Gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (nedan kallad Emas) inrättades ursprungligen 1993 och reviderades 2001. Det är ett frivilligt, marknadsbaserat styrmedel som ger företag och organisationer en struktur att arbeta med sin miljöpåverkan på ett effektivt sätt. I korthet innebär Emas att ett företag eller organisation gör en miljöutredning och inventerar sin miljöpåverkan, tar fram en miljöpolicy, sätter upp mål för att minska negativa miljöeffekter, utarbetar handlingsprogram och utser ansvariga bland de anställda för att genomföra arbetet. Detta ska sedan följas upp, nya mål sättas etc. för att på så sätt skapa ständiga förbättringar. Det förberedande arbetet och uppföljningen ska godkännas av en ackrediterad miljökontrollant.
Enligt förordningen ska kommissionen se över Emas och föreslå lämpliga ändringar. Kommissionen syftar med förslaget till revidering att stärka ordningen genom att göra den effektivare och mer attraktiv för organisationer, och på så vis:
Se till att fler organisationer tillämpar ordningen,
Se till att Emas erkänns som ett riktmärke för miljöledningssystem,
Göra det möjligt för organisationer som tillämpar andra miljöledningssystem att uppgradera sina system till Emas,
Åstadkomma en effekt även utanför Emas-registrerade organisationer, genom att kräva att organisationerna tar hänsyn till miljöaspekter när de väljer sina varu- och tjänsteleverantörer.
De viktigaste ändringarna syftar till:
Att se till att Emas är en miljöledningsordning av hög kvalitet som garanterar externa berörda parter och nationella tillsynsmyndigheter att Emas-organisationerna följer all tillämplig miljölagstiftning och ständigt förbättrar sin miljöprestanda.
Att göra ordningen mer attraktiv för deltagande parter, framför allt för små organisationer (små och medelstora företag och små myndigheter), genom att minska den administrativa bördan för dem och se till att deltagandet i Emas får mer uppmärksamhet.
I övrigt kommer Emas i stort att fungera på samma sätt som enligt den nuvarande förordningen.
Regeringen välkomnar revideringen av Emas och uppskattar att ansträngningar har gjorts för att göra ordningen mer attraktiv. För miljöpolitiken ligger en utmaning i att stödja konsumenters och andras intresse av att näringslivet arbetar med en hållbar utveckling och att förstärka det positiva sambandet mellan miljöhänsyn och ekonomisk tillväxt. Genom en samordning av lagstiftning, regleringar och andra styrmedel skapas ett gynnsamt ramverk för en omställning i ekologiskt hållbar riktning.
Gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (nedan kallad Emas) inrättades ursprungligen 19931 och reviderades 2001 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas)2, som nu är i kraft.
Emas är ett marknadsbaserat verktyg som bygger på frivilligt deltagande. Programmet syftar till att skapa ett kollektivt tryck på hela produktionskedjan som ska uppmuntra företagen att delta.
Målen med Emas är att:
förbättra miljöarbetet
visa att reglerna i miljölagstiftningen uppfylls
förmedla miljömässiga framsteg till allmänheten.
Enligt artikel 15 i Emas-förordningen ska kommissionen se över Emas mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits under dess tillämpning och föreslå Europaparlamentet och rådet lämpliga ändringar.
Därför gjordes en omfattande utvärdering av Emas 2005. Genom den utvärderingen och synpunkterna från olika parter som berörs av ordningen identifierades dess starka och svaga sidor. Det föreslogs också olika alternativ för hur förordningen skulle kunna bli effektivare.
Översynen av Emas ingår i det åtgärdspaket som åtföljer meddelandet om en handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion och hållbar näringspolitik. Syftet med handlingsplanen är att bidra till en betydande ändring av konsumenters och producenters beteenden så att de övergår till bättre produkter, resurssnålare och renare produktion samt smartare konsumtion. I åtgärdspaketet ingår även en översyn av förordningen om miljömärkning, ett förslag till direktiv om eko-design samt ett meddelande om miljöanpassad offentlig upphandling.
Förslagets syfte är att stärka ordningen genom att göra den effektivare och mer attraktiv för organisationer, och på så vis
se till att fler organisationer tillämpar ordningen,
se till att Emas erkänns som ett riktmärke för miljöledningssystem,
göra det möjligt för organisationer som tillämpar andra miljöledningssystem att uppgradera sina system till Emas,
åstadkomma en effekt även utanför Emas-registrerade organisationer, genom att kräva att organisationerna tar hänsyn till miljöaspekter när de väljer sina varu- och tjänsteleverantörer.
De föreslagna ändringarna inriktas på sakinnehållet och avser särskilt små organisationers behov (små och medelstora företag och små myndigheter), de institutionella ramarna och kopplingen till andra gemenskapspolitiska instrument.
Emas kommer i stort att fungera på samma sätt som enligt den nuvarande förordningen och de allmänna kraven för deltagande kommer i stort att vara desamma: En organisation kan delta i Emas förutsatt att den tar fram en miljöpolicy, genomför en miljöutredning, inrättar ett miljöledningssystem, genomför en intern miljörevision och utarbetar en miljöredovisning. När miljöredovisningen har kontrollerats och godkänts av en oberoende miljökontrollant kan organisationen ansöka om registrering hos ett behörigt organ. För att behålla sin registrering måste organisationen regelbundet rapportera hur den förbättrat sin miljöprestanda och visa att den efterlever tillämpliga lagstadgade miljökrav.
De viktigaste ändringarna syftar till följande:
Att se till att Emas är en miljöledningsordning av hög kvalitet som visar för externa berörda parter och nationella tillsynsmyndigheter att Emas-organisationerna följer tillämplig miljölagstiftning och ständigt förbättrar sin miljöprestanda.
Att göra ordningen mer attraktiv för deltagande parter, framför allt för små organisationer (små och medelstora företag och små myndigheter), genom att minska den administrativa bördan för dem och se till att deltagandet i Emas får mer uppmärksamhet.
Ändringarna är följande:
Miljöledningssystem. Emas kommer även i fortsättningen att bygga på det miljöledningssystem som ingår i standarden ISO 14001, och kompletteras med följande element:
Stärkt mekanism för regelefterlevnad. Före den första registreringen måste en Emas-organisation visa att den följer tillämplig miljölagstiftning. En dialog mellan organisationen och de nationella tillsynsmyndigheterna uppmuntras. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska styrka i vilken grad organisationen efterlever miljölagstiftningen. Kontrollanterna får en stärkt roll i att garantera att organisationen följer reglerna. Begreppet icke-efterlevnad klargörs och de behöriga organens förfaranden för registrering och avregistrering på grund av icke-efterlevnad harmoniseras.
Skärpt miljörapportering. Emas-registrerade organisationer måste rapportera miljöprestanda med hjälp av kärnindikatorer. Sådana indikatorer fastställs för följande miljöområden: energieffektivitet, material- och resurseffektivitet, avfall, utsläpp och biologisk mångfald/markanvändning.
Riktlinjer för bästa praxis när det gäller miljöledning. För att stödja ett mer harmoniserat genomförande av bästa praxis för miljöledning tar kommissionen initiativ till att utarbeta referensdokument. Dokumenten avser specifika sektorer och inriktas både på produktionsverksamhetens direkta miljöaspekter och på indirekta aspekter, såsom produktutformning och miljöpåverkan av verksamhet i föregående och efterföljande led.
Det är frivilligt att använda referensdokument, men Emas-organisationer uppmuntras att använda sådana när de inrättar sina miljöledningssystem och fastställer sina miljömål. Kontrollanterna måste hänvisa till dokumenten som riktmärke för effektiva ledningssystem.
Villkor och förfaranden för ackreditering och kontroll harmoniseras och fastställs för att man ska komma till rätta med det ojämna genomförandet i olika medlemsstater, vilket underminerar ordningens trovärdighet. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 finns gemensamma bestämmelser om ackreditering. I förordningen betonas att det rör sig om en offentlig verksamhet och den högsta nivån för myndighetsbedömning av kompetensen hos t.ex. certifieringsorgan. Vidare fastställs ramarna för erkännande av den befintliga europeiska samarbetsorganisationen för ackreditering European co-operation for Accreditation (EA) så att man kan säkerställa ett fungerande och strikt system för inbördes utvärdering. I den förordningen fastställs också den övergripande ram som gör den befintliga lagstiftningen om ackreditering fullständig. I Sverige är det SWEDAC som utför ackreditering, Genom det här förslaget till reviderad Emas-förordning kompletteras dessa bestämmelser i den mån det behövs, samtidigt som hänsyn tas till särdragen i den frivilliga Emas-ordningen och, när så är lämpligt, mer specifika bestämmelser fastställs.
Geografisk räckvidd. Organisationer utanför gemenskapen får delta i ordningen. En organisation utanför gemenskapen kan registrera sig i någon av medlemsstaterna, och organisationens miljöledningssystem måste kontrolleras och godkännas av en kontrollant som ackrediterats i den medlemsstat där organisationen kommer att ansöka om registrering.
Åtgärder som minskar den administrativa bördan och skapar incitament:
Förenklat förfarande för gruppregistrering.
Sänkta registreringsavgifter för små organisationer (små och medelstora företag och små myndigheter)
De nationella myndigheterna i medlemsstaterna måste avgöra på vilka områden de kan minska administrationen för Emas-registrerade organisationer i samband med miljölagstiftning, t.ex. genom att miljötillstånd inte behöver förnyas lika ofta som tidigare. Det kommer att genomföras regelbundna samråd i medlemsstaterna mellan de behöriga organen för Emas och tillsynsmyndigheterna. Kommissionen arrangerar informationsutbyte i detta avseende.
De nationella myndigheterna måste överväga och, när så är lämpligt och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd i fördraget, införa incitament som kan gynna Emas-registrerade organisationer, såsom tillgång till finansiering eller skatteincitament inom ramen för ordningar som stöder industrins miljöprestanda.
Reglerna för användning av Emas logotyp förenklas och nu gällande begränsningar tas bort.
PR-verksamhet för Emas, bland annat Emas Awards och informationskampanjer på gemenskapsnivå och nationell nivå.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) är direkt tillämplig i Sverige. Förordningen kompletteras av svenska bestämmelser i lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision samt en förordning (2002:956) om frivillig miljöstyrning och miljörevision. Av lagen och förordningen framgår att det är styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) som fungerar som ackrediteringsorgan för miljökontrollanter samt att det är Aktiebolaget Svenska Miljöstyrningsrådet som utgör behörigt registreringsorgan av företag.
Om förslaget antas kommer det att ersätta nuvarande lagstiftning som upphör att gälla.
Det totala stödet från gemenskapen är begränsat. Det beräknas behövas omkring 1,5 miljoner euro per år från gemenskapens budget, vilket framför allt ska täcka utarbetandet av referensdokument för specifika sektorer, inbördes utvärderingar av ackrediteringsorgan och behöriga organ liksom information och kommunikation. Fram till 2013 kommer dessa kostnader att täckas av instrumentet Life+3.
Kommissionen har i enlighet med arbetsprogrammet genomfört en konsekvensanalys. Följande tre huvudalternativ övervägdes:
Att fortsätta med den nuvarande modellen.
Att successivt avskaffa ordningen.
Att göra omfattande ändringar i förordningen.
Alternativet att fortsätta med den nuvarande modellen skulle ge stabilitet. Det skulle endast kunna bli fråga om administrativa och institutionella förändringar för att se till att ordningen fungerar bättre. På det sättet skulle dock de svaga punkterna i ordningen endast förbättras i liten utsträckning och det skulle inte ges någon möjlighet att göra omfattande ändringar. De totala effekterna skulle fortsätta att vara små, vilket skulle underminera ordningens trovärdighet. Ordningen skulle inte få mer uppmärksamhet och den ojämna fördelningen mellan medlemsstaterna skulle förmodligen bestå.
Om ordningen successivt avskaffas skulle ekonomiska resurser och personal frigöras. Det alternativet skulle dock få negativa miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Gemenskapen skulle förlora ett frivilligt instrument bland sina politiska åtgärder. I halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram4 bedömdes de frivilliga instrumenten ha en stor potential men inte vara färdigutvecklade. Kommissionen uppmanades att se över ordningarna för att främja deras spridning och minska administrationen vid hanteringen av dem.
Alternativet att göra omfattande ändringar i förordningen skulle ge Emas mer uppmärksamhet och förbättra dess påverkan och politiska profil, vilket skulle innebära att ordningen får betydligt större spridning. Gemenskapen skulle kunna åstadkomma bättre och mer riktade miljöfördelar både direkt och indirekt. Det skulle också förbättra den ekonomiska situationen och minska administrationen för de deltagande organisationernas miljöledning. Vissa av de föreslagna ändringarna skulle kräva att det görs en del initialinvesteringar och att det skapas incitament för Emas-organisationer.
Det går inte att förutsäga exakt hur mycket spridningen skulle öka, eftersom det inte finns kvantitativa uppgifter om kostnader och om de olika åtgärdernas påverkan och eftersom flera alternativ hänger samman eller är marknadsbaserade. Målet är dock att det tio år efter det att den här förordningen har trätt i kraft ska finnas lika många registrerade organisationer eller anläggningar som organisationer eller anläggningar som nu är certifierade enligt standarden ISO 14001:2004 om miljöledningssystem (35 000). Ett mellanliggande mål är att det fem år efter det att förordningen har trätt i kraft ska finnas lika många registrerade Emas-anläggningar som det genomsnittliga antalet i de tre medlemsstater som under 2007 hade flest registrerade anläggningar per miljon invånare, vilket skulle innebära totalt 23 000 registrerade Emas-anläggningar5.
Regeringen välkomnar revideringen av Emas och uppskattar att ansträngningar har gjorts för att göra ordningen mer attraktiv. Den svenska inställningen till det föreliggande förslaget är i huvudsak positiv. Samtidigt som regeringen önskar en stärkning av Emas är det också viktigt att se på de förändringar som föreslås bl.a. i ljuset av eventuella konsekvenser för tillsynsmyndigheterna och för produktmärkningen. Genom att organisationer arbetar med miljöfrågorna på ett målmedvetet sätt påskyndas anpassning till ett ekologiskt hållbart samhälle samtidigt som det skapas nya möjligheter för affärsverksamheten. Ökad miljönytta ska gå hand i hand med kostnadsbesparingar och ökad konkurrenskraft. Det ligger också i linje med regeringens miljöpolitik, där företagen uppmuntras ställa miljökrav på sig själva och varandra.
Ej kända.
Ej kända.
Förslaget har skickats på remiss till 26 remissinstanser till och med den 30 september. I det förberedande arbete som har gjorts i kommissionens rådgivande kommitté har Sverige varit företrätt av AB Svenska Miljöstyrningsrådets vd.
Förordningen motiveras av miljöhänsyn enligt artikel 175 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Den artikeln utgjorde även grunden för nuvarande förordning (EG) nr 761/2001. Beslut fattas med kvalificerad majoritet efter medbeslutandeförfarande i enlighet med artikel 251.
Ordningen bör antas på gemenskapsnivå för att undvika att det införs olika ordningar i olika medlemsstater, vilket riskerar att snedvrida konkurrensen och försvåra ordningens tillämpning i multinationella företag. Förslaget ändrar inte den nuvarande situationen på den inre marknaden. Subsidiaritetsprincipen iakttas genom att medlemsstaterna svarar för förordningens tekniska genomförande via behöriga organ och ackrediteringsorgan. Förslaget syftar till att garantera ordningens effektivitet i att bidra till bättre miljöprestanda i organisationerna, samtidigt som medlemsstaterna svarar för de åtgärder som på lämpligt sätt kan genomföras på nationell nivå.
Förslaget har skickats på remiss till 26 remissinstanser till och med den 30 september. Förhandlingarna i arbetsgruppen påbörjas i september 2008. Ordförandeskapet planerar att informera om förslaget vid miljörådsmötet i december.
[1] | Rådets förordning (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning, EGT L 168, 10.7.1993, s. 1. |
[2] | EGT L 114, 24.4.2001, s. 1. |
[3] | Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 614/2007 av den 23 maj 2007 om det finansiella instrumentet för miljön (Life+), EUT L 149, 9.6.2007, s. 1. |
[4] | KOM(2007) 225 slutlig: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om halvtidsöversyn av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, antaget av kommissionen den 30 april 2007. |
[5] | 2007 var genomsnittet 48,27 Emas-registrerade anläggningar per miljon invånare i de tre medlemsstater som hade det största antalet Emas-registrerade anläggningar per miljon invånare. Dessa medlemsstater är Österrike (61,85 anläggningar/miljon invånare), Danmark (50,60 anläggningar/miljon invånare) och Belgien (32,37 anläggningar/miljon invånare). Europeiska unionens invånarantal på 478,5 miljoner ger alltså ett mål på totalt 23 000 registrerade Emas-anläggningar fem år efter det att den reviderade Emas-förordningen trätt i kraft. |