Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM63

Lokala myndigheter som utvecklingsaktörer

Utrikesdepartementet

2009-01-16

Dokumentbeteckning

14015/08

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Lokala myndigheter: utvecklingsaktörer

14015/08 ADD 1

Följedokument

Sammanfattning

Kommissionens meddelande syftar till att belysa att de lokala myndigheterna växt fram som viktiga aktörer på utvecklingsområdet och till att skissera de första delarna i en strategi på EU-nivå. Syftet är att inleda en process som ska leda till att de lokala myndigheterna ökar sitt deltagande, på ett samordnat och strategiskt sätt, i utvecklingssamarbetet.

Kommissionen föreslår att ett ramverk tas fram för de lokala myndigheternas roll som utvecklingsaktörer. En strukturerad dialog om utvecklingsfrågor med de lokala myndigheterna bör enligt kommissionen inrättas under EU:s regionkommitté och föreslår att man arrangerar årliga möten med samtliga lokala myndigheter. En framtida EU-strategi föreslås där samstämmigheten och effektiviteten förbättras genom att även de lokala myndigheterna förbinder sig till Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och där man identifierar vilka lokala myndigheter som bedriver utvecklingsarbete för att bättre kunna samordna detta arbete. Vidare föreslår kommissionen att en informationsbörs inrättas under ledning av regionkommittén som ett underlättande verktyg för att skapa nya partnerskap mellan lokala myndigheter i EU och i utvecklingsländerna.

Regeringen anser det befogat att erkänna kommuner och regioner som aktörer inom biståndet och stödjer att dessa aktörer ansluter sig till existerande internationella normer för biståndseffektivitet som Parisagendan. De antagna rådsslutsatserna på meddelandet ligger i linje med regeringens ståndpunkt.

1Förslaget

1.1Förslagets innehåll

Sedan 1990-talet har de lokala myndigheterna (kommuner, regioner och lokala statliga förvaltningsmyndigheter) i allt större utsträckning börjat ses som aktörer inom utvecklingspolitiken. I European Consensus on Development, det reviderade Cotonouavtalet och i ett antal slutsatser, resolutioner och yttranden från EU-institutionerna bekräftas att de lokala myndigheterna spelar en viktig roll i utvecklingssamarbetet.

Det har däremot aldrig funnits någon specifik strategi på EU-nivå för att samordna och underlätta de lokala myndigheternas deltagande i utvecklingssamarbetet. I och med det faktum att de lokala och regionala myndigheternas deltagande ökar och att de bidrar med betydande resurser anser kommissionen att en kvalitativ och kvantitativ genomgång av utvecklingen på detta område behövs och att en samlad strategi bör utarbetas.

Kommissionen anger två syften med meddelandet. Dels vill man bekräfta betydelsen av detta nya inslag i utvecklingspolitiken och dels vill man lägga grunden till en strategi för att dra bästa möjliga nytta av de lokala myndigheternas erfarenheter från sitt deltagande i utvecklingspolitiken.

Kommissionen föreslår att EU inom ramen för sina förbindelser med utvecklingsländerna främjar utarbetandet av ett ramverk för de lokala myndigheternas roll som utvecklingsaktörer. Detta ramverk bör bygga på de generella internationella principerna såsom att utgå från det specifika landets kontext, ägarskap och partnerskap, flexibilitet och pragmatism, linjeformning och harmonisering samt långsiktighet. I anslutning till meddelandet bifogar kommissionen ett utkast till europeisk stadga om samarbete till stöd för lokala styrelseformer som fastställer prioriterade insatser i linje med Parisdeklarationen.

Kommissionen föreslår att det inrättas en strukturerad dialog om utvecklingsfrågor med de lokala myndigheterna. Denna skulle enligt kommissionens bedömning kunna föras under överinseende av EU:s regionkommitté, givet regionkommitténs roll att föra de lokala aktörernas talan i EU. Kommissionen föreslår att denna dialog förs genom årliga möten där samtliga lokala myndigheter inom utvecklingsområdet involveras för att stärka nätverk och för att öka biståndseffektiviteten.

Europeiska lokala och regionala myndigheter kan spela en viktig roll för partnerländernas decentraliseringsprocesser och i stärkandet av lokal samhällsstyrning. En mer strukturerad dialog mellan europeiska lokala myndigheter och lokala myndigheter i utvecklingsländerna skulle underlätta för ett sådant partnerskap.

Kommissionen föreslår följande punkter som grunden för en framtida EU-strategi:

- Förbättra samstämmigheten, komplementariteten och effektiviteten för det utvecklingssamarbete som bedrivs av lokala myndigheter. Vissa kommuner och regioner har förbundit sig till att följa Parisdeklarationen om biståndseffektivitet men den stora majoriteten utgår fortfarande från egna kriterier. Kommissionen föreslår därför att de lokala myndigheterna förbinder sig till att följa Parisdeklarationens principer om biståndseffektivitet på lokal nivå.

- Identifiera vilka lokala myndigheter som bedriver utvecklingssamarbete och vilket typ av arbete som genomförs så att samordningsbehov och andra behov kan identifieras. Kommissionen förslår därför att det inrättas mekanismer som förbättrar rapporteringen om de lokala myndigheternas utvecklingssamarbete.

- Fragmentisering, duplicering, och informationsbrist är enligt kommissionen ofta ett av de största hindren för lokala myndigheters verksamhet. Det finns enligt kommissionen ett klart behov av ett system för informationsspridning och sammanförande av utbud och efterfrågan till exempel vad gäller matchning av expertis och finansiering. Kommissionen föreslår att EU ger sitt stöd till inrättandet av en informationsbörs, vilken står under ledning av regionkommittén och omfattar viktiga nätverk av lokala myndigheter i EU och i partnerländerna. Denna informationsbörs skulle fungera som ett underlättande verktyg för att skapa nya partnerskap mellan europeiska lokala myndigheter och partnerländernas lokala myndigheter.

- Många av de partnerskap som ligger till grund för det decentraliserade samarbetet har enligt meddelandet sitt ursprung i en process av partnerskapssamverkan (twinning). Kommissionen föreslår att EU ska ge sitt stöd till att dessa utvecklingspartnerskap i ökad utsträckning används till att förbättra kunskapsutbytet och för att bygga närmare och mer långsiktiga partnerskap. Vidare bör EU och de lokala myndigheterna i EU ge sitt stöd till nationella sammanslutningar av lokala myndigheter i partnerländerna så att de kan delta i den nationella politiska dialogen.

1.2Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Meddelandet har inga effekter på svenska regler.

Kommunernas och landstingens bistånd regleras i lagen (2001:151) om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd. I lagen anges bl.a. följande.

En kommun får lämna bistånd i form av utrustning, utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning

Bistånd till ett land som inte får svenskt bistånd får lämnas av en kommun i form av utrustning som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge tillstånd till att bistånd även i form av annan utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt lämnas.

Bistånd får också lämnas till en internationell hjälporganisation för att utgöra hjälp till ett land i en rådande eller framtida nödsituation eller annan svår situation som är en följd av en nödsituation.

En kommun som lämnar bistånd ska snarast anmäla åtgärden och omfattningen av biståndet till Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).

1.3 Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Det saknas kostnadsredovisning i kommissionens meddelande. I rådsarbetsgruppen för allmänna biståndsfrågor där förslaget har diskuterats har kommissionen meddelat att förslaget inte har några budgetkonsekvenser utan ryms inom existerande budgetramar.

1.4 Svensk ståndpunkt

Regeringen anser det befogat att erkänna kommuner och regioner som aktörer inom biståndet, inte minst när det gäller lokal demokrati och decentralisering.

Det är dock viktigt att framhålla att villkoren för biståndsprojektens finansiering kraftigt skiljer sig åt mellan olika länders kommuner och regioner, då svenska kommuner enligt kommunallagen inte har möjlighet att disponera skattemedel för bistånd utan är hänvisade att söka finansiering från annat håll, medan andra länders regioner och kommuner i vissa fall har möjlighet till egenfinansiering av projekten.

Europeiska lokala och regionala myndigheter som biståndsaktörer bör uppmuntras att verka för biståndseffektivitet genom att ansluta sig till existerande internationella normer för biståndseffektivitet och koordinering såsom t ex Parisdeklarationen.

Mot bakgrund av Sveriges budgetrestriktiva hållning ska Sverige dels agera för att meddelandets ekonomiska konsekvenser begränsas både på statsbudgeten och EU-budgeten, dels agera för att uppgifter i största möjliga mån ska finansieras över nationell budget framför EU-budgeten.

Finansiering ska ske i linje med de principer om neutralitet för statsbudgeten som slås fast i proposition (1994/95:40) om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.

1.3Medlemsstaternas ståndpunkter

Flera medlemsstater har betonat vikten av att rådsslutsatserna måste ta hänsyn till att situationen varierar vad gäller lokala myndigheters möjligheter att finansiera biståndsprojekt och program med egna skattemedel. Flera medlemsstater har pläderat för att rådsslutsatserna bör understryka vikten av biståndseffektivitet och tydliggöra att det inte finns ytterligare finansieringsmöjligheter för lokala myndigheter.

1.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget är ej remitterat.

2Förslagets förutsättningar

2.1Rättslig grund och beslutsförfarande

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete har sin juridiska grund i artiklarna 3 och 177-181 i EG-fördraget. Lokala myndigheter har ingen juridisk grund inom EU utan regleras av medlemsstaterna. I Sverige regleras kommunernas och landstingens bistånd i lagen (2001:151) om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd.

3Övrigt

3.1Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget och rådsslutsatser har diskuterats i rådsarbetsgruppen för allmänna biståndsfrågor. Biståndsministrarna antog rådsslutsatserna på basis av meddelandet under rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 11 november 2008.

I rådsslutsatserna understryks vikten av lokala myndigheter i utvecklingsländerna och deras roll för att främja fattigdomsminskning och en rättvis och inkluderande lokal utveckling.

Rådet välkomnar kommissionens meddelande om lokala myndigheter och betonar att de lokala myndigheterna numera har en viktig plats bland utvecklingspolitikens aktörer. Rådet uppmanar de europeiska lokala myndigheterna som är aktiva inom utvecklingssamarbetet att anpassa sina åtgärder till de utvecklingsstrategier som regeringarna och de lokala myndigheterna i partnerländerna utarbetar. Rådet uppmanar även de lokala myndigheterna att engagera sig i de samrådsprocesser som sker på nationell och europeisk nivå.

Rådet välkomnar även det utkast till europeisk stadga om utvecklingssamarbete till stöd för lokala styrelseformer som fastställer prioriterade insatser i linje med Parisdeklarationen. Vidare betonar rådet vikten av korrekt information om de lokala myndigheternas verksamhet och uppmanar därför kommissionen att kartlägga åtgärderna på grundval av tillgänglig information.

Rådet noterar även kommissionens förslag om att inrätta en informationsbörs och uppmanar kommissionen att vidareutveckla detta projekt i förbindelse med befintliga initiativ.

3.2Fackuttryck / termer

Accra Agenda for Action. Handlingsplan som antogs i Accra, Ghana, den 4 september 2008. Handlingsplanen är en uppföljning till Parisdeklarationen om biståndseffektivitet från 2005.

Cotonouavtalet. Cotonou-avtalet reglerar EU:s samarbete med länderna i Afrika, Karibien och Stilla Havet (AVS-länderna) inom handel, utvecklingssamarbete och politisk dialog. Avtalet signerades år 2000 i Benins huvudstad Cotonou och reviderades 2005, med stöd av den klausul inom avtalet som möjliggör en revidering vart femte år.

European Consensus on Development. EU:s utvecklingspolicy som antogs 2005. Policyn består av två delar, en som gäller för hela EU, dvs. både MS och EG, samt en del för det gemensamma EG-biståndet.

Parisdeklarationen. Internationell deklaration som antogs 2005 om biståndseffektivitet. Genom deklarationen åtar sig samarbetsländerna ett större ansvar för sin egen utveckling genom ekonomiska och politiska reformer och biståndsgivarna åtar sig att förändra attityder och metoder för att anpassa sitt bistånd bättre till varje enskilt samarbetsland.