Den föreslagna förordningen innehåller regler för benämningar på textilier och märkning av textilprodukter samt regler för kvantitativ analys av binära och ternära textilfiberblandningar. I dag finns motsvarande bestämmelser i tre olika direktiv. Förslaget innebär att bestämmelserna i stället ska sammanföras i en förordning som får direkt effekt i medlemsstaterna, vilket gör det möjligt att snabbare anta benämningar på nya fibrer som kan börja tillämpas samtidigt i hela gemenskapen. Några ändringar i materiellt hänseende föreslås inte, förutom att det införs vissa minimikrav på innehållet i en ansökan om att lägga till en ny fiberbenämning. Detta i syfte att minska tiden för den tekniska granskningen av ansökningarna.
Översynen av lagstiftningen syftar till att förenkla och förbättra de gällande bestämmelserna för utveckling och ibruktagande av nya fibrer för att stimulera till innovation i textil- och beklädnadsbranschen och för att näringsidkare och konsumenter snabbare ska få tillgång till innovativa produkter. Syftet är inte att utvidga EU-lagstiftningen till att omfatta även andra krav på märkning än fibersammansättning och benämningar på textilfibrer som omfattas av gällande direktiv.
Regeringen är positiv till de föreslagna förenklingarna av lagstiftningen.
Kommissionen överlämnade den 30 januari 2009 ett förslag till en förordning om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter. De nu gällande direktiven är Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/121/EG av den 14 januari 2009 om benämningar på textilier (omarbetning), Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG av den 16 december 1996 om vissa metoder för kvantitativ analys av binära textilfiberblandningar och rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar.
Tanken på en översyn av regleringen om textila benämningar uppstod för några år sedan till följd av de erfarenheter man hade av de regelbundna tekniska ändringar i lagstiftningen som behöver göras för att införa benämningar på nya fibrer i de befintliga direktiven. Det har framgått att det finns utrymme för förenkling av de befintliga bestämmelserna som skulle medföra positiva effekter för privata aktörer och myndigheter. Översynen av EU-regleringen om benämningar på och märkning av textilier aviserades 2006 i Första lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen och ingick i Europeiska kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008.
Under perioden januari augusti 2008 anordnade kommissionen (DG Enterprise) ett antal samrådsmöten med företrädare för bl.a. medlemsstaterna, branschorganisationer, konsumentorganisationer och europeiska standardiseringsorgan. Vid dessa framkom att samtliga var positiva till en förenkling av regleringen.
Eftersom förslaget tidsmässigt sammanföll med den senaste omarbetningen av direktivet om benämningar på textilier (2008/121/EG), innehåller förslaget i stället hänvisningar till det tidigare direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 96/74/EG av den 16 december 1996 om benämningar på textilier (omarbetning).
Förslagets innehåll
Förändringar i förhållande till dagens reglering
Förslaget innebär att direktiv 2008/121/EG ersätts av en förordning. Gemenskapens reglering om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter innehåller detaljerade bestämmelser som med jämna mellanrum måste anpassas till den tekniska utvecklingen. För att undvika att medlemsstaterna måste genomföra tekniska ändringar i nationell lagstiftning anses en förordning, som inte behöver genomföras i nationell lagstiftning utan gäller direkt i varje medlemsstat, vara den bästa regleringsformen för en förenkling av lagstiftningen. Därigenom minskar den administrativa bördan på de nationella myndigheterna och det blir möjligt att snabbare anta benämningar på nya fibrer som kan börja tillämpas samtidigt i hela gemenskapen.
Direktiven 96/73/EG och 73/44/EEG upphävs och metoderna för kvantitativ analys av binära och ternära textilfiberblandningar läggs i stället i en teknisk bilaga till förordningen (bilaga VIII). Kvantifieringsmetoder behövs för att man ska kunna kontrollera informationen i märkningen om sammansättningen och de måste uppdateras i samband med benämningar på nya fibrer. Med tanke på det detaljerade tekniska innehållet anses det bättre att anpassa dessa enhetliga metoder i form av bilagor till huvudförordningen. Båda direktiven är idag genomförda i svensk rätt endast genom en hänvisning till dessa i Konsumentverkets föreskrifter.
Syftet med kommissionens förslag till regelförenklingen är att fibertillverkare, fiberanvändare och konsumenter snabbare ska få tillgång till nya fibrer och innovativa produkter och att benämningar på nya fibrer ska kunna antas snabbare i EU-lagstiftningen än i dag. Förutom tidsvinsten med att göra om direktiv 2008/121/EG till en förordning kan tidsåtgången för den tekniska granskningen av ansökningar om benämning av nya fibrer minskas, om tillverkarna lämnar in mer korrekt och fullständig dokumentation med avseende på de krav som ska uppfyllas. Därför föreslås ett förfarande som tillverkarna ska följa när de ansöker om att få lägga till en benämning på en ny fiber i förordningens tekniska bilagor. Tillverkarna ska lämna in en ansökan till kommissionen med beaktande av minimikraven i bilaga II.
Efter fem år från ikraftträdandet ska kommissionen utarbeta en rapport om förordningens tillämpning. Rapporten ska främst innehålla en bedömning av erfarenheterna av de ansökningar om benämning av nya fibrer som gjorts under den perioden, men den ska också granska om man kan spara ytterligare tid genom ytterligare ändringar av förfarandena.
Övriga bestämmelser i förordningen
I övrigt innehåller förordningen, förutom att vissa redaktionella och språkliga ändringar skett och några nya definitioner införts, bestämmelser som är oförändrat överförda från nu gällande direktiv 2008/121/EG. Förordningen innehåller definitioner på textilprodukter och bestämmelser om märkningskrav på oblandade produkter, ullprodukter, textilprodukter som består av flera fiberslag samt dekorativa fibrer och fibrer med antistatisk effekt. Vidare regleras hur och när märkning ska ske, under vilka förutsättningar märkning kan underlåtas och vilka toleranser som kan godtas vid beräkning av fibermassan i en textilprodukt. I bilaga I finns en förteckning över benämning och beskrivning av textilfibrer. I bilaga III anges de tillåtna beteckningarna för ullprodukter. I bilaga IV-VI anges de textilprodukter för vilka särskilda märkningsbestämmelser gäller, t.ex. när en gemensam märkning kan användas. I bilaga VII anges under vilka förutsättningar vissa delar av textilprodukten inte ska beaktas vid bestämning av procentandelar av fibrer.
I samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet genomfördes de tre då gällande EG-direktiven och två EG-rekommendationer om textilmärkning och kvantifieringsmetoder i svensk rätt genom lagen (1992:1231) om märkning av textilier och förordningen (1993:969) om märkning av textilier. Konsumentverket är tillsynsmyndighet och utfärdar närmare föreskrifter.
Eftersom den föreslagna rättsakten är en förordning kommer reglerna ha direkt effekt i medlemsstaterna. De ovannämnda föreskrifterna kan således upphävas.
Kommissionen har utfört en konsekvensanalys av förslaget, SEK (2009) 91. En sammanfattning av analysen finns i dokumentet SEK (2009) 90. Till stöd för analysen har kommissionen haft studien Simplification of EU legislation in the field of Textile Names and Labelling an Impact Assessment of policy option. Dokumentet finns att hämta på Kommissionens webbplats. www.ec.europa.eu/enterprise/textile/index_en.htm
I konsekvensanalysen dras bl.a. följande slutsatser.
Det kan finnas fördelar med att ge riktlinjer för vad en ansökan ska innehålla och att låta laboratorier hjälpa företagen att sammanställa dokumentation, om det leder till att ansökningarna i högre grad uppfyller de krav som kommissionens avdelningar ställer. Det skulle innebära betydande tidsvinster både för industrin och för myndigheterna.
De största fördelarna för industrin uppnås genom en minskning av tiden från det att en ansökan om benämning av en ny fiber lämnas in tills den nya fibern kan släppas ut på marknaden. Det innebär minskade administrativa kostnader och tidigarelagd inkomst av försäljningen av fibern.
Den största fördelen för medlemsstaterna är att direktiven ersätts av en förordning, vilket innebär att de inte längre behöver genomföra ändringar i den nationella lagstiftningen.
För konsumenterna innebär översynen att de fortsatt kan vara säkra på att de namngivna fibrerna har de angivna egenskaperna. Konsumenterna kan också dra fördel av att nya fibrer når ut på marknaden tidigare.
Förslaget medför inga negativa konsekvenser för statsbudgeten. Den positiva konsekvensen är den minskade administrativa bördan för Konsumentverket, som idag genomför ändringar i direktiven genom sina föreskrifter.
Eftersom kommissionens förfarande vid antagandet av nya fibrer inte ändras, kommer förslaget inte medföra några konsekvenser för EU-budgeten. De minimikrav som införs vid ansökningsförfarandet torde dock minska tidsåtgången för arbetet med granskningen av ansökningar. Den rapport kommissionen ska överlämna till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordningen, medför en viss kostnad för kommissionen.
Man har också undersökt om det vore genomförbart med en annan lösning än lagstiftning om benämningar på textilier. Alternativet att helt och hållet slopa krav på märkningen av textilier med fiberbenämningar har inte ansetts lämplig. Informationen till konsumenterna på detta område är viktig på grund av de egenskaper som associeras med vissa fibrer, men också av hälsoskäl eftersom en del konsumenter utvecklar allergier mot vissa fibrer.
Regeringen är positiv till de föreslagna förenklingarna av lagstiftningen. Ändringarna kommer att medföra betydande positiva effekter för framför allt näringsidkare genom förkortade handläggningstider vid ansökan om nya fiberbenämningar.
Ännu inte kända.
Ännu inte kända.
Ännu inte kända. Förslaget kommer att remitterats till bl.a. berörda branschorganisationer och Konsumentverket.
Förslaget grundar sig på artikel 95 i EG-fördraget och Europaparlamentet deltar genom medbeslutandeförfarande. Frågan kräver kvalificerad majoritet i rådet.
Kommissionen har anfört att medlemsstaterna redan på 1970-talet insåg att icke harmoniserade benämningar på textilier i gemenskapen orsakar tekniska handelshinder på den inre marknaden. Dessutom förbättras konsumentskyddet om informationen som lämnas om textilfibrer är densamma inom hela den inre marknaden. Förslaget innebär en fortsatt fullharmonisering av regler om benämningar på och märkning av textilier. Förslaget till förordning ändrar inte den politiska jämvikten mellan medlemsstaterna och EU. Kommissionen ska, precis som i dag, biträdas av en kommitté vid ändringar av förordningen, med iakttagande av reglerna för en föreskrivande kommitté med kontroll.
Regeringen instämmer i kommissionens bedömning av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.
Första förhandlingarna i rådsarbetsgruppen äger rum den 24 april 2009. Några ytterligare möten är ännu inte utsatta men det är troligt att merparten av förhandlingsarbetet faller under det svenska ordförandeskapet.