordningen och lagen om Sve-riges riksbank för att uppfylla Maastrichtfördragets och ECBS-stadgans krav om centralbankernas oberoende under etapp två. Som nämnts ovan anmärkte såväl kommissionen som EMI i sina konvergensrapporter på att oberoendet träder i kraft något senare än vad fördraget föreskriver. Inga förberedelser var heller vidtagna för att rättsligt integrera Riksbanken i ECE S inför ett eventuellt senare svenskt deltagande i den gemensamma penningpolitiken.
Samordning av euroförberedelser
Starten av valutaunionen förutsätter förberedelser även inom den privata sek-torn, inte minst inom finansiella institutioner. Detta arbete följs i allt väsent-ligt av de nationella centralbankerna. ECB samordnar dock vissa över-vakningsinsatser och har också egna kontakter med företrädare för den finan-siella sektorn.
Regeringskansliets eurokoordinering
Samordningen av de praktiska euroförberedelserna i Sverige har sedan 1996 organiserats av Finansdepartementet. Fem arbetsgrupper arbetar med att se över vilka förberedelser som pågår i samhället och att inventera behovet av olika åtgärder inför EMU-starten och en eventuell svensk övergång till euron. Riksbanken ansvarar för euroförberedelserna i den finansiella sektorn, medan de ovriga grupperna har arbetat med lagstiftning, näingslivsfrågor, med-borgarfrågor och den offentliga sektorns anpassning. Under 1998 har förberedelsearbetet haft som utgångspunkt att Sverige inte skall delta i valutaunionen från starten, men att handlingsfrihet inför ett eventuellt framtida medlemskap skall upprätthållas.
Under 1997 tillsatte regeringen en referensgrupp för de svenska euro-förberedelserna. I gruppen, som leds av finansministern, ingår riksbanks-chefen vid sidan av ministrar och företrädare för näringslivet och arbetsmarknadens parter. Under 1998 har gruppen arbetat med att övervaka hur det svenska förberedelsearbetet påverkas av att Sverige står utanför valuta-unionen, att identifiera behov och problem i samband med ett eventuellt senare svenskt inträde samt att utveckla dialogen med de aktörer som påver-kas av införandet av euron.
Samråd och information med den finansiella sektorn, SIFS
Riksbanken har samarbetat med den finansiella sektorn i övergångsfrågor inom ramen för SIFS sedan 1996. SIFS består av en styrgrupp och fem undergrupper. Med utgångspunkt från att den svenska finansiella sektorn påverkas av euron i hög utsträckning, trots att Sverige inte deltar i EMU från starten, har styrgruppen under 1998 bland annat diskuterat den svenska finansiella sektorns beredskap för att kunna hantera euron efter valutaunionens införande.
Arbetet med de mer praktiska förberedelserna har diskuterats och verk-ställts i undergrupperna penning- och valutapolitik, statistik, sedlar och mynt, betalningssystem och juridik. Under 1998 har bl.a. frågor om ECBS penning-politiska styrsystem, Riksbankens deltagande i Target, eurosedlar och euro-mynt samt harmonisering av statistiken i EU:s 15 länder behandlats.
Inom ramen för SIFS publicerades i januari 1998 en andra lägesrapport om euron i den svenska finansiella sektorn. Rapporten beskriver förberedelserna i Sverige och vad beslutet att stå utanför valutaunionen betyder för det fortsatta praktiska förberedelsearbetet i den finansiella sektorn. Vidare beskrivs hur de
finansiella marknaderna kan komma att påverkas av EMU både i Europa och Sverige samt de förändringar som sker inom den svenska finansiella sektorn trots att Sverige inte deltar i valutaunionen från starten.
Riksbankens undersökning om användningen av euron i Sverige
För att få en uppfattning om den förväntade omfattningen av eurons använd-ning i Sverige efter starten av EMU genomförde Prospera på uppdrag av Riksbanken under april och maj 1998 en studie av cirka 500 företag och cirka 300 hushåll. Slutsatsen av undersökningen blev att en omfattande euro-användning i företagen redan 1999 inte är sannolik. Storföretagen och de finansiella företagen hade visserligen i stor utsträckning diskuterat och över-vägt att använda euron, men få konkreta beslut om en övergång till euron hade fattats i maj 1998. När det gäller hushållen ansåg sig endast 30 procent berörda av att euron införs och man kan därför anta att de i allt väsentligt kommer att fortsätta att använda kronan som basvaluta.
Finansiell statistik
Inom Riksbanken sker en omfattande produktion av finansiell statistik, Stati-stiken täcker områden som finansiella institut och markuader samt betal-ningsbalans. Statistiken ger möjlighet att analysera hur olika faktorer påver-kar de finansiella marknadernas utveckling, som hur förändringar i regelverk och nya instrument påverkar penningpolitikens genomslag och stabiliteten i betalningssystemet. Statistiken används därför som underlag i penningpoli-tiken och i Riksbankens bevakning av det finansiella systemet.
Statistiken är också viktig för externa användare när det gäller att följa och bedöma utvecklingen på de finansiella marknaderna. Även Statistiska cen-tralbyrån använder Riksbankens statistik; betalningsbalansuppgifterna är ett vikttigt underlag vid sammanställningen av nationalräkenskaperna.
En betydelsefull del i Riksbankens statistikarbete är att göra uppgifterna tillgängliga för externa användare. Detta sker i publikationer och via informationssystemet Penningmarknadsinformation, PMI. Sedan februari 1998 finns Riksbankens statistik på Internet på Riksbankens hemsida (www.riksbank.se). 1 och med detta får användama både enklare och snabbare tillgång till Riksbankens statistik.
Statistiken har ökat i komplexitet och de datamängder som måste hanteras har växt. Detta kräver ett mer kvalificerat arbetssätt i produktionen av statistiken. Ökat behov av metod- och redovisningskunnande samt ökad användning av IT-verktyg är uttryck för detta. Riksbanken har därför inlett en höjning av kompetensnivån inom statistikområdet och utvecklat nya IT-stöd för att förbättra och underlätta kvalitetsarbetet.
Europeiska unionen, EUlEuropeiska centralbanken, ECB
Riksbanken deltog under 1998 i ett omfattande internationellt omställnings-och harmoniseringsarbete vad gäller den finansiella statistiken. Detta arbete var en följd av Sveriges EU-medlernskap och förberedelserna inför valuta-unionen, EMU.
I januari1998 infördes en ny rapportering inom finansmarknadsstatistiken. Denna rapportering omfattar finansiella institut, de s.k. monetära finans-instituten, som enligt ECB utgör den penningskapande sektorn. Rapporte-ringen avser månadsuppgifter. Vad gäller betalningsbalansstatistiken fokuse-ras intresset inom ECB på månadsstatistik och på den finansiella balansen. Från och med januari 1999 skall de länder som deltar i valutaunionen rapportera underlag till ECB som gör det möjligt att sammanställa en betalningsbalans för EMU-området.
För att kunna sammanställa finansräkenskaper för hela euroområdet har en harmonisering påbörjats inom ECB. Syftet är att ECB under 1999 skall kunna inleda sammanställningen av årsvisa finaasräkenskaper. Senare skall ECB gå över till kvartalsvisa sammanställningar.
Sveriges beslut att inte delta i valutaunionen från starten 1999 påverkar inte Riksbankens anpassningsarbete inom statistikområdet i någon större ut-sträckning. Samverkan inom statistikområdet styrs av artikel 5 i ECBS-stad-
gan. Där anges att samtliga medlemsiander, oavsett om de deltar i etapp tre av 1998/99:RB 1 EMU eller inte, skall ställa om sina statistiksystem till den gemensamma standard som gäller vid rapportering till ECB. Ett skäl till detta är att statistik-system tar lång tid att ställa om och att Sveriges beredskap för att kunna delta valutaunionen måste upprätthållas. ECB behöver också viss statistik för uppföljningen av de länder som inte deltar i valutaunionen.
Euro stat
Riksbanken deltar också i arbetet inom Eurostat. Harmoniseringsarbetet där är i första hand är inriktat på bytesbalansens olika delar. Förberedelser inför de förändringar som införandet av den gemensamma valutan och eurosedlar kommer att innebära är en viktig del i detta arbete.
Internationella valutafonden, IMF
Internationella valutafonden, IMF, har fastställt en särskild statistikstandard, Specia.l Data Dissemination Standard, SDDS. Förutom Sverige har ett 40-tal länder anslutit sig. Detta innebär att länderna före utgången av 1998 måste ha anpass.at sin ekonomiska statistik till de krav som denna standard ställer. Sverige hade vid utgången av 1998 fullt ut anpassat sig till dessa krav. För närvarande pågår en diskussion om att höja kraven avseende täckning och aktualitet i IMF:s statistikstandard för statistik över utlandsskuld och valuta-reserver. Diskussionen är ett resultat av erfarenheterna från Asienkrisen.
Bank for International Settlements, RIS
Bank for International Settlements, BIS, bankstatistik, där insamlingen för Sveriges del sköts av Riksbanken, har under 1998 utökats i avsevärd omfatt-ning. Statistiken har bland annat kommit till användning under den globala finanskrisen.
En ny rapportering av statistik som avser finansiella derivat påbörjades un-der 1998. Dessa uppgifter tas in halvårsvis och rapporteras till BIS.
Förvaltningsberättelse
Förvaltningsåtgärder
I detta avsnitt redovisas organisationen och vissa administrativa åtgärder som vidtagits inom Riksbanken under 1998. Därtill lämnas en sammanställning av remissyttranden avgivna av fullmäktige under 1998.
Riksbankens organisation
Inga förändringar avseende chefsbefattningar eller organisation vidtogs under 1998. Under 1998 genomfördes heller inga förändringar av kontorsnätet. Detta består inklusive kontoret i Stockholm, av elva riksbankskontor.
Personal
Vid utgången av 1998 var 754 personer anställda i Riksbanken. Motsvarande antal vid utgången av 1997 var 744 personer. Av de anställda per den 31 de-cernber 1998 var 56 procent kvinnor och 44 procent män. Äldersstrukturen vid utgången av 1998 visar att andelen anställda som är mellan 51 och 60 år har ökat något medan andelen anställda mellan 41 och 50 år har minskat jäm-fört med utgången av 1997. 1 övrigt är åldersstrukturen oförändrad jämfört med tidigare.
Personalomsättningen har stabiliserats jämfört med 1997. Under 1998 re-kryterade Riksbanken 63 externt och 27 internt. Både externa och interna rekryteringar har ökat någotjämfört med 1997. Av de 46 personer som slutade under 1998 slutade 1 på grund av arbetsbrist, 11 har pensionerats och 34 slutade på egen begäran (se diagram 2).
Diagram 1. Åldersstruktur för Riksbankens personal, procentandel
Diaram 2.Personalrörlighet, antal personer
Några viktiga förvaltningsärenden
AB Tumba Bruk
Vid bolagsstämman den 18juni1998 i AB Tumba Bruk beslutades om utdel-ning på aktierna med 8,6 miljoner kronor. Till styrelseledamöter valdes advo-katen Johan Gernandt, ordförande, verkställande direktören Lennart Bergstedt, direktörerna Bengt Åke Berg, Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten, och Yvonne Sandberg-Fries, forskningsdirektören Berut Ericson, riksbanks-direktören Kersti Eriksen och vice riksbankschefen Stefan Ingves.
Minnesmynt
Fullmäktige beslöt den 2 april 1998 att med Tumba Bruk träffa avtal om två minne smynt med anledning av att det hösten 1998 förflutit 25 år sedan H M Konungen tillträdde som regent.
Budget 1999
Fullmäktige fastställde den 17 december 1998 budgeten för förvaltnings-utgifter och förvaltningsinkomster för 1999.
Under 1998 har ramen för antalet årsarbetskrafter ökats med 8 till 688. För 1999 har budgeterats för en nedgång i antalet årsarbetskrafter till 686. Antalet årsarbetskrafter inom administrationen minskar med 7 samtidigt som det sker en ökning inom forskning och med anledning av den nya ledningsstrukturen.
Fullmäktige fastställde Riksbankens budget för förvaltningsutgifter för 1999 till 701 miljoner kronor och förvaltningsinkomster för 1999 till 140 miljoner kronor.
Herrelösa konton
Dem 4 mars 1998 publicerade Kommissionen om judiska tillgångar i Sverige vid, tiden för andra världskriget (DIR 1997:3 1) en lista över s.k. herrelösa konton i svenska banker. Listan innehöll namn på kontohavare m.fl. med uppgiven adress utomlands, som 1945 hade banktillgångar i Sverige och som inte avinörts. På listan fanns också depositioner i Riksbanken avseende valutabeslag under andra världskriget och åren närmast därefter och vars rättmätiga ägare inte kunnat påträffas sedan dess.
Under 1998 har Riksbanken mottagit 25 ansökningar om utbekomimande av sådana depositioner. Av dessa har sju beviljats.
RIX-systemet
Under året slutfördes ett genomgripande utvecklingsarbete av Riksbankens betalningssystem för avveckling av betalningar (RIX). Den huvudsakliga för-ändringen består i att Riksbanken från och med 1999 kommer att tillhanda-hålla ett system för avveckling av betalningar i euro vid sidan av systemet för avveckling av betalningar i svenska kronor. Riksbankens system för avveck-ling i euro har även länkats samman med de betalningssystem som drivs av centralbanker inom EU, för att möjliggöra gränsöverskridande betalningar på ett enkelt och snabbt sätt. Bland annat mot denna bakgrund har Riksbanken beslutat om ett nytt regelverk för betalningsavvecklingen i RIX. Regelverket, som vilar på avtalsrättslig grund, träder i kraft vid årsskiftet 1998/99.
Remissyttranden avgivna av fullmäktige under 1998
01.15 Promemoria med förslag till lag om kontoföring av finansiella instru-ment (Ds 1997:76). Avgivet till Finansdepartementet.
02.05 Betänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:18 1). Avgivet till Justitiedepartementet.
02.19 Betänkandet Säkrare obligationer? (SOU 1997:110). Avgivet till Fi-nansdepartementet.
03.05 Departementspromemorian AP-fonden och det reformerade ålders-pensionssystemet (Ds 1998:7). Avgivet till Finansdepartementet.
03.19 Promemoria om ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet. Avgivet till Finansdepartementet.
03.19 Promemoria om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Avgivet till Finansdepartementet.
03.19 Promemoria om ny beslutsordning på bank- och försäkringsområdet. Avgivet till Finansdepartementet.
10.15 Betänkandet Kommunala finansförbund (SOU 1998:72). Avgivet till Finansdepartementet.
10.29 Riksgäldskontorets förslag till riktlinjer till statsskuldsförvaltning för 1999. Avgivet till Finansdepartementet.
Remissyttranden har också avgivits av riksbankschefen. Dessa är inte med-tagna här.
Kontanter i samhället och kontanthanteringen år 2002
Betalningsmedelsavdelningen inledde under 1997 en översyn av kontant-hanteringen. Utredningens syfte var att med personalen dels utforma en mål-bild för kontanihanteringssystemet i Sverige 2002, dels ta fram underlag och förslag till den framtida fördelningen av ansvar, uppgifter och kostnader mel-lan Riksbanken och övriga aktörer.
Översynen klar i mars 1998
Rapporten "Kontanter i samhället och kontanthantering år 2002" presentera-des för fullmäktige i mars 1998. Studien utgår från att baaksektorn kommer att kännetecknas av fortsatta sammanslagningar med nedläggning av bank-kontor som följd. En viss nyutveckling kommer att ske genom att både banker och posten kommer att utveckia samarbete med olika delar av handeln för att erbjuda allmänheten bank- och posttjänster i butik.
Den tekniska utvecklingen medför ökad datoranvändning; hushållen kom-mer i allt större utsträckning ha tillgång till hem-PC med modemkoppling. Kontant-, betal- och kreditkort kommer att utvecklas och få nya betalfunk-tioner Denna utveckling kommer att leda till minskat behov av kontanter vardagliga transaktioner. Studien tror inte att mängden sedlar i omlopp kom-mer att minska men att sedlarnas andel av BNP kommer att fortsätta minska.
Studier av andra centralbanker visar att det är fullt möjligt att finna alterna-tiva lösningar till det svenska systemet. Centralbankens direkta fysiska med-verkan i systemet kan reduceras. Erfarenheter från Danmark, Kanada och Storbritannien visar att centralbankens uppgifter kan omformas från ett direkt deltagande i den dagliga utjämningen och viss förädlingsverksamhet av sed-lar till mer renodlad tillsyns- och analysverksamhet. Erfarenheterna visar att den dagliga fysiska utjämningen av sedlar kan utföras till marknaden om en tydlig motpart finns att tillgå vilken är beredd att påta sig arbetet att organi-sera en fungerande, effektiv och trovärdig sedelutjämningshantering.
Slutsatsen i rapporten är att den praktiska kontanthanteringen som bedrivs Riksbanken borde överföras till ett separat bolag.
Principbeslut i fullmäktige i december1998
Inom betalningsmedelsområdet skall Riksbanken främja effektivitet och sä-kerhet Genom att ett fristående bolag tar över det operativa ansvaret för kontanthanteringen och Riksbanken får en renodlad främj ande- och tillsyns-roll uppnås en tydlig roll- och ansvarsfördelning. Skälen för att genomföra en bolagisering är i första hand att renodla de två skilda funktioner som Riksbanken har när det gäller kontanthanteringen.
Den första funktionen, att se till att kontanter finns tillgängliga runt omlandet, är en praktisk verksamhet med många likheter med verksamhet pri-
vata företag. Det finns samordningsvinster med andra tjänster på kontant- marknaden än de som Riksbanken ser som sin uppgift att erbjuda. Genom att flytta verksamheten till ett bolag med ett tydligt lönsamhetsmål kan verksam-heten effektiviseras och bli mer inriktad på affärsutveckling. De effektivi-seringsmöjligheter som finns bör leda till en minskning både av Riksbankens och den privata sektorns kostnader för kontanthanteringen.
Den andra funktionen, att vara myndighet, renodlas genom en delning av avdelningen. Genom att mindre resurser behöver läggas på att lösa praktiska prolilem av företagsekonomisk karaktär, kan Riksbanken koncentrera sig på sin uppgift att som myndighet för kontantförsörjningen främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Utgångspunkten för separationen av bolag och myndighet är att Riksban-ken bör överlåta all praktisk verksamhet med kontanthantering, som är möj-ligt utan att säkerhetskraven åsidosätts, till bolaget. Bolagets främsta uppgif-ter blir att på uppdrag av Riksbanken sköta distribution och lagerhållning av kontanter samt äkthets- och kvalitetskontroll. Dessutom blir det möjligt för bolaget, att med beaktande av säkerhetsaspekter, konkurrera på marknaden för betalnings- och kontanthanteringstjänster.
Riksbankens roll förändras till en renodlad myndighet med grundläggande funktioner att ge ut sedlar och mynt, att ansvara för betalningsmedels-försörjningen i Sverige och att utöva tillsyn över bolaget. Tillsynen avser dels att kontrollera att bolaget utför uppdraget från Riksbanken på ett tillfredsställande sätt, dels att bolaget som helhet bedriver en verksamhet som inte riskerar att komma i konflikt med Riksbankens övergripande mål vad gäller kontanthantenngen. En viktig fråga när det gäller detta blir att se till att bolaget agerar konkurrensneutralt och inte missbrukar sin särställning. Riksbanken behöver också analysera övergripande betalningsmedelsfrågor. Utöver tillsynen blir det nödvändigt att Riksbanken bedriver viss verksamhet av mer operativ karaktär som beställningar av sedlar och mynt, makulering av sedlar och hantering av beredskapslager av kontanter.
Genomförandet
Fullmäktiges beslut innebär att förberedelser för en bolagisering av berörda delar av betalningsmedelsavdelningen inleds. Som ett led i detta arbete bildas ett aktiebolag dit verksamheten kan överföras. Parallellt preciseras myndig-hetsrollen när det gäller kontantförsörjningen i Sverige. När bolaget är helt avskiljt från Riksbanken bör ställning tas till en eventuell försäljning.
Finansiella risker
I Riksbankens förvaltning av valutareserven uppstår olika typer av risker. De mest betydelsefulla är ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker och kredit-risker. Storleken och hanteringen av dessa risker sker i enlighet med Riksban-kens finanspolicy vilken är fastlagd av riksbanksfullmäktige.
Normalt uppstår finansiella risker beroende på att tillgångar och skulder inte är perfekt matchade. Riksbankens skuldsida har ingen direkt koppling
till det finansiella innehavet, valutareserven, varför denna begreppsmässigt kan 1998/99:RB 1 betraktas som en förvaltningsportfölj.
Ränteirisk
Ränterisk kan anges genom en portföljs duration. Duration är ett tidsmått som anger den genomsnittliga återbetalningstiden i en portfölj med hänsyn till kupongbetalningar, eventuella amorteringar och slutförfall. För valutareserven var per den 31 december 1998 durationen 3,6 år. Motsvarande siffra 1997 var 3,5 år.
Ränterisk kan också anges som modifierad duration och uttrycker då den procentuella värdeförändringen som följer av 1 procentenhets förändring av marknadsräntan. För valutareserven var per den 31 december 1998 den modifierade durationen 3,4 procent. Motsvarande siffra t997 var 3,3 procent.
Riksbanken hanterar denna risk genom fastställda normportföljer samt maximal avvikelse från dessa. Storleken på ränterisken kvantifieras och kon-trolleras utifrån riktlinjer vilka är fastställda av riksbanksledningen i enlighet med fastlagd policy.
Valutcirisk
Valutarisk uppstår då tillgångar och skulder i en valuta inte är lika stora. 1 Riksbankens verksamhet uppstår valutarisk beroende på att delar av valutare-serven placeras i utländska värdepapper och i depositioner/nostro medan vär-deringen sker i svenska kronor. Riksbanken hanterar denna risk genom fast-ställda normandelar för olika valutor samt maximala avvikelser för dessa. Innehavet är koncentrerat till de mest likvida valutorna enligt en fastställd normportfölj. Valutarisken kontrolleras utifrån riktlinjer vilka är fastställda av riksbanksledningen i enlighet med fastlagd policy.
Likviditetsrisk
Likviditetsrisk är risk för att ett specifikt innehav inte kan avyttras utan påtaglig prissänkning. En bristande omsättningsbarhet kan påverka priset negativt. Likviditetsrisken i ett värdepapper beror främst på likviditeten i den marknad där papperet omsätts, emittenten och av villkoren förknippade med värdepapperet.
Riksbanken begränsar denna risk genom att bara placera i instrument för vilka det existerar stora och likvida marknader.
Kreditrisk
Kreditrisk (motpartsrisk) avser risk för att motparten inte kan fullfölja sina åtaganden avseende amorteringar, ränte- eller slutbetalningar enligt instru-mentets ursprungliga villkor. Långivaren eller innehavaren riskerar att avkastning och placerat kapital erläggs för sent eller inte alls.
Riksbanken begränsar denna risk genom att innehaven i valutareserven be-står i huvudsak av placeringar i statspapper och andra institutioner som anses fri från kreditrisk. Ovriga placeringar, maximalt 15 procent, är limiterade förhållande till valutareservens totala marknadsvärde och efter diversiflering på institut med högsta kreditvärdighet enligt aktuell extern rating. Storleken på kreditrisken kontrolleras utifrån riktlinjer vilka är fastställda av riksbanks-ledningen i enlighet med fastlagd policy.
Value-at -Risk
Value-at-Risk är en metod som används för att bedöma den sammanlagda ex-poneringen för marknadsrisk i finansiell verksamhet. Riksbanken kommer att fortsätta att utveckla och tillämpa denna typ av riskmått under 1999. Value-at-Risk kommer så småningom att spela en allt mer framträdande roll både när banken fastställer vilken risknivå som kan accepteras och i den interna risk-rapporteringen.
Balans- och resultaträkning
Kommentarer
Kommentar till balansräkningen
Balansräkningens totala omsiutning ökade med 25 205 mkr under 1998. Nedan redogörs för väsentliga händelser som påverkat balansräkningen under 1998.
Riksbankens guldinnehav marknadsvärderas från och med 1998-12-31. Ti-digare värderades guldet till ett fixerat historiskt pris (se not 1). Marknads-värderingen medförde att det bokförda värdet ökade med 12 686 mkr, vilket efter beslut av fullmäktige 1998-12-17 fördes direkt mot dispositionsfonden under eget kapital.
Kreditarrangemangen GAB och NAB utnyttjades under 1998 för att ge fl-nansiell assistans till Ryssland respektive Brasilien. Riksbanken betalade ut belopp motsvarande 371 mkr inom GAB och 906 mkr inom NAB. Utlåningen sker till IMF som i sin tur lånar ut pengarna till Ryssland och Brasilien. Därmed står IMF kreditrisken gentemot dessa länder. Dessutom har IMF under 1998 utnyttjat drygt två miljarder kronor inom ramen för Sveriges insatskapital i IMF.
Riksbankens ecu-fordran på Europeiska centralbanken (ECB) reglerades vid årsskiftet till följd av att swapavtalet med ECB löpte ut. Syftet med
swapavtalet var att skapa officiella ecu genom att Riksbanken tillsammans med EU:s övriga centralbanker överförde 20 procent av sina guld- och US-dollartillgångar i utbyte mot fordringar i ecu.
Högre marknadsvärden och återinvesterade vinster har bidragit till ök-ningen av posten "Banker och utländska värdepapper". Övergång till affärs-dagsredovisning medförde att posten ökade med 208 mkr. Motsvarande be-lopp redovisas som fondlikvidskuld under posten "Övriga utländska skulder".
Riksbankens lånelöfte till Sydkorea i form av en andra försvarslinje (second line of defence) utnyttjades inte under 1998. 1 föregående års bokslut redovisades lånelöftet under posterna "Ovriga utländska tillgångar" och "Övriga utländska skulder" med 2 461 mkr vardera. 1 detta bokslut redovisas lånelöftet i stället inom linjen (se not 32).
Statspapper motsvarande nominellt 20 000 mkr har avyttrats till Riksgälds-kontoret för att anpassa den inhemska värdepappersportfölj ens storlek till den nuvarande penningpolitiska regimen.
Posten "Penningpolitiska repor" varierar med bauksystemets behov av lik-viditet. Under 1998 har banksystemet haft likviditetsunderskott. Riksbanken har därför försett banksystemet med likviditet genom de penningpolitiska reporna. Vid likviditetsöverskott emitterar Riksbanken riksbankscertifikat för att dra, in likviditet.
Riksbanken förvärvade en andel av kapitalet i Europeiska centralbanken (ECB) vid dess bildande den 1 juni 1998. Vid bildandet av ECB lades Euro-peiska monetära institutet ned.
Belopp motsvarande erhållen likvid vid försäljning av guld, där Riksban-ken samtidigt avtalat om att återköpa samma mängd guld, redovisas från och
med 1998-12-31 under posten "Övriga utländska skulder" med 2 669 mkr. Året dessförinnan tillämpades nettoredovisning vilket innebar att posten "Banker och utländska värdepapper" reducerades med 660 mkr.
Posten "Utelöpande sedlar och mynt" varierar utifrån samhällets behov av denna typ av betalningsmedel. Normalt är den utelöpande sedelmängden störst vid årsskiften, bland annat beroende på ökad omsättning i handeln.
Vinstdispositionen avseende 1997 års resultat beslutades av riksdagen en-ligt fullmäktiges förslag, vilket innebar att 9 300 mkr inlevererades till stats-verket, 4 951 mkr överfördes till dispositionsfonden och resterande del av 1997 års resultat, 429 mkr, överfördes till resultatutjämningsfonden. Överfö-ringen till resultatutjäminingsfonden bokfördes redan i 1997 års balans- och resultaträkning.
Kommentar till resultatrökningen
Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner uppgick 1998 till 21 863 mkr (14 680mkr).
Både den utländska och inhemska rörelsens resultat har under 1998 gynnats av ökade marknadsvärden i Riksbankens värdepappersportföljer till följd av att marknadsräntorna fallit. Dessutom har den utländska rörelsens resultat gynnats av kronans försvagning gentemot de valutor Riksbankens tillgångar placerats i. Risktagandet i valutareservsförvaltningen begränsas av limiter fastställda av fullmäktige som bland annat reglerar i vilka valutor och motparter tillgångarna får placeras (se avsnittet Finansiella risker i förvaltningsberättelsen).
Ränteintäkterna avseende utlåning till banker m.m. har ökat beroende på att banksystemet varit i behov av likviditet under hela 1998.
Förvaltningsintäkterna uppgick till 169 mkr, vilket var 18 mkr högre än budgeterat och förklaras till stor del av ökad aktieutdelning från Tumba Bruk och BIS.
Förvaltningskostnaderna uppgick till 661 mkr, vilket var 27 mkr högre än budgeterat. Budgetavvikelsen beror främst på att semesterlöneskuld och skuld för december månads sociala avgifter bokfördes per bokslutsdagen. Dessa poster av engångskaraktär var inte budgeterade.
Redovisningsprinciper
Riksbankens balans- och resultaträkning har upprättats enligt Lag om Sveri-ges riksbank med tillämpning av Bokföringsinstruktion för Riksbanken fast-ställd av fullmäktige i Riksbanken.
Ändrade redovisningsprinciper
Guldinnehavet marknadsvärderas från och med 1998-12-31. Tidigare värde-rades guldinnehavet till ett fixerat historiskt pris.
Guldrepor, även kallade guldswapar, bruttoredovisas från och med 1998-12-31 (se avsnittet Redovisning av repor nedan). Tidigare nettoredovisades erhållen köpeskilling under posten "Banker och utländska värdepapper".
De tillgångar som använts som säkerhet vid repotransaktioner redovisas inom linjen.
Övergången till marknadsvärdering av guldinnehavet och bruttoredovis-ning av guldrepor innebär en anpassning till de regler som gäller för Euro-systemets14 konsoliderade balansräkning och kan därmed betraktas som god redovisningssed i centralbankssammanhang.
Transaktioner på penning- och obligationsmarknaden redovisas på affärs-dagen från och med 1998-12-31. Tidigare registrerades dessa transaktioner på affärsdagen men betraktades som förpliktelser utanför balansräkningen fram till likviddagen.
Dessutom redovisas från och med 1998-12-31 personalrelaterade poster såsom semesterlöneskuld, pensionsförpliktelser och skuld avseende sociala avgifter. Pensionsförpliktelserna redovisas inom linjen.
Värderingsprinciper
Riksbankens tillgångar och skulder värderas till gällande marknadsvärden med undantag av anläggningstillgångarna. Värdepappersinnehavet värderas till marknadens stängningskurs. Fordringar och skulder i utländsk valuta vär-deras till balansdagens köpkurs. 1 marknadsvärdet för räntebärande tillgångar och skulder ingår upplupen ränta.
Orealiserade vinster och förluster i valuta gottskrivs eller belastar rörelse-resultatet netto under posten "Omräkning av valutakurser". 1 denna post ingår också värdering av eventuellt förekommande terminsposition.
Resultatposterna för ränteintäkter på Riksbankens värdepappersinnehav innefattar efter marknadsvärderingen avkastning i form av räntor samt reali-serade och orealiserade kursvinster respektive kursförluster. Detta medverkar till att det redovisade resultatet kan variera påtagligt mellan bokslutstillfäll-ena beroende på förändringar av det inhemska och internationella ränteläget.
Redovisning av affärshändelser
Affärshändelser redovisas per den tidpunkt då risker och rättigheter övergår mellan parterna. För transaktioner på penning- och obligationsmarknaden samt valutamarknaden innebär detta att affärsdagsredovisning tillämpas. Inlånings- och utlåningstransaktioner, inklusive transaktioner avseende så kallade äkta repor, redovisas på likviddag.
Redovisning av repor
Med repa avses ett avtal om försäljning av tillgångar såsom värdepapper och guld där säljaren samtidigt förbinder sig att återköpa motsvarande tillgångar till ett överenskommet pris vid en framtida tidpunkt.
14Eurosystemet består av de 12 centralbanker (inklusive ECB) som ingår i euroområdet.
Dessa avtal redovisas som lånetransaktioner i stället för att påverka värde- pappers- eller guldinnehavet.
De tillgångar som Riksbanken lämnar som säkerhet vid inlåningsrepor re-dovisas fortsatt i balansräkningen och värderas enligt de regler som gäller för Riksbankens övriga värdepappers- och guldinnehav. Belopp motsvarande er-hållen köpeskilling redovisas som skuld och de överförda tillgångarna redovisas inom linjen.
Tillgångar som Riksbanken erhåller vid utlåningsrepor redovisas ej i ba-lansräkningen eftersom de är att betrakta som säkerhet för lån. Belopp mot-svarande erlagd köpeskilling redovisas som en fordran.
Skillnaden mellan repans båda likvidbelopp (avista och termin) periodi-seras över repans löptid.
Redovisning av materiella anläggningstillgångar
Riksbankens materiella anläggningstillgångar är bokförda till anskaffnings-värde och skrivs av enligt plan. Nedskrivningar görs där värdeminskuing be-dömts varaktig. Avskrivningstiden på byggnader är 50 år och på övriga fastighetsanläggningar 515 år. Avskrivningstiden för inventarier är 37 år. Personalkostnader hänförliga till egenutvecklade IT-investeringar inräknas vissa fall i anskaffningsvärdet för tillgången.
Balansräkning
31 december
Tillgångar, mkr
1998 1997
Guld och utländska tillgångar
Guld och valutareserv
Guld Not 1 13 834 909
Fordringar på IMF Not 2 13 707 9 242
Ecu-fordran på ECB/EMJ Not 3 10 598
Banker och utländska vardepapper Not 4 108 735 70 239
136276 90988
Övriga utländska tillgångar Not 5 120 2 461
Inhemska tillgångar
Statspapper och obligationer Not 6 32 842 53 088
Utlåning, banker Not 7 2 265 4 117
Penningpolitiska repor Not 8 41 581 36 216
Ovriga inhemska tillgångar Not 9 203 1124
76891 94545
Anläggningstillgångar
Anläggningstillgångar Not 10 1 087 1175
Summa tillgångar 214 374 189 169
Inom linjen förda poster; se not 32.
Skulder och eget kapital, mkr
1998 1997
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda
dragningsrätter i IMF Not 11 2 838 2 641
Ovriga utländska skulder Not 12 4 100 3 983
6938 6624
Inhemska skulder
Inlåning, banker Not 13 1 679 1 961
Jinlåning, övriga Not 14 7
Särskilda räkningar Not 15 15 34
Övriga inhemska skulder Not 16 341 3 864
2035 5866
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar Not 17 82288 78986
Mynt Notl8 3980 3809
86 268 82 795
Resultatutjämningsfond och eget kapital
Resultatutjämningsfond Not 19 47422 47 422
Eget kapital Not 20 49 848 32 211
97 270 79 633
Årets resultat 21 863 14 251
Summa skulder och eget kapital 214 374 189 169
Inom linjen förda poster; se not 32.
Resultaträkning
Mkr
1998 1997
Utländska rörelsen
Ränteintäkter Not 21 7 229 7 919
Räntekostnader Not 22 417 458
Onhräkning av valutakurser Not 23 9 685 3 786
Summa utländska rörelsen 16497 11 247
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper m.m Not 24 4 263 3 602
Ränteintäkter av utlåning till
banker m.m Not 25 1 630 496
Räntekostnader m.m Not 26 44 197
Summa inhemska rörelsen 5 849 3 961
Förvaltningsintäkter Not 27 169 149
Förvaltningskostnader Not 28 -661 633
Övnga intäkter Not 29 17 21
Övriga kostnader Not 30 8 5
Resultat före bokslutsdispositioner 21 863 14 680
Bokslutsdispositioner
Avsättning till
resultatutjämningsfond Not 31 -429
Årets resultat 21 863 14251
Not 1
Guld
1998 1997
Kvantitet
Uns (miljoner) 5,96 4,72
Pris 287,40 42,22
US dollar/uns
Kronor/US dollar 8,08 4,56
Bokfört värde, mkr 13834 909
5,96 miljoner uns (troy/oz) guld motsvarar 185,4 miljoner ton.
Vid årsbokslutet 1997 uppgick guldinnehavets marknadsvärdet till 10 825 mkr, exklusive det guld som ingick i ECB/EMI-swapen.
Not 2
Fordringar på IMF (Internationella valutafonden)
Mkr 1998 1997
Särskilda dragningsrätter i IMF 3 341 2 943
Reservposition i JMF 9 015 6 252
Utlåning under GAB 371
Utlåning under NAB 906
Upplupen ränta avseende fordringar på IMF 74 47
Summa 13707 9242
Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter (SDR) i JMF på 3 341 mkr motvarar 292 miljoner SDR. Riksbankens ackumulerade tilldelning av SDR uppgår till 246,5 miljoner och har erhållits utan någon reell motprestation, vilket givit upphov till en skuldpost i halansräkningen (se not 11).
Sveriges totala insatskapital (kvoten) i valutafonden på 18 463 mkr (1 614 miljoner SDR) nettoredovisas med IMF:s konto för svenska kronor under posten "Reserv-position i IMF".
Riksbanken har under 1998 lånat ut till IMF 32,5 miljoner SDR inom ramen för GAB och 79,2 miljoner SDR inom ramen för NAB. IMF hari sin tur lånat ut pengarna till Ryssland respektive Brasilien. Riksbankens totala åtagande vad avser GAB och NAB med dessa länder är 142 miljoner SDR respektive 251 miljoner SDR. Riksban-kens totala åtaganden avseende hela GAB och NAB uppgår totalt till 859 miljoner SDR (se not 32).
Not 3
Ecu-fordran på ECB/EMI
I och med att swapavtalet med ECB/EMI löpte ut 1998-12-3 1 reglerades Riksbankens ecu-fordran på ECB/EMI. ECB-swapen avsåg skapandet av officiella ecu.
Not 4
Banker och utländska värde papper
Denna post består till övervägande del av utländska statspapper och statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker såsom depåer och behållningar på nostrokonton.
Not 5
Övriga utländska tillgångar
Här redovisas fordran på Europeiska centralbanken avseende den del av Riksbankens andelskapital i Europeiska monetära institutet (EMI) som inte användes för betalning av Riksbankens andelskapital i Europeiska centralbanken.
Not 6
Statspapper och obligationer
Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, statsobligationer samt ett mindre antal övriga obligationer.
Not 7
Utlåning, banker
Under posten "Utlåning, banker" redovisas dels lån till bankerna på deras utlåningskonto i Riksbanken motsvarande 25 mkr (28 mkr), dels utlåning via finjusterande transaktioner i form av dagslån motsvarande 2 240 mkr (4 089 mkr).
Transaktionerna på dagslånemarknaden utförs i syfte att finjustera likviditeten i det finansiella systemet så att dess nettoställning i de stående faciliteterna (in- och utlåningskontona) som helhet är nära noll (se även not 13).
Not 8
Penningpolitiska repor
Posten består av utlåning via penningpolitiska repor vilket innebär att Riksbanken köpt och erlagt likvid för värdepapper och samtidigt avtalat om att köpet ska återgå ett bestämt antal dagar senare. Belopp motsvarande erlagd likvid redovisas som fordran under repans löptid.
Not 9
Övriga inhemska tillgångar
Posten "Övriga inhemska tillgångar" består främst av personallån till anställda i Riks-banken. Villkoren för personallånen är i enlighet med bankpraxis och handläggs enligt avtal av Nordbanken.
Not 10
Anläggningstillgångar
Mkr 1998 1997
Aktier och andelar
Aktier i AB Tumba Bruk 43 43
860 000 aktier 8 nominellt 100 kr
Aktier i Swift 0 0
13 aktier ä nominellt 5 000 BEF
Aktier i BIS 267 267
16021 aktier 8 nominellt 2 500 guldfranc
Andel i Europeiska centralbanken 57
5 procent av 2,7 procent av totala andelsbeloppet
Andel i Europeiska monetära institutet 165
2,9 procent av totala andelsljeloppet
Bokfört värde aktier och andelar 367 475
Fastigheter
Anskaffningsvärde 784 793
Ackumulerade avskrivningar t.o.m. 1997/1996 282 263
Ackumulerade avskrivningar på årets avyttringar 33 1
Årets avskrivningar 18 20
Bokfört värde fastigheter 517 511
Maskiner och inventarier
Anskaffningsviirde 527 469
Ackumulerade avskrivningar t.o.m. 1997/1996 280 244
Ackumulerade avskrivningar på årets avyttringar 12 12
Årets avskrivningar 56 48
Bokfört värde maskiner och inventarier 203 189
Summa 1087 1175
Riksbankens anläggningstillgångar invärderades 1994 i balansräkningen. Vid invärderingen upptogs tillgångama till anskaffningsvärde minskat med avskrivningar för de år tillgångarna innehafts. Riksbankens mynt och medaljsamiing har dock inte upptagits i balansräkningen.
Not 11
Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter i IME (Internationella valutafonden)
Här redovisas Riksbankens skuld motsvarande de särskilda dragningsrätter som tilldelats av IMF. Den ackumulerade tilldelningen uppgår till 246,5 miljoner SDR(se även not 2).
Not 12
Övriga utländska skulder
1 "Övriga utländska skulder" ingår konton i svenska kronor som Riksbanken håller för andra centralbankers och internationella organisationers räkning (lorokonton). Under denna post redovisas även utländska inlåningsrepor och fondlikvidskulder.
Not 13
Inlåning, banker
Här redovisas dels inlåning från bankerna på deras inlåningskonton i Riksbanken mot-svarande 84 mkr (130 mkr), dels inlåning via finjusterande och/eller marknads-vårdande transaktioner motsvarande 1 595 mkr (1 831 mkr) (se även not 7).
Not 14
Inlåning, övriga
Under posten "Inlåning, övriga" redovisades vid 1997 års bokslut saldon avseende checkräkningar för personalföreningar och anställda i Riksbanken med flera. Dessa checkräkningar har avveckiats under 1998.
Not 15
Särskilda räkningar
Under posten redovisas depositionsräkningar, som till största delen utgörs av företags avsättniugar till investeringsfond. Under 1998 minskade behållningen på dessa räk-ningar från 34 mkr till 15 mkr. Avsättningama i företagens redovisning skulle vara återförda till beskattning senast vid 1996 års taxering. För de företag som inte taxeras 1996 skulle återföringen först ske i 1997 års taxering. Återstående belopp härrör från avsättniuigar där återbetalning inte kunnat ske beroende på oklarheter kring deponerande företag.
Not 16
Övriga inhemska skulder
Skulden till Riksgäldskontoret består av inkonunande utländska betalningar som vid årsskiftet ej kunnat föras över till Riksgäldskootoret.
Balanserad kurseffekt och värdering avseende ECB/EMI-swapen upplöstes i samband med att swapen avslutades 1998-12-31(se not 4).
Bland övriga skulder redovisas semesterlöneskuld på 20 mkr samt diverse skulder som skall regleras under 1999.
Not17
Sedlar
De utelötande sedlarna fördelar sig på följande valörer:
Not 19
Resultatutjämningsfond
Resultatutjämningsfonden har sedan 1988 använts enligt riktlinjerna för Riksbankens vinstdisposition som fastställdes av fullmäktige samma år. Den del av vinstdis-positionen som avsett resultatutjämningsfonden har sedan dess redovisats innevarande år via resultaträkningen.
Från och med 1998 kommer denna del att bokföras i balansräkningen det år vinst-dispositionen fastställs. Detta är en konsekvens av den nya riksbankslagen som regle-rat att fullmäktige fortsatt skall lämna förslag till vinstdisposition men att det är direk-tionen som skall avge balans- och resultaträkningen. Båda dokumenten skall som tidi-gare lämnas till riksdagen för fastställande.
Not 20
Eget kapital
Eget kapital utgörs av:
Riksbanken skall enligt riksbankslagen ha en grundfond som uppgår till
1 000 mkr, en reservfond som uppgår till 500 mkr samt en dispositionsfond. Dispositionsfonden an-vänds sedan 1988 enligt riktlinjerna för Riksbankens vinstdisposition som fastställdes samma år. Därutöver har dispositionsfonden använts till att föra uppskrivningsbelopp vid uppskrivning av tillgångar.
Not 21
Ränteintäkter utländska rörelsen
Som ränteintakter redovisas rantor samt realiserade och orealiserade kursvinster re-spektive kursförluster på värdepapper.
Marknadsvarderingen vid årsskiftet innebar att orealiserade kursförändringar i det utländska värdepappersinnehavet resultatförts.
Not 22
Räntekostnader utländska rörelsen
Av räntekostnadema utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på utländs-ka bankers och organisationers kronkonton (lorokonton) i Riksbanken, kostnader för mäklararvoden samt depå- och kontoavgifter avseende valutareservens förvaltning. Dessa avgifter uppgick 1998 till 13 mkr (13 mkr).
Not 23
Omräkrning av valutakurser, utländska rörelsen
Uppskrivningen på netto 9685 mkr (3 786 mkr) innefattar realiserade och orealiserade valutakurseffekter på såväl utländska tillgångar som utländska skulder. Det positiva resultatet är en följd av valutakursrörelser och sammansättningen av valutareserven.
Not 24
Räntejittäkter av statspapper m.m., inhemska rörelsen
Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och orealiserade kursvinster/kursförluster på Riksbankens inhemska värdepappersinne-hav.
Marknadsvärderingen vid årsskiftet innebär att orealiserade kursförändringar i det inhemska värdepappersinnehavet resultatförts.
Not 25
Ränteinztäkter av utlåning till banker mm., inhemska rörelsen
Posten innehåller främst erhållen ränta från de penningpolitiska reporna.
Not 26
Räntekostnader m.m., inhemska rörelsen
Räntekostnaderna består främst av räntor till banker avseende deras inlåningskonto
Riksbanken.
Not 27
Förvaltningsintäkter
Mkr 1998 1997
Sedlar och mynt 100 88
Premleobligationer 12 12
Clearing/interbank 9 10
Ovrigt 48 39
Summa 169 149
Sedel och myntintäktema avser de tjänster som utförs åt post, banker och andra kunder innefattande bland annat uppräkning, kvalitetssortering och packning av sedlar och mynt.
Premleobligationsintäkterna avser Riksbankens medverkan vid emissioner och in-lösen av Riksgäldskontorets premieobligationer.
Clearing/interbankintäkter avser främst avgifter från banker med flera för delta-gande i Riksbankens system för clearing och interbankbetalningar, RIX.
Övriga intäkter avser främst hyresintäkter och aktieutdelning från Tumba Bruk och BIS.
Not 28
Förvaltningskostnader
Mkr 1998 1997 Drilftkostnader
Personal
Information, representation
Transport, resor
Konsulter, övriga tjänster
IT-drift
Ekonomipris
Övriga driftkostnader Summa driftkostnader 302
11
18
23
36
13
67 270
11
18
16
27
12
47 470 401 Sedlar och mynt 117 164 Avskrivningar Summa 74 68 661 633 I informationskostnaden ingår kostnader för Riksbankens löpande publikationer (års-redovisning/årsberättelse, årsbok, kvartalstidskrift, inflationsrapport, finansmark-nadarapport m.fl.), särskilda informationsprojekt, personal-tid-ningen Bancoposten miti.
Kostnader för resor och transporter uppgick 1998 till 18 mkr, varav 11 mkr avser utrikes resor, 6 mkr inrikes resor och resterande övriga transportkostnader.
Övriga driftskostnader består främst av Riksbankens del av likvidationskostnaderna för EMI och bidrag till Myntkabinettet uppgående till 4 respektive 10 mkr samt kon-tors och fastighetsdriftskostnader.
Av totala kostnaden för sedlar och mynt på 117 mkr, avser 70 mkr sedlar, 32 mkr bruksmynt och 15 mkr kostnader för minnesmynt.
Not 29
Övriga intäkter
Under posten redovisas intäkter som ej kan hänföras till Riksbankens löpande verk-samhet eller förvaltning. Övriga intäkter avser för 1998 främst en realisationsvinst som uppstod vid försäljning av fastigheten i Göteborg.
Not 30
Övriga kostnader
Under posten redovisas kostnader som ej kan hänföras till Riksbankens löpande verk-samhet eller förvaltning.
Not 31
Avsättning till resultatutjämningsfond
Tidigare år har den del av vinstdispositionen som avsett resultatutjämningsfonden re-dovisats innevarande år via resultaträkningen.
Från och med årsbokslutet 1998 kommer denna del att redovisas direkt mot balans-räkningen det år vinstdispositionen fastställs (se även not 19).
Not 32
Inom linjen förda poster15
Ställda säkerheter
Värdepapper motsvarande nominellt 70 miljoner USD och 75 miljoner DEM har
ställts som säkerhet i samband med utländska värdepappersrepor.
Värdepapper motsvarande nominellt 1 401 mkr har ställts som säkerhet i samband
med svenska värdepappersrepor
Värdepapper motsvarande nominellt 21 miljoner USD har ställts som marginal-säkerhet.
Guld motsvarande 1,1 miljoner uns (troy/oz) har ställts som säkerhet i samband med
guldrepor.
Guld motsvarande 2,6 miljoner uns (troy/oz) har lånats ut.
15Belopp anges i avtalad valuta. Omrälmingskurser till SEK per 1998-12-31: 8,07 USD, 4,84 DEM, 9,48 ECU, 11,44 SDR och 2320,61 uns guld.
Ansvarsförbindelser Riksbankens pensionsförpliktelse uppgår till 331 mkr.
Avtal om leasing av hemdatorer för Riksbankens personal har ingåtts 1998 med option att köpa datorerna efter tre år till då gällande marknadsvärde.
Åtaganden Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med de nordiska centralbankerna uppgå-ende till 2 000 miljoner ECU. Vid lämnande av kredit 1 000 miljoner ECU per centralbank. För Sedlabanki Islands utgör motsvarande belopp 200 miljoner ECU respektive 100 miljoner ECU.
Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med en utländsk centralbank.
Avtal under GAB General Arrangements to Borrow avseende kreditarrangemang för internationella valutafonden uppgående till 3826 miljoner SDR varav 32,5 mil-joner SDR har utbetalats.
Avtal under NAB New Arrangements to Borrow avseende kreditarrangemang för Internationella valutafonden uppgående till 85916 miljoner SDR varav 79,2 miljoner SDR har utbetalats.
Garanti för utlåning från Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) till Bra-silien uppgående till 300 miljoner USD. Regeringen har beslutat att hemställa till Riksdagen att statsgaranti skall utfärdas för denna garanti.
Standby kredit hos utländsk bank.
Åtagaride att låna ut maximalt 312,5 miljoner USD till Sydkorea inom ramen för en andra försvarslinje (second line of defence).
Vid årsskiftet 1998 fanns ingen utestående valutaterminsposition. Året dessförinnan var valutaterminspositionen negativ och uppgick till nominellt 155 mkr, vilket mot-svarade ett negativt marknadsvärde på 34 mkr.
Utestående ränteterminer med positivt värde uppgick nominellt till 7961,8 mkr (5221 mkr) med ett marknadsvärde per årsskiftet på 37,9 mkr (5 mkr). Ränteterminer med ett negativt värde uppgick nominellt till 2 175,8 mkr (5 260 mkr) med ett marknads-värde per årsskiftet på 8,1 mkr (4 mkr).
Åtagande att betala in belopp motsvarande 781,5 miljoner SDR avseende insats-kapitalhöjningen 1 IMF.
Avtal där Riksbanken garanterar värdet på de svenska statspapper, statsskuldväxlar och bostadsobligationer som används som säkerhet för intradagskrediter mellan af-färsbankerna och centralbankerna inom euroområdet.
Åtagande mot Nobelstiftelsen. Riksbanken har åtagit sig att årligen ställa medel till förfogande för att utdela ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nohels minne.
16Det maximala åtagandet för GAB och NAB får ej överstiga 859 miljoner SDR. IMF står för kreditrisken
Femårsöversikt
1998 1997 1996 1995 1994
Balansräkning
Guld och utländska tillgångar 136 396 93 449 140 241 171 325 181 786
Inhemska tillgångar 76891 94545 71184 85112 90319
Anläggningstillgångar 1 087 1175 1169 864 654
Summa tillgångar 214 374 189 169 212 594 257 301 272 759
Utländska skulder 6 938 6 624 6 583 5 941 6 146
Inhemska skulder 2 035 5 866 37 888 98 129 125 635
UteLöpande sedlar och mynt 86 268 82 795 80 791 76 660 76 442
Resultatutjämningsfond och
eget kapital 97 270 79 633 73 276 72 025 55 942
Årets resultat 21 863 14251 14056 4546 8 594
Summa skulder och eget kapital 214 374 189 169 212 594 257 361 272 759
Resultaträkning
Utländska rörelsen 16 497 11 247 14 230 18 546 -727
Inhemska rörelsen 5 849 3 901 4 806 666 -8 850
Förvaltningsintäkter 169 149 145 144 131
Förvaltningskostnader -661 -633 -541 -533 -598
Övrigt 9 16 -10 -7 -11
Resultat före bokslutsdispositioner 21 863 14680 18 630 18 816 -10 055
Bokslutsdispositioner - -429 -4 574 -14 270 18 649
Årets resultat 21 863 14251 14 656 4 546 8594
Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1998
Bilaga 1
2 januari
Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till oförändrat 2,5 procent.
1 april
Riksbankschefen fastställer referensräntan diskontot till oförändrat 2,5 pro-cent.
4 juni
Riksbankschefen beslutar sänka den fasta reporäntan från 4,35 procent till 4,10 procent att gälla från och med den 9juni.
1 juli
Riksbankschefen fastställer referensräntan diskontot till 2,0 procent med ver-kan från och med den 2juli.
1 oktober
Riksbankschefen fastställer referensrdntan diskontot till oförändrat 2,0 pro-cent.
3 november
Riksbankschefen beslutar sänka den fasta reporäntan från 4,10 procent till 3,85 procent att gälla från och med den 4 november.
12 november
Riksbanken beslutar sänka in- och udåningsräntan med 0,5 procentenheter vardera. Inlåningsräntan sätts till 3,25 procent och utlåningsräntan till 4,75 procent. Beslutet träder i kraft den 18 november.
24 november
Riksbankschefen beslutar sänka den fasta reporäntan från 3,85 procent till 3,60 procent att gälla från och med den 25 november.
15 december
Riksbankschefen beslutar sänka den fasta reporäntan från 3,60 procent till 3,40 procent att gälla från och med den 16 december.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne Bilaga 2
I samband med Riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken 1968 ett pris ekouomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset utdelas årligen till den eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete av den framstående betydelse som avses i det testamente som Alfred Nobel upprät-tade den 27 november 1895. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de grunder som gäller för utdelandet av de genom testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet överensstämmer med det för dessa pris fast-stälLda beloppet.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-des 1998 till professor Amartya Sen, Trinity College, Cambridge, Storbritan-nien för centrala insatser i forskningen om grundläggande välfärdsfrågor. In-satserna sträcker sig från abstrakt teori för kollektiva beslut, över definitioner av olika mått på välfärd, till empiriska studier av svältkatastrofer. De knyts nära samman av ett allmänt intresse för fördelningsfrågor och ett speciellt intresse för de sämst ställda i samhället. Professor Sen har fördjupat kunska-pen om villkoren för att enskilda individers värderingar skall kunna vägas ihop till kollektiva beslut och att regler för dessa gemensamma beslut skall vara förenliga med krav på individuella rättigheter. Han har analyserat bety-delsen av den information om olika individers välfärd som föreligger vid samhällets beslut. Utifrån denna analys har han lagt en bättre teoretisk grund för att jämföra olika fördelningar av välfärd och definierat nya, mer tillfreds-ställande, sätt att mäta graden av fattigdom. Han har tillämpat sitt teoretiska synsätt i studier av faktiska svältkatastrofer, vilka givit en djupare förståelse av de ekonomiska orsakerna till svält och fattigdom.
Kan enskilda individers värderingar av olika alternativ på ett rättvist och principiellt tillfredsställande sätt vägas samman till värderingar för hela sam-hället? Hur väl fungerar majoritetsprincipen? Hur bör olikheter i inkomst mätas i ett samhälle? Hur kan man jämföra välfärdsfördelningar i olika sam-hällen? Hur skall vi bäst kunna avgöra om fattigdomen minskar? Vilka fakto-rer utlöser svältkatastrofer? Genom att besvara frågor som dessa har Amartya Sen gett ett antal viktiga bidrag till centrala områden av de ekonomiska veten-skaperna och öppnat nya fält för forskare. Genom att kombinera nationaleko-nomi och filosofi har han också bidragit till en förnyad moralfilosofisk dis-kussion av viktiga samhällsfrågor.
Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:
1969 R. Frisch och J. Tinbergen
1970 P. Samuelson
1971 5. Kuznets
1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow
1973 W. Leontief
1974 G. Myrdal och F.A.
von Hayek
1975 L. Kantorovich och T.C. Koopmans
1976 M. Friedman 1977 B. Ohlin och J. Meade 1978 H.A. Simon
1979 T.W. Schultz och A. Lewis
1980 L.R. Klein
1981 J.Tobin
1982 G. Stigler
1983 G. Debreu
1984 R. Stone
1985 F. Modigliani
1986 J.M.Buchanan
1987 R.M. Solow
1988 M.Allais
1989 R. Haavelmo
1990 H. Markowitz, M. Miller och W. Sharpe
1991 R. Coase
1992 G.S. Becker
1993 R.W. Fogel och D.C. North
1994 J.C. Harsanyi, J.F. Nash och R. Selten
1995 R.E. Lucas, Jr.
1996 J.A. Mirrlees och W. Vickrey
1997 R.C. Merton och M.S. Scholes
1998 A. Sen
1998/99:RB1