Regeringskansliet

Faktapromemoria 2007/08:FPM138

Förordning om Flygsäkerhetsbyråns (EASA:s) behörighet

Näringsdepartementet

2008-09-08

Dokumentbeteckning

KOM(2008)390 slutlig

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 216/2008 inom området flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster och om upphävande av rådets direktiv 06/23/EEG

Sammanfattning

Förordningen om EASA (Europeiska byrån för flygsäkerhet) föreslås ändras så att byråns befogenheter omfattar även flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster. Regeringen ser i huvudsak positivt på förslaget, som dock måste studeras mera i detalj.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Genom förordning (EG) nr 216/2008 utvidgades EASA:s uppgifter till bland annat drift av luftfartyg, flygcertifikat och säkerhet för luftfartyg från tredje land. Kommissionen menar att det nu är dags att ta nästa steg i utvidgningen av EASA:s befogenheter. Detta steg är att inkludera flygplatser, flygledningstjänst (ATM) och flygtrafiktjänster (ANS) i byråns ansvar.

Kommissionen skriver att en ökad lufttrafik inom gemenskapen och den höga belastningen på många europeiska flygplatser medför nya säkerhetsrisker. Kommissionen menar att flygsäkerhetsaspekterna bör integreras med initiativet med ett gemensamt europeiskt luftrum så att man kan säkerställa att den minskade fragmenteringen av luftrummet inte påverkar flygsäkerheten. Strävan är att skapandet av en inre marknad för lufttransporter ska kombineras med gemensamma säkerhetsregler som tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater.

1.2Förslagets innehåll

Integreringen av flygsäkerhetsaspekter för flygplatser, flygledningstjänsten (ATM) och flygtrafiktjänster (ANS) föreslås ske genom en utökning av tillämpningsområdet för den nya EASA-förordningen (EG) nr 216/2008.

Utökningen av säkerhetsrelaterade krav kan delas in i två delområden, flygplatssäkerhet respektive flygledningstjänst och flygtrafiktjänster.

Flygplatser

Förslaget till gemensamma säkerhetskrav för flygplatser, flygplats-utrustning, organisationer, drift och personal bygger på relevanta standarder från den internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO.

Gemensamma bestämmelser för flygplatser införs för i princip alla flygplatser som är öppna för allmänheten. I en bilaga till förordningen fastställs vissa grundläggande gemensamma säkerhetsrelaterade krav på den fysiska utformningen av flygplatsen och flygplatsområdets förvaltning.

Ansvaret för genomförandet av dessa grundläggande krav ska ligga på flygplatsägare, flygplatsoperatörer, organisationer eller personal som tillhandahåller tjänster som kan påverka säkerheten på flygplatsen. Ansvaret sker under överinseende av medlemsstaterna.

EASA får till uppgift att dels föreslå tillämpningsföreskrifter och att dels utföra standardiseringsinspektioner och säkerhetsanalyser. Kommissionen föreslås få befogenheter att anta tillämpningsföreskrifterna. EASA får även befogenheter att föreslå och anta certifieringsspecifikationer som ska användas i certifieringsförfarandet. Konstruktion och drift av flygplatser ska certifieras var för sig, men ett enda certifikat kan utfärdas om flygplatsens ägare och operatör är en och samma person. Det ska även gå att ansöka om ett certifikat för en operatör med flera flygplatser.

Flygledningstjänst och flygtrafiktjänster

Kommissionen betonar vikten av att samordna arbetet med gemensamma regler för flygledningstjänst respektive flygtrafiktjänst och de gällande förordningarna om ett gemensamt europeiskt luftrum.

Följande förordningar avses:

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet ("ramförordning")

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet ("förordning om tillhandahållande av tjänster")

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet ("förordning om luftrummet")

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst ("förordning om driftskompatibilitet")

Genom förslaget kommer en rättslig grund att skapas som säkerställer att säkerheten inom flygledningstjänst och flygtrafiktjänster kommer in under EASA-systemet. Allt luftrum som omfattas av fördraget respektive förordning (EG) nr 551/2004, ska omfattas av förordningen. I en bilaga till förordningen fastställs vissa grundläggande gemensamma säkerhetsrelaterade krav som är förbundna med användningen av luftrum.

Ansvaret för att genomföra kraven ska ligga på organisationer och personal som medverkar i tillhandahållandet av flygledningstjänst och flygtrafiktjänster. Flygledare och organisationer som deltar i utbildningen ska vara certifierade.

EASA får till uppgift att utarbeta tillämpningsföreskrifter och certifieringsspecifikationer samt göra säkerhetsanalyser och standardiseringsinspektioner. Det är emellertid kommissionen som ges befogenheter att anta tillämpningsföreskrifter med detaljerade krav. De behöriga nationella myndigheterna ska övervaka att organisationer uppfyller de grundläggande kraven och tillämpningsföreskrifterna, utom när det gäller tillsyn av organisationer som är lokaliserade i tredjeländer eller som tillhandahåller tjänster i mer än tre medlemsstaters luftrum, då EASA istället föreslås ansvara för tillsynen.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Flygplatser

Grundläggande regler om inrättande och godkännande av flygplatser finns i 6 kap. luftfartslagen (1957:297). Närmare bestämmelser finns i luftfartsförordningen ( 1986:171) och särskilt vad avser förutsättningarna för godkännande och för driften av flygplatser i Luftfartsstyrelsens föreskrifter. Förslaget berör i huvudsak de flygsäkerhetsmässiga bestämmelserna för att en flygplats skall godkännas (certifieras) och för driften av flygplatsen, det vill säga det som faller under begreppet godkännande Förslaget innebär att detta område ej längre kommer att regleras nationellt utan på EG-nivå. De flygsäkerhetsmässiga bestämmelserna utarbetas dock redan idag i praktiken i stor utsträckning i internationell miljö inom ICAO varför överförandet av denna kompetens till EU inte skall överdrivas. Luftfartsstyrelsen förutsätter att medlemsstaterna kommer att ha reellt inflytande i detta regelarbete. Det behöver dock närmare analyseras hur förslaget kommer att påverka strukturen i luftfartslagen och luftfartsförordningen och det område som även fortsättningsvis kommer att regleras nationellt

Flygledningstjänst och flygtrafiktjänster

Gemensamma regler för flygledningstjänst och flygtrafiktjänst finns genom reglering av det gemensamma europeiska luftrummet och delar av detta överförs nu till EASA regleringen. Detta gör att det svenska rgelverket redan har tagit hänsyn till detta. Det kan möjligen bli några mindre förändringar i luftfartsstyrelsens bestämmelser beroende på om förordningen omarbetas från den reglering som finns idag.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Inga statsfinansiella konsekvenser. Eventuella effekter för flygbranschen bör analyseras i det vidare arbetet.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Sverige prioriterar flygsäkerhet och ser därför positivt på förslagets syfte. Förslaget måste emellertid studeras i detalj och vidare bedömningar göras som också beaktar förslaget till ändringar i regelverket beträffande det gemensamma europeiska luftrummet.

Regeringens principiella inställning är att det för gränsöverskridande luftfartsverksamheter är en fördel om luftfarten omfattas av gemenskaps-lagstiftning som blir gällande samtidigt i alla medlemsstater. EASA bör därför ha det övergripande ansvaret för regelutveckling och för uppföljning av reglernas tillämpning även inom de områden som omfattas av förslaget. På sikt bör detta innebära effektiviseringar och minskat dubbelarbete.

När det gäller tillståndsgivning, menar Sverige att denna i normalfallet bäst sker nationellt. Genom ett gemensamt regelverk och genom att EASA på olika sätt inspekterar och verifierar arbetet i nationella tillståndsmyndigheter åstadkommer man den mycket viktiga harmoniseringen på ett smidigt och bättre sätt än om beslut enbart fattas centralt av EASA. Centralisering bör bara ske där det är fördelaktigt för ur ekonomisk synvinkel eller av effektivitetsskäl. Centralisering får inte ske på ett sådant sätt att den administrativa bördan ökar för de berörda intressenterna.

Tillsyn bör ske genom de nationella luftfartsmyndigheterna i medlems-staterna.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Generellt bedöms medlemsstaterna stödjer arbetet med att föra över ansvaret för regelutveckling och uppföljning av reglernas tillämpning till EASA när det gäller flygsäkerhetsrelaterade frågor.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Ej kända.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Ej kända.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Fördragets artikel 80(2) samt, vad gäller beslutsförfarande, artikel 251 kvalificerad majoritet; medbeslutande med parlamentet.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Förslaget innebär en revidering av gällande regelverk på området. Preliminärt bedöms förslaget vara acceptabelt både från subsidiaritets- och proportionalitetssynpunkt när det gäller regler men måste utredas vidare för tillsyn och tillstånd.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Arbetet har inletts under det franska ordförandeskapet i juli 2008. En bedömning är att frågan kommer att vara på agendan under hösten men att arbetet kommer att behöva fortsätta även under 2009, åtminstone under våren. Europaparlamentet bedöms genomföra sin första läsning tidigast under hösten 2008.

4.2Fackuttryck/termer

EASA (European Aviation Safety Authority) Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. Gemensam EU myndighet med grund i förordning (EG) nr 216/2008.

ICAO (International Civil Aviation Organisation) den internationella civila luftfartsorganisationen.