Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM13

Förlängd skyddstid för musikartister och musikproducenter

Justitiedepartementet

2008-10-02

Dokumentbeteckning

KOM (2008) 464 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter

Sammanfattning

Förslaget till ändring av direktivet om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter presenterades den 16 juli 2008. Syftet med förslaget är att förbättra den sociala situationen för musikartister (musiker och sångare), särskilt sessionsmusiker, dvs. sådana mindre kända musiker som deltar vid skivinspelningar och i samband med det ofta överlåter sina rättigheter till skivbolagen mot en engångsersättning. Förslaget syftar också till att införa ett enhetligt sätt att beräkna den skyddstid som gäller för ett musikverk som inbegriper text och som innehåller bidrag från flera olika upphovsmän.

Förslaget innehåller bestämmelser om en förlängning av skyddstiden för musikartisters och musikproducenters (skivbolagens) inspelningar från 50 till 95 år.

Till följd av förlängningen av skyddstiden föreslås ett antal övergångsbestämmelser införas bl.a. vad gäller avtalsförhållandet mellan musikartisterna och skivbolagen och fördelning av de merintäkter förslaget medför.

Förslaget innehåller också en bestämmelse om beräkningen av skyddstiden för gemensamt skrivna musikverk.

Regeringen bereder ståndpunkt i frågan under hösten. Förslaget har remitterats till drygt 50 instanser och remisstiden går ut den 10 oktober 2008.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter harmoniserades genom direktiv 93/98/EG som senare kodifierades genom direktiv 2006/116/EG. Härigenom kom upphovsrätten till ett verk att gälla intill utgången av sjuttionde året efter det år upphovsmannen avlider. Skyddstiden för innehavare av närstående rättigheter, såsom bl.a. musikartister och skivbolag, fastställdes till 50 år.

Hur skyddstiden ska beräknas för gemensamt skrivna musikverk har inte varit föremål för harmonisering. I vissa medlemsstater betraktas t.ex. text och musik som två från varandra skilda verk, medan de i andra medlemsstater ses som delar i ett och samma verk. Detta leder till olika resultat vid beräkningen av skyddstiden för ett verk där olika upphovsmän står bakom texten respektive musiken.

Den 19 juli 2004 lade kommissionen fram ett arbetsdokument i vilket bl.a. frågorna om förlängd skyddstid för innehavare av närstående rättigheter och beräkningen av skyddstiden för gemensamt skriva musikverk behandlades. I dokumentet konstaterades att tiden inte föreföll mogen för en ändring av den gällande skyddstiden för skivbolag, utan att frågan skulle bli föremål för ytterligare studier. I arbetsdokumentet sades vidare att de olika metoder för att beräkna skyddstiden för gemensamt skriva musikverk som förekommer inom gemenskapen är av sådan art att de hämmar den inre marknadens funktion. Kommissionen ansåg det därför lämpligt att klargöra vilka kriterier som ska gälla för beräkningen av skyddstiden för sådana verk. Arbetsdokumentet har varit föremål för en konsultation som avslutades i oktober 2004 och under 2006 och 2007 höll kommissionen tvåpartsmöten med olika berörda aktörer.

Detta är bakgrunden till det förslag kommissionen lade fram den 16 juli 2008, KOM (2008) 464 slutlig.

I förslaget uttalar kommissionen att storskalig produktion av musikinspelningar väsentligen är ett fenomen som började på 1950-talet samt att, om inget görs, en ökande mängd av de framföranden som spelades in mellan 1957 och 1967 kommer att mista sitt skydd. Detta kommer att få stora ekonomiska konsekvenser för musikartisterna vars sociala situation många gånger inte är särskilt trygg. Det finns dessutom en risk att deras framföranden används i tvivelaktiga sammanhang då de inte längre är skyddat.

Beträffande skivbolagen uttalar kommissionen att dessa står inför en ekonomisk utmaning med fallande cd-försäljning och otillräckliga intäkter från onlineförsäljning.

I förslaget konstaterar kommissionen vidare att musikverk till övervägande del är gemensamt skrivna verk samt att de olika metoder som används i medlemsstaterna för att beräkna skyddstiden leder till stora skillnader som i sin tur ger upphov till hinder för den fria rörligheten av varor och tjänster.

1.2Förslagets innehåll

Förslaget innehåller följande delar:

Förlängd skyddstid för musikinspelningar: Skyddstiden för de rättigheter musikartister och skivbolag har till sina inspelningar förlängs från 50 till 95 år. Förlängningen omfattar bara ljudinspelningar och därför inte framförandet som sådant eller filminspelningar. För dessa kommer alltjämt gälla en skyddstid om 50 år. Den förlängda skyddstiden ska vidare endast gälla för inspelningar som fortfarande omfattas av skydd vid den tidpunkt då direktivet senast ska införlivas i nationell rätt.

Övergångsåtgärder vid införlivandet av direktiv: Sessionsmusiker överlåter ofta sina rättigheter till inspelningen till skivbolagen genom avtal och mot en engångsersättning. Enligt förslaget ska sådana avtal som slutits före tidpunkten för införlivande av direktivet fortsätta att gälla även efter det att skyddstiden enligt de gamla bestämmelserna löpt ut, om det inte finns tydliga indikationer på att parterna haft en annan avsikt.

För dessa avtalssituationer införs vidare bestämmelser om att musikartisterna ska ha rätt till en årlig tilläggsersättning från skivbolaget under förlängningstiden. Skivbolagen ska för detta ändamål avsätta minst 20 % av intäkterna från de inspelningar för vilka skyddstiden förlängs. Medlemsstaterna kan föreskriva undantag från denna skyldighet för skivbolag vars årsintäkter inte överskrider 2 miljoner euro. Medlemsstaterna får också kräva att fördelningen av beloppen ska anförtros insamlingsorganisationer som företräder musikartister.

Det föreslås också att skivbolag som inte utnyttjar den förlängda skyddstiden ska kunna förlora sina rättigheter till inspelningarna, genom att artisten ges en rätt att säga upp avtalet. Detta ska kunna ske om skivbolaget, efter att 50 år löpt ut, inte saluför tillräckligt många exemplar av inspelningen och gör den tillgänglig on-demand. Med tillgängliggörande on-demand avses i huvudfallet att musiken görs tillgänglig för nedladdning fritt eller mot betalning på Internet. Har flera artister varit med vid inspelningen måste de säga upp avtalet gemensamt.

Slutligen föreslås att om vare sig artisten eller skivbolaget inom ett år från det att skyddstiden enligt de gamla bestämmelserna löpt ut gör inspelningen tillgänglig on-demand, så ska såväl skivbolagets som artistens/artisternas rättigheter till inspelningen upphöra.

Skyddstiden för gemensamt skrivna musikverk: En bestämmelse införs om att skyddstiden för ett musikverk med text ska upphöra 70 år efter dödsdagen för den av textförfattaren respektive kompositören som avlider sist, oberoende av om dessa personer betecknas som medförfattare eller inte.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Musikartisters och musikproducenters inspelningar är enligt nu gällande svensk lagstiftning skyddade genom samma bestämmelser som andra artisters respektive producenters inspelningar och under en tid av 50 år från inspelningen. Förslaget om förlängd skyddstid kommer därför att kräva särskilda bestämmelser för musikartister och musikproducenter.

Text och musik ingående i ett och samma verk skyddas enligt gällande svensk rätt som två från varandra särskiljbara verk och skyddstiden beräknas således för vart och ett av dessa för sig. Även den föreslagna bestämmelsen avseende skyddstid för musikverk kommer därför att kräva lagändringar.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget bedöms inte medför några budgetära konsekvenser.

Kommissionen har genomfört en konsekvensanalys av förslaget SEC (2008) 2287. I denna analys har kommissionen presenterat ett antal olika alternativa sätt att förbättra situationen för musikartister. Alternativen har bedömts mot följande sex operationella mål: 1) gradvis likrikta skyddet för upphovsmän och musikartister, 2) stegvis öka ersättningen till musikartister, 3) minska diskrepanserna mellan skyddet i EU och USA, 4) stegvis öka resurserna för framtagning av nya förmågor, 5) säkerställa tillgången till musik till skäliga priser och 6) uppmuntra digitalisering av katalogtitlar.

Kommissionen bedömer de alternativ som inbegriper förlängd skyddstid som mest lämpade när det gäller att bidra till de operationella målen. I konsekvensanalysen övervägs såväl en förlängning i enlighet med förslaget som en skyddstid kopplad till musikartistens livstid. I analysen görs bedömningen att en skyddstid i enlighet med det förslag kommissionen valt att gå vidare med inte bara skulle bidra till en bättre ekonomisk situation för musikartisterna utan även öka tillgängliga resurser för framtagning av nya förmågor genom att skivbolagen tillförs ytterligare resurser. En skyddstidsförlängning som inte är kopplad till enskilda musikartisters livstid är också lättare att genomföra såväl administrativt som lagstiftningstekniskt. Att denna skyddstid ska vara 95 år motiveras i konsekvensanalysen med att detta motsvarar den skyddstid som gäller i USA och är den längsta som tillämpas internationellt. I analysen görs vidare bedömningen att en förlängning av skyddstiden bör förenas med kompletterande bestämmelser för att stärka musikartisternas position. Dessa innefattar inrättandet av en fond för sessionsmusiker samt en möjlighet för musikartisterna att erhålla rätten att förfoga över inspelningar som producenterna valt att inte använda sig av. I analysen dras slutsatsen att det inte finns några klara bevis för att priserna skulle stiga och konsumenterna därmed bli lidande om skyddstiden blir längre. Det skulle inte heller drabba de som utnyttjar inspelningarna, såsom t.ex. radio- och TV-företag, då beräkningsgrunderna för de ersättningar dessa utger inte påverkas av förslaget. Dessutom skulle en förlängning av skyddstiden ha en generellt positiv inverkan på musikutbudet och den kulturella mångfalden. Huvuddelen av de intäkter skyddstidsförlängningen skulle ge upphov till skulle vidare stanna i Europa och därmed gynna europeiska musikartister.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Svensk ståndpunkt bereds för närvarande inom regeringskansliet.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Ett stort antal medlemsstater har ännu inte tagit ställning till förslaget. Några medlemsstater har uttalat stöd för förslaget medan andra medlemsstater har motsatt sig en förlängning av skyddstiden.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Ej kända.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget har remitterats till drygt 50 myndigheter och intresseorganisationer. Remisstiden går ut den 10 oktober 2008.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artiklarna 47.2, 55 och 95 EG har åberopats. Artiklarna 47.2 och 95 hänvisar till beslutsförfarandet i artikel 251 EG. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet har medbeslutanderätt.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen har anfört att subsidiaritetsprincipen inte är tillämplig på förslaget om förlängd skyddstid då det avser ett område där gemenskapen är ensam behörig, eftersom gällande lagstiftning (direktiv 2006/116/EG) innebär full harmonisering. Såvitt avser gemensamt skrivna musikverk har kommissionen anfört att bestämmelsen inte skulle påverka medlemsstaternas rätt att bestämma vilka verk som har gemensamt upphovsmannaskap utan endast innebära en minmiharmonisering på så sätt att skyddstiden för alla musikverk som har text och som består av två eller flera separata bidrag skulle beräknas på ett enhetligt sätt.

Kommissionen har anfört att förslaget om förlängd skyddstid är förenligt med proportionalitetsprincipen och hänvisat till de i konsekvensanalysen nämnda operationella målen. Vidare har kommissionen fört fram att ändringarna i nationell rätt skulle bli minimala och att det inte skulle uppstå några bördor för offentliga myndigheter. De administrativa bördor inrättandet av en fond för sessionsmusiker skulle innebära för fonogramframställare och insamlingsorganisationer skulle enligt kommissionen uppvägas av de intäktsökningar de nya bestämmelserna skulle medföra. Förslaget såvitt avser gemensamt skrivna musikverk är enligt kommissionen det minst inkräktande instrument som kan leda till en gemensam skyddstid för musikverk.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Under hösten har behandling av förslaget i rådsarbetsgrupp inletts. Det kan ännu inte anges någon tidpunkt för när ett direktiv skulle kunna antas.