Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning om handel med sälprodukter. I förslaget föreslås att handel med sälprodukter förbjuds, undantaget produkter från inuiternas husbehovsjakt. Enskilda länder kan beviljas undantag från förbudet om de kan uppvisa en nationell lagstiftning som på lämpligt sätt reglerar de områden (jaktvillkor, utbildning av jägarna, övervakning m.m.) som framgår av bilaga II till förordningen. Länder med undantag är skyldiga att bedriva tillsyn och kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna. Företag som bedriver handel med sälprodukter blir troligen skyldiga att märka produkterna.
Regeringen är en stark förkämpe för gott djurskydd och motsätter sig grymma jaktmetoder. Regeringen är dock kritisk till förslagets utformning av flera anledningar. Kommissionens förslag motverkar hållbart nyttjande av viltresursen på ett olyckligt sätt. Det uppskattas bli orimligt dyrt att tillvarata produkter från säl, särskilt för länder som Sverige, som bedriver jakt i liten skala. Logiken i förslaget är svår att följa när sälar som inte tas tillvara får jagas utan hänsyn till bestämmelserna i förordningen medan jakten efter sälar som tas tillvara ska kontrolleras i detalj. Förordningsförslaget har kommit till för att komma till rätta med djurskyddsproblem inom den storskaliga kommersiella säljakten. Regeringen anser att Sverige med sin småskaliga jakt som sker under helt andra betingelser riskerar att drabbas oproportionerligt hårt om förordningen träder i kraft. Regeringen avser att begära ett utlåtande om den rättsliga grunden för förslaget från rådets rättstjänst.
Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning om handel med sälprodukter bl.a. som svar på Europaparlamentets uppmaning att utarbeta en EG-förordning där import, export och försäljning av sälprodukter förbjuds, dock utan att påverka handel med sälprodukter från inuiternas traditionella säljakt. Europaparlamentets agerande har sin grund i den kanadensiska säljakten där kritiken varit att sälarna kan vara vid liv när de flås. En vetenskaplig studie av världens säljakt har genomförts på uppdrag av kommissionen. Det konstateras i studien att den största andelen befintliga jaktmetoder kan vara förenliga med gott djurskydd. Endast nätfångst av säl befanns vara förkastlig enligt studien.
Nederländerna och Belgien har infört, och flera andra länder är på väg att införa, nationella importförbud för sälprodukter. Förbuden som genomförts har enligt svensk mening införts utan vetenskaplig grund. I september 2007 begärde Kanada formella WTO-konsultationer med EU med anledning av de nationella förbuden i Belgien och Nederländerna. Regeringen har i brev till EU:s miljökommissionär Dimas framfört att ett internationellt avtal beträffande acceptabla metoder för säljakt bör förhandlas fram istället för att EU vidtar unilaterala åtgärder som riskerar att stå i strid med GATT-avtalet inom WTO. Regeringen har även påtalat att jakten efter säl är ett traditionellt sätt att få tillgång till skinn, kött och andra produkter. Det är angeläget att även i fortsättningen kunna ta tillvara och hållbart nyttja fällda sälar och produkterna från dessa. Det är även mot denna bakgrund regeringens agerande avseende liggande förslag ska ses.
Nordiska ministerrådet antog i juni 2008 en deklaration om Sälen och samhället, Växjödeklarationen. I deklarationen uttalar ministrarna oro över sälfrågans utveckling i EU och anger att ett handelsförbud skulle vara ett allvarligt hot mot lokala mattraditioner och småskalig industri, som använder sälen som en resurs.
Enligt förslaget förbjuds saluföring på gemenskapsmarknaden samt import till, transitering genom och export från gemenskapen av sälprodukter från samtliga sälarter som det bedrivs jakt efter. Ett generellt undantag ges inuiterna för handel med produkter från deras husbehovsjakt. Även andra länder ska ges undantag om deras lagstiftning anses omfatta de bestämmelser som anges i förordningen. Länder med undantag är skyldiga att bedriva tillsyn och kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna. Företag som bedriver handel med sälprodukter blir troligen skyldiga att märka produkterna.
Syftet med förordningen är att säkerställa att handeln inom unionen endast omfattar sälprodukter som tillkommit utan onödigt djurlidande samt att skapa en övergripande lagstiftning som harmoniserar bestämmelserna på området inom gemenskapen.
Om förordningen, som är direkt tillämplig, träder i kraft med nuvarande utformning måste Sverige införa nationella bestämmelser om säljakt som är anpassade till förordningen. Dessa bestämmelser stämmer dåligt överens med förutsättningarna för småskalig jakt och blir därmed svåra att efterleva. Sverige har redan idag en detaljerad reglering för hur jakt får bedrivas. En utökad övervakning blir i praktiken omöjlig att efterleva då antalet fällda djur är litet i förhållande till ansträngningarna.
Staten får ökande kostnader för tillsyn och kontroll. Märkning av produkterna innebär en stor kostnad för enskilda företagare. Landsbygdsföretagande utifrån sälen som resurs försvåras både på grund av kostsam märkning och att efterfrågan på sälprodukter kommer att gå ner. Miljöövervakningen såväl som sälforskningen, som bl.a. övervakar sälarnas hälsotillstånd, kan komma att drabbas av minskat tillvaratagande av sälar.
Regeringen arbetar hårt för att stärka djurskyddet och vänder sig således starkt emot jakt som sker med grymma metoder. Förslaget som kommissionen har lagt fram är dock inte lämpligt av flera skäl.
Regeringen anser att nyttjandet av naturresurser ska vara hållbart, i enlighet med den av Sverige såväl som övriga medlemsstater ratificerade Konventionen om biologisk mångfald (CBD). Enligt svenska traditioner ska djur som fälls vid jakt tas tillvara. Från svensk sida har därför framhållits att förbud inte bör införas för handel med produkter som kommer från livskraftiga populationer av vilda djur om produkterna tillkommit genom legal jakt med vetenskapligt accepterade jaktmetoder.
Gråsälstammen ökar kraftigt i Östersjön och Sverige tillåter jakt efter säl till skydd för fisket. Förordningen kommer för Sveriges del att innebära att jakten försvåras. Det beror på att de bestämmelser som är anpassade för att komma till rätta med djurlidande vid storskalig jakt kommer att gälla lika vid småskalig jakt, trots att dessa två bedrivs på radikalt olika sätt. Tillvaratagandet försvåras och påbörjad utveckling av en marknad för sälprodukter i Sverige och Finland kan således komma att avstanna. En anledning till detta är att kostnaderna som det medför att märka fällda sälar uppskattas till ca 1000 kr per säl. Vid småskalig skyddsjakt i Sverige bedöms inte kostnaden stå i proportion till eventuell vinst vid försäljning. Sälar som fälls till skydd för fisket kommer därmed inte att tas till vara utan riskerar att istället bli ett miljöproblem. Om sälarna inte längre tillvaratas mister Sverige en värdefull möjlighet till miljöövervakning och den svenska sälforskningen kan också bli lidande. Logiken i förslaget är inte helt tydlig. Sälar som bifångas i nät kommer att omfattas av handelsförbud trots att de inte varit föremål för jakt. Däremot kommer den nya förordningen inte att vara tillämpbar vid jakt efter säl om sälarna inte tas tillvara. Något som regeringen starkt ifrågasätter.
Det kommer att bli svårare att mobilisera jägarkåren till skyddsjakt på säl när produkterna i praktiken görs värdelösa. Jakten är redan idag kostsam bl.a. eftersom det finns krav på medhjälpare i båt för att bärga sälen. Jaktkvoten fylls inte idag trots stora skador på fisket. Det beror på att jakten är svår, kraftigt reglerad och därmed oattraktiv. Djurskyddet riskerar också att försvagas om sälarna inte ses som en resurs som tas tillvara utan som skadedjur som måste kasseras. För statens del kommer förslaget att innebära ökade administrativa kostnader för främst hantering av intyg, märkning samt kontroll av import och export. Mot bakgrund av detta vill regeringen ha ett särskilt undantag för möjlighet till handel med sälprodukter från småskalig skyddsjakt.
Regeringen finner även att den rättsliga grunden är tveksam. Att kommissionen ska godkänna ländernas lagstiftning på ytterst detaljerad nivå går stick i stäv med subsidiaritetsprincipen och den princip om förenklingar som för närvarande bedrivs inom EU. Regeringen kommer bl.a. därför att ta initiativ till att rådets juridiska avdelning granskar den rättsliga grunden för förslaget.
De flesta medlemsstater är för kommissionens förslag eller vill se en skärpning när det gäller möjlighet till undantag. De nordiska länderna har i olika grad och i olika avseenden riktat kritik mot förordningens utformning.
Europaparlamentet är initiativtagare till att skarpa åtgärder vidtas mot den Kanadensiska säljakten och således måna om en skarp lagstiftning.
Fiskeriverket framhåller att kraven för undantag är skrivna för storskalig jakt. Dessa kommer att innebära hinder för en nödvändig utökad svensk säljakt. Det vore önskvärt om sälen sågs som en positiv resurs.
Göteborgs universitet välkomnar förordningen.
Kommerskollegium anser att vald åtgärd riskerar att vara mer ingripande än nödvändigt. Tveksamheter finns kring förslagets förenlighet med EG- och WTO-rätt.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker förslaget och anför att skyddsjakten på gråsäl i Sverige är helt nödvändig för att det småskaliga kustfisket på ostkusten inte ska slås ut.
Länsstyrelsen i Stockholms län har ingenting att erinra mot förslaget. Enligt länsstyrelsens uppfattning bedrivs den svenska säljakten i överensstämmelse med förslaget till förordning och påverkas därför inte.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har generellt ingen erinran under förutsättning att Sverige söker undantag. Länsstyrelsen ser ökande kostnader för administration och kontroll och anför att sådana kostnader inte får hindra Sverige från att ansöka om undantag.
Naturvårdsverket avstyrker förslaget och anser att Sverige redan idag har ett regelverk som säkerställer etiskt försvarbar jakt efter säl. En konsekvens av förordningen skulle kunna bli att skjutna sälar inte tas omhand utan lämnas, vilket bl.a. lägger hinder i vägen för en funktionell miljöövervakning.
Naturhistoriska riksmuseet har ingenting att erinra mot förslaget. Certifieringssystem, intyg och märkning av produkterna är bra.
Program Sälar & Fiske (länsstyrelsernas organ för att tillsammans med Naturvårdsverket och Fiskeriverket planera och utveckla sälsäkra metoder och fiskeredskap) anför att den svenska jakten väl uppfyller kraven på god etik. Program sälar & fiske avstyrker förslaget i sin helhet bl.a. för att det bedöms sakna fördragsmässigt stöd.
Svensk Handel påpekar att förbudet endast blir effektivt om en myndighet tilldelas ett särskilt tillsynsansvar. En fungerande marknadskontroll gynnar både företag och kunder men kräver att tillräckliga resurser tilldelas tillsynsmyndigheten.
Svenska Jägareförbundet motsätter sig att kommissionen genom förordningsförslaget försöker tillskansa sig kompetens att lagstifta om djurskydd för vilda djur. Förordningsförslaget är anpassat för den storskaliga jakt efter säl som bedrivs i Kanada. De undantag som krävs för att beviljas undantag står inte i proportion till den svenska säljaktens omfattning och den borde därför helt undantas.
Tullverket välkomnar förordningen. Begreppen import, transitering och export behöver dock definieras i artikel 2 med relevant koppling till tullagstiftningen. Förslaget är ett helt nytt restriktionsområde och kommer därför att innebära vissa merkostnader för myndigheten.
WWF har ingenting att erinra mot förslaget.
Förslaget grundar sig på artiklarna 95 och 133 i fördraget. Beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet efter att Europaparlamentets yttrande inhämtats.
Kommissionen gör bedömningen att förslaget är förenligt med såväl subsidiaritets- som proportionalitetsprincipen. Regeringen finner kommissionens slutsats tveksam.
Jordbruksutskottet är utsedd som huvudkommitté. Omröstning i Europaparlamentet har planerats till mars 2009.
Miljörådsarbetsgruppen kommer att hantera ärendet.
Frågan kommer att diskuteras vid minst två tillfällen i Miljörådet. Det första tillfället var vid Miljörådet den 20 oktober 2008.
När förordningen har antagits måste kommissionen bl.a. operationalisera det generella undantaget för inuiternas jakt, möjligheten till undantag för övriga samt förfarande vid certifiering.