Regeringskansliet

Faktapromemoria 2008/09:FPM121

Nytt handräckningsdirektiv

Finansdepartementet

2009-05-26

Dokumentbeteckning

KOM(2009)29

Förslag till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning

Sammanfattning

Inom Europeiska unionen utbyts information om alla typer av skatter. Beträffande vissa skatter och inkomster utbyts information automatiskt genom att medlemsstaterna lämnar gränsöverskridande kontrolluppgifter. För flertalet skatter och inkomster föreligger dock endast en skyldighet att på begäran i ett enskilt fall lämna upplysningar till en annan medlemsstat. I enskilda fall där uppgifter kan erhållas på begäran, förväntas även medlemsstaterna att spontant lämna sådan upplysningar som kan vara av betydelse i en annan medlemsstat.

När det gäller mervärdesskatt och punktskatter har det administrativa samarbetet reglerats genom särskilda förordningar. På den direkta beskattningens område regleras informationsutbytet i huvudsak genom direktiven rörande indrivning, sparande och handräckning. Då indrivningsdirektivet rör exekution och sparandedirektivet endast omfattar vissa specifika inkomster på sparande, är handräckningsdirektivet den generellt mest omfattande regleringen för administrativt samarbete inom området för direkt beskattning.

Utifrån förutsättningen att handräckningsdirektivet ska ha en bredare omfattning har det sedan lång tid tillbaka varit en utbredd uppfattning bland medlemsstaterna att direktivet är otillräckligt. Kommissionen vill därför utöka tillämpningsområdet för direktivet till att omfatta alla skatter som inte särskilt reglerats i någon EG-rättsakt. Förslaget syftar vidare till att effektivisera informationsutbytet genom att införa en organisationsplan och gemensamma förfaranderegler, formulär, format och kanaler för informationsutbyte. Ett kommittéförfarande föreslås inrättas för att hantera tekniska åtgärder och frågor om informationsspridning. Ett centralt syfte med dessa förslag är att möjliggöra ett utökat automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Slutligen avser kommissionen att med förslaget skapa ett friare informationsutbyte genom att mottagen information även ska kunna spridas vidare till fler medlemsstater om det anses behövligt, oavsett om informationen erhållits från en medlemsstat eller ett tredje land.

Regeringen anser att det nu gällande handräckningsdirektivet länge varit i behov av en översyn och välkomnar därför kommissionens förslag. Ett förbättrat informationsutbyte på den direkta beskattningens område är viktigt för en effektiv och rättvis beskattning.

1Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Det nu gällande direktivet är från 1977. Det har tidigare omfattat även mervärdesskatt och punktskatter, men dessa har lyfts ut ur direktivet för att i stället omfattas av särskild reglering. Nu omfattar direktivet informationsutbyte rörande skatt på inkomst, kapital och försäkringspremier.

Att mervärdesskatt och punktskatter plockades bort ur direktivet berodde på ett behov av ett mer ändamålsenligt regelverk för dessa skatter som beaktade den ökade rörligheten och integrationen inom unionen. Samma ändamål gör sig gällande beträffande de skatter som alltjämt sedan 1977 omfattas av handräckningsdirektivet.

Behovet av ett förstärkt administrativt samarbete gör sig särskilt starkt gällande för direkt beskattning, eftersom det inte är ett harmoniserat område. Ett förstärkt samarbete ger medlemsstaterna bättre möjligheter att effektivt skydda sina ekonomiska intressen och en snedvridning av marknaden kan undvikas.

Reformeringen av handräckningsdirektivet är del i en större översyn av det administrativa samarbetet på den direkta beskattningens område där även sparande- och indrivningsdirektiven ses över.

1.2Förslagets innehåll

Nedan redogörs för de mest väsentliga förändringarna i förhållande till det nu gällande direktivet.

Tillämpningsområdet (artikel 2)

Direktivet utvidgas till att omfatta alla typer av skatter som inte omfattas av någon särskild EG-rättslig reglering om administrativt samarbete. Det är fråga om alla indirekta skatter, utom mervärdesskatt och punktskatter, samt direkta skatter. Att notera är att direktivet genom denna utvidgning avser omfatta sociala avgifter.

Organisation (artikel 4)

Med förordningen om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt som förebild föreslås en gemensam modell för hur medlemsstaterna ska organisera informationsutbytet. Tanken är att medlemsstaterna ska inrätta en central enhet genom vilken informationsutbytet ska bedrivas gentemot andra medlemsstater.

Tidsfrister (artikel 7)

För att effektivisera informationsutbyte på begäran föreslås att en begäran om upplysningar ska besvaras efter senast sex månader. Om den tillfrågade myndigheten redan har tillgång till uppgifterna ska svar lämnas inom en månad. Endast i mer komplicerade fall kan tidsfristen utsträckas. Klarar inte den tillfrågade myndigheten att lämna uppgifterna inom tidsfristen ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om detta. En mottagen begäran ska bekräftas inom fem dagar.

Automatiskt informationsutbyte (artikel 8)

Det mest effektiva informationsutbytet är det som sker automatiskt. Kommissionen föreslår att man genom kommittéförfarande ska fastställa ett antal kategorier av inkomst och kapital som ska omfattas av automatiskt informationsutbyte samt hur utbytet närmare ska gå till. Bestämmelsen lämnar även öppet för medlemsstater att ingå särskilda överenskommelser om automatisk informationsutbyte utöver det som fastställs genom kommittéförfarandet.

Aktiv närvaro vid utredning i en annan medlemsstat (artikel 10)

Som en ytterligare form av administrativt samarbete föreslås att tjänstemän ska kunna närvara vid utredning som utförs av en myndighet i en annan medlemsstat. Nyheten på detta område är att tjänstemännen i dessa fall ska få utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen i den stat där utredningen genomförs, det vill säga man ges aktiv närvarorätt i stället för passiv sådan.

Skärpt krav på återkoppling (artikel 13)

För att bättre motivera tjänstemännen på fältet skärps kraven på att den myndighet som begärt upplysningar ger återkoppling om utfallet av användningen av erhållna upplysningar.

Utbyte av bästa praxis och erfarenhetsutbyte (artikel 14)

Medlemsstaterna ska genom erfarenhetsutbyte medverka till en effektiv tillämpning av direktivet. Genom kommittéförfarande ska bl.a. landprofiler vad gäller nationell lagstiftning på området arbetas fram.

Vidarebefordran av uppgifter och dokument (artikel 15)

Uppgifter och dokument som erhållits via informationsutbyte föreslås kunna lämnas ut till andra myndigheter inom samma medlemsstat, under förutsättning att det är tillåtet enligt medlemsstatens interna lagstiftning. Detta gäller även om uppgifterna skulle kunna användas för andra ändamål än de skatter som direktivet omfattar. Mottagna uppgifter och dokument får även lämnas vidare till ytterligare medlemsstater.

Minskade begränsningar av informationsutbytet (artikel 17)

Att en medlemsstat inte själv har behov av en uppgift i sin egen beskattningsverksamhet får inte åberopas som skäl för att neka en begäran. En begäran får inte heller nekas med hänvisning till banksekretess eller till att den avser ägarförhållanden. Dessa grunder ska dock fortsättningsvis kunna åberopas för att neka en begäran som avser en person med hemvist i den tillfrågade medlemsstaten.

Princip om mest gynnad nation (artikel 18)

Om en medlemsstat erbjuder ett mer omfattande informationsutbyte till tredje land än vad som föreskrivs i direktivet, får sådant mer omfattande utbyte inte nekas andra medlemsstater.

Standardiserade formulär och tekniska format (artikel 19)

För att effektivisera informationsutbytet förslås att man utarbetar standardiserade formulär för förfrågningar mm. Vidare ska ett standardiserat datorformat användas för automatiska uppgifter. Såväl formulär som datorformat ska utarbetas genom kommittéförfarande.

Informationsutbyte med tredje land (artikel 23)

Direktivförslaget ålägger medlemsstaterna en skyldighet att vidarebefordra uppgifter som erhållits från tredje stat till andra medlemsstater som kan anses behöva dem, såvida det inte strider mot avtalet med tredje landet i fråga. För att säkerställa bestämmelsens framtida räckvidd åläggs medlemsstaterna en skyldighet att i framtida avtal med tredje land förbehålla sig rätten att vidarebefordra uppgifterna inom unionen. Den föreslagna bestämmelsen öppnar även för att uppgifter på motsvarande sätt under vissa villkor kan vidarebefordras till tredje land.

Ikraftträdande (artikel 26)

Direktivet föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Ett genomförande av förslaget kräver omfattande ändringar i lag (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Vidare kan det komma att krävas ändringar i taxeringslagen (1990:324), skattebetalningslagen (1997:483), lagen (2001:1227) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt sekretesslagen (1980:100).

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Förslaget förväntas leda till ett utökat informationsutbyte beträffande skatter, vilket innebär en ökning av skatteintäkterna. Förslaget kommer att innebära en ökad arbetsbelastning för Skatteverket.

2Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen är i huvudsak positiv till förslaget, som kan förväntas att väsentligt förbättra informationsutbytet på den direkta beskattningens område. Det finns dock anledning att närmare analysera direktivet för att eventuellt föreslå ändringar på enstaka punkter. Det gäller bl.a. förslagets bestämmelser om utländska tjänstemäns närvaro och kontrollbefogenheter vid utredningar på svenskt territorium.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Förslaget har överlag tagits väl emot av medlemsstaterna som dock liksom Sverige befinner sig i ett tidigt stadium av sin granskningsprocess. Vissa synpunkter har redan framförts rörande enstaka punkter i förslaget. En genomgående uppfattning, som anknyter till att medlemsstaterna ännu inte hunnit så långt i sin granskning, är att den tidsplan som föreslagits för direktivets ikraftträdande bedöms vara alltför optimistisk.

2.3Institutionernas ståndpunkter

I nuläget har inga yttranden lämnats från berörda institutioner.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Förslaget ligger för närvarande ute på remiss, svarstiden går ut den 15 maj 2009.

3Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artiklarna 93 och 94 i EG-fördraget, enhällighet i rådet med hörande av Europaparlamentet.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Förslaget bedöms vara förenligt med subsidiaritetsprincipen då målen med det föreslagna direktivet inte kan uppnås i tillräcklig omfattning av de enskilda staterna. De nationella myndigheternas behörigheter är territoriellt begränsade, vilket är otillräckligt för att bekämpa gränsöverskridande skatteundandragande. Mellan många medlemsstaterna finns ingångna skatteavtal med bestämmelser om informationsutbyte, men dessa avtal har ett begränsat tillämpningsområde och innebär ingen gemensam standard på detta område. Problemets karaktär kräver ett gemensamt tillvägagångssätt när det gäller villkor, förfaranderegler, principer och verktyg, vilket bara kan uppnås genom en gemensam rättsakt.

4Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget har presenterats vid ett rådsarbetsgruppmöte i mars 2009. Det är inte klart när den första läsningen ska påbörjas,.