Förslaget innehåller förhandlingsdirektiv för omförhandling av avtalet mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål. De två viktigaste punkterna i direktiven är förenkling och uppdatering av parternas internationella åtaganden.
Regeringen ställer sig positiv till att omförhandla avtalet för att göra det tydligare och enklare. Regeringen ställer sig också positiv till ett mandat som gör det möjligt att förhandla fram ett avtal som ersätter det svenska bilaterala avtalet som idag finns mellan Sverige och Kanada. Regeringen har några mindre synpunkter på omfattningen av avtalet.
Avtalet om samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom, nedan kallad gemenskapen) och Kanadas regering rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål undertecknades 1959. På grund av det ökande samarbetet mellan gemenskapen och Kanada har avtalet behövt uppdateras vid flera tillfällen varför det har ändrats flera gånger1.
Denna ram för bilateralt samarbete har stor betydelse för EU och Sverige, bl.a. eftersom Kanada är världens största uranproducent (23 % av världsproduktionen 2007) och länge har varit den viktigaste leverantören av naturligt uran till EU med omkring 2025 % av leveranserna till EU (i Sveriges har 23% av allt uran ursprung från Kanada). Den kanadensiska uranproduktionen torde öka ytterligare till följd av pågående utveckling av gruvor och prospektering,. EU:s näringsliv är storägare i många kanadensiska urangruvor.
Avtalet rör främst leveranser av kärnämne och informationsutbyte. Avtalet omfattar de flesta områdena av ömsesidigt intresse, men de samlade ändringarna gör det svårläst och besvärligt att tillämpa. Sedan några år tillbaka ägnar sig Europeiska kommissionen åt förenkling av all lagstiftning. Förenklingen av avtalet mellan gemenskapen och Kanada ingår i detta. På grund av den ökade betydelsen av internationella konventioner som både gemenskapen och Kanada har undertecknat, bör det dessutom i avtalet hänvisas till åtaganden som parterna gjort.
Förslaget till direktiv för omförhandling presenterades den 17 oktober 2008.
Förslaget innehåller förhandlingsdirektiv för omförhandling av avtalet mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål. Direktiven innehåller två viktigare punkter:
1. Förenkling
Texten ska bli mer enhetlig och lättläst. Avtalet bör inte förhindra fri rörlighet av kärnämne, kärnteknisk utrustning och teknik inom gemenskapen.
2. Uppdatering av parternas internationella åtagande
Avtalet ska innehålla hänvisningar till andra avtal och konventioner som parterna anslutit sig till, såsom Icke-spridningsfördraget (NPT), IAEA:s kontrollavtal, konventionen om fysiskt skydd och medlemsstaternas åtaganden inom den multilaterala organisationen Nuclear Suppliers Group (NSG)
Nuvarande regelverk är dels Euratomfördraget och den underliggande förordningen om kärnämneskontroll (Kommissionens förordning (Euratom nr 302/2005) och dels Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 om kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden.
Kompleteringar till dessa finns i Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och Lag (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden.
Sverige har sedan tiden före anslutningen till Euratom ett bilateralt avtal med Kanada. Vid anslutningen ersatte det nu befintliga avtalet mellan Euratom och Kanada det svenska bilaterala avtalet som i dessa överlappande delar har varit vilande sedan dess.
Varken EU:s eller svensk lagstiftning förväntas påverkas
Direktiven innebär att man formellt ska komma överens om de rutiner man redan nu i praktiken tillämpar. Ett nytt avtal kan komma att förenkla rutinerna vid granskning av ansökningar om exporttillstånd utan att kraven på garantier för säkerhet minskar.
Regeringen stödjer en omförhandling. All form av teknologiöverföring bör ingå. Den s.k. smittningen (contamination) som betyder att annan material som kommer i kontakt med kanadensiskt material automatiskt kommer att lyda under avtalet ska begränsas till viktigare objekt (substantial items). Ett administrativt arrangemang som tas fram under avtalet ska inte innehålla krav på rapportering av annat än kärnämne och viktigare objekt, t.ex. kärnkraftreaktorer. Alla de försäkringar som krävs enligt riktlinjer inom NSG ska ingå i avtalet (såsom föreslås i Annex punkt 2 i direktiven).
De medlemsstater som yttrat sig i rådsarbetsgruppen för atomfrågor har varit positivt inställda till förhandlingsmandatet. De flesta at de medlemsstater som idag har bilaterala avtal har varit öppna för ett mandat som skulle kunna få fram ett avtal mellan Euratom och Kanada som helt ersätter de bilaterala avtalen. Detta har också varit en central utgångspunkt för den kanadensiska regeringen. Rumänien har reaktorer av kanadensisk design (CANDU) och driver frågan med särskilt intresse.
Europaparlamentet har inte yttrat sig om förslaget.
Förslaget skickas inte på remiss.
Gemenskapen har genom Euratomfördraget, Artikel 101, rätt att teckna avtal med tredje land inom ramen för fördraget. Rådet beslutar med kvalificerad majoritet efter att ha hört parlamentet.
Kommissionens behörighet att ingå avtal med Kanada regleras genom Euratomfördraget och ändras inte med ändringen av det befintliga avtalet.
Ärendet behandlas i rådsarbetsgruppen för atomfrågor.
-
[1] |
|