EG kommissionen har den 23 januari 2008 presenterat ett klimat- och energipaket som innehåller bland annat förslag till beslut om ansvarsfördelning av EU:s gemensamma klimatmål bland medlemsstaterna. Kommissionen föreslår att målet dels uppfylls på EU-nivå genom utsläppshandel i den handlande sektor och dels på medlemsstatsnivå i den icke-handlande sektorn. Kommissionen föreslår fördelningsnyckeln BNP per capita med 2005 som basår för att fördela ansvaret bland medlemsstaterna att nå klimatmålet i den icke-handlande sektorn. Förslaget innebär ett beting på en minskning av utsläppen med 17 procent för Sverige i den icke-handlande sektorn till 2020 jämfört med 2005. Regeringen välkomnar kommissionens klimat- och energipaket och analyserar nu dess olika delar.
Vid sitt möte i mars 2007 bekräftade Europeiska rådet EU:s mål att minska sina växthusgasutsläpp med 30 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer, som bidrag till ett globalt och omfattande avtal för perioden efter 2012, förutsatt att andra industriländer också åtar sig jämförbara utsläppsminskningar, och ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländer i rimlig utsträckning bidrar alltefter ansvar och förmåga. Europeiska rådet beslutade också, i väntan på beslut om ett omfattande internationellt avtal för tiden efter 2012, att EU ensidigt åtar sig att minska sina växthusgasutsläpp med minst 20 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer. Europeiska rådet antog även målsättningar på energisidan.
För att nå målsättningar har EG-kommissionen presenterat sitt s.k. klimat- och energipaketet den 23 januari 2008. Det består av flera delar, bl.a. ett förslag till ansvarsfördelning av EU:s klimatmål bland EU:s 27 medlemsstater för de utsläpp av växthusgaser som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.
Fördelningen
Kommissionen föreslår en fördelning av ansvar bland medlemsstaterna för att uppnå EU:s gemensamma klimatmål om minus 20 procent till 2020 jämfört med 1990, alternativt minus 30 procent inom ramen för en internationell överenskommelse. Kommissionen väljer 2005 som basår vilket innebär att minus 20 procent (eller konsekvent %) från 1990 motsvarar minus 14 procent från 2005 till 2020. Kommissionen föreslår att fördela bördan mellan den handlande sektorn och den icke-handlande sektorn genom krav på utsläppsminskningar med minus 21 procent respektive minus 10 procent från 2005 till 2020. Bördan på den icke-handlande sektorn fördelas sedan mellan de 27 medlemsstaterna baserat på fördelningen av BNP per capita med en begränsning på mellan minus 20 procent och plus 20 procent jämfört med 2005 års utsläppsnivå. Kommissionen föreslår en minskning av utsläppen på minus 17 procent som beting för Sverige.
Tidsmässig flexibilitet i måluppfyllelse
Utsläppsminskningar ska enligt förslaget ske linjärt mellan 2013 och 2020 . Nivån för startpunkten 2013 bestäms som genomsnittet av utsläppen i den icke-handlande sektorn för aktuell medlemsstat åren 2008-2010. Medlemsstater föreslås kunna låna 2 procent utsläppsutrymme från påföljande år ifall man inte lyckas uppnå hela utsläppsminskningen för innevarande år och spara obegränsat icke utnyttjat utrymme till kommande år.
Rumslig flexibilitet i måluppfyllelse användning av flexibla mekanismer
Medlemsstaten kan även genomföra utsläppsminskningar i tredje land. I det fall innan en internationell överenskommelse träffas föreslår kommissionen att utrymmet för detta begränsas till tre procent av medlemsstatens utsläpp i den icke-handlande sektorn år 2005. Kommissionen föreslår också att följande typer av projektkrediter tillåts:
- CER och ERU som utfärdades under 2008-2012
- CER från CDM projekt som godkändes under 2008-2012
- CER från CDM projekt i de minst utvecklade länder (MUL) t.o.m. 2020 eller enligt avtal med EU
- projektkrediter från projekt som godkänts genom avtal med.
För CER och ERU föreslår kommissionen att endast acceptera projekttyper som alla MS accepterade under 2008-2012.
När ett internationellt överenskommelse har träffats föreslår kommissionen att öka tillgången till projektkrediter motsvarande hälften av målens skärpning och nya mekanismer kan bli aktuella.
Vid internationell överenskommelse
När en internationell överenskommelse har träffats där EU:s åtagande skärps från minus 20 procent till exempelvis minus 30 procent föreslås att målen för medlemsstaterna i den icke-handlande sektorn skärps proportionellt samt att utrymmet för användning av certifikat för utsläppsminskningar i tredje land ökar. Ingen fördelning har presenterats för minus 30-procentåtagandet.
Sverige arbetar med att minska påverkan på klimatet. Ytterligare styrmedel för att nå det föreslagna betinget i den icke-handlande sektorn kommer att behövas. Vissa EU-gemensamma åtgärder förbereds. Regeringen avser återkomma med en klimatpolitisk proposition under 2008.
Enligt kommissionens konsekvensanalys beräknas de direkta kostnaderna av paketet i sin helhet på EU-nivå motsvara cirka 0,45 procent av BNP år 2020. För Sverige blir motsvarande siffra 0,78 procent vilket är den högsta andelen av BNP för samtliga MS sedan de omfördelningar som föreslagits av bl.a. auktionsintäkter räknats in. Per invånare räknat har Sverige en kostnad som är åtminstone dubbelt så hög som genomsnittet inom EU. Kommissionen anger i sin konsekvensanalys att Sverige har drygt dubbelt så hög marginalkostnad som EU-genomsnittet för åtgärder i den icke-handlande sektorn i det fall man inte inkluderar möjligheten att använda krediter från projekt i tredjeland. Kommissionen bedömer den att vara 87 euro per ton jämfört med ett EU snitt på knappt 40 euro per ton.
Det är högt prioriterat för regeringen att EU nu tar viktiga steg mot en gemensam och stark strategi för att klara klimatutmaningen. Sverige har varit och kommer att vara starkt drivande i denna process med sikte på en avslutning åtminstone i väsentliga delar före COP 15 i Köpenhamn hösten 2009. Klimat- och energipaketets olika delar samspelar med varandra. Paketets inriktning är i linje med den svenska regeringens politik som syftar till att fortsatt minska vår klimatpåverkan och öka andelen förnybar energi . Regeringen analyserar nu innehållet i paketet, övergripande och särskilt vad gäller konsekvenserna av målen för Sveriges del. Den svenska regeringens uppfattning är att paketet i sina huvuddrag väl svarar mot toppmötets målsättningar för EU.
Den föreslagna fördelningen baserad på BNP per capita med basår 2005 tar ej hänsyn till redan vidtagna åtgärder eller potentialer i varje medlemsstat. Regeringen anser att -17 procent i den icke-handlande sektor är ett ambitiöst mål och analyserar nu närmare konsekvenserna av detta för Sverige. Med utgångspunkt bl.a. i relativt höga kostnader per minskat ton koldioxid inom Sverige anser regeringen att det är viktigt med flexibilitet som möjliggör samarbete både inom och utom EU för att uppfylla EU:s klimatmål och Sveriges höga ambitioner på ett kostnadseffektivt sätt. Det är också viktigt att förslaget sätts in och kan fungera som en stimulans för icke-EU-länders medverkan i internationella sammanhang som de globala klimatförhandlingarna.
Det generella mottagandet av kommissionens klimat- och energipaket har varit positivt. En majoritet av medlemsstaterna har uttryckt ambitionen att vara konstruktiva i förhandlingarna med sikte på en överenskommelse senast våren 2009.
En majoritet av medlemsstaterna har uttryckt att de beting som de har fått enligt kommissionens förslag är ambitiösa. En fördelning baserad på BNP per capita anses av några som lättförståelig och framkomlig fördelningsnyckel. Många medlemsstater pekar på nationella särintressen som inte beaktas genom kommissionens enkla fördelningsmetod. Flera medlemsstater pekar på att hänsyn inte tas till redan vidtagna åtgärder och vissa menar att detta kan mötas genom att tidigarelägga basåret.
Europaparlamentet har ännu inte behandlat ärendet.
Förslaget skall remissbehandlas.
Artikel 175.1 i EG-fördraget. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet efter medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet enligt artikel 251.
Klimatfrågan är en global fråga som behöver globala lösningar. EU:s nära, konstruktiva och konkreta samarbete på klimatområdet är en förutsättning för EU att fortsatt kunna vara en trovärdig och ledande part i de internationella klimatförhandlingarna.
Genom att EU gemensamt antar sitt klimatmål finns förutsättningar för att nå målen på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen studerar dock närmare vad som bör beslutas inom ramen för detta beslut på EU nivå, bland annat om EU bör besluta om medlemsstaternas användning av projektkrediter från tredjeland.
Förslaget har presenterats i rådsarbetsgruppen (miljö). En policydebatt planeras vid rådsmötet (miljö) den 3 mars 2008. Därefter fortsätter förhandlingar i rådsarbetsgruppen (miljö).
CDM Clean Development Mechanism, mekanismen för ren utveckling. CDM är konkreta utsläppsminskningsprojekt i länder utan kvantitativa åtaganden i Kyotoprotokollet (läs utvecklingsländer) som ger upphov till krediter som kallas för CER (certified emission reductions, certifierade utsläppsminskningar).
JI Joint Implementation, gemensamt genomförande. JI är konkreta utsläppsminskningsprojekt i länder med kvantitativa åtaganden i Kyotoprotokollet (läs industriländer) som ger upphov till krediter som kallas för ERU (emission reduction units, utsläppsminskningsenheter).COP 15 femtonde partsmötet mellan FN:s Klimatkonventions parter som på engelska benämns Conference of the Parties (COP).