Förslagen innebär att associationsavtalsbestämmelserna som samordnar delar av EU-ländernas och vissa tredje länders (Algeriet, Israel, Kroatien, Makedonien, Marocko och Tunisien) sociala trygghetssystem träder i kraft.
Regeringen stödjer att avtalsbestämmelserna kan träda ikraft. Däremot kan regeringen inte acceptera förslagen som medför att vissa svenska bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner ska betalas ut vid bosättning i de aktuella tredje länderna. Det handlar om garantipensioner, sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd till barn.
Europeiska gemenskaperna har ingått associeringsavtal med ett antal tredje länder, däribland Algeriet, Israel, Kroatien, Makedonien, Marocko och Tunisien. Syftet med avtalen är att bidra till stabilitet samt till en positiv ekonomisk och social utveckling. Avtalen innehåller bestämmelser om frihandel, politisk dialog och samarbete på en rad olika områden. Dessa avtal ingicks mellan 1995 och 2002 och är godkända av riksdagen.1
Avtalen innehåller också regler om samordning av de sociala trygghetssystemen för arbetstagare och deras familjemedlemmar och efterlevande. För att dessa regler ska träda ikraft krävs att respektive associeringsråd2 antar särskilda bestämmelser. Kommissionen lade den 11 och 12 december 2007 fram förslag till att godkänna sådana regler angående avtalen med Algeriet, Israel, Kroatien, Makedonien, Marocko och Tunisien. Dessa länder kallas nedan associeringsländerna. Förslagen bygger på avtalens bestämmelser som dock skiljer sig åt.
Förslagen till beslut ska tillämpas på medlemsstaternas och associeringsländernas lagstiftning angående förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbete och arbetssjuk-domar, invaliditetsförmåner pga. olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar samt familjeförmåner.
Arbetstagare som är medborgare i något av de sex associeringsländerna samt deras familjemedlemmar och efterlevande, ska vid laglig bosättning i något EU-land, likabehandlas med landets medborgare i fråga om familjeförmåner. Bestämmelsen är ömsesidig och gäller även EU-medborgare som arbetar i det associerade landet.
Ålders- och efterlevandepension, förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, liksom invaliditetsförmåner ska betalas ut vid bosättning i de sex associeringsländerna eller i någon medlemsstat. Undantagna är förmåner som finns upptagna i bilaga IIa till rådets förordning (EEG) 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.3 I bilagan upptas särskilda förmåner som inte är avgiftsfinansierade och har karaktären av blandade försäkrings- och socialbidragsförmåner.
Medlemsstaterna har möjlighet att ingå bilaterala avtal med associeringsländerna som innebär en gynnsammare behandling av berörda personer.
I förslagen finns ytterligare bestämmelser om samarbete mellan myndigheterna i de berörda länderna.
Uppmärksammas bör att rådets förslag till beslut inte innehåller alla bestämmelser om samordning av social trygghet som finns i vissa av avtalen. Förbudet mot diskriminering av medborgare från det andra landet som finns i avtalen med Algeriet, Marocko och Tunisien uttrycks t.ex. inte i rådets förslag. Dessa regler träder därmed inte ikraft med rådets beslut.
Förslagen kommer inte att gälla Danmark eftersom landet inte medverkar i detta samarbete (enligt artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning som är fogat till EU-fördraget).
När en person som omfattas av avtalen är bosatt i något av associeringsländerna, är Sverige skyldigt enligt förslaget att betala ut ålderspension, efterlevandeperson, förmåner vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar samt invaliditetsförmåner pga. arbetsskada som utges i enligt med svensk lagstiftning.
De svenska inkomstgrundade pensionerna, inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen och förmåner från arbetsskadeförsäkringen betalas redan idag ut till den försäkrade (oavsett medborgarskap) vid utlandsvistelse så länge rätten till förmånen består. De nu föreslagna reglerna innebär alltså ingen förändring i förhållande till rådande bestämmelser.
Garantipensioner (vid ålderdom och till omställningspension och efterlevandepension), efterlevandestöd till barn samt sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning kan enligt gällande svensk lagstiftning inte betalas ut vid bosättning i något av associeringsländerna, s.k. export. Förmånerna anses vara knutna till svensk bosättning. Sverige har bilaterala konventioner om social trygghet med Israel, Kroatien och Marocko men inget av dessa avtal tillåter export av dessa förmåner. Dessa förmåner betalas idag endast ut vid bosättning i något EES-land (enligt EG-lagstiftningen) och i Kanada (efterlevandestödet till barn betalas dock inte ut i Kanada). De föreslagna bestämmelserna innebär dock att dessa förmåner ska betalas ut vid bosättning i någon de sex associeringsländerna eftersom förmånerna inte finns upptagna i bilaga IIa i förordning 1408/71. Det gäller både medborgare i någon av associeringsstaterna och i EU-länderna liksom deras familjemedlemmar och efterlevande.
Enligt kommissionens förslag ska arbetstagare från associeringsländerna vars familjemedlemmar är lagligen bosatta i en medlemsstat ha rätt till familjeförmåner på samma sätt som medborgarna i det aktuella landet. För svensk del innebär det ingen utvidgning av gällande svenska regler. Däremot kan det medföra att svenska medborgare har rätt till familjeförmåner vid bosättning i något av associeringsländerna enligt lagstiftningen där.
EU har ingått liknande associeringsavtal med en mängd länder. Det kan därför ses som sannolikt att liknande beslut kan komma att fattas även för dessa länder.
Förslagen påverkar inte gemenskapens budget. Däremot kan de påverka den svenska statsbudgeten. Förslagen öppnar upp för export av vissa svenska bosättningsbaserade förmåner (garantipensioner, garantiersättningar och efterlevandestöd till barn). I detta sammanhang är det värt att understryka att export av förmåner endast gäller personer som har arbetat i Sverige, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. Samtidigt medför avtalen att förmåner från associeringsländerna som nu inte kan exporteras kan betalas ut vid bosättning i Sverige. Sammantaget kan innebär att utgifterna för andra svenska förmåner så som t.ex. äldreförsörjningsstöd, garantipension och ekonomiskt försörjningsstöd, kan komma att sjunka. Andra kostnader för samhället, så som för sjukvård och äldrevård kan också komma att minska.
Vilken verkan förslagen kan komma att ha på statsbudgeten är svårt att bedöma. För det första är det omöjligt att veta i vilken grad kommissionens förslag kommer att påverka personers benägenhet att flytta till och från de berörda länderna. För det andra är det svårt att göra beräkningar för hur många personer som omfattas av förslagen och i vilken utsträckning de uppbär någon förmån från Sverige eller något av associeringsländerna.
Ett riktmärke för bedömningen kan vara att ca 7 700 personer som är medborgare i de aktuella länderna var bosatta i Sverige 2006 enligt SCB. Det motsvarar ca 1,6 % av det totala antalet bosatta i Sverige med annat medborgarskap än svenskt. Enligt samma källa så utvandrade närmare 400 personer till associeringsländerna från Sverige under 2007. Det utgör närmare 1 % av den totala utvandringen. Motsvarande siffror för invandringen till Sverige är ca 1 600 personer och 1,6 % av den totala invandringen. Någon uppgift om hur många personer som varit försäkrade i Sverige som nu bor i de aktuella länderna finns inte att tillgå.
Ett urval av materialet som finns i en av SCB:s statistikdatabaser (utgör 800 000 personer, dvs. ca 9 % av befolkningen), visar att under 2006 utvandrade 367 personer (oavsett medborgarskap) till associeringsländerna. Av dessa var 25 % barn och ingen var ålderspensionär. Motsvarande 15 personer uppbar garantiersättning innan den svenska bosättningen upphörde, dvs. ca 4 % av underlaget i urvalet.
Sammantaget är det svårt att uppskatta kostnaderna särskilt då det gäller den grupp som redan finns i associeringsländerna och får rätt till förmånerna i och med ikraftträdandet. Då det gäller utvandring för ett visst år finns större möjligheter att uppskatta kostnaderna. Skulle bilden i ovanstående stycke vara representativ för utvandringen till länderna så innebär det i nuläget en marginell påverkan på svensk statsbudget vad det gäller export av de aktuella garantiförmånerna. Till saken hör dock att kostnaderna för denna grupp kommer att öka då personerna blir pensionärer och möjligen har rätt till garantipension baserat på antalet år som bosatt i Sverige i åldern 1664 år.
Den svenska regeringen stödjer att beslut (om gemenskapens ståndpunkt i de associeringsråd) fattas så ikraftträdande sker för bestämmelserna om samordning av vissa delar av de sociala trygghetssystemen i EuropaMedelhavsavtalen med Algeriet, Israel, Marocko och Tunisien samt med stabiliserings- och associeringsavtalet med Kroatien och jugoslaviska republiken Makedonien. Däremot kan regeringen inte godkänna att vissa svenska bosättningsbaserade förmåner betalas ut vid bosättning i något associeringsland. Dessa förmåner kan enligt svensk lagstiftning endast betalas ut vid bosättning i Sverige (kan betalas ut vid bosättning i EES-stat enligt EG-lagstiftningen). Dessutom finansieras de genom skatter och inte avgifter. Det gäller garantipensioner, sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd till barn.
Avtalen föreskriver att vissa pensioner och bidrag ska kunna exporteras, med några förbehåll. Undantagna är icke avgiftsfinansierade förmåner (Israel, Kroatien, Marocko och Makedonien) och särskilda ersättningar av icke bidragskaraktär (Algeriet och Tunisien).
Kommissionens aktuella förslag förefaller dock gå längre än avtalen. Frågan är på vilket sätt begreppen icke avgiftsfinansierade förmåner och särskilda ersättningar av icke bidragskaraktär ska tolkas. I rådets förordningen 1408/71 kopplar det första begreppet till de förmåner som finns upptagna i förordningens bilaga IIa. Dessa förmåner föreslås kunna förbehållas för personer som är bosatta i Sverige, dvs. inte exporteras. För svensk del finns endast bostadstillägg till pensionärer och äldreförsörjningsstöd förtecknade i bilagan. Enligt kommissionens förslag synes alltså också socialförsäkringsförmåner som är bosättningsbaserade kunna betalas ut till associeringsländerna. Undantagna från export blir då bara det svenska bostadstillägget till pensionärer och äldreförsörjningsstödet.
Regeringen menar att även andra skattefinansierade ålders- och efterlevandepensioner, invaliditetsförmåner och arbetsskadeersättningar, för svenskt vidkommande, måste undantas från export till associeringsländerna. Sverige bör därför kräva ett förtydligande i texten så att de svenska garantipensionerna (ålders-, omställnings-, efterlevande- och änkepension), sjuk- och aktivitetsersättning i form av aktivitetsersättning samt efterlevandestöd till barn inte ska betalas ut vid bosättning i associeringsländerna. Detta kan förslagsvis göras i en bilaga till besluten.
Övrigt delar av förslagen stöds av regeringen.
Inte kända.
Inte kända.
Förslaget har sänts ut på remiss, vilken avslutas den 12 maj 2008.
Den rättsliga grunden för avtalen är artiklarna 310 EG och 300.2. Rådet fattar beslut med enhällighet.
Gemenskapen är ensam behörig att ingå avtal om associering med tredje land. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.
Medlemsstaterna är ensamma behöriga att utforma, organisera och finansiera sina nationella sociala trygghetssystem. Förslaget rör bara samordning av de nationella sociala trygghetssystemen för medborgarna i medlemsstaterna och i associeringsländerna.
Rådsarbetsgruppen för sociala frågor kommer att behandla förslagen, troligtvis någon gång under hösten 2008. Förslagen har sänts ut för remissbehandling.
Bilaga IIa finns i förordning (EG) nr 1408/71 och listar i enlighet med artikel 10a de särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som medlemsstaterna inte behöver betala ut vid bosättning i annat EU-land (export). För svenskt del finns äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg till pensionärer upptagna i bilagan.
Export kontantförmån (t.ex. pension) som en person har rätt till i ett land, kan betalas ut även om personen bor i ett annat land.
Likabehandling ett lands medborgare som omfattas av det andra landets lagstiftning, ska ha samma rättigheter och skyldigheter som medborgare i det andra landet. Exempel: en svensk medborgare som arbetar i Marocko ska behandlas på samma sätt som en marockansk medborgare vid tillämpningen av marockansk lagstiftning.
Sammanläggning av försäkringsperioder inom vissa socialförsäkringssystem finns krav på att en person ska omfattas av försäkringen en viss tid för att ha rätt till en förmån. Försäkringsperioder i det andra landet kan då användas för att uppfylla kravet. Exempel: en svensk medborgare är omfattad av pensionsförsäkringen under fem år i associeringsland X. Där krävs dock att man har varit omfattad av försäkringen i 25 år för att ha rätt till pension i landet. Om den svenske medborgaren har varit försäkrad i Sverige i minst 20 år, kan svenska år användas för att uppfylla 25-årskravet.
Social trygghet förmåner vid sjukdom och moderskap, invaliditet, ålderdom, till efterlevande, vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, vid dödsfall och arbetslöshet samt familjeförmåner (enligt rådets förordning [EEG] nr 1408/71 som samordnar medlemsländernas system om social trygghet).
[1] | Algeriet; prop. 2002/03:115, bet. 2002/03:UU17 och prot. 2002/03:92. Israel; prop. 1995/96:185, bet. 1995/96:UU22 och prot. 1995/96:106. Kroatien; prop. 2002/03:11, bet. 2002/03:UU3 och rskr. 2002/03:100. Makedonien prop. 2001/02:156, bet. 2001/02:UU14 och rskr. 2001/02:226. Marocko; prop. 1995/96:195 och bet. 1995/96:UU3. Tunisien prop. 1995/96:34, bet. 1995/96:UU10 och prot. 1995/96:32. |
[2] | Associeringsråden består av medlemmar av Europeiska unionens råds, kommissionen och av Israels regeringe. De sammanträder en gång per år samt vid behov. Associeringsråden är upprättade enligt bestämmelser i de aktuella avtalen. |
[3] | Noteras bör att förordning 1408/71 inom de närmaste åren kommer att ersättas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Bilaga IIa kommer att ersättas av bilaga X i förordning 883/2004. |