Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM33

Ändring av vägarbetstidsdirektivet

Näringsdepartementet

2008-11-24

Dokumentbeteckning

KOM(2008) 650 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avsende vägtransporter (nedan kallat vägarbetstidsdirektivet)

SEK(2008) 2631 slutlig

Sammanfattning av konsekvensanalysen (se dokumentet nedan)

SEC(2008) 2632

Impact assessment accompanying the proposal för a directive of the European Parliament and the Council amending the Directive 2002/15/EC of the European Parliament and of the Council of 11 March on the organisation of the working time of persons performing mobile road transport activities

Sammanfattning

Syftet med det vägarbetstidsdirektivet är att ålägga medlemsstaterna att införa minimiregler för arbetstidens förläggning för att förbättra skyddet för hälsa och säkerhet för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, dvs. förare. Direktivet syftar vidare till att förbättra vägtrafiksäkerheten och åstadkomma en ytterligare tillnärmning av konkurrensvillkoren. Syftet med de nu aktuella förslagen är att modernisera direktivet för att åtgärda brister i fråga om genomförande, tillämpning och efterlevnad.

Kommissionen har alltså lagt fram ett förslag om ändring av vägarbetstidsdirektivet. Förslagen kan delas upp i tre huvudpunkter:

1) införande av en förfinad definition av tillämpningsområdet (definition av vad som avses med mobil arbetstagare),

2) införande av en mer praktiskt hanterlig definition av nattarbete, och

3) nya krav på kontrollmekanismer.

Kommissionen räknar i sin konsekvensanalys med att förslagen ska leda till vissa kostnadsökningar. Dessa kommer dock i första hand att drabba medlemsstaterna men i någon mindre mån även den privata sektorn, huvudsakligen till följd av kontrollmekanismerna.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

När rådet och Europaparlamentet antog direktivet var de överens om att det i princip från och med den 23 mars 2009 skulle gälla förare som är egenföretagare. Kommissionen skulle senast två år före det datumet lägga fram en rapport som skulle följas av ett lagförslag som fastställde villkoren för att inkludera eller utesluta egenföretagare från vägarbetstidsdirektivets tillämpningsområde.

I en rapport presenterade kommissionen i maj 2007 för Europaparlamentet vilka konsekvenserna skulle bli av att inte inkludera förare som är egenföretagare. Följden av att bestämmelserna tolkas och tillämpas på olika sätt i medlemsstaterna kan bli att konkurrensen snedvrids och att minimistandarderna för socialt skydd skiljer sig åt. Problemen ansågs dock i första hand vara förknippade med att det i direktivet inte görs en tydlig åtskillnad mellan arbetstagare och egenföretagare. Detta har lett till problem med att kontrollera efterlevnaden och en risk för att det dyker upp s.k. falska egenföretagare i syfte att undvika att omfattas av vägarbetstidsdirektivet. Med sådana förtagare avses i huvudsak förare som inte är knutna till en arbetsgivare genom anställningsavtal, men som inte har friheten att ha affärsrelationer med flera kunder.

Konsekvensbedömningen visade att det trots betydande administrativa kostnader inte skulle vara möjligt att täcka in såväl anställda förare som egenföretagare och att man därför borde attackera problemet med falska egenföretagare i stället för att utvidga direktivet till att gälla även egenföretagare. Rapportens slutsats blev därför att det i och för sig inte fanns något avgörande skäl till att låta egenföretagare omfattas av direktivet men väl att det var viktigt att förtydliga definitionerna av begreppet mobila arbetstagare så att det också omfattar falska egenföretagare.

Samråd med berörda parter har genomförts under 2006 och 2007 och detta utvisade att vägarbetstidsdirektivet ledde till både goda och dåliga resultat. De flesta ansåg å ena sidan att arbetstidsreglerna leder till bättre hälsa, säkerhet, arbetsförhållanden och konkurrensvillkor, men å andra sidan att de leder till lönebortfall, förarbrist och sämre kostnadseffektivitet. De berörda parterna betonade problem kring bristande kontroll och efterlevnad av reglerna och förespråkade klargöranden av direktivets definitioner och effektivare system för kontroll. Därefter har en konsekvensanalys gjorts och kommissionen lämnat de nu aktuella förslagen, se dokumenten som anges ovan under rubriken Dokumentbeteckning.

Det kan för fullständighetens skull framhållas att det utöver vägarbetstidsdirektivet finns en sakligt sett närliggande Europaparlamentets och rådets förordning 561/2006/EG om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet. Denna förordning är tillämplig på egenföretagare. Lite förenklat kan skillnaden beskrivas som att direktivet reglerar all arbetstid som är hänförlig till transportarbete, t.ex. att köra, lasta och lossa, medan förordningen reglerar all arbetstid överhuvudtaget, dvs. även om en förare arbetar med någonting helt annat än transportarbete. Direktivet har alltså med avseende på tid ett snävare tillämpningsområde än förordningen.

I sammanhanget kan också det allmänna arbetstidsdirektivet 2000/34/EG framhållas. Detta direktiv innehåller bestämmelser om veckoarbetstidens längd, dygns- och veckovila, samt raster, årlig semester, nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm. Bestämmelserna är minimiregler. När det gäller dygnsvila, raster, veckovila och nattarbetets längd gäller emellertid detta direktiv inte mobila arbetstagare. Det gäller dock sådana arbetstagare i fråga om t.ex. minst fyra veckors årlig betald semester och hälsokontroller.

1.2Förslagets innehåll

I vägarbetstidsdirektivets artikel 2.1 förtydligas direktivets räckvidd. Direktivet ska gälla alla mobila arbetstagare enligt definitionen i artikel 3 d, även företagare som är s.k. falska egenföretagare, men som i praktiken inte kan bestämma över sitt arbete. Förslaget omfattar alltså inte förare som är äkta egenföretagare. I detta avseende föreslås alltså vägarbetstidsdirektivet få samma tillämpningsområde som nu.

I artikel 3 a behålls definitionen av arbetstid som gäller alla förare som omfattas av vägarbetstidsdirektivet. Däremot stryks definitionen av arbetstid för förare som är egenföretagare, eftersom de inte enligt förslaget ska omfattas av direktivet. För att attackera problemet med förare som är falska egenföretagare läggs en exaktare definition av mobila arbetstagare till i artikeln 3 d. Definitionen kommer i spel när den som till formen är företagare likväl inte är fri att organisera sin verksamhet, att ha affärsförbindelser med flera kunder och vars inkomster inte är direkt beroende av förtjänsten.

Genom artikel 3 införs en mer praktiskt hanterlig definition av nattarbete genom att det införs ett krav på att nattarbetet måste uppgå till två timmar för att kvalificera för att de särskilda nattarbetsreglerna skall komma i spel. För närvarande finns ingen sådan kvalificerande gräns alls.

Genom artikel 11 a införs gemensamma principer för ökad insyn i de nationella systemen för kontroll av efterlevnaden av reglerna. Medlemsstaterna åläggs att upprätta ett system som ger kontroller och övervakning som är lämpliga och regelbundna. Detta för att göra reglerna effektivare och att se till att de tillämpas likvärdigt. I de nya bestämmelserna efterlyses också ett ökat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. Vidare efterlyses stöd från kommissionen för att underlätta dialogen mellan myndigheterna och branschföreträdare samt mellan medlemsstaterna för att se till att arbetstidsreglerna genomförs på ett likartat sätt. Ovanstående syftar till att förbättra efterlevnaden av gemenskapsreglerna och följaktligen till att bidra till målen för EU:s transportpolitik.

Kommissionen räknar med att förslagen ska leda till att bristerna i fråga om genomförande, tillämpning och efterlevnad åtgärdas, se ingressats 12 i förslaget. Kommissionen räknar i sin konsekvensanalys med att förslagen ska leda till vissa kostnadsökningar. Dessa kommer dock i första hand att drabba medlemsstaterna men i någon mindre mån även den privata sektorn, huvudsakligen till följd av kontrollmekanismerna.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete utgör det svenska genomförandet av vägarbetstidsdirektivet. Till lagen hör förordningen (2005:399) om arbetstid vid visst vägtransportarbete. Även om direktivet alltså reglerar frågor om arbetstid så hör det sakligt sett nära samman med de EG-rättsliga reglerna om körtid, jfr. det ovan nämnda Europaparlamentets och rådets förordning 561/2006/EG om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet. De föreslagna ändringarna av vägarbetsdirektivet kommer att leda till behov av en översyn av lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Enligt kommissionen uppkommer de största kostnaderna med anledning av förslaget för medlemsstaterna. Kostnaderna är relaterade till kostnader för identifiering av falska egenföretagare genom kontroller av upphandlingskontrakt hos de företag som upphandlat tranporttjänsten samt annan information som finns hos medlemsstaternas myndigheter. Härtill kommer kostnaderna för ett system för att tillse att reglerna följs (enforcement systems). Enligt kommissionen uppkommer inga betydande administrativa kostnader för den privata sektorn med anledning av förslagen. Vissa sådana kostnader uppkommer dock till följd av övervaknings- och rapporteringskrav.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen är preliminärt positiv till syftet att modernisera direktivet för att åtgärda problem som uppstått i tillämpningen av de befintliga reglerna. Dock kan förslagets utformning i vissa avseenden behöva övervägas ytterligare. Bland annat är det i ljuset av regelförenklingsarbetet angeläget att bevaka att utformningen av kontrollmekanismerna så långt möjligt överlämnas till medlemsstatens eget val. Detta för att undvika t.ex. onödigt betungande rapporteringskrav för den privata sektorn och alltför omfattande budgetära konsekvenser för medlemsstaterna.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

-

2.3Institutionernas ståndpunkter

-

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget skickades ut på remiss till berörda svenska instanser den 5 november 2008 med begäran om svar den 2 december 2008. Först därefter är det möjligt att lämna en redovisning under denna rubrik.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Rättslig grund för förslaget är EG-fördragets artikel 71 och 137.3. Beslut fattas inom ramen för medbeslutandeförfarandet i EG-fördragets artikel 251.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Enligt kommissionen överensstämmer förslaget med subsidiaritetsprincipen eftersom förslaget främst syftar till att förtydliga dagens gemenskapsregler och hur efterlevandegraden kan förbättras. Förslaget syftar även till att förbättra informationsutbytet mellan de myndigheter i medlemsstaterna som övervakar att reglerna efterlevs. Det krävs alltså insatser på gemenskapsnivå eftersom en enskild medlemsstat eller grupp av medlemsstater inte har möjlighet att åtgärda dessa problem på ett tillfredsställande sätt.

Kommissionen uttalar också i sitt förslag att det är förenligt med proportionalitetsprincipen, eftersom det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen. Det förtydligar tillämpningsområdet för dagens regler och fastställer allmänna krav för likvärdig kontroll av efterlevnaden, men innebär inget hinder för medlemsstaterna att fatta nationella beslut om egna övervaknings- och kontrollsystem. Förslaget innebär enligt kommissionen inga kostnader för gemenskapens budget eller ökad administration för medlemsstaterna.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

De föreslagna ändringarna av vägarbetstidsdirektivet har ännu inte behandlats i rådsarbetsgruppen (landtransport). Förslaget förväntas hanteras i rådet våren 2009 under det tjeckiska ordförandeskapet.

I sammanhanget kan påpekas att vägarbetstidsdirektivet enligt dess artikel 2.1 andra stycket från och med den 23 mars 2009 ska tillämpas på förare som är egenföretagare, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikelns andra stycke. Detta stycke berör att kommissionen ska lägga fram en rapport om konsekvenserna av att förare som är egenföretagare utesluts från direktivets tillämpningsområde men också lägga fram ett förslag, dvs. den process som nu påbörjats.

4.2Fackuttryck/termer

-