Eftersom målsättningen enligt den nu gällande återhämtningsplanen för nordlig kummel är nådd, ska planen enligt gällande förordning ersättas med en flerårig förvaltningsplan för att främja hög avkastning och säkerställa ett fortsatt hållbart utnyttjande av beståndet. Regeringen stödjer förslaget.
Enligt grundförordningen för fiske (2371/02, artikel 4) uppmanas gemenskapen anta återhämtnings- och förvaltningsplaner för att uppnå målen i den gemensamma fiskeripolitiken. Som prioritet ska gemenskapen anta återhämtningsplaner för bestånd utom säkra biologiska gränser medan förvaltningsplaner bör upprättas för de mest kommersiella bestånden. Målen i förvaltningsplanerna ska sättas i enlighet med Johannesburgsdeklarationen som undertecknades 2002 där gemenskapen åtagit sig att nyttja fisket enligt maxiamal hållbar avkastning.
Syftet med återhämtningsplanen för nordlig kummel var att säkra att den mängd kummel som tidigare hotades av kollaps fördes till en säker miniminivå i enlighet med försiktighetsprincipen. Enligt nu gällande förordning ska återhämtningsplanen ersättas med en förvaltningsplan när målnivån för beståndet har uppnåtts under två år i rad. Eftersom vetenskapliga bedömningar som nyligen gjorts, bl.a. av internationella havsforskningsrådet, visat att syftet med återhämtningsplanen nåtts ska planen ersättas med en förvaltningsplan för att garantera hög avkastning och hållbart utnyttjande av beståndet.
Tillämpningsområdet för förslaget omfattar det nordliga kummelbeståndet som i huvudsak finns väster och söder om Irland, i västra delen av Engelska kanalen och i Biscayabukten och berör allt fiske som utnyttjar beståndet. Sveriges kvot av beståndet är 122 ton (0,2 % av totalkvoten) och får fiskas i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Bälten.
En rad nya åtgärder föreslås införas i planen som t.ex. att ersätta den tidigare målsättningen som enligt återhämtningsplanen var att uppnå en viss biomassenivå med en målnivå för fiskeridödlighet per år. Fiskeridödlighetsnivån, dvs. hur mycket fisk som dör per år på grund av fiske kommer att bestämma den totalt tillåtna fångstmängden för varje år. Syftet är att planen ska kunna vara tillämplig både när beståndet finner sig under och över målnivån. En lägre fiskeridödlighetsnivå förutses också minska oönskade bifångster av ung kummel samt av andra arter. Vidare föreslås en minskning av flottan för att öka lönsamheten i fisket. Tydliga regler ska också fastställas för hur mycket som kan fiskas även då säkra beståndsuppskattningar inte kan göras.
EU:s gemensamma fiskeripolitik är ett fullständigt harmoniserat politikområde.
Förslaget har inga budgetära konsekvenser varken på EU eller nationell nivå.
Regeringen välkomnar förslaget. Regeringen anser att inrättandet av fleråriga förvaltningsplaner är ett av de viktigaste instrumenten för att uppfylla den gemensamma fiskeripolitikens målsättning om att tillförsäkra att fiskbestånden nyttjas på en hållbar nivå enligt försiktighetsprincipen.
Ej kända. En första presentation av förslaget har ägt rum den 1 april 2009.
Institutionerna har ej yttrat sig ännu.
Förslaget har ej skickats på remiss.
Artikel 37 i EG fördraget. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet.
Förslaget faller inom gemenskapens exklusiva kompetens och subsidiaritetsprincipen gäller således inte.
Ärendet kommer att behandlas vidare i rådsarbetsgruppen under 2009 och är preliminärt uppsatt på rådsmötet i december.
Biomassa = mängden fisk i detta fall
Fiskeridödlighet = den andel av ett bestånd som under året dör på grund av fiske.