Regeringskansliet

Faktapromemoria 2007/08:FPM68

Initiativ om rådsbeslut avseende Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket

Justitiedepartementet

2008-02-12

Dokumentbeteckning

5039/08

COPEN 3, EUROJUST 3, EJN 3 Utkast till rådets beslut om det europeiska rättsliga nätverket

5037/08

COPEN 1, EUROJUST 1, EJN 1 Utkast till rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov organiserad brottslighet

Faktapromemoria 2007/08:FPM33

Sammanfattning

EU:s åklagarsamarbete, Eurojust, inrättat på initiativ av bl.a. Sverige 2002, är en väl fungerande enhet. Eurojust har en viktig roll i bekämpningen av den grova internationella brottsligheten. Sex års erfarenheter från samarbetet visar dock att det finns utrymme för att effektivisera Eurojust. Detsamma gäller det europeiska rättliga nätverket, EJN, som inrättades 1998 genom en gemensam åtgärd av Europeiska rådet. Sverige har därför tillsammans med 13 andra medlemsstater den 7 januari 2008 presenterat utkast till reviderade Eurojust- och EJN-beslut. I utkasten föreslås bl.a. att de nationella medlemmarna i Eurojust ska ha en minimibehörighet när det gäller att vidta och besluta om brådskande åtgärder. Det föreslås även att kollegiet får en konfliktlösande roll i jurisdiktionskonflikter, att det inom Eurojust inrättas en jourorganisation som är tillgänglig dygnet runt för att kunna agera i brådskande ärenden, samt att medlemsstaternas informationsskyldighet gentemot Eurojust utökas. Ytterligare förslag syftar till att renodla Eurojusts och EJN:s roller så att de inte handlägger ärenden som den andra parten borde handha, samt till att i övrigt förbättra informationsutbytet och samarbetet dem emellan. De framtagna förslagen till reviderade Eurojust- och EJN-beslut innebär en viktig effektivisering av det mellanstatliga samarbetet och det är angeläget att Sverige verkar för att de genomförs.

Förslagen kommer under våren 2008 att förhandlas i rådsarbetsgruppen för straffrättsligt samarbete.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Eurojust inrättades efter initiativ från Sverige, Frankrike, Belgien och Portugal år 2002 genom ett beslut av Europeiska rådet. Myndighetens huvuduppgifter är att främja och förbättra samarbete och samordning mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter vid bekämpandet av grov gränsöverskridande brottslighet. Eurojust ska bl.a. hjälpa medlemsstaterna i det rättsliga samarbetet i frågor om t.ex. internationell rättslig hjälp och utlämning.

Eurojust består av en nationell medlem från varje medlemsland. Varje medlem får biträdas av en eller flera personer. Eurojust kan utföra sina uppgifter antingen som ett kollegium, eller genom en eller flera nationella medlemmar. Till hjälp finns en administrativ avdelning under ledning av en administrativ direktör. De nationella medlemmarna lyder under de nationella lagarna i sitt land. Varje medlemsland bestämmer själv om den nationella medlemmen ska ha några rättsliga befogenheter i förhållande till sitt hemland. För de anställda vid sekretariatet gäller samma regler som för övriga EG-tjänstemän. Den svenska nationella medlemmen är åklagare och hör till Riksåklagarens kansli, med placering i Haag.

EJN består av företrädare för nationella myndigheter (kontaktpunkter) som arbetar med internationellt straffrättsligt samarbete. Kontaktpunkterna underlättar på operativ nivå det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna vid bekämpandet av framför allt grov brottslighet. Kontaktpunkterna har dagliga kontakter sinsemellan, vanligtvis via telefon eller e-mail, i konkreta brottsutredningar. Dessutom träffas kontaktpunkterna ett antal gånger per år för att utbyta erfarenheter och diskutera praktiska och rättsliga problem, samt inte minst för att stärka banden mellan sig. Exempel på ämnen som tas upp vid sådana möten är bl.a. den europeiska arresteringsordern, gemensamma utredningsgrupper, människohandel och människosmuggling.

Eurojust har sedan inrättandet utvecklats på ett positivt sätt med ett ständigt ökande antal ärenden som hänvisas till myndigheten från medlemsstaterna. År 2007 har över 1000 ärenden hänvisats dit. Sex års erfarenheter från samarbetet visar dock att det finns behov av och utrymme för att effektivisera Eurojust. Detsamma gäller EJN, som inrättades 1998 genom en gemensam åtgärd beslutad av Europeiska rådet.

Ett antal områden som bör förbättras har identifierats i Eurojustsamarbetet. Ett är frågan om medlemmarnas nationella behörighet. Idag har inte alla medlemmar befogenhet att i brådskande fall vidta utredningsåtgärder, ta beslut om tvångsmedel o.s.v. Vissa saknar all form av sådan behörighet. Vidare har lyfts fram att en del medlemsstaters nationella representationer vid Eurojust är underbemannade. Till exempel saknar vissa länder biträdande nationella medlemmar. Ett annat problem är att det fortfarande är stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller att använda Eurojust vid bekämpningen av grov gräns-överskridande brottslighet.

I syfte att lösa de brister som påpekats och för att vidareutveckla och effektivisera samarbetet har bl.a. Sverige under hösten 2007 arbetat fram utkast till reviderade Eurojust- och EJN-beslut. Den 7 januari 2008 initierade Sverige och 13 andra medlemsstater de aktuella utkasten om reviderade Eurojust- och EJN-beslut.

De aktuella frågorna har under hösten 2007 även behandlats av kommissionen i dess meddelande till rådet och Europaparlamentet om Eurojusts och det europeiska nätverkets roll i bekämpningen av organiserad brottslighet och terrorism i EU (KOM [2007] 644 slutlig). Kommissionen redovisar i meddelandet läget vad gäller införlivandet av Eurojustbeslutet samt lämnar förslag till möjliga förbättringar av Eurojustsamarbetet på kort och lång sikt. Kommissionen föreslår bl.a. att de nationella medlemmarnas och kollegiets befogenheter bör utökas och att de nationella medlemmarnas mandatperioder ska harmoniseras. Kommissionen lämnar även förslag vad gäller det europeiska rättsliga nätverket. Kommissionen ser här möjligheter till förbättringar genom att nätverkets kontaktpunkter även ges ställning som kontaktpersoner i hemstaten för den nationella medlemmen i Eurojust. Syftet med förslagen är att stärka Eurojusts ställning och förbättra möjligheterna till samarbete med andra parter. Kommissionens förslag, som på många punkter företer stora likheter med det nu aktuella initiativet, redovisas i regeringskansliets faktapromemoria 2007/08:FPM33 Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket.

1.2Förslagets innehåll

1.2.1Förslagen rörande Eurojust i huvudsak

De nationella medlemmarnas mandatperiod och behörighet

Enligt nuvarande ordning ska medlemsstaterna bl.a. bestämma mandatperiodens längd och vidare underrätta Eurojust om vilka rättsliga befogenheter den nationella medlemmen har i hemlandet. Nu föreslås att medlemmens mandatperiod inte ska få understiga fyra år samt att samtliga nationella medlemmar ska ha vissa minimibefogenheter att vidta och besluta om åtgärder i hemlandet. Medlemmarna ska bl.a. kunna motta, sända och förbereda verkställighet av framställningar om rättsligt samarbete, t.ex. en europeisk arresteringsorder. Åtgärderna ska dock alltid i första hand vidtas av den nationella myndigheten. De ska också kunna förbereda och delta i gemensamma utredningsgrupper (s.k. joint investigation teams) som inrättats enligt konventionen om ömsesidig rättslig hjälp. Medlemmarna ska dessutom ha möjlighet att, efter samråd med behörig nationell myndighet i enskilda fall, utfärda och färdigställa framställningar om rättslig hjälp samt besluta om husrannsakan, beslag och kontrollerade leveranser. I brådskande fall ska de under vissa förutsättningar kunna besluta om kontrollerade leveranser utan föregående samråd med nationell myndighet.

Kollegiets uppgifter

Eurojusts kollegium föreslås få vissa nya uppgifter. Kollegiet ska bl.a. få utfärda en skriftlig icke bindande förklaring om hur jurisdiktionskonflikter och oenigheter om verkställighet av förfrågningar om rättsligt samarbete mellan medlemsstater bör lösas.

Medlemsstaternas informationsskydlighet till Eurojust

Det föreslås att medlemsstaternas informationsskyldighet gentemot Eurojust ska utökas. Enligt nuvarande ordning får medlemsstaterna med Eurojust utbyta all information som är nödvändig för att Eurojust ska kunna fullgöra sina uppgifter. Enligt förslaget ska medlemsstaterna ge all den information som Eurojust kan behöva för att fullgöra sin uppgift. Bland annat ska staterna se till att deras nationella medlem tidigt informeras om alla brottsutredningar som berör tre eller fler stater, av vilka två är medlemsstater, som faller inom Eurojusts behörighetsområde och som behövs för att Eurojust ska kunna fullgöra sina uppgifter. Medlemmarna ska vidare informeras bl.a. om alla framställningar om rättsligt samarbete från sin medlemsstat som berör minst tre stater, varav två medlemsstater. Medlemsstaterna ska tillse att denna rapporteringsskyldighet övervakas på nationell nivå. Vidare ska behöriga myndigheter i varje land förse sin nationella medlem med eventuell annan information som den nationella medlemmen anser nödvändig för att kunna sköta sina uppgifter.

Motiveringsskyldighet

Enligt den nuvarande ordningen ska en behörig nationell myndighet som inte efterkommer en begäran från kollegiet att t.ex. inleda en förundersökning eller väcka åtal underrätta Eurojust om skälen för detta. Det föreslås nu att det ska införas en motiveringsskyldighet även beträffande beslut i en medlemsstat om att inte efterkomma en begäran från den nationella medlemmen. Vidare föreslås att de nuvarande undantagen från motiveringsskyldigheten, t.ex. möjligheten till undantag p.g.a. att en underrättelse skulle skada viktiga nationella säkerhetsintressen, tas bort. Det föreslås också att det ska införas en skyldighet för medlemsstaterna att tillse att dess nationella myndigheter utan dröjsmål svarar på en begäran om utredningsåtgärder från en nationell medlem.

Nationell representation

Enligt det nuvarande beslutet får den nationella medlemmen biträdas av en biträdande nationell medlem. Nu föreslås att den nationella medlemmen alltid ska biträdas av en biträdande medlem och en assisterande medlem. Endast en person behöver dock vara stationerad i Haag.

Jourverksamhet

Enligt förslaget ska Eurojust inrätta en krissamordningscell, dvs. en särskild jourorganisation bestående av en representant per land som 24 timmar om dygnet ska kunna nås och agera i brådskande ärenden, t.ex. kontrollerade leveranser.

Nationella system för samordning

Enligt nuvarande ordning får varje medlemsstat utse en eller flera nationella kontaktpersoner i hemlandet. Enligt förslaget införs krav på att en eller flera sådana kontaktpersoner ska utses. Medlemsstaterna ska vidare inrätta ett nationellt samordningssystem för Eurojust. Syftet med systemet är att garantera en bra samverkan mellan kontaktpunkterna för Eurojust, EJN, terroristfrågor och gemensamma utredningsgrupper m.fl. Systemet ska vara kopplat till Eurojust och det ska vara möjligt att finansiera systemets operativa kostnader genom Eurojusts budget. Systemet som ska vara anslutet till Eurojusts målhanteringssystem ska bl.a. assistera Eurojust vid bedömningen av om ett ärende ska handläggas av Eurojust eller av EJN samt verka för ett nära samarbete med den nationella desken vid Europol.

Sambandsmän och förbindelser med partners

Det föreslås att Eurojust ska få sända ut sambandsmän till tredje länder. Vidare föreslås att det uttryckligen ska anges att Eurojust ska samarbeta med bl.a. Europol, Frontex, Interpol och World Customs Organisation. Det föreslås dessutom att sekretariaten för nätverken för gemensamma utredningsgrupper, krigsförbrytelser och återförande av tillgångar samt nätverket för korruption ska utgöra en del av Eurojusts sekretariat. De ska där fungera som separata och autonoma enheter. Sekretariaten ska ledas av en generalsekreterare som ska ansvara under och väljas av den administrative direktören vid Eurojust.

1.2.2Förslagen i huvudsak rörande EJN

Genom initiativet rörande EJN ersätts, till skillnad från initiativet rörande Eurojust, den gällande rättliga ramen för samarbetet, den gemensamma åtgärden, av ett nytt rättligt instrument i form av ett beslut av Europeiska unionens råd.

Det föreslås att kontaktpunkterna ska genomföra utbildningar i rättsligt samarbete för hemmamyndigheterna. Varje stat ska vidare utse en av sina kontaktpunkter att också vara nationell kontaktperson för EJN. Tanken är att denna person ska få en funktion i det föreslagna nationella systemet för Eurojustsamordning. När det gäller samarbetet mellan Eurojust och EJN föreslås att EJN ska informera Eurojust om bilaterala ärenden som ligger inom Eurojusts kompetensområde och som kan leda till jurisdiktionskonflikter. Eurojust ska vidare informeras om alla ärenden som ligger inom Eurojusts kompetensområde och som rör tre eller fler stater. Eurojust ska på motsvarande sätt informera EJN om alla ärenden som lämpligen i stället bör handläggas av EJN.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Inrättandet av Eurojust och EJN föranledde inte någon annan lagstiftning i Sverige än att ett tillägg gjordes i bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta innebär att protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på den administrativa direktören och på personal som är anställd av Eurojust. Åklagarmyndigheten har i sin författningssamling lämnat närmare föreskrifter om Eurojustsamarbetet. De nu föreslagna utkasten till rådsbeslut bedöms inte föranleda någon lagstiftning.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Den föreslagna ordningen medför inte några ekonomiska konsekvenser för de svenska brottsbekämpande myndigheterna. På sikt kan Eurojust få ett ökat ärendeinflöde, vilket kan medföra ekonomiska konsekvenser för Eurojusts administration som finansieras genom gemenskapsbudgeten. Eventuella kostnadsökningar bör finansieras genom Eurojusts befintliga ramar.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Eurojust, som tillkommit på initiativ av bl.a. Sverige, är en väl fungerande enhet som har en viktig funktion i bekämpningen av grov gränsöverskridande brottslighet. Enligt regeringens mening finns det dock behov av och utrymme för att ytterligare effektivisera Eurojustsamarbetet. Det är även önskvärt att effektivisera EJN och samarbetet mellan EJN och Eurojust. De under hösten av bl.a. Sverige framtagna förslagen till reviderade Eurojust- och EJN-beslut innebär enligt regeringens bedömning en viktig förstärkning av det mellanstatliga samarbetet och det är angeläget att Sverige verkar för att de genomförs.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Förslagen har utöver Sverige initierats av tretton medlemsstater (Frankrike, Österrike, Spanien, Portugal, Slovenien, Tjeckien, Belgien, Polen, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien, Estland). Förslaget i dess helhet har ännu inte gåtts igenom av övriga medlemsstater.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Kommissionen har ännu inte angivit någon ståndpunkt. Den har dock i ett meddelande från den 23 oktober 2007 (KOM (2007) 644) lämnat egna förslag till förbättringar av Eurojustsamarbetet. Kommissionens meddelande är behandlat i faktapromemoria 2007/08:FPM 33.

Europaparlamentet har inte angivit någon ståndpunkt.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslagen har inte remitterats.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Rättslig grund är artiklarna 31 och 34.2 c i EU-fördraget. Rådsbeslut antas med enhällighet.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Initiativet har presenterats i rådsarbetsgruppen för straffrättsligt samarbete den 8-9 januari och den 30 januari 2008. Förhandlingarna kommer att pågå under våren med målsättning att rättsakterna ska kunna antas av medlemsstaterna hösten 2008.

4.2Fackuttryck / termer