Kommissionen har presenterat en grönbok som syftar till att inleda ett brett samråd med berörda parter om hur man kan förbättra insynen i gäldenärers tillgångar i Europeiska unionen.
I grönboken beskrivs problemen med indrivning av fordringar utomlands och som tänkbara lösningar diskuteras dels möjligheten att förbättra verkställighetsmyndigheternas tillgång till registeruppgifter, dels att införa en europeisk tillgångsdeklaration.
Regeringen är positiv till att ett brett samråd inleds om hur man kan förbättra insynen i gäldenärers tillgångar och därmed effektivisera verkställighetsförfarandet.
Kommissionen tog år 1998 upp frågan om gränsöverskridande indrivning i ett meddelande till rådet och Europaparlamentet. Under år 2001 antogs ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område. I programmet angavs bl.a. att verkställigheten av domar inom Europeiska unionen skulle kunna underlättas om det vore möjligt att få exakt kännedom om gäldenärens finansiella situation.
Kommissionen genomförde år 2004 en undersökning som analyserade rättsläget i de dåvarande 15 medlemsstaterna. Inom ramen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område har kommissionen därefter inhämtat uppgifter om rättsläget i de 12 medlemsstater som sedan dess anslutit sig till Europeiska unionen.
Kommissionen har under år 2006 lagt fram en grönbok om kvarstad på bankmedel, vilken också syftar till effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen. Den grönboken har behandlats i Faktapromemoria 2006/07:FPM28.
Vid verkställighet av domar på betalning behöver verkställighetsmyndigheten (som i Sverige är Kronofogdemyndigheten) veta var gäldenären finns och vilka tillgångar denne har. Även borgenärer kan ha behov av sådan information.
Kommissionen redogör i grönboken för de två kategorier av system som finns i medlemsstaterna. Den ena kategorin bygger på att gäldenären, normalt under straffansvar, är ålagd att redovisa sina tillgångar. I vissa medlemsstater gäller redovisningsskyldigheten endast i den utsträckning som krävs för att täcka den berörda fordringen. Den andra kategorin bygger på att den nödvändiga informationen kan hämtas från register av olika slag.
Vid indrivning av fordringar i gränsöverskridande fall finns en risk för att verkställigheten hämmas av de skillnader som föreligger mellan medlemsstaternas olika rättssystem. Grönboken är inriktad på de förbättringar av den offentliga verkställigheten av domstolsavgöranden som skulle kunna åstadkommas på EU-nivå. Kommissionen pekar på fördelarna med att förbättra insynen i gäldenärers tillgångar och stärka borgenärernas rätt till information. Samtidigt bör hänsyn tas till principen om skydd av gäldenärens privatliv, som bl.a. följer av dataskyddsdirektivet 95/46/EG.
I grönboken presenterar kommissionen följande fem olika åtgärder som skulle kunna vidtas för att uppnå de eftersträvade förbättringarna.
En handbok över nationella bestämmelser och förfaranden på verkställighetsområdet skulle kunna utarbetas och göras tillgänglig t.ex. på Internet.
Informationen i befintliga register skulle kunna utvidgas och göras tillgänglig för utländska verkställighetsmyndigheter. Detta rör bl.a. olika former av handelsregister men även folkbokföringsregister samt socialförsäkrings- och skatteregister skulle kunna beröras.
Utbytet av information mellan verkställighetsmyndigheter i olika medlemsstater skulle kunna förbättras.
Systemet med att gäldenären åläggs att redovisa sina tillgångar skulle kunna utvecklas. Det skulle kunna övervägas att införa en europeisk tillgångsdeklaration.
Andra åtgärder som föreslås av medlemsstaterna eller andra remissinstanser kan behöva övervägas.
I Sverige förekommer båda de system som kommissionen diskuterar i grönboken. Vid verkställighet som utförs av Kronofogdemyndigheten används i stor utsträckning uppgifter ur olika register för att ta reda på var gäldenären befinner sig och vilka tillgångar denne har. I grönboken framhålls bl.a. den svenska Kronofogdemyndighetens möjligheter att inhämta information ur skatteregister.
Härutöver finns det även i svensk rätt möjligheter att ålägga en gäldenär att redovisa sina tillgångar. I 4 kap. 14-16 §§ utsökningsbalken finns således bestämmelser om gäldenärens, men även tredje mans, upplysningsplikt. Gäldenären kan åläggas att ge in en skriftlig förteckning över sina tillgångar till Kronofogdemyndigheten. Enligt 2 kap. 10-16 §§ utsökningsbalken kan Kronofogdemyndigheten även hålla förhör med en gäldenär samt använda vissa tvångsmedel, t.ex. ålägga gäldenären vite.
I grönboken diskuteras olika alternativ som bör övervägas i det framtida arbetet. Några slutgiltiga förslag läggs emellertid inte fram. De möjliga åtgärder som diskuteras kan få konsekvenser för nationell lagstiftning.
Mot bakgrund av att de idéer och förslag som diskuteras i grönboken inte utgör några slutliga förslag från kommissionen är det för närvarande inte möjligt att redogöra för några konkreta budgetkonsekvenser.
Regeringen är positiv till att ett samråd inleds om hur man kan förbättra insynen i gäldenärers tillgångar i Europeiska unionen. I det framtida arbetet med frågan avser regeringen att verka för att hänsyn tas till skyddet för gäldenärens privatliv och att negativa följder av en utökad registerhållning beaktas. Vidare bör reglerna vara enkla att följa och tillämpa.
Medlemsstaternas ståndpunkter är inte kända.
Institutionernas ståndpunkter är inte kända.
Grönboken kommer att skickas på remiss till berörda svenska intressenter.
Konsultationsprocessen kräver inte någon rättslig grund men många områden som diskuteras i grönboken omfattas av gemenskapskompetens och medbeslutandeförfarande.
Kommissionen har ställt ett antal frågor i grönboken och berörda parter uppmanas att lägga fram sina synpunkter senast den 30 september 2008. Kommissionen överväger att därefter organisera ett offentligt samråd om de frågor som tas upp i grönboken.