Kommissionen har den 23 januari 2008 lämnat förslag till utvidgning och förbättring av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Förslaget innebär att utsläppen i den handlande sektorn ska minska med 21procent jämfört med nivån 2005 och att handeln ska omfatta närmare hälften av EU: samlade växthusgasutsläpp. Övervakning och kontroll regleras på EU-nivå liksom tilldelningen. Auktionering av utsläppsrätter föreslås bli den huvudsakliga tilldelningsmetoden. Användningen av certifikat för utsläppsminskningar i tredje land begränsas men vidgas när ett internationellt klimatavtal slutits. För industribranscher som är utsatta för konkurrens med företag i länder utan utsläppsrestriktioner föreslås kommissionen kunna föreslå vissa lättnader. Regeringen ser positivt på en alltmer restriktiv tilldelning och en centralisering av tilldelningsregler men ifrågasätter förslagets delar rörande utrymmet för införsel av certifikat från utsläppsminskningar i tredje land.
1.2 Förslagets innehåll
Kommissionen föreslår att en bred tolkning av förbränningsanläggningsbegreppet inkorporeras i handelsdirektivet. Enligt kommissionen kan rådets utsläppsminskningsmål endast uppnås om framåtblickande lågutsläppsinvesteringar utlöses av nödvändiga ekonomiska signaler från ett klart och ostört pris på utsläppsminskningar som tillämpas på så många industribranscher som möjligt. Följaktligen föreslås viss utvidgning omfattande koldioxidutsläpp från petrokemi-, ammoniak- och aluminiumtillverkning, lustgasutsläpp vid viss syratillverkning och av perfluorkarboner vid aluminiumtillverkning. För små anläggningar införs ett kompletterande tak för exkludering innebärande att anläggningar med lägre än 10 kton utsläpp per år och en termisk kapacitet understigande 25 MW kan exkluderas om vissa villkor uppfylls. Anläggningar för koldioxidavskiljning och -lagring inkluderas explicit.
Kommissionen föreslår att en reglering antagen genom kommittologiförfarande enligt artikel 5 a i beslut 1999/468/EC, bör ersätta gällande riktlinjer när det gäller övervakning och rapportering för att förbättra och harmonisera praxis. Även verifiering av utsläpp och ackreditering av verifierare bör enligt kommissionen regleras.
Utsläppsrätterna föreslås fr.o.m. 2013 hållas i ett gemensamt register.
Kommissionen föreslår att den totala tilldelning av utsläppsrätter till den handlande sektorn ska bestämmas på EU-nivå i stället för på medlemsstatsnivå efter godtagande av kommissionen, som det är i dag. Konsekvensen av förslaget är att tilldelningen till anläggningar i den handlande sektorn bestäms av bindande EU-regler och inte kan påverkas på det nationella planet. En linjär sänkning av taket föreslås fr.o.m. 2013 innebärande en reduktion på 21procent räknat från 2005 års utsläppsnivå.
Kommissionen föreslår auktionering som den huvudsakliga tilldelningsmetoden medan hänsyn tas till den energiintensiva industrin som möter utomeuropeisk konkurrens. Dessa industrier får viss gratis tilldelning år 2013 baserad på bl.a. s.k. riktmärken (benchmarks) men till år 2020 planeras samtliga utsläppsrätter att auktioneras ut. För elproduktion föreslås full auktionering från början dock med fri tilldelning för värmeleveranser till fjärrvärmenät eller industriproduktion. Senast 30 juni 2010 föreslås att kommissionen ska identifiera vilka sektorer eller delbranscher som kan bli föremål för läckageeffekter d.v.s. att svårigheter att övervältra kostnadsökningar utan förlust av marknadsandel leder till omlokalisering av investeringar och produktion till länder med mindre restriktiva villkor. Risk för läckage kan enligt förslaget mötas med upp till fullständigt fri tilldelning och genom att belasta import till EU med kvotplikt. Sådana åtgärder måste vara i överensstämmelse med världshandelsorganisationens (WTO:s) regelverk. Det föreslås att 90 procent av de utsläppsrätter som auktioneras ut fördelas i enlighet med medlemsstaternas andel av utsläppen år 2005. Tio procent av auktioneringsintäkterna ska omfördelas till länder med låg inkomst från länder med hög inkomst. En viss andel av auktionsintäkterna föreslås ges en vid öronmärkning innefattande utgifter för utsläppsminskningar, anpassning, forskning och utveckling för sådana ändamål, att utveckla förnybar energi, koldioxidavskiljning mm. Den kostnadsfria tilldelningen ska trappas av över tiden och ske enligt harmoniserade EU-regler. Stängda anläggningar ska inte få tilldelning. En gemensam EU- reserv för nya anläggningar ska skapas.
Kommissionen arbetar aktivt med att sammanlänka EU:s system med handelssystem i andra länder. Anläggningsinnehavare har sedan tidigare möjlighet att genomföra utsläppsminskningar i länder utanför EU. Detta görs genom att använda sig av krediter från s.k. CDM- och JI- projekt som regleras av Kyotoprotokollet. Efter år 2012, föreslår kommissionen fortsatt användning av sådana projektkrediter, dock i begränsad omfattning för att säkerställa hög nivå på priserna på utsläppsrätter. Skäl för avsteg från en kostnadseffektiv handel anges vara vikten av att utveckla teknik och genomdriva utsläppsminskningar inom EU. När en global klimatöverenskommelse nås, vidgas enligt förslaget utrymmet för projektkrediter och den övre begränsningen (taket) för den handlande sektorn sänks för att vara i linje med EU:s åtagande i den internationella överenskommelsen. Sedan ett avtal slutits ska enbart kreditering från länder som ratificerat avtalet godtas i ETS. Det ska dock vara möjligt att på gemenskapsnivå sluta avtal med tredje land om kreditering av vissa utsläppsminskande investeringar. Det ska också vara möjligt att utfärda utsläppsrätter för utsläppsminskande projekt inom EU.
Enligt kommissionens beräkningar kommer Sverige år 2013 få auktionsintäkter från auktionering av utsläppsrätter motsvarande två miljarder kronor. Auktionsandelen i handelssystemet kommer därefter successivt att öka. Enligt kommissionens förslag ska en viss del av dessa intäkter användas till klimatåtgärder på hemmaplan och i utvecklingsländer. Hela energi- och klimatpaketet ha beräknats kosta omkring 0,6 procent av EU-ländernas samlade bruttonationalprodukt. I det fall en internationell överenskommelse nås faller den samlade kostnaden till 0,45 procent av bruttonationalprodukten trots mer långtgående åtaganden. Förklaringen är att förslaget innebär att de restriktioner som läggs på införseln av utsläppscertifikat från utvecklingsländer då delvis hävs vilket mer än balanserar en skärpning av EU:s mål från minus 20 procent år 2020 till minus 30 procent samma år.
En viktig del av klimatpaketet är att tilldelningen av utsläppsrätter minskas med 21 procent från 2013 till år 2020 räknat från år 2005 års utsläppsnivå , och föreslås ske på EU- nivå med gemensamma EU-kriterier. Därigenom skapas gemensamma spelregler och konkurrensförutsättningar för Europas företag. Regeringen ser positivt på både ett ökat inslag av auktionering i tilldelningen av utsläppsrätter och att auktionering införs så snart som möjligt. Regeringen motsätter sig öronmärkning av auktioneringsintäkter, eftersom de strider mot svenska budgetprinciper. Syftet med utsläppshandelssystemet får inte vara att höja de totala offentliga intäkterna, utan att reducera utsläppen av växthusgaser. EU:s utsläppshandel är den helt dominerande marknaden för utvecklingsländernas CDM- projekt. Det är av stor betydelse att översynens resultat främjar i-ländernas samarbete med u-länderna, inte minst som ett inspel i ansträngningarna att nå framgång i de internationella klimatförhandlingarna. Regeringen anser också att villkoren för den energiintensiva industrin, som är utsatt för konkurrens från företag i länder utan utsläppsrestriktioner bör beaktas. Regeringen anser att förutsättningarna för att snarast inkludera både internationell och EU-intern sjöfart och vägtransporter i handelssystemet bör utredas ytterligare.
Det generella mottagandet av kommissionens klimat- och energipaket har varit positivt. En majoritet av medlemsstaterna har uttryckt ambitionen att vara konstruktiva i förhandlingarna med sikte på en överenskommelse senast våren 2009.
Europaparlamentet har ännu inte behandlat ärendet.
Förslaget skall remissbehandlas.
Artikel 175.1 i EG-fördraget. Beslut fattas av rådet sker med kvalificerad majoritet efter medbeslutandeförfarande med Europaparlamentet enligt artikel 251
Klimatfrågan är en global fråga som behöver globala lösningar. EU:s nära, konstruktiva och konkreta samarbete på klimatområdet är grundläggande för att EU fortsatt ska kunna vara en trovärdig och ledande part i de internationella klimatförhandlingarna. Kommissionen anser att den ska ha befogenhet att besluta om auktionering, övergångsregler för allokering av utsläppsrätter, för övervakning, verifiering och rapportering av utsläpp, för ackreditering av verifierare och harmoniserade regler för projekt.
Regeringen ser positivt på förslaget att besluta om allokeringen av utsläppsrätter på EU-nivå vilket torde kunna bidra till minskade snedvridningar. Regeringen ser även positivt på auktionering.
Regeringen studerar dock närmare frågan om hur bl.a. övergångsregler vid ett internationellt avtal kan fungera.
Förslaget har presenterats i rådsarbetsgruppen (miljö). En policydebatt planeras vid rådsmötet (miljö) den 3 mars 2008. Därefter fortsätter förhandlingar i rådsarbetsgruppen (miljö).
CDM Clean Development Mechanism, mekanismen för ren utveckling. CDM är konkreta utsläppsminskningsprojekt i länder utan kvantitativa åtaganden i Kyotoprotokollet (läs utvecklingsländer) som ger upphov till krediter som kallas för CER (certified emission reductions, certifierade utsläppsminskningar).
JI Joint Implementation, gemensamt genomförande. JI är konkreta utsläppsminskningsprojekt i länder med kvantitativa åtaganden i Kyotoprotokollet (läs industriländer) som ger upphov till krediter som kallas för ERU (emission reduction units, utsläppsminskningsenheter).
ETS EU:s system för handel med utsläppsrätter (Emissions Trading System)