Regeringskansliet

Faktapromemoria 2007/08:FPM111

Förordning om märkning och marknadsföring av foder

Jordbruksdepartementet

2008-05-23

Dokumentbeteckning

KOM(2008)124

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på marknaden och användning av foder

Sammanfattning

Syftet med förslaget, som är ett led i kommissionens förenklingsprogram, är att konsolidera, revidera och modernisera foderlagstiftningen gällande märkning och avyttring av foder. Genom förslaget sammanförs bestämmelserna i ett flertal rådsdirektiv till en förordning. Förslaget har generellt sett mottagits positivt av såväl berörda näringar som av medlemsstaterna. Regeringen välkomnar generellt sett förslaget men avser att efter genomförd remissbehandling återkomma med mera preciserade synpunkter.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Syftet med förslaget, som är ett led i kommissionens förenklingsprogram och ligger i linje med Lissabonstrategin, är att konsolidera, revidera och modernisera foderlagstiftningen. Genom förslaget sammanförs bestämmelserna i ett flertal rådsdirektiv, bl.a. 79/373/EEG om saluföring av foderblandningar, 96/25/EG om avyttring av foderblandningar, 82/471/EEG om vissa produkter som används i djurfoder och 93/74/EG om foder för särskilda näringsbehov, i en förordning. Förenklingen av lagstiftningen får inte medföra försämringar vare sig beträffande folkhälsoskyddet eller djurskyddet, men ska underlätta den inre marknadens funktion, minska den administrativa bördan för foderföretagarna och därmed öka livsmedelsindustrins konkurrenskraft samtidigt som globala aspekter beaktas.

Kommissionen presenterade sitt förslag den 4 mars 2008.

1.2Förslagets innehåll

Inledande bestämmelser och allmänna villkor

Inledningsvis anges att den föreslagna förordningens syfte är att i enlighet med de principer som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002, EU:s s.k. allmänna livsmedelslag, harmonisera villkoren för utsläppande på marknaden och användningen av foder, så att tillräcklig användar- och konsumentinformation samt en effektivt fungerande marknad säkerställs. Förordningens bestämmelser ska inte påverka andra gemenskapsbestämmelser som fastställts t.ex. i förordningarna (EG) nr 999/2001, den s.k. TSE-förordningen, eller (EG) 1774/2002, den s.k. ABP-förordningen (animaliska biprodukter).

Bland de allmänna villkor som anges kan nämnas att

vid tillämpningen av förordningen ska vad som anges i EU:s allmänna livsmedelslag om kraven på foder för livsmedelsproducerande djur, innefattande tillverkarnas ansvar avseende inverkan på människors och djurs hälsa, spårbarhet m.m. även gälla foder för icke livsmedelsproduce-rande djur

foder inte får ha några direkt negativa effekter på miljön

kontrollerande myndighet ska kunna få tillgång till all information om fodrens sammansättning

Utsläppande på marknaden av särskilda typer av foder

I förslaget anges bestämmelser för foder avsedda för särskilda näringsbehov, vilka är foder som fyller ett särskilt näringssyfte på grund av sin sammansättning eller den tillverkningsmetod som använts. Foder för särskilda näringsbehov kan godkännas efter ansökan till kommissionen, som vid behov ska överlämna ansökningsakten till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) för yttrande. Godkända foder avsedda för särskilda näringsbehov ska införas i en förteckning, som ska antas genom kommittéförfarande.

Märkning, presentation och förpackning

Märkningsuppgifterna är väsentliga för foderanvändarna samt för spårning och kontrolländamål. Märkning och presentation av foder får inte utformas så att användaren vilseleds. Märkning och presentation av foder kan särskilt upplysa om att ett visst ämne förekommer i fodret eller inte, eller att fodret har särskilda näringsegenskaper, förutsatt att påståendet är objektivt och att det kan kontrolleras av behörig myndighet. Foder får emellertid inte tillskrivas egenskaper som att det förebygger, behandlar eller botar sjukdom, eller att det har särskilda näringssyften andra än vad som enligt ovan avses med foder avsedda för särskilda näringssyften. Ansvarig för märkningen är det företag som tillverkat fodret eller det företag som saluför detsamma.

Beträffande mera allmänna och obligatoriska märkningsregler kan följande nämnas

Typen av foder ska anges, dvs. om det är en foderråvara, helfoder eller tilläggsfoder.

Ingående fodertillsatser ska förtecknas.

För foderblandningar ska den avsedda djurarten eller kategorin anges innefattande även användningsanvisningar.

Det nuvarande märkningssystemet med s.k. obligatorisk öppen deklara-tion för foderblandningar, dvs. att mängden av ingående råvaror ska anges i procenttal (+/- 15 %), ändras till att respektive råvara ska anges i fallande ordning efter vikt. Viktsprocenten av ingående råvaror får dock, för den som så önskar, anges. - Ingående råvaror ska dock kvalita-tivt sett anges mera precist i förhållande till nuvarande märkningsregler.

Om inte ingående råvaror i en foderblandning för livsmedelsproduce-rande djur frivilligt redovisats i viktsprocent ska tillverkaren på begäran lämna uppgifter om den kvantitativa sammansättningen i intervallet +/- 15 % av den verkliga sammansättningen, såvida inte fodertillverkaren bedömer sådan information som kommersiellt känslig och skulle innebä-ra intrång på dennes immateriella rättigheter.

Undantag från märkningsbestämmelserna i förordningen medges för t.ex. de fall då en foderföretagare i primärproduktionen levererar foderråvaror till en annan primärproducent för användning i den egna produktionen.

Utöver de obligatoriska märkningskraven kan även foderblandningar märkas med vissa frivilliga men specificerade uppgifter.

Gemenskapsförteckning över foderråvaror och gemenskapsriktlinjer för god märkningspraxis

I syfte att förbättra märkningen av foder ska en gemenskapsförteckning över foderråvaror upprättas. De förteckningar som finns i rådande gemenskapslagstiftning ska utgöra utgångspunkten i förteckningen, men behöver uppdateras och kompletteras med råvaror som allteftersom tas i bruk. För varje foderråvara ska uppgifter finnas om t.ex. namn, beskrivning av foderråvaran inklusive tillverkningsprocess och särskilda näringsmässiga egenskaper.

Genom uppmuntran från kommissionen ska även gemenskapsriktlinjer för god märkningspraxis utarbetas, dels för sällskapsdjur, dels för livsmedelsproducerande djur. Dessa riktlinjer avser den frivilliga märkningen av foder.

Gemenskapsförteckningen över foderråvaror och riktlinjerna för god märkningspraxis ska utarbetas och utvecklas i samråd med företrädare för den europeiska foderbranschen, berörda myndigheter i medlemsstaterna, EFSA och andra berörda parter, t.ex. foderanvändarna. Kommissionen ska genom kommittéförfarande godkänna förteckningen och märkningsriktlinjerna.

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Medlemsstaterna ska fastställa regler om ekonomiska påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Lagstiftningen om märkning och utsläppande av foder på marknaden är redan i dag harmoniserad inom EU och regleras genom direktiv som upphävs i och med att förordningen träder i kraft. Genom att förslaget är i form av en förordning blir den direkt tillämplig i medlemsstaterna och behöver alltså inte överföras till nationell lagstiftning.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget har inga budgetära konsekvenser varken på EU- eller nationell nivå.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen stöder förslagets syfte om en harmoniserad lagstiftning på foderområdet för att förbättra det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och därmed ekonomi, med minskad administrativ börda för berörda näringsgrenar och med bibehållen nivå på foder- och livsmedelssäkerheten.

Regeringen välkomnar förslaget och anser det vara viktigt att berörda delar av foderlagstiftningen uppdateras i syfte att förenkla och modernisera densamma, samtidigt som den anpassas till de principer som antagits genom den allmänna livsmedelslagen, förordning (EG) nr 178/2002.

Regeringen stöder att märkningsbestämmelserna för foderblandningar förenklas och att det av säkerhetsskäl är viktigare att benämningen på de ingående råvarorna preciseras än att den procentuella sammansättningen anges. Detta är i linje med förslaget. Regeringen stöder vidare att branschen, dvs. fodertillverkarna och foderanvändarna i större utsträckning ansvarar för att riktlinjer tas fram beträffande den frivilliga märkningen av foder, samt att listor upprättas över de foderråvaror som används vid tillverkning av foder. Ytterligare synpunkter kommer att redovisas när inkomna remissvar har bearbetats.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Generellt sett har förslagit mottagits väl av medlemsstaterna.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Institutionernas ståndpunkter, förutom kommissionens, är för närvarande inte kända.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget remissbehandlas för närvarande av Statens jordbruksverk. Allmänt kan dock konstateras att förslaget har mottagits positivt av foderbranschen.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artiklarna 37 och 152.4b i EG-fördraget utgör rättslig grund. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet och med medbeslutande av Europaparlamentet, i enlighet med artikel 251 i fördraget.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Huvudsyftet med gemenskapsåtgärderna är att fastställa villkor för avyttring och användning av foder inom EU, då detta inte är något som kan regleras genom nationell lagstiftning om den inre marknaden ska fungera smidigt. Att bestämmelserna läggs fast i form av en förordning motiveras av att skillnader i hur direktiv genomförs i olika medlemsstater utgör hinder för den fria rörligheten för foder. Gemenskapsåtgärderna syftar dessutom till att förbättra det europeiska jordbrukets produktivitet samt konkurrenskraft, och därmed inkomster, genom enhetliga produktionsförutsättningar. Gemenskapsåtgärderna ska resultera i likartade nivåer på foder- och livsmedelsäkerheten i medlemsstaterna. Förslaget är därför, anför kommissionen, förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Förslaget innebär harmonisering av bestämmelserna för saluföring och användning av foder och bidrar därmed till en fungerande fodersektor inom EU. Enligt kommissionen har de föreslagna åtgärdernas förväntade för- och nackdelar jämförts, hela tiden med bibehållen foder- och livsmedelssäkerhet i åtanke, under beaktande av att de inte ska innebära orimligt stora eller omotiverade administrativa bördor. Kommissionen påpekar att om harmoniseringen inte genomförs bibehålls de nationella saluförings- och produktionsbestämmelserna innebärande, i jämförelse med förslagets bestämmelser, en högre administrativ börda.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget är för närvarande under remissbehandling i Sverige. Det första rådsarbetsgruppsmötet genomfördes den 21 april, då kommissionen presenterade förslaget och medlemsstaterna bereddes möjlighet att ge ett första utlåtande. Arbetet i rådsarbetsgruppen kommer sannolikt att fortsätta under såväl det franska som det tjeckiska ordförandeskapet.

4.2Fackuttryck / termer