Förslag till riksdagen

:RS3

Riksdagsledamöternas tjänsteresor Sammanfattning

I detta ärende lämnar riksdagsstyrelsen förslag till ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (ersättningslagen) till följd av en översyn av lagstiftning och föreskrifter rörande riksdagsledamöternas tjänsteresor.

Förslagen syftar till ett tydliggörande av ansvarsfördelning och rutiner för ledamöternas resor i tjänsten.

Ersättning för kostnader rörande resor som ledamoten själv betalat och dennes övriga utlägg skall alltid yrkas genom ingivande av en reseräkning som skall lämnas inom sex månader efter det att förrättningen avslutades.

Vidare föreslås ett särskilt bemyndigande för riksdagsstyrelsen att utfärda föreskrifter om användning av de färdmedel och resetjänster som riksdagsförvaltningen upphandlat, t.ex. årskort, särskilt rabatterade färdmedel eller resor m.m.

Därutöver föreslås ett antal förtydliganden och redaktionella ändringar.

Innehållsförteckning

Riksdagsstyrelsens förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs under riksdagsstyrelsens överväganden föreslår riksdagsstyrelsen att riksdagen antar det framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.

Stockholm den 18 april 2001

På riksdagsförvaltningens vägnar

Birgitta Dahl

/Anders Forsberg

I beslutet har förutom talmannen deltagit: Sven Hulterström (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Göran Magnusson (s), Lars Bäckström (v), Göran Hägglund (kd), Anders Björck (m), Marianne Carlström (s), Inger René (m) och Martin Nilsson (s).

Redogörelse för ärendet

Den 1 januari 1997 trädde nya regler i kraft för ledamöternas resor och traktamenten m.m. (1995/96:RFK4, 1995/96:KU26, rskr. 187). Syftet med de nya reglerna var bl.a. att de skulle vara mer flexibla i förhållande till ledamöternas olika behov och bättre anpassade till de resebestämmelser som gäller i samhället i övrigt.

Reformen innebar i huvudsak att riksdagen skulle svara för samtliga kostnader som uppkommer vid tjänsteresor, dvs. resekostnader och kostnader för logi. Ledamoten skulle själv besluta om inrikes tjänsteresor och avgöra vilket färdmedel som var lämpligast med hänsyn till kostnader och tidsåtgång. Enligt reformen skulle reseriktlinjer fastställas av riksdagens förvaltningsstyrelse.

Riksdagsstyrelsen, som konstaterat att systemet har inneburit vissa risker för oklarheter och fel i olika avseenden, godkände i oktober 2000 ett principförslag om riksdagsledamöternas tjänsteresor. Förslagen syftade till att tydliggöra såväl ansvarsfördelning som rutiner för ledamöternas resor i tjänsten. Förvaltningen fick, i samband med att principförslagen godkändes, styrelsens uppdrag att återkomma med förslag till de följdändringar i lagstiftning och föreskrifter som föranleddes av principförslagen. Styrelsen beslutade vidare att förvaltningen därvid också skulle behandla frågor rörande ledamöternas utrikes tjänsteresor.

Riksdagsstyrelsen gav därefter i februari 2001 riksdagsförvaltningen i uppdrag att snarast till styrelsen återkomma med ett detaljerat förslag rörande betalning av riksdagsledamöternas inrikes tjänsteresor. Förslaget skulle utgå från att principen om personligt betalningsansvar skall gälla för kostnader avseende resor m.m. som inte bokas och redovisas direkt via riksdagens resebyrå.

Riksdagsstyrelsen beslutade den 18 april 2001 om införande av ett nytt system för betalning av ledamöternas tjänsteresor innebärande dels att riksdagens resebyrå skall direktfakturera riksdagsförvaltningen för kostnaderna för de resor m.m. som beställts via resebyrån, dels att riksdagsledamöterna skall tillhandahållas ett betalkort med personligt betalningsansvar för övriga resor och utlägg i tjänsten.

I förslaget behandlas de ändringsförslag rörande ersättningslagen som framkommit i översynsarbetet.



Riksdagsstyrelsens överväganden

Reseräkning m.m.

Genom reseräkningar yrkar riksdagens ledamöter ersättning för traktamente, bilkostnader och utlägg.

Ett system med reseräkningar bygger på att dessa skall inlämnas regelbundet för att administration och utbetalning av ersättningar skall kunna ske i nära anslutning till tjänsteresor och förrättningar.

Riksdagens ledamöter har sedan år 1997 haft ett system med reseräkningar för förrättningar inom Sverige.

Reseräkningar som inkommer långt efter det att en förrättning avslutats kräver särskilda administrativa rutiner vid sidan av det databaserade reseräkningssystemet. Sent inkomna reseräkningar orsakar inte sällan också budget- och redovisningsproblem. Av såväl administrativa som budget- och redovisningstekniska skäl bör alltså den tid under vilken reseräkningar skall inlämnas begränsas.

I Reseutredningen, som ledde fram till riksdagsstyrelsens principbeslut i oktober 2000, föreslogs att det efter mönster från utlandsreseförordningen skulle införas en bestämmelse i ersättningslagen om att en reseräkning skall lämnas snarast, dock senast sex månader efter det att förrättningen avslutades . Syftet var att underlätta administrationen och påskynda hanteringen av eftersläpande ersättningar.

Bestämmelsen är inte avsedd att hindra en ledamot från att månadsvis samlat inlämna reseräkningar som omfattar alla tjänsteresor under månaden. Den ledamot som så önskar kan således välja att antingen lämna en reseräkning för varje enskild tjänsteresa, för alla tjänsteresor under en del av en månad eller för samtliga tjänsteresor under en hel månad. En ledamot kan av praktiska skäl t.ex. lämna reseräkningar som omfattar perioden från den femtonde i en månad till den femtonde i nästa månad.

Med införandet av ett betalkort med personligt betalningsansvar kommer ett större antal ersättningsärenden att hanteras i reseräkningssystemet. Detta utgör ytterligare skäl att tydliggöra tidpunkten för när en reseräkning skall ges in.



Bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter

För att bl.a. erhålla bästa möjliga villkor för riksdagsledamöternas resande upphandlar riksdagsförvaltningen resetjänster på olika transportområden. Förslaget innebär ett bemyndigande för riksdagsstyrelsen att utfärda före

skrifter om användning av de färdmedel och resetjänster som upphandlats, t.ex. årskort, särskilt rabatterade färdmedel eller resor m.m.

Utrikes tjänsteresa

När det gäller behörigheten att fatta beslut om en utrikes tjänsteresa föreslås införande av ett förtydligande stycke i 4 kap. 3 §, av vilket det framgår att det utöver denna bestämmelse finns bestämmelser rörande beslut om utrikes tjänsteresor för riksdagens ledamöter också i riksdagsordningen och i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.

Särskild ersättning för logi

Enligt utlandsreseförordningen (1991:1754) kan en resenär, som inte har haft några utgifter för logi eller inte kan styrka sina logikostnader, få ersättning för en hel natt med hälften av det dagtraktamente som gäller för den plats där övernattningen har gjorts. I inkomstskattelagen (1999:1229) finns regler om avdrag för sådant belopp, för närvarande 90 kr för hel natt.

För att likställa regelsystemet som gäller för riksdagens ledamöter med vad som gäller enligt utlandsreseförordningen föreslås att en särskild regel om ersättning för logi vid inrikes tjänsteresa införs i ersättningslagen så att den som bl.a. i syfte att nedbringa logikostnaderna ordnar privat övernattning skall kunna få ersättning för detta.

Det föreslås således att det i ersättningslagen införs en bestämmelse som innebär att den som inte visar några logikostnader för övernattning mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset får ersättning för en hel natt med hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229).

När resenären själv ordnar privat eller annat logi kan det förutsättas att denne har haft vissa kostnader härför. Detta torde dock inte vara fallet när resenären har tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan. Ersättning bör inte betalas i sådana fall och inte heller då fritt logi har tillhandahållits av t.ex. en myndighet.



Övrigt

Ändringsförslagen i övrigt avser språkliga förtydliganden och redaktionella ändringar, bl.a. anpassningar till följd av ändringar i annan lagstiftning.

De regeländringar i övrigt som behövs för genomförandet av ett nytt betalsystem för riksdagsledamöternas tjänsteresor och nya rutiner för handläggningen av reseärenden m.m. sker genom förändringar i de föreskrifter från riksdagsförvaltningen om vilka riksdagsstyrelsen har att besluta.

Riksdagsstyrelsens lagförslag

Riksdagsstyrelsen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

dels att 4 kap. 2 och 3 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 2 § En ledamot har rätt till ersättning för kostnader för tjänsteresor med belopp motsvarande den faktiska kostnaden. Ersättning för kostnader för tjänsteresor med egen bil betalas med de belopp som gäller för tjänstemän inom den inre riksdagsförvaltningen och fastställs av riksdagsförvaltningen. En ledamot har rätt till ersättning för kostnader för tjänsteresor med belopp motsvarande den faktiska kostnaden. Kostnader för tjänsteresa med egen bil ersätts med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen.

2a § Ledamoten skall efter avslutad tjänsteresa lämna en reseräkning till riksdagsförvaltningen snarast, dock senast sex månader efter det att resan eller förrättningen avslutades. 3 § Ledamoten beslutar själv om inrikes tjänsteresor och om lämpligt färdmedel med hänsyn tagen till kostnads- och tidsaspekter. Ledamoten skall därvid utnyttja sådana rabatter, årskort och liknande färdbevis eller handlingar som riksdagsförvaltningen tillhandahåller



med hänsyn tagen till ledamotens resemönster.

Utrikes tjänsteresa beslutas av riksdagsstyrelsen eller den som riksdagsstyrelsen bestämmer. Ledamoten beslutar själv om inrikes tjänsteresor och om lämpligt färdmedel med hänsyn tagen till kostnads- och tidsaspekter.

Riksdagsförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om användning av färdmedel och resetjänster för vilka särskilt avtal träffats mellan

riksdagsförvaltningen och en leverantör.

Riksdagsstyrelsen eller den som riksdagsstyrelsen bestämmer fattar beslut om en riksdagsledamots utrikes tjänsteresa.

Regler för beslut om utrikes tjänsteresa för utskott eller företrädare för utskott finns i riksdagsordningen samt för utrikes tjänsteresa på uppdrag av partigrupp i riksdagen i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. 5 kap. 1 § 1 § En ledamot har rätt till traktamente enligt andra - fjärde styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen påbörjats efter kl. 12.00 avresedagen eller avslutats före kl. 19.00 hemresedagen skall traktamente betalas med halva det nämnda beloppet.

Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande



visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen.

Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom den inre riksdagsförvaltningen och fastställs av riksdagsförvaltningen. 1 § En ledamot har rätt till traktamente enligt andra - sjätte styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättning påbörjats kl. 12.00 eller senare avresedagen eller avslutats kl. 19.00 eller tidigare hemresedagen betalas halvt dagtraktamente.

Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostförmån skall detta reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost på allmänt transportmedel vid tjänsteresa och kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten.

Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med

belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen. Ersättning för sådan faktisk logikostnad betalas också vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen samt vid konferens med partigrupp i riksdagen utan hinder av att förrättningen ägt rum inom fem mil från bostaden och riksdagshuset.

Den som inte har haft några utgifter för eller inte styrker logikostnader får ersättning för hel natt med hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Sådan ersättning betalas inte när resenären tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan och inte heller då fritt logi tillhandahållits av en myndighet, ett trafikföretag eller motsvarande.

Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen.



2 § En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till förrättningstillägg vid endagsförrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofemtedel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

avrundat till närmaste tiotal kronor.

Har ledamot som har rätt till förrättningstillägg tillhandahållits kostförmån skall förrättningstillägget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.

En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till förrättningstillägg vid endagsförrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofemtedel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

avrundat till närmaste tiotal kronor.

Har ledamot som har rätt till förrättningstillägg tillhandahållits kostförmån skall detta reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa om kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Även om det anges en sista dag för inlämning av reseräkningar torde de allmänna reglerna i preskriptionslagen (1981:130) för preskription av ledamotens fordran på ersättning dock gälla.

Senaste lydelse 2000:432.

Senaste lydelse 2000:432.

Senaste lydelse 2000:437.

Senaste lydelse 1996:296.

:

:

:

:

:

:

2000/01:RS3 Riksdagsstyrelsens överväganden

:

2000/01:RS3 Riksdagsstyrelsens lagförslag

Riksdagsstyrelsens lagförslag 2000/01:RS3

2000/01:RS3